[SKRIVA] Re: Undran om dubbelnamn
- From: "Ahrvid Engholm" <ahrvid@xxxxxxxxxxxx>
- To: skriva@xxxxxxxxxxxxx
- Date: Thu, 15 Nov 2007 12:07:19 +0100
Den 2007-11-14 15:09:52 skrev Rickard Berghorn
<rickard.berghorn@xxxxxxxxx>:
Men hur ofta hör man kinesisk klassisk musik spelas i väst? (Det
förekommer men är mer sällsynt.)
Vad finns det för exempel, egentligen? Alltså på någon "kinesisk
Beethoven" eller "kinesisk Mozart".
Jag vet inte, men det finns säkert äldre, klassiska kinesiska
kompositörer som uppskattas mycket i Kina - men som nog har det svårare i
"väst". Jag måste erkänna att jag inte kan så mycket om kinesisk musik
(vilket kanske kan tjäna som illustration på att den musiken inte är så
spridd i väst; jag tror inte jag är ensam i min okunskap) men jag vet att
klassisk kinesisk opera anses vara en högstående konstform, med hög status
i Kina. (I väst är den mer sällsynt, även om det görs gästframträdanden
då och då.)
Asiatisk bildkonst och litteratur, även film,
fungerar bra i väst, men just musik verkar problematiskt.
Hong-Kong-film är ju poppis, liksom japansk Anime, och indisk
Bollywood-film börjar göra avtryck. Jag har kompisar som älskar Bollywood
(David Nessle brukar skriva om det på sin blog). Fílm är dock en så pass
ny konstart, bara drygt 100 år gammal att alla som gör film har haft
möjlighet att utveckla och lära sig mer eller mindre samma filmspråk.
*Bildkonsten* har i väst sedan sent 1800-tal gått igenom så många
utvecklingsfaser (impressionism, abstrakt konst, kubism - you name it) att
vi lär kunna svälja det mesta, bara det är bra och intressanta bilder, och
det har gett bildkonsten ett mer öppet och internationellt språk.
Vad gäller litteratur är läget mer komplicerat. Vi översätter *det
mesta* från engelska. Litteratur är språkbundet, och här är det mer
dominans för ett visst språk än en viss världsdel. Men för all del,
litteratur på vilket språk som helst funkar i t ex Sverige, bara den blir
översatt.
En utvikning. Det anses finnas ovanligt många musiker som kan betraktas
som
genier och som var naturbegåvningar redan i mycket ung ålder, i
jämförelse
med hur det är i andra konstarter. Musiker har generellt sin kreativa
topp i
20-årsåldern, medan t.ex. författare har det i 30-40-årsåldern (underbarn
som Arthur Rimbaud är *mycket* mer sällsynta bland författare jämfört med
musiker, dessutom var Rimbaud ändå tonåring när han skrev). Det förklaras
ofta med att en författare till skillnad från en musiker behöver en
större uppsättning allmänbildning och erfarenheter för att skapa. Jämför
då musiker med matematiker, där det också finns en hel del genier och
underbarn.
Ligger nog en del i det. "Underbarns"-författare som är yngre än 20 år
är det sällan man hör talas om. Men det förekommer underbarn i t ex
musiken - liksom det förekommer inom matematik och spel som schack. Musik
hänger nog ihop med logik och matematik, kan tänkas. (Bachs fugor har t ex
studerats matematiskt.)
Inom sf-branschen förekom det förr i tiden att en del debuterade under
åldern 20 år (jag tror Asimov var 19 när hans första novell kom, och flera
av hans kompisar i The Futurians var i ungefär samma ålder) men det beror
mer på att på den tiden hade man en enorm pulpmagasin-scen som ropade
efter material. Deras bästa verk kom inte i åldern kring 20. Författande
kräver en del livserfarenhet. Många skriver sina bästa verk i livets
zenit-period.
Att författare blommar sent (eller iaf i många fall kan blomma sent) gör
det märkligt med denna åldersdiskriminering som ofta förekommer inom
litteraturen. Vi hör ju ofta om olika projekt, t ex antologier, för "ung"
litteratur. En del novelltävlingar är enbart till för dem under en viss
ålder. Det finns tidskrifter enbart för unga författare. Inom
litteraturhistorien omhuldas gärna nya litterära "rörelser" av yngre
författare. Osv. Men författande är inte så åldersbundet, så slikt blir
ganska obegripligt. Jag tror att en debuterande 58-åring kan skriva en bok
som är väl så intressant som en debuterande 21-åring, kanske t o m
intressantare (58-åringen har iaf mer livserfarenhet att stoppa in).
--Ahrvid
--
ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag]
Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp!
Gå med på SKRIVA! http://www.skriva.bravewriting.com
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
- References:
- [SKRIVA] Undran om dubbelnamn
- From: Ahrvid Engholm
- [SKRIVA] Re: Undran om dubbelnamn
- From: Rickard Berghorn
- [SKRIVA] Re: Undran om dubbelnamn
- From: Ahrvid Engholm
- [SKRIVA] Re: Undran om dubbelnamn
- From: Rickard Berghorn
Other related posts:
- » [SKRIVA] Undran om dubbelnamn
- » [SKRIVA] Re: Undran om dubbelnamn
- » [SKRIVA] Re: Undran om dubbelnamn
- » [SKRIVA] Re: Undran om dubbelnamn
- » [SKRIVA] Re: Undran om dubbelnamn
- » [SKRIVA] Re: Undran om dubbelnamn
- » [SKRIVA] Re: Undran om dubbelnamn
- » [SKRIVA] Re: Undran om dubbelnamn
- » [SKRIVA] Re: Undran om dubbelnamn
- » [SKRIVA] Re: Undran om dubbelnamn
Vad finns det för exempel, egentligen? Alltså på någon "kinesisk Beethoven" eller "kinesisk Mozart".Men hur ofta hör man kinesisk klassisk musik spelas i väst? (Det förekommer men är mer sällsynt.)
Asiatisk bildkonst och litteratur, även film, fungerar bra i väst, men just musik verkar problematiskt.
20-årsåldern, medan t.ex. författare har det i 30-40-årsåldern (underbarn som Arthur Rimbaud är *mycket* mer sällsynta bland författare jämfört med musiker, dessutom var Rimbaud ändå tonåring när han skrev). Det förklarasofta med att en författare till skillnad från en musiker behöver en större uppsättning allmänbildning och erfarenheter för att skapa. Jämför då musiker med matematiker, där det också finns en hel del genier och underbarn.
- [SKRIVA] Undran om dubbelnamn
- From: Ahrvid Engholm
- [SKRIVA] Re: Undran om dubbelnamn
- From: Rickard Berghorn
- [SKRIVA] Re: Undran om dubbelnamn
- From: Ahrvid Engholm
- [SKRIVA] Re: Undran om dubbelnamn
- From: Rickard Berghorn