Var ute på ett par svängar idag också, som rubriken antyder (skall stavas så av obsyra men intressanta skäl... - Gårdagens värld idag igen!). Var på ett möte om klimatet och tredje världen och svängde förbi IPCC igen. Sedan bevistade jag årets Anne Wibble-föreläsning om ekonomi, banker m m, arrangerad av bertil Ohlin-institutet. Klimatet och tredje världen-seminariet var på en båt, M/S Borgilia förlagd där man lossar sand, ibland, på Södra Mälarstrand, bara ett stenkast från Munchenbryggeriet där IPCC fortfarande sitter och tragglar. Så jag tittade in hos IPCC. Förra gången fick jag gå oantastad fram till receptionen, ta en infomapp, bilder osv. Denna gång stoppades Oskyldig Besökare vid garderoben 7-8 meter längre fram! "Har du badge!" ropade någon biff-snubbe. "Nej, jag vill bara titta runt litet." "Ut människa, där är dörren!" karln gick t o m fram till mig och puffade mig mot dörren. Man kan tolka detta på flera sätt. Det är nog osannolikt att mitt förra besök, med bildbevis för IPCCs låga stämning, satt organisation och garderobsvaktmästare i gungning (om så skulle jag känna mig hedrad!). Snarare kanske IPCC i största allmänhet är pressat och irriterat för att allt går så dåligt och det spiller över på vem som helst. (Jag gjorde inget särskilt. Bara gick in, visserligen med en mobilkamera uppe, men det är inget märkligt idag. Yttrade blott nämnda sju ord och hade ingen annan avsikt än att titta litet i receptionen.) Jag hann ändå ta några bilder. Utanför stod t ex en diplomatbil (CD-skylt) med en afrikansk delegat som stod och pratade länge i en mobil. Nedåt gatan höll 4-5 från Greenpeace på att sätta upp ett isblock! (Plåtade det också.) Antagligen tänkte man försöka visa hur "all is smälter" och för att försäkra sig om att "smältningen" skulle synas började man hacka på isblocket med verktyg... Finns inte bevis kan man alltid producera det. Synd för gröningarna att det sensommarklimat som rådde till dagarna innan IPCC-besöket med tempeaturer runt 20 grader, raskt sjunkit 10-12 grader. Vädret BRUKAR bli kallare när IPCC dyker upp och skall prata om hur det blir varmare. Vanligen är en viss Al G där också, så det kallas Al Gore-effekten. Men IPCC var bara en kort detour. Jag skulle till ett möte om klimatet och effekterna på tredje världen. Man klev in i en båt alldeles nedanför Munchebryggeriet, och i det gamla lastutrymmet hade en flådig föreläsningssal byggts upp, där det serverades kaffe och bullar. Satte mig längst fram för att åhöra det hela. För den som inte bär på sällsynt kombination av döv- och blindhet är det känt att jag är kritisk till hypotesen om kastastrofal, antropogen "global uppvärmning". Men som vetenskapsgrävare tycker jag att man bör höra även vad Andra Sidan har att säga, utan Ouji-tavlor, så jag har varit på massor av miljönisserimöten. Jag har hört alla rockströmmar, wijkmän, mp-språkrörigheter, miljöministrisar etc prata. Huvudtalare här var Clarisse Kehler Stebert (Kanada, men nu på Sthlm Environment Institute), Mithika Mwenda (Kenya, högt höns i miljöorganisationen PACJA) samt Meena Raman (Malaysia, miljöingeggad advokat). CKS förkunnade att IPCC nu var *mycket säkrare* på att allt var *mycket osäkrare*, i princip. Det skulle inte längre bli 2 grader varmare, utan bra 1,5 grader och det var *mycket sannolikt* att av denna devalverade katastrof stod människan bara för hälften. Hälften av 1,5 grader (om ens det är sant) är i stort sett naturlig variation. MK försökte intala oss att "30%" av all kustnära infrastruktur i Afrika skulle försvinna (av att havet stiger några cm, max 20, pga naturlig klimatvariation) och att det skulle bli svält för att 20% av matproduktionen skulle omöjliggöras. Jag har svårt att tro på det. Afrikas matproduktion stiger brant därför att Norman Borlaugs gröna jordbruksrevolution först på senare år börjat slå igenom där. Och aningen ökad CO2-halt är dessutom gynnsamt för växtlighet. MR pratade mest om att de 100 miljarder dollar som utlovades i en "grön klimatfond" i Köpenhamn blivit en tummetott. Västvärlden måste "erkänna sin skuld" och ösa pengar över u-världen. Problemet med resonemanget (förutom att det visat sig sig kontraproduktivt att ösa pengar i bistånd, som bara gynnar korruption, stödjer diktatorer och förstör konstruktiv ekonomi) är att det förutsätter vad som skulle bevisas. Varför ösa pengar på "klimatförändringar" som förefaller högst osannolika? Eller i värsta fall blir tvärtemot (global nedkylning!) de påstådda? CKS från Kanada hade en intressant Powerpoint-slide. IPCC för tydligen statistik i en sorts "pratometer" om hur de förvirrade förhandlingarna går. Mitt på