Den 16 augusti 2011 14:47 skrev pia lindestrand <pialindestrand@xxxxxxxxxxx> : > > > > Du misslyckades totalt med att bevisa någonting med det här inlägget, > Pia. > > Mina uttalanden som du har klippt ut ur sina sammanhang handlade > KONSEKVENT > > om kvalitetskontroll av skattefinansierad verksamhet. Ingenstans > > ifrågasätter jag själva finansieringen av systemen i sig. > > > > /Anna > > > > Nej, Anna, dina inlägg handlar i grunden om förakt för svaga och sjuka. Du > antyder > att "somliga" använder sig av trygghetssystemen för att de är lata > parasiter som du ju > nu också skrev. Lata som inte ids skola om sig. > "Diabetikern" är en symbol för alla sjukskrivna. Nej, diabetikern i det här fallet (som du lyfte ur sitt sammanhang) är INTE en symbol för alla sjuka. Diabetikern i det här fallet var ett överdrivet och extremt exempel för att illustrera en princip: att sjukdom inte automatiskt medför avsaknad av arbetsförmåga, och att det därför vore orimligt att förutsättningslöst sjukskriva eller förtidspensionera alla som får en sjukdom utan att ställa krav på motprestation. Jag föraktar inte svaga och sjuka - jag anser att systemet måste ställa rimliga krav på individen. Du tolkar fortfarande detta som fan läser bibeln. Varför tror du att mitt exempel med diabetikern skulle representera alla sjuka? Om du slutade lyfta delar av diskussioner ur sitt sammanhang skulle du kanske förstå andra bättre. > För övrigt finns det diabetiker som > blir blinda av sin diabetes exempelvis. De lär ju få > skola om sig kanske, om de t ex kör taxi. > Jo, men i så fall så finns det ju andra följdproblem än bara diabetes i sig och då blir det en mer komplicerad sjukdomsbild som man måste ta hänsyn till. I det fallet så är problemet blindheten och inte diabetesen i sig. Det finns väldigt få jobb som blinda kan utföra och en person som blir blind ska mycket möjligt helt rimligen bli förtidspensionerad. Diabetes i sig är inget hinder för att arbeta - blindhet är ett hinder. > > Och under en omskolning lär de ju uppbära någon sorts omställningsbidrag. > Om nu inte den enskilda individen, som fått sin tillvaro sönderslagen av > sjukdom, förväntas > att själv finansiera sin omskolning med privata medel. > En kombination, skulle jag säga. Bara för att man har förlorat förmågan att utföra ett specifikt jobb så betyder det inte att man behöver hjälp. Låt oss säga att en 20-årig pianist tappar känseln i ett lillfinger och därmed inte kan spela piano på proffsnivå längre. Han väljer då istället att utbilda sig till ekonom. Är det rimligt att skattebetalarna ska stå för hans universitetsutbildning, medan hans jämnåriga klasskamrater får bekosta sina egna studier? Nej, det är inte rimligt. I det fallet så skulle jag säga att jag förväntar mig att den här killen själv finansierar sin omskolning med privata medel. Det jag tycker att skattebetalare ska stå för via en omställningsförsäkring, det är absolut inte universitetsstudier, utan enklare kurser såsom datakurser, truckkörkort, utbildningar i affärssystem eller liknande, helst i samarbete med något företag. Högre studier anser jag att man (som idag) får finansiera själv. Hur anser du att det borde vara? /Anna ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).