Institutet för framtidsstudier i Stockholm arrangerar då och då seminarier. Nu senast hade man bjudit in till en debatt kring ämnet "Framtidsstudirnas framtid", som avhölls på Kulturhuset i Stockholm (8 oktober). Intresset verkade mycket stort: den relativt stora hörsalen (samma som använts för science fiction-kongressen Fantastika) var fullsmockad, med uppemot ett par hundra människor, såväl allmänhet som forskare. Vi fick inledningsord av institutets styrelseordföranden, gamla folkpartiledaren Bengt Westerberg, och sedan tog instututets chef, Joakim Palme, över taktpinnen och ledde ett par paneler. Före kaffet fick vi höra om "Framtidsstudier genom tiderna" och efter kaffet om "Framtidsstudier och omvärldsanalys". Ett tiotal olika fackmän av olika modegenrer deltog (jag tänker inte dra hela listan; program liksom info i allmänhet om IFS:s verksamhet torde finnas på www.framtidsstudier.se). Jag satt och antecknade som en galning men kommer knappast att upprepa allt som sades. För det mesta tyckte jag nämligen att de ärade debattdeltagarna förde en sorts meta-debatt som jag hade väldigt svårt att connecta till. Visst, det var ju en dag *om* framtidsstudier, så en meta-debatt var kanske vad man kunde vänta. Men jag skulle ha föredragit om man varit betydligt mer konkreta. Institutet för framtidsstudier har sina rötter från sent 60-tal, fick vi veta, då det först grundades något kallat sekretariatet för framtidsstudier. Själva begreppet framtidsstudier, eller futurologi (det ordet gillar jag!), kan man säga föddes någon gång efter andra världskriget. Då gällde det att skapa den Nya, Sköna Värld som skulle resa sig ur krigets askor. Liknande institut finns världen över, såväl statliga som drivna av näringslivet. Institutet för framtidsforskning skiljer sig delvis från andra på så vis att man brukar inrikta hela verksamheten på ett "spår" under en period av kanske 4-6 år, och nu var man på gång att avsluta det senaste spåret (kallat "framtidens samhälle") och skall inom kort växla spår (till vad det nu blir). Det institut som var dagens värd är statsfinansierat, såvitt jag förstår, och en av deltagarna (docent Jenny Andersson) uppehöll sig under sin presentation väldigt mycket vid att det var det "demokratiska" alternativet till all elak näringslivsfinansierad framtidsforskning. Ordet "demokratiskt" nämndes i ungefär samma tonfall som i att man kallar det "demokratiskt" vid införande av löntagarfonder för tvångsmässig stats/politikerinlösen av privata företag. Jag blir så trött! Varför hela tiden påstå politik = demokrati? Vad är det för fel med tanken på att "politiken" ("demokratin") drar sig tillbaka något, och att människorna själva får bestämma över sina liv? Låt var och en forma sin egen framtid, såsom individen nu behagar, så länge vederbörande inte förtrycker eller utövar våld el dyl mot andra. Det må vara en politiskt inkorrekt tanke, att människor skall få bestämma mer själva i sin vardag, snarare än i något abstrakt kollektiv högt ovanför deras huvuden. Borde man inte kunna omdefiniera demokrati till att betyda: du bestämmer själv, och andra håller fingrarna borta? Du är väl folk, och om du bestämmer själv borde det vara folkstyre. Eller hur? Jag tror att idén om det politiskt planerade samhället är mycket av problemet med framtidsforskning. Sedan Platons dagar (i hans dialog Staten) genomsyras vi av tanken på det genomplanerade samhället, där politiker sitter i toppen och "klokt" lägger upp planerna för hur allt skall vara, och framtidsforskningen får här ofta agera stödtrupp för denna inte alltid så realistiska tanke. "Politik är att vilja" sade en gång Olof Palme, men här verkar det handla om att någon skall sitta i toppen och "vilja" åt alla andra. Och i ett komplicerad politisk process, där folk en gång vart fjärde år får lägga en betydelselös "röst" av flera miljoner på färdiga paket av politiska klyschor, försöker man skapa någon form av legitimitet som man kallar "demokrati". En av deltagarna (minns inte vem) sade något intressant: det kan vara så att det inte finns någon koppling mellan ekonomiska framsteg och demokrati. Se t ex på Kina. Vi kan även se på t ex Ryssland (som verkar vara på väg att sjunka tillbaka till någon form av halvdiktatur) som på sistone också gått ekonomiskt bra. Eller många av länderna i Sydostasien, där demokrati inte alltid hålls högst av allt, men ekonomin blomstrar. Frågan är svår att reda ut, så jag lämnar den. (Men det är inte så att jag förespråkar icke-demokrati. Jag tycker bara att det vi kallar demokrati skall ha sina gränser.) Över huvud taget kan man undra om inte framtidsforskning genom sin trendkänslighet är mer av nutidsforskning. På 1970-talet handlade framtidsforskning en hel del om oljeembargokrisen och kärnkraft. På 80-talet var det säkert en hel del om det Kalla kriget. På 90-talet handlade det om IT och datorer. Nu är det klimatfrågan för hela slanten. Vad blir morgondagens framtids/nutidsforskningsfråga? Konflikten mellan islamism och den s k västvärlden? Your guess is as good as mine. En tes jag länge haft är att *det är omöjligt att förutsäga framtiden*. Så är det. Man kan säkert göra någorlunda rimliga "förutsägelser" några få år framåt, men med jämna mellanrum poppar det upp helt oväntade händelser som gör att alla fina planer går överstyr. Därför blir idén om det "förnuftigt" långsiktigt planerade samhället redan här orealistisk. Listan på omvälvande händelser som framtidsforskare missat kan göras hur lång som helst. Bara de senaste ca 30 åren har vi t ex:
* 70-talets oljeembargokris.* Diverse krigsutbrott: Sovjets inmarsch i Afghanistan, Gulfkrig 1 och 2, kriget i forna Jugoslavien.
* Sammanbrottet för Sovjetunionen och Berlinmurens fall. * EU:s snabba utvidgning. * Internet och mobiltelefoner. * Tjernobyl och Three Mile Island.* Sjukdomen AIDS (diverse andra sjukdomar poppar upp och drar förbi också: galna kosjukan, ebola, fågelinfluensan, SARS, etc). * Terrorattackerna mot World Trade Center (även andra större attacker som bomberna i Madrid och London). * Framväxten av det multimediala samhället (hundratals TV-kanaler, MP3, dataspel med inslag av virtual reality, cyberattacker, etc etc). * Utveckling inom rymdfart och astronomi (rymdfärjor som gått i putten, realistiska föreställningar om mikrobliv på Mars, upptäckten av extraterrestiella planeter, ISS, bättre skarpögda teleskop baserad på ny teknologi, etc).
* Utveckling inom genmodifiering, DNA-forskning och liknande.Tänk om någon för 30 år hade sagt ungefär: "Ja du, 30 år från nu, då finns inte Berlinmuren längre. Alla har en liten mobiltelefon där man snabbt kan nå vem som helst - som Dick Tracy men bättre! Det har exploderat ett par kärnkraftverk och de där fyrkantiga tornen i New York finns inte längre för några religiösa galningar flög in i dem." Vi hade sagt att vederbörande inte var klok. Intitutet för framtidsstudier förefaller identifiera sig som ett samhällsforskningsinstitut, inte ett tekniskst forskningsinstitut. Någon i en panel sade att teknik är notoriskt svårt att "förutse" så det är lika bra att inte ens försöka. Problemet är bara att teknik regelbundet presenterar någon epokgörande uppfinning, som gör allt man tidigare trott helt irrelvant - och försöker man *inte* "förutse" sådant får man ännu sämre chanser att se vad som ligger runt nästa hörn. Ett exempel jag brukar nämna är idén om att någon en dag uppfinner ett nytt batteri, som till rimlig kostnad är ungefär tio gånger så energitätt som dagens bästa batteri. Tanken är alls inte omöjlig. Händer något sådant får elbilar plötsligt prestanda i paritet med bensinbilar, och massor av "planering" inom energi, trafik, samhälle etc blir helt irrelevant. Stora delar av bilparken skulle inom relativt kort tid gå över till el (det blir billigare) och den nya utsläppsfria privatbilismen skulle bli ett starkt alternativ till alla möjliga planer på dyra, underjordiska järnvägsspår. (För att inte tala om alla andra konsekvenser - t ex skulle Saudi-Arabien plötsligt bli väldigt mycket fattigare, då deras oljetillgångar inte skulle vara lika mycket värda. Vad betyder det för politiken i Mellanöstern?) Kan man då "förutse" teknisk utveckling? Nej, njae, vet ej... Man kan alltid försöka. Det finns en metod, kallad Delphi-metoden, som försöker. Den går ut på att man frågar paneler med experter om när viss utveckling kan komma och så sammanställer man det till tabeller med minimi- och maximivärden för Året Då Automatiska Robotdammsugare Kommer. Metoden har väl inte varit helt framgångsrik, men den är förmodligen bättre än ingenting. Jag tror dock att man kan "förutse" vad som kan tänkas dyka upp vid teknikhorisonten de, säg, närmaste fem åren genom närläsning av diverse tekniska och vetenskapliga tidskrifter. Institutet för framtidsstudier borde faktiskt syssla med också sådant, och inte bara vifta bort det. Just nu talas mycket om t ex nanoteknologi och genetik - det tål att studera sådana artiklar. Och IT-utvecklingen har inte alls ännu nått sin topp (den lär fortsätta i decennier) och även här finns mycket att hämta. Det må vara svårt att förutse teknisk utveckling - men det är bättre att försöka än att bara ge upp. Alternativet är att göra som svenska flottan: man förusätter att inget händer inom tekniken och så hamnar man helt fel. Det var den svenska flottan som under 1800-talet såg till att plantera en stor ekskog på Visingsö i Vättern, för att 100-tals år framåt vara välförsedd med ek till flottans fartyg. Men så kom ångmaskinen, propellern, järnfartygen... Det sägs att den som skötte skogen när den var färdigvuxen (för bara några år sedan) sände ett brev till marinen och sade: "Era ekträd är klara nu. Vill ni komma och hämta dem?" En annan möjlighet att "förutse" (vi får här tänja på begreppet rätt liberalt) teknisk utveckling är att läsa science fiction-litteratur. Som gammal aktivist inom sf och även sf-författare är jag förstås på det klara med att sf-litteraturen är ganska dålig på att ge "korrekta" förutsägelser. En bra bit över 99% av allt som tuggas inom sf-genren kan vi vara säkra på *inte* kommer att inträffa. Men någon gång då och då, kan någon författare få till det. Vad gäller datorutvecklingen och Internet kunde man i slutet av 1940-talet ha nytta av att läsa Murray Leinsters relativt träffsäkra novell "A Logic Named Joe", som skissade många av de egenskaper Internet idag har. Men det var en lyckträff, ett one-shot. Författare som Jules Verne (helikoptrar, avancerade ubåtar, månskott från Florida etc) och HG Wells (atombomber, stridsvagnar, flygkrig, genetisk modifiering, etc) var inte alltid så fel ute. Värdet av att läsa sf-litteratur är inte att man får realistiska förutsägelser. Värdet är att man blir *mentalt förberedd på att Framtiden Bär På Överraskningar*. Kanske kunde man skapa någon form av kombination av Delphi och sf (sf-författare brukar förresten ofta ingå i Delphi-studier) där man försöker destillera fram de mindre än 1 procent som är realistisk framtidsteknik? Och även om man inte lyckas skapa en sådan metod, ger sf i alla fall intellektuell stimulans och en mental förberedelse för Det Oväntade. I övrigt tyckte jag att seminariedagen hade en del dystopiska inslag. Det snackades en del om klimatet. I motsats till andra tror jag inte klimatet är så stor fara (jag skall inte upprepa mina mångtaliga argument i frågan). Någon från publiken börade orera om "överbefolkning", en fråga som experter i stort sett avskrivit. Världens befolkning kommer att "toppa" omkring 2050 vid kanske 9-10 miljarder, och sedan börja sjunka (och den befolkningen kan jorden mycket väl föda). Vi skall kanske inte lita alltför mycket på experter - sådana har också sitt bagage av fördomar och föreställningar - men i just demografifrågor kan våra framtidsförutsägelser vara mer exakta än i många andra frågor. Det påpekades från flera panelister att just demografi svarar för de kanske enda riktigt säkra framtidsförutsägelserna. Romklubben nämndes, litet lätt ironiskt, dvs de där jepparna som omkring 1970 presenterade sina primitiva datormodeller som gick ut på att jordens resurser skulle ta slut omkring 1995 och idag skulle alla leva i svält och sitta och huttra kring lägereldar. Jordens resurser tar inte "slut" i Romklubbens mening, och det är ett faktum. Om någon råvara blir mer sällsynt, kommer alternativ till den att bli lönsamma och marknadsmekanismerna ser till att vi alltid kommer att ha tillgång (till vad det nu är). Vi har anekdoten om miljökämparna som slog vad med en marknadsekonom om vad priset skulle vara på några viktiga råvaror i framtiden. Miljönissarna satsade på högre priser (= råvarorna skulle bli mer sällsynta, på väg att ta slut). Marknadsekonomen satsade på lägre priser - och fick rätt. Över huvud taget tror jag att det för världens utveckling i allmänhet, finns mer fog för optimism än pessimism. Många s k u-länder har rasande god ekonomisk utveckling (ett sorgebarn är dock Afrika söder om Sahara). Medellivslängder ökar. Diktaturer faller en efter en. Vi har ökat informationsflöde (tack vare t ex Internet och mobiltelefoner), världshandeln ökar, den tekniska och vetenskapliga utvecklingen verkar accelerera - det kan t o m vara så att vi är på väg mot "evigt liv". (Någon hävdade att den första människan som lever i tusen år redan idag är född. Forskning i nano, genetik och biologi kan möjligen göra det sant! Vem vet? Denna oväntat framkastade tanke var f ö det nästan *enda* mer spekulativa som sades under dagen.) Det finns egntligen bara två hot. Det första är risken för ett förödande nedslag av en komet eller asteroid. (IFS:s tidskrift Framtider nr 1/2007 - som man kunde plocka upp på seminariet - hade en intressant artikel om detta. Det är en fråga som gör fortsatt rymdforskning och -utveckling viktig!) Det andra är kärnvapen. Om någon idiot får för sig att Trycka På Knappen kan det gå riktigt illa. Å ena sidan råder relativ avspänning mellan USA och Ryssland, men å andra sidan har vi idag ökad risk för att de där otäcka vapnen hamnar hos opålitliga iranier och nordkoreaner. Möjligen kan fortsatt globalisering minska kärnvapenhotet. Om folk världen över handlar och reser mer, blir ekonomiskt mer beroende av varandra, lär känna varandra bättre (och via IT lär sig mer om världen) kan möjligen risken minska att man tycker att det vore en bra idé att slänga atombomber på varandra. Vi behöver mer av EU-utveckling på världsbasis, där länder och ekonomier integreras mer med varandra. Och galna diktatorer och regimer bör på sikt suddas bort. Det här var kanske mer mina egna tankar om futurologi än rapport från seminariet (även om en del frågor som dryftades framskymtar här och där). Men ärligt talat tyckte jag att seminariet hade en hel del föga inspirerande rundsnack. Jag tycker att futurologi måste våga, ta ut svängarna mer, inte backa för tekniska spekulationer, sticka ut hakan. Jag kommer att tänka på en intervju jag en gång gjorde med den illustre (men föga ledande) svenske sf-författaren Olof Möller. Han skrev en kioskpocketbokserie förlagd långt in i framtiden och påpekade snustorrt:
"Mellan år 1980 och 2500 har det hänt en hel del." Ja, rimligtvis. --Ahrvid -- ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag] Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp! Gå med på SKRIVA! http://www.skriva.bravewriting.com ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistangrundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
