Bertil Falk, den energiske, hade 17 juli en artikel i finska Hufvudtadsbladet,
"Finlandssvensk sf har djupa rötter":
https://www.hbl.fi/artikel/finlandssvensk-science-fiction-har-djupa-rotter-2/
För att läsa artikeln skall man "logga in", vilket utgör ett problem om man
inte är med på Facebook, Google+ eller "KSF Media", men jag fick texten av
Berra och återger den nedan:
-----
Finlandssvensk sf har djupa rötter
av Bertil Falk
När man fördjupar sig i den svenskspråkiga faktasins litteraturhistoria,
upptäcker man ganska snart att finländska forfattare redan tidigt bidrog med
intressanta insatser i form av samhällssatirer. Om någon bok ska betecknas som
den första finländska science fictionromanen blir det Tanckar om jordens
skapnad, eller Fonton Freemassons äfventyr, til hög älborne herr grefven ****
och nu med anmärckningar till trycket befordrat af Antichon, publicerad 1741
och föfattad av Johan Krook (1713-1778).
Hans hjälte Fonton Freemasson reser till månen och upptäcker att måninvånarna
tillskansat sig jordbornas förstånd och tappat dem på flaska. Till sin
bestörtning finner han en flaska försedd med en etikett som bär hans eget namn.
Han tar tillbaka sitt buteljerade förstånd och återvänder till jorden.
Litteraturvetaren Sarah Ljungquist konstaterar: "Diskussionen om jordens
beskaffenhet, i den mån man kan följa denna, är emellertid så rörig, särskilt
efter det att berättargestalten återtagit sitt förnuft, att det samtidskritiska
budskapet i texten ofta är svårt att riktigt uppfatta.”
Men det är en ganska rolig berättelse och Krook skapar begrepp som ”luftskiep”
för rymdfarkost och ”luftspringare” för astronaut.
I Åbo Tidning N:o 27, 1803 publicerades novellen “En dröm”, som har kallats den
tidigast kända science fiction-novellen i Finland. Den publicerades anonymt,
men författaren var troligen tidningens redaktör, Gabriel Israel Hartman
(1776-1809), professor i filosofi. Novellens jag-person drömmer sig framåt i
tiden till 1899. Där upplever han att mikroskopen förfinats. I en bloddroppe
kan man skåda världar med levande varelser.
Författaren konstaterar dessutom: ”Wi skall nu tydligen få se, att icke
allenast hwar synlig fixstjerna är ett särskildt solsystem, utan ock att hela
mjölkwägen på himmelene består af idel sådana. Wi skall få se hwarje stjerna
deri omgifwen af sina planeter och deras drabanter.”
Detta påstående gjordes 1803, men det skulle dröja till 1988, då astronomerna
Campbell, Walker och Yang fann en planet kring Gamma Cephei. I skrivande stund
har över 2000 exoplaneter hittats.
”En dröm” följdes upp med en kommentar, också den i novellform, kallad
”Uttydning på drömmen i Åbo Tidning N:o 27” (i N:o 34, 1803). Den är inte
mindre intressant. Författaren vaknar upp och skriver ner sin dröm för att inte
glömma den. När han är färdig kommer några vänner på besök. De läser drömmen
och tycker att den är smörja, men en av dem tar manuset och säger att han ska
ge den till Åbo Tidning, som alltså publicerade den redan i det tidigare numret
av tidningen, innan den var drömd och nedskriven. Sannerligen en tidsparadox!
Troligen den första inom svenskspråkig science fiction.
Det finns inom science fictiongenren en undergenre där författare spekulerar om
framtida krig. På svenska har denna genre framför allt tagit sig uttryck i
rysskräck. När de förväntade krigen inte inträffat har genren övergått i en
annan undergenre, den som handlar om alternativ historia, som man säger bland
sf-anhängare, medan akademiker använder begreppet kontrafaktisk historia.
Pionjären på detta område var Gustaf Henrik Mellin (1803-1876), född i Revolax
samma år som ”En dröm” publicerades. 1809 gömde han sig undan ryssarna i en
bakugn och året därpå flydde familjen till Sverige. Hans far avled 1815 och
han växte upp hos psalmdiktaren Frans Michael Franzén från Uleåborg, som också
han var bosatt i Sverige. Mellin blev präst och 1840 publicerades hans bok
Sveriges sista strid Fantastiskt nattstycke om en rysk invasion av Sverige. Den
skulle få många efterföljare och genren är inte helt död.
Två år senare kunde man i Helsingfors Tidningar (nr 85, 29 september 1842) läsa
följande rader: ”Redan Fuselbrenner gjorde en volt 1813 till 1913 och flera
andra hafwa företagit sig likartade excutioner – ett bewis på, att wåra dagars
sträfwanden att besegra afstånden i rum, äfwen äflas att, medelst fantasins
ångwagnar, tillintetgöra distanserna i tid.”
Gissningsvis höll redaktör Zacharias Topelius (1818-1898) i
fjäderpennan.Bakgrunden var Resan till Stockholm 1913, en satirisk orgie i
framtida uppfinningar, författad av Per Adam Wallmark, bland annat redaktör för
Post- och Inrikes Tidningar, under pseudonymen Fuselbrenner. Topelius har sedan
själv, måhända inspirerad av Fuselbenner, bidragit med ett av den
svenskspråkiga faktasins mest spännande tidsparadoxer.