eftermiddagen idag, med 1,5 dag kvar, hade man hunnit prata om bara 20% av nästa rapport men förbrukat 60% av tiden... Det var "mycket osannolikt att man blir klara till i morgon kväll då man skall sluta". Mycket snack, litet verkstad, med andra ord. Är det kanske därför själva garderobiärerna hos IPCC är så irriterade om en kille dyker upp med en mobilkamera och vill titta litet? Det tål inte att tittas på, ens från utsidan. Kantänka. Klimatet och tredje världen-mötet hade inget öppet WiFi. Men det hade man en stund senare på Nalen, där Bertil Ohlin-institutet (BO var en legendarisk folkpartiledare) hyst in sig för årets Anne Wibble-föreläsning (AW var stridbar finansminister i Calle Bildt-regeringen 1991-94). Föreläsningen hölls av nyblivna vice-riksbankschefen Cecilia Kingsley, en gång medarbetare hos Wibble. Man bjöd på plockmat och en smula jäst druvjuice och jag frågade en av servitörerna om WiFi. En stund senare fick jag en lapp med inloggningsuppgifter. Juste! Och god förplägnad också! Det var något färre än jag trott där, men att 1/3 av publikstolarna var obesatta kan som någon sade kanske förklaras med att Sveriges Elit denna dag dragit till Bokmässan. Strunt samma. Föredraget var intressant och gick igenom svensk och internationell ekonomisk politik med avseende på banker och krishantering från tidigt 90-tal fram till idag, Allt går inte att sammanfatta, men några godtyckliga visdomsord kan jag nog dela med mig av. Bankväsendet är av enorm betydelse, och en av de saker som givit "västerlandet" ett försprång. men det gäller att hitta balansen mellan risk och vinst. Föredragshållaren hörde först talas om något kallat "subprime-lån" (på fastigheter) hösten 2006. Men ingen oroade sig då. Det rörde bara 10% av lånemarknaden. Men sedan gick allt snabbt. Lånen packades om och spred "förgiftning" som minskade förtroendet för systemet. Banker och finansinstitut blev tveksamma till att låna ut till varandra och det blev en likviditetstorka. När bollen kom i rullning ledde det ena till det andra. Sverige klarade sig dock bra. Vi hade vår stora kris redan under tidigt 90-tal (initierad av S-regeringens oskickliga kreditavreglering på 80-talet) och vi hade satt igång att refomera och ändra på saker redan. Vår-Anders-Är-Oss-En-Väldig-Borgs åtgärder i krisen blev "ganska bra", menade Kingsley. Räntan hölls låg. Bankgarantierna utökades lagom. Svenska banker kunde byta dåliga lån mot fräscha statsskuldväxlar, och Sverige har i motsats till alla andra kunnat återvinna de statsbelopp som satsades på att kunna lösa finanskrisen. Nu har införts nya bankregler, både i Sverige och internationellt (de senare kallas Basel III-reglerna). De handlar i princip om att bankerna måste ha större buffertar och ta mindre risker (om jag förstod alla finanstekniska detaljer rätt). Vi fick före frågestunden sist tre slutsatser: - Skilj på privata och samhällets risktagande. - Finansinstitut måste låna ut mer av "egna" pengar (ta mer risker själva?) - "Reglera lagom mycket". Regleringar är inte lösningen på allt. Någon har sagt att det finns inte en reglering som en dollar inte kan hitta vägen förbi. Och det är svårt att veta i förväg vad som är bra eller dåligt. En affär som först kallas "genial" kan senare visa sig vara den sämsta någonsin. Men tydligt är att svensk ekonomi, trots omfattande internationell kris (som vi som exportnation är mycket beroende av) ändock är i hyggligt skick och att svenska banker har skaffat "rådrum och fallhöjd" för nya kriser. Som synes sände jag under seminariet ett testmeddelande från min lilla surfplatta. Det funkade bra, men jag kunde notera att ett "on-screen keyboard" är långsamt och bökigt. Man skriver i kanske bara 20-30% av normal hastighet. Det duger nog för Twitter men inte längre avhandlingar. Och så förflöt ännu en dag. På något sätt har prat om klimat och ekonomi aningen med science fiction och fantasy att göra. Folk som pratar om det försöker alla "förutsäga framtiden" à la sf, men tyvärr visar sig rätt mycket förbli fantasy... --Ahrvid -- ahrvid@xxxxxxxxxxx / Follow @SFJournalen on Twitter for the latest news in short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) info www.skriva.bravewriting.com / Om Ahrvids novellsamling Mord på månen: http://zenzat.wordpress.com/bocker C Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! /Nu som ljudbok: http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id=9186081462 / Läs även AE i nya E-antologin Sista resan http://www.welaforlag.se/ebok.htm#sistaresan / YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07) ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).