Råkade läsa en bokrecension i tidningen Expressen och den uttrycker faktiskt INTEen "rödgrön" livssyn. Nej, tvärtomTherese Bohman (!) skriver i polemik mot bokens författare att det minsann inte ärde borgerliga politikernas fel att "Stockholm blivit kallt".Hon har själv gjort sina "hundår" och "Jag tänkte aldrig något annat än att det var mitt eget fel. Och att det var upp till mig att göra det annorlunda." Nära femtio procent av recensionen handlar inte om boken i sig, vad dikterna handlar om eller hur de är skrivna. Nix, recensenten väljer att lägga in och recensera sitt eget förflutna istället. Och så ärdet mer politisk analys så klart:"Samtidigt som man kan tycka att det är förkastligt att förhållandena i vård och hemtjänst är dåliga, kan man vägra att se det som definitionen av förnedring att jobba där."Vad ska vi göra med varandra" marknadsförs som kampdikt som vill förändra världen, men jag har störst glädje av den när jag läser den som ett personligt vittnesmål av en deppig och osäker period i livet. Wrangborgs formuleringar är både knäckande självklara och svindlande vackra. Ibland fångar hon staden Stockholm perfekt, i så stämningsfulla bilder att jag ser dem framför mig som storslagna målningar. Men jag undrar över det vi som finns i texten, som bor i staden och vars talan Wrangborg för. Vilka är det? Vi, med den gemensamma erfarenheten av att stå längst ner på både arbets- och bostadsmarknad?Jag har också stått där och jag känner inte igen mig." http://www.expressen.se/kultur/bocker/kalla-fakta/ ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).