[SKRIVA] Zarah Leander

Jag var på torsdagen på en väldigt trevlig Zarah Leander-kväll på Tyska Institutet (även känt som Goethe-institutet). Det är i år 100 år sedan hennes födelse. Det var knappt jag kom in, för det var väldigt populärt. Salen blev mer än fullsmockad. Jag anlände i relativt god tid, men fick ändå vänta på att se om det fanns plats. 
  Vi blev säkert 150 personer till slut, ihopklämda i lokalen.
Programmet bestod av ett samtal mellan författarna Per Erik Norrman och Jutta Jacob; den senare har skrivit en Zarah-biografi som nyligen utkommit (och snart kommer på svenska). Hon läste ur boken på tyska (på storbildskärmen kom hennes txter upp på svenska samtidigt). Då och då avbröts deras tal av sång, av Zarah-specialisten Mattias Enn (vars röst faktiskt ligger nära die Leander; hon hade en väldigt djup röst som kvinnlig sångerska). Det finns två svenskor som är storstjärnor i Tyskland: Astrid Lindgren och Zarah Leander. Den senare debuterade på nyårsrevyn i Stockholm 1930 och blev en sensation. Redan omkring 1933-34 började hon få erbjudanden från utlandet, faktiskt även Hollywood. Men Z pratade bättre tyska än engelska, så Tyskland drog mer. (Hon hade haft en session i Riga som 16-17-åring, bland gamla tyskbalter och den svenska ambassadören.) Vi kan fullständigt avfärda - tycker jag - att hon var nazi-sympatisör. En av hennes största gynnare var Karl Gerhard, och han var så mycket antinazist man kunde vara. Redan 1934 hade Z en mindre hit med sången "I skuggan av en stövel" (som Mattias Enn framförde) som handlade om nazisternas illdåd i Tyskland. Att hon kom till Tyskland och gjorde en hel del filmer där (från ca 1937-38) hade ekonomiska skäl. Hon hade ett par småbarn att försörja, och det var antingen Tyskland eller Hollywood. Hon blev stor stjärna i Tyskland först efter att hon blivit en musikalstjärna i Wien, i kretsar som var emot landets "Anschluss" till Tyskland (1938). Den nazistiske propagandaministern Goebbels litade aldrig på henne, utan hade en del syrliga kommentarer i sin dagbok. Hon spelade in en rad filmer i Tyskland, men de var helt vardagliga teman för dessa, som inte kunde kopplas till nazismen. Hon gjorde *en* film som emot hennes vilja kunde kopplas till nazismen, en film med titeln "Die grosse Liebe", som spelades in 1941 men hade premiär 1942 och då hade den klippts om - utan hennes vetskap eller godkännande - för att framställa nazisternas krigsansträngningar i god dager. I den filmen sjunger hon inför en grupp människor "Da von geht die Welt Nicht unter" (därav går världen inte under - ett tema anspelande på Stalingrad) och man ser i publiken tyska soldater kroka arm och sjunga med. Men tittar man närmare (filmklipp visades) ser man att soldaterna inte fanns i de ursprungliga publikbilderna, utan klippts in senare. Det var den enda filmen som eventuellt kunde tolkas som ett propagandainlägg, och det var ett ihopklipp. Redan 1942 lämnade hon för gott Tyskland (när hon var på tillfällig besök i mars 1943 blev hon nästan ihjälbombad, och gav en chockad intervju för en malmötidning när hon kom tillbaka). Det gick rykten om att Zarah var spion. Antingen för tyskarna eller ryssarna. Men som artist hade hon förstås inte några som helst tillgångar till hemliga uppgifter. Hon var artist. Hon tjänade litet pengar i Tyskland, under sena 30-talet och tidiga 40-talet och det var allt. Zarah träffade Hitler en gång av en slump. Hon satt på en restaurang och det visade sig att Hitler kom till samma restaurang. H:s sällskap presenterade dem för varandra, och Zarah hade ofinheten nog att påpeka att H:s frisyr var helt ostyrig. Denne började då komma med en lång tirad om att han provat allt - hårvax, olja m m - men hans frisyr var omöjlig att styra. Goebbels träffade hon flera gånger, då denne styrde filmproduktionen, men förhållandet var inte så hjärtligt. Det finns en historia som lyder ungefär: 
  Goebbels: Fru Leander, namnet Zarah låter litet judiskt...
  Zarah: Men hur är det med er herr riksminister? Joseph?
Det främsta beviset för att Zarah varken var nazist eller sympatiserade med nassarna, var att hon hela tiden stöddes av Karl Gerhard. Han hade hjälpt henne till sitt genombrott under tidigt 30-tal (och skrivit "I skuggan av en stövel") och redan 1944 när kriget inte ens var slut och Zarah klippt alla band till Tyskland arrangerade KG en presslunch för att re-lansera die Leander i Sverige. Det gick tyvärr trögt, och det kom många fientliga kommentarer i pressen, men omkring 1947-48 togs Zarah till nåder igen och fick en nytändning i Sverige. Detta var en kort summering av en del som sades om Zarah under denna mycket intressanta kväll. Tyvärr såg jag inte röken av mina kompisar från Sunkit och Mattias Enn-fankvällen på Underbar Bar. Jag pratade med Mattias Enn, som sjöng 6-7 Zarah-sånger (suveränt!), efteråt och gav mitt entusiastiska gillande. Goethe-institutet bjöd också också på litet snacks och vin. Jag pratade med Svenska Dagladets reporter, som skrivit flera artiklar om Zarah inför 100-årsjubileet (och liksom mig hade svårt att komma in pga stor folkanstorming, men det fixade sig för oss bägge till slut) och med ett antal tyskar, delvis faktiskt på tyska. Det är inte ofta jag har bruk för min skoltyska, men här kunde jag iaf delvis följa tyska konversationer. (Mina egna inlägg var mer av karaktären "katten satt på mattan"...vad det nu heter på tyska.). Kvällen avslutades med att man visade en Zarah L-film, men jag valde att dra hemåt. 

--Ahrvid

--
ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag]
Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp!
-----
SKRIVA för sf, fantasy och skräck * Sveriges äldsta skrivarlista
grundad 1997 * skriva-request@xxxxxxxxxxxxx för abonnemangsskommandon

Other related posts: