[SKRIVA] Re: Undran om dubbelnamn

Den 2007-11-16 20:30:26 skrev Ulf Berggren <ulfb@xxxxxxxxxxxxxx>:

Den som har intressanta spekulationer om vilka "regler" som gäller för
namnordning, får gärna framföra dem.

Jag kan iaf meddela att redan när dubbla förnamn började dyka upp på
1700-talet var det självklart vilken ordning de skulle vara i.
Det handlade då mest om kvinnonamn, t ex Anna Greta, aldrig Greta Anna.
(Nämnas kan att Ulf är intresserad av släktforskning, och infon om namnbruk på 1700-talet kommer säkert därifrån.) Frågan är om den självklara ordningen kommer ur vårt inbyggda språk- och musiköra, för vilken ordning ord och fonem "verkar passa" bäst? I antikens Rom var multipla namn vanligt. T ex hade vi Gaius Julius Ceasar. Jag har inte läst på tillräckligt för att veta om "Ceasar" var släktnamnet (vilket det sista namnet är hos oss), men i alla fall blev just "Ceasar" fr o m då namnet/beteckningen för en romersk kejsare (ordet kommer från "Ceasar", liksom "Kaiser" och "Tsar" gör). Grekerna hade det dock enklare: bara ett namn. Aristoteles var Aristoteles, och Sokrates var Sokrates. (Eftersom antalet möjliga namn är begränsat, antar jag att man använde tillnamn för att skilja folk åt. "Sokrates, hon som filosoferar" eller "Sokrates i fiskbutiken" osv. Men inte heller här har jag läst på ämnet.) Ryssarna har ju sitt system med ett mellannamn som alltid är konstuerat från faderns namn. Och på Island använder man fortfarande fadersnamn, inte släktnamn och deras telefonkatalog är alfabetisk utifrån förnamnet! 


Lundkvist men inte Kvistlund; Sjökvist men inte Kvistsjö. Även
om det kanske inte spelar någon roll för Bergdal eller Dalberg. (Vad är
det för namn förresten? En dal och ett berg i samma?

För att inte tala om Berggren...
Men ordningen verkar inte lika central för efternamn, där man ofta
bara kombinerade 2 saker från naturen, eller tog en bit av ett ortsnamn
och la till en ändelse.
Jag har förstått att dessa "naturpoetiska" efternamn är unika för Sverige, eller i alla fall Norden. Utanför vårt område lär man inte hitta namn som är konstuerade på samma sätt, där man tar ett par naturbegrepp och lägger ihop dem (i alla fall är det ovanligt). En del konstruktioner kan bli rätt ologiska och obegripliga. Man hade nog behov av att snabbt hitta på nya namn, när systemet att ta faderns namn och lägga till -sson till betydande del övergavs på 1800-talet (fast många -sson namn finns ju kvar). Man hade kataloger med namnförslag att välja från (men en del behöll -sson-namnet som då fick gälla för hela släkten framöver). Jag undrar om inte dessa svenska "naturpoetiska" efternamn var inspirerade av adeln, som länge konstruerat släktnamn där man tog två begrepp och lade ihop dem. Adeln kunde heta saker som Stiernhielm, Gripenfeldt, osv - med skillnaden att adeln ofta tog namn med inslag av mytologi eller det krigiska (grip är mytologiskt, hjälm är något man bär i krig). 

--Ahrvid

--
ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag]
Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp!
Gå med på SKRIVA! http://www.skriva.bravewriting.com
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: