[SKRIVA] Re: Ang tjafs

  • From: "Ahrvid Engholm" <ahrvid@xxxxxxxxxxxx>
  • To: skriva@xxxxxxxxxxxxx
  • Date: Fri, 15 Jun 2007 19:59:54 +0200

Den 2007-06-15 12:39:47 skrev Rickard Berghorn <berghorn@xxxxxxxxxxxxxxxxx>:

kunna ta det lugnt nu när jag satt på redaktörsstolen. Folk borde, begåvade med lite sunt förnuft, vara ödmjuka i ett sammanhang där de dels har så stora förhoppningar och dels riskerar att inte bli utgivna i slutändan. Icke alls, det blev värre än någonsin. Allt skulle diskuteras i det evinnerliga, inte för att man var intresserade av vad som blev bäst utan för att få sin vilja igenom, varje enskild person försökte ta så mycket tid som möjligt av mig på andra sätt, en mängd misstänksamma och insinuanta frågor om pengar - och fick de pengar gnälldes det ändå över att det var för lite. Och ständigt var det liksom deras _rättighet_ att bli utgivna och jag skulle vara _tacksam_ att de erbjöd mig material, som om jag på något sätt skulle lida brist på material...
Jag tror att icke-etablerade författare (eller om vi vill vara konkreta: amatörförfattare) är värre än etablerade. De senare är alltid villiga att t ex acceptera även ganska rejäla redigeringar av manus. De har varit med. De vet vad som gäller. (Pengar kanske etablerade författare är tuffare i att förhandla med. De vet att de har ett värde.) När man är ny i gamet blir man otroligt stolt över att man kan sätta ihop ett antal ord så att det *liknar någonting som går att läsa*, och då skall ingen i onödan röra de gudomligt inspirerade orden. Vad gäller pengar är ju saken den att varken förlag eller författare får tillräckligt därför att fabror Anders Borg tar det mesta. Så ev klagomål bör ju riktas åt detta håll. (Jag tycker att kultursektorn bör ha a) lägre skatt, och b) förenklade skatteregler.) Jag hr suttit i många positioner där jag haft att bedöma insända manus, men då främst till tidskrifter (inte bokmanus, även om det också förekommit). Jag minns när jag redigerade Svenska PC World, med en kille (som var någon slags datakonsult) som skrivit en serie på tre oändligt träaktiga och oläsliga artiklar. Den första artikeln hade redan publicerats före mig. Artikel två skulle jag hugga in i. Den var praktiskt taget oläslig, fylld av byråkratprosa. Jag tog kniven och redigerade om rejält: lyfte bort språkliga klichéer och figurer och förenklade, lyfte fram de ev resonemang av värde som fanns, kortade, försökte se till så att texten flöt. Karln blev urförbannad. Jag försökte göra något läsligt och publicerbart av hans noga uträknade konsultprosa som han blaffat ur sig för att imponera på andra konsulter... Men min uppgift är ju inte att han skall imponera på andra konsulter, utat att *läsarna* skall få material som de kan ta till sig. Den största chocken fick han när jag meddelade att artikel tre vr så oräddlig att den skulle vi inte köra ö h t. Då framkom det (enligt hans uppgift) att han skrivit en "trilogi", en noga uträknad och odödlig serie av artiklar, ungefär som en Hari Seldon-plan i Stiftelsen och universum skulle rubbas om inte även den oläsliga artikeln nr 3 publicerades. Grejen var att han ändock fick betalt för alla tre artiklarna, så på det kunde han inte klaga.

Det enda som fungerade, märkte jag efterhand, var att vara oerhört tydlig med gränser, undvika alla onödiga diskussioner, göra mig anträffbar främst genom mail, och när jag gjort ett beslut uttrycka det som att saken helt enkelt _ska_ vara si och så, annars kan jag tyvärr inte utge detta. Först då, när jag slutade försöka tala till folks sunda förnuft och istället spelade på deras reptilhjärna, började det fungera någorlunda smidigt. Att jag också visste vad jag gjorde visade sig ju efterhand.
Tydliga gränser är bra. Göra sig oanträffbar tror jag inte är bra. Man kan alltid svara med ett kort brev. Men det hela är i princip enkelt: du, författarn, skriver men jag redigerar och utger och om jag inte gillar det blir det inte redigerat och utgivet. Saker *måste* redigeras innan de utges, ofta mer än folk tror. Och i vår tid med datorer och ordbehandlre och miljoner människor som skriver finns det aldrig brist på material. Ingen kan tro att ens texter är odödliga och oersättliga. (Det hindrar inte felredigeringar, något som helt missar en viktig poäng. Man får även som redaktör vara lyhörd och uppfatta de kommentarer som påpekar särskilt viktiga saker. En tjatig propå från en författare av tio kommer att röra något som faktiskt är viktigt och där redaktören har fel.)

--Ahrvid

--
ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag]
Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp!
Novelltävling, info http://www.skriva.bravewriting.com - gå med!
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: