[SKRIVA] Tycka till om novell? (Forum draconum)

-----BEGIN PGP SIGNED MESSAGE-----
Hash: SHA1

Hejsan,
möjligtvis någon på listan som har lust att tycka till om en
novell/novellette?

/Kristoffer


Lukas Korp Okapi hade tagit på sig sin enda mantel utan fransar i
kanten och gått till sin patrons mottagning. Just idag hade
patronens skrivare som tog emot varit på ovanligt gott humör, eller
om det var på order av patronen själv, och gett Lukas både en
fruktkorg och några kvadranter. Om han spenderade en av kvadranterna
i kvartersbageriet i sin egen stadsdel skulle han få bröd och en
liten bit ost. Tillsammans med frukten skulle han ha mat för hela
dagen och ändå ha lite frukt och pengar över så att han, frugan och
barnen kunde få sig en riktigt trevlig kvällsvard.

Dessutom, om han nu hann i tid till uttagningen av grovarbetare i
hamnen, så skulle han och de andra i laget få en påse bröd och
kanske en slant var. Det kunde bli en bra dag det här. Han skulle
faktiskt kosta på sig och gå förbi forumet och kanske få en glimt av
någon senator som höll tal eller kanske de ståtliga soldaterna i
sina röda tunikor.

Han hade funderat på att skriva in sig. Han skulle få framtiden
tryggad, om tjugo år skulle han få en liten verksamhet eller
jordplätt - hela familjen skulle få det bra ställt lång tid
därefter. Han hade dock ännu inte övervunnit sorgen i sin frus
\newpage ögon. Hon var övertygad om att han skulle dö i kriget som
pågick. Dessutom hade han ju sin fantastiska patron som delade med
sig av sitt överflöd bara han som familjefar varje vinter lånade ut
sin röst.

- ---

Mäster Antonia Ibis Gyllenek gick snabbt från sin egen
klientmottagning tillsammans med några av sina finaste klienter. Hon
hade sin bästa mantel på sig --- den med bården i den dyra blå
nyansen. De hade lite bråttom för hon skulle hinna till sin egen
patron. Lyckligtvis låg hon högt på skalan där och blev därför
insläppt bland de sista så att hon kunde träffa patronen själv och
betyga sin vördnad.

Med raska steg gick de uppför kullen mot de finare husen och såg på
de fina trädgårdsmurarna och fasaderna bakom. Vid en del portar stod
exotiska vakter från långt nere i Södern. De var alldeles kolsvarta
i hyn och gigantiska män som skulle göra slarvsylta av vem som
helst. Antonia undrade verkligen över hur desperat man måste vara
för att göra inbrott i ett sådant hus. Speciellt nu när det var så
inne med de där nordliga mastifferna. Stora vildsinta hundar som
vägde lika mycket som en fullvuxen karl.

Helt förtjust var Antonia inte i de här morgnarna. Det blev så
stressat när hon skulle hinna med både klienter och patron men det
lönade sig och ofta växlade de bara några ord med varandra för att
bekräfta sin gemenskap. Därtill fick Antonia både en och två kunder
via sin patron. För att inte tala om vilket uppsving hennes anseende
hade fått sedan hon blev upptagen i Valerius klientel. Hon oroade
sig dock lite för att vissa lärlingar skulle lata sig när hon inte
var där. Hennes förstelärling var dock pålitlig och skulle nog få
ordning på dem.

Hon hade fått några latmaskar på halsen från släkten när en
familjefar hade dött i kriget. De var dock inte ens i närheten av
lika handlingskraftiga och rediga som sin far men hon skulle nog
göra vuxna människor av dem också.

Medan de väntade bad hon sin främste klient att följa henne till
badet och barberaren efter siestan då de ändå inte skulle arbeta
mer. Hon hoppades nämligen på att få möta en inflytelserik man som
vore bra att stå på god fot med. På väg tillbaka till arbetet skulle
de även gå förbi forum ifall några av hennes vänner var där. Hon
hade på en fest nyligen lyckats växla några ord med en yngre senator
från en av de mindre kända släkterna och hon skulle gärna utveckla
den bekantskapen. Därtill skulle de kunna beskåda den utomordentliga
arkitekturen; templen, senatshuset och alla statyerna.

- ---

Senator, prokonsul och före detta stadspretor Marcus Lotus Haquinus
gick med sitt stora klientel efter sig mot forum. Han samlade ihop
hela sitt sällskap av klienter under morgonen. Det var en viktig dag
idag. Det kunde bli ett avgörande i senaten under förmiddagens möte.
Konsul Pompeius borde få sitt befäl förlängt efter sitt ettåriga
konsulskap då han var en ypperlig fältherre och en man som kunde
leda de rätta drakonerna till seger över den självutnämnde
imperatorns trupper.

Dock fanns det folk som ogillade Pompeius då de för bara någon
generation sedan blivit upptagna bland nobiles genom väl uträttat
förvärv i armén och smarta giftermål. En sådan Ny Man, en Homo
Novus, hade det inte alltid lätt, men Pompeius var en dådkraftig man
vars talang borde utnyttjas.

Faktum var att Marcus själv var lite orolig för att bli attackerad
innan han kom fram till mötet. Det var inte bara av statusskäl som
han hade tagit med sig alla sina klienter. Det hade blivit
nödvändigt på senare år att ha även fysiskt skydd när heta frågor
var uppe i senaten.

Medan de gick filade Marcus in i det sista på sitt sista avgörande
tal. ''För övrigt anser jag att Castra Nordan bör förstöras!'' Hmm,
det började nästan bli lite tjatigt nu men det kanske hade sin
poäng. Kanske gick det att nöta in en åsikt hos folk. I vilket fall
hade han rätt och de flesta verkade inse det. Det medförde dock en
större risk under promenaden till Forum Draconum - rikets hjärta och
de rätta drakonernas stolthet. hans motståndare hade inte så många
fler medel kvar än just fysiskt våld. Oskadda anlände de dock till
forum och Marcus lämnade sitt klientel och gick upp för att inta sin
plats i senaten.

''... så därför kan vi inte ge upp. Genom kamp vinner vi.'' Marcus
hade hela pöbeln med sig även ett motspänstigt gäng som antagligen
tillhörde hans motståndare. ''För övrigt anser jag att Castra Nordan
bör förstöras.'' Folket jublade och Marcus såg hur hans egna
klienter hurrade och haussade upp stämningen.

Plötsligt föll ett par personer i utkanten av forum. Det haglade in
stenar och efter dem kom en stor pöbel inrusande och svepte bort en
stor del av de församlade. Som av en slump svängde de av upp mot
talarpodiet ute på forum där Marcus stod nästan oskyddad och inte
ens inne i senatshusets falska trygghet. Han såg sig lite oroligt
omkring. Lyckligtvis hade en stor grupp av hans klienter lyckats
samlas och trängde sig bort åt hans håll. Ibland hade det inte varit
så dumt om det hade varit tillåtet med soldater även innanför
stadsgränsen. Markus klienter knuffade sig fram och kom upp på
podiet. Instinktivt gjorde Marcus en minnesanteckning över de
viktigare klienterna som var där och satte sig sedan, på ytan orädd,
ned på stolen, i den drakonska statsmannaställningen, omgiven av
sina klienter.

- ---

Antonia stod på forum i utkanten och såg på talaren. Det var en känd
prokonsul som framgångsrikt lett armén mot imperatorn ett år men
blivit bortskuffad av sina konkurrenter. Han var dock i sitt esse nu
och verkade på väg tillbaka att ta upp kampen med dem igen. Det var
lite synd att det fanns så stora slitningar och personliga
ambitioner inom Sörmark när de egentligen behövde stå enade mot
imperatorn och man kunde knappast lita på den där kungen i öst heller.

Å andra sidan gav det goda chanser för den som kom på god fot med
rätt personer. Knappt hade Antonia hunnit tänka tanken förrän en av
hennes klienter föll omkull med ett stort sår i huvudet. Under rop
och skrik kom fler stenar haglande. Förskräckt drog sig Antonia in i
en kolonnad och hoppas att ingen skulle märka henne. Hennes klienter
däremot hamnade mitt i strömmen av uppretad pöbel. Stora delar av
folksamlingen som hurrat åt prokonsuln sveptes undan och ett stort
tumult bröt ut.

Antonia höll andan, kramade sin amulett och bad förfäderna beskydda
henne där hon stod ihop trängd tillsammans med några fattiga
stadsbor, proletärer eller nå't så'nt.

Plötsligt blev två män mycket intresserade av just Antonia. De
verkade överhuvudtaget inte vara här av några som helst politiska
skäl eller missnöje. De här såg ut som rånare och patrask. Det gick
kalla kårar utför Antonias rygg. Visserligen \newpage hade hon
tränat lite brottning men uppträngd så här skulle hon inte ha en
chans mot två personer, vilka dessutom säkerligen gett tuffare
personer än henne stryk.

De två männen klev fram och sade rakt på sak att det var lika bra
att hon langade över penningpungen på en gång och om hon
överhuvudtaget försökte minnas dem skulle hon förlora allt
giftasvärde. Den ene av dem hånlog riktigt otäckt. Det var ett
leende som hon tidigare bara kunnat föreställa sig på en plundrande
barbar. En man snubblade in i kolonnaden och en av busarna vände sig
om och knuffade bort honom.

Då small det till rakt över käften på den otäckte busen som precis
skulle ta tag i Antonias mantel och han stöp som en klubbad oxe.
Till hälften av instinkt vände sig Antonia om och kopplade ett
brottargrepp på den förste busen som vänt ryggen till och slog in
hans huvud i marmorväggen. Han föll ned medvetslös eller kanske död,
Antonia brydde sig faktiskt inte riktigt.

När hon vände sig tillbaka bugade en fattiglapp mot henne med handen
över hjärtat och presenterade sig som Lukas Korp Okapi. Hon tackade
honom för hjälpen och undrade om han ville titta förbi på en
klientmottagning nästa vecka. Mannen i den enkla tunikan svarade att
det gjorde han gärna.

- ---

Lukas tackade förfäderna och gudarna som givit honom denna chans.
Han hann buga sig, presentera sig och tacka ja till ett möte. Då han
fick se en öppning i den böljande folkmassan. ''Där, Domina'' sade
han och pekade och föste henne lite försiktigt åt det hållet.
\newpage
Kvinnan som presenterat sig som Mäster Ibis Gyllenek smet raskt
mellan pelarna med Lukas tätt efter. Oskadda men lite omskakade kom
de bort från forum och dess omnejd. Precis när de vek runt ett hörn
såg de den kombinerade stads- och brandvakten samlas, utrustade med
påkar, för skapa ordning igen. De hälsade på varandra igen och
skiljdes sedan åt, båda glada och lättade av både lika och olika
anledningar.

- ---

Under tiden åsåg prokonsuln bråket och hur stadsvakten \\ skingrade
folksamlingen skyddad av sina klienter uppifrån talarpodiet på
forum. Många spöstraff skulle det bli på forum och plazor de
kommande dagarna. Därtill hade hans fiender misslyckats; Sörmark
skulle fortsätta att tränga upp imperatorn mot barbarerna och själv
var Marcus tillbaka i leken igen. Han smålog uppe på podiet och
tittade tvärsöver forum och tumultet mot sin rival som stod på
avsatsen utanför senatshuset. Det var en bekymrad man Marcus såg på
och det gladde honom.

(c) Kristoffer Holmén 2006
-----BEGIN PGP SIGNATURE-----
Version: GnuPG v1.4.6 (Darwin)
Comment: Using GnuPG with Mozilla - http://enigmail.mozdev.org

iD8DBQFGwZ6AbT26Cc9TNSURAtK1AJ9csk9vuqIXAVb2Mz1kSA4H/pr7hgCePfhD
hI8+EX/KPzn9cidvOz2QsiE=
=4G38
-----END PGP SIGNATURE-----
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- 
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: