[SKRIVA] Ang: Twistend-novell
- From: "ahrvid@xxxxxxxxxxxx" <ahrvid@xxxxxxxxxxxx>
- To: <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
- Date: Wed, 10 Sep 2008 12:27:57 +0200 (CEST)
Från: pialindestrand@xxxxxxxxxxx
Några novellkommentarer i all hast:
>?Okej, ta av dig näsan nu. Jag står inte ut en sekund till med att ha den där
fullständiga >abnormiteten pekande rakt mot mig.?
Bra inledning.
> Han räckte mig ett helt paket med mångfärgade skydd och när jag spänt på mig
ett >prakande gladgult såg han genast lugnare ut.
Intressant ord, "gadgult". Ganska bra dialog.
>?Och det är inte bara utanpå som de är felkonstruerade, så att säga. Många
funkar inte >här heller? frustade hon och gestikulerade mot sitt eget huvud som
om det innehöll en >hel del skruvar som borde dras åt.
>Jaha, så de är idioter också? stötte jag fram.
Men du har ett problem: de olika sade-verben. Dina personer frustar och
väsre och stöter fram. Det är en ganska illusorisk variation, com mest ser
fånig ut. För det mesta räcker det med ett enkelt "sade" (och i enstaka fall
"skrek" eller "ropade" om handlingen kräver dialog på långt håll). Man skall
låta replikens *innehåll* karaktärisera hur något sägs.
> ?Jag tror det beror på den där nukleära katastrofen förra millenniet?
Ganska tätt med idéer. robotar och nukleära katastrofer.
>>Men hur ska jag kunna äta något alls i dessa människors närvaro. När jag tar
av mig facalskyddet kommer hon att bli chockad och han äcklad. Jag undrar om
man fortfarande ?fräschar upp sig? innan maten (hon är ju alldeles neroljad)
och om man har toaletter. Jo, jag hänvisas till ett avskilt rum, målat i
medelhavsblått, med en lång stenbänk vid ena väggen och på den andra, den
första spegel jag sett på flera år. På bänken ligger skålar med vad som liknar
blad och avsöndrar behagliga dofter och, upptäcker jag när jag tar ett steg mot
spegeln, i mitten av rummet rinner vatten, som en bäckfåra på golvet.
Reflektionen som snubblat till när den närmat sig mig, är en hopkrupen gestalt
med huckle och handskar. Jag försöker förbereda mig, andas lugnt, bestämmer mig
för att det inte går att vara förberedd inför detta och tar, med blicken stint
i spegeln, av mig sjalen, munskyddet (handskarna behåller jag på, jag vet vilka
fingrar som fattas.). Jag ser ett skalligt huvud med ett öra, det andra är bara
borta, helt och hållet, två ögon, grumligt blekblå, näsan ser ju riktigt bra
ut, som jag minns att näsor brukar se ut, liten och rak.. Och en massa tänder.
Oavsett om jag har munnen stängd eller öppen är de framme hela tiden, jag
provar lösläpparna och tänker att de ser förfärligt onaturliga ut, att jag
liknar en dåligt gjord Halloween-mask. Det skriker Freak City om mig. Vem
försöker jag lura, mig själv? Jag vill fly igen, ut i öknen, undan upptäckt,
men mest vill jag äta en macka, en frasig fralla, ett mjukt, mörkt bröd med
hårda kanter, en knäckebrödsbit som knastrar mellan tänderna. Om jag talar om
var jag kommer ifrån först och att jag ska tillbaka, direkt efter måltiden, då
kanske de inte ställer till en scen. Eller vägrar dela bröd med mig. De behöver
ju inte titta när jag äter, jag kan sitta för mig själv, bakom en palm. <<
Eftersom du tydligen ställt in din mail på att inte använda fast radbredd
(vilket vore att rekommendera!) bryter citeringsmarkeringsfunktionen ihop. Utan
fast radbredd får man bara ett > i början av ett stycke och sedan hela långa
stycket. Därför har jag ovan istället markerat det jag citerar med >> och <<.
(De rader av >>> som finns i andra citat har jag fått sätta dit manuellt.
Men vad jag ville säga är att ovanstående stycke är för lååååångt.
Det kan vara bra att bryta upp en för lång text med några styckebyten här
och där.
Ett bra ställe för ett styckebyte är när det skulle kännas naturligt med en
mindre paus.
>De har satt sig båda två vid bordet, jag blir stående bakom det skylande
bladverket.
Två huvudsatser på varandra. Jag föredrar punkt före komma.
>Jag kan inte se tillstymmelse till vare sig läppar, tänder eller näsor,
direkt under ögonen >består bådas ansikten av en stor, grotesk öppning, man ser
en blåsvart, lång, liksom >förhårdnad tunga, som en reptil i sin grotta.
Nå, en smula överraskande. Men ganska tamt. De har blivit skadade av
atomkatastrofen. Kanske rent av blivit mutanter!
Jag tycker att novellen är bra skriven (men ändra sade-verben) med
intressanta miljöskildringar osv. Men twistend-idén håller inte riktigt. (Men
det är sällan som twistends är så där överdrivet hållbara! Det vanligaste är
att man blir ganska besviken på twistend-slut - vilket gör det desto mer kul om
ett slut *verkligen* är originellt eller lyckat.)
--Ahrvid
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
- » [SKRIVA] Ang: Twistend-novell