Den 24 april 1860 publicerade nämligen Helsingfors Tidningar det första
avsnittet av följetongen Simeon Lewis resa till Finland år 5,870 efter werldens
skapelse, efter de kristnes tideräkning det 1,900:de. Händelserna som
publiceras har paradoxalt nog utspelat sig fyrtio år efter publiceringen i
Helsingfors Tidningar. Varje avsnitt utgörs av ett brev som Simeon Lewi skriver
till sin rabbi i London.
Författaren till följetongen var anonym, men vi vet numera att det var
Zacharias Topelius. Han tar ett rejält skamgrepp när han med ett livtag slår
knut på tiden. Hans hantering av tidsfaktorn ger honom en plats inte bara i
finländsk och svenskspråkig science fictions litteraturhistoria utan i
sf-litteraturens historia över huvud taget.
Topelius ger sina tidsparadoxer en teknologisk förklaringsmodell., vilket ger
honom en mer definitiv plats i den temporala faktasin. Han går till väga med
gott humör och glimten i ögat. I ett företal konstaterar han med utgångspunkt
från kända framsteg ”att telegrafen numera bragt sin snabbhet derhän, att den
berättar oss händelser, hwilka tima 40 år härefter. Snarare kan förmodas, att
detta inom kort skall anses alldeles för långsamt; hwarefter man utan twifwel
skall bringa nyheterna till den fullkomlighet, att de erhållas hundrade, ja
tusende år förrän de tilldraga sig... ”
De brev som Simeon Lewi skrivit publiceras i Helsingfors Tidningar. Tack vare
framtidstelegrafen kan han i Åbo i gamla lägg läsa inte bara de brev han redan
skrivit utan också de brev han senare samma kväll kommer att skriva på sitt
hotellrum och alla andra brev som han ännu inte har skrivit. De har ju alla
publicerats fyrtio år innan han skrev dem. Det blev totalt sjutton avsnitt och
det sjuttonde avslutas med ett löfte om fortsättning. Men det kom ingen
fortsättning. Topelius karriär som författare av en tidig faktasi fick ett
abrupt slut. Tydligen förbjöds framtidstelegrafen innan brevserien hann
avslutas. Telegrafen påverkade nämligen aktiehandeln på ett förödande sätt.
Finländaren Viktor Alfred Pettersson (1849-1919) har beskrivits som en
ångsysslare, framstående författare och tidningsman, som på sin tid var aktiv
på Aftonbladet, Helsingfors Aftonblad och Aftonposten i sin egenskap av bland
annat chefredaktör och ansvarig utgivare. 1883 gick hans framtidsberättelse om
farbror Trindlunds besök i Helsingfors sommaren 1913 som följetong i
Hufvudstadsbladet och den dök upp igen i samlingen På lustfärd över land och
vatten (1886).
Bland nyttigheterna i Pettersons Helsingfors finner man opium- och
morfin-restauranger. En annan form av restaurang tillhandahåller hypnotisk
restauration. Matgästerna hypnotiseras och tror att glaset som är tomt är fyllt
med Politisk Esprit-Nectar eller Ungdoms-Elixir med balstämning och
konversation, för att inte tala om Studentpunsch med fennoman och inlägg i
språkfrågan. Sedan företar en far med dotter en resa till Högholmen i en
romenadbåt och det visar sig att solenenergi används som energikälla..
Över huvud taget är finländares insatser i den svenskspråkiga faktasins
litteraturhistoria omfattande. Under 1800-talet finner vi också Axel Gabriel
Ingelius. Och under 1900-talet kan vi notera ett ganska stort antal finländska
författare av faktasier på svenska. Alba Ödegård, Ali Munsterhjelm, Ole Eklund,
Henry Parland, Ralf Parland, och Lars Hedman, för att nämna några.
------
Mycket intredssant! Och som sf betraktat en hel del rätt avancerade stories.
Vid ungefär samma tid, skall påpekas, fanns också rikssvenska författare som
dribblade inom sf-genren, bl a vår allas Carl Michael Bellman, med
månreseeposet Månan, 1760 (se t e
http://svenskadikter.com/F%C3%B6rord_(M%C3%A5nan) ).
Bertil ger tillstånd för att återge artikeln; han är i Indien just nu men vi
har mailats. (Vad tycker HBL? undrade han. Nu har det gått flera veckor efter
deras publicering och det bör vara lagom karenstid.)
--Ahrvid
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Follow @SFJournalen on Twitter for the latest news in
short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) och förbered dig för
FANTASTIKNOVELLTÄVLINGEN 2016, info www.skriva.bravewriting.com / Om Ahrvids
novellsamling Mord på månen: http://zenzat.wordpress.com/bocker C Fuglesang: ;
"stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! /Nu som
ljudbok: http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id‘86081462 / Läs även AE ;
i nya E-antologin Mellan tid och rum
<http://www.adlibris.com/se/e-bok/mellan-tid-och-rum---himmel-och-hav-9789187711435
/> YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- ;
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
