[SKRIVA] Textmässan 2007

(Detta blir ett första utkast till en rapport, skrivet i all hast. Det lär komma nya, putsade och/eller utökade versioner av rapporten.) 

Textmässan 2007
Jag har tidigare i alla fall som hastigast tittat förbi Textmässan, när den hölls på krogen Kvarnen. I år hade man satsat större än någonsin och hyrt in sig i Lilla Hörsalen på Medborgarhuset, tidigare känd för bl a Nasacon 10 och Conscience 93, två science fiction-kongresser jag var inblandad i. Man hade dessutom en föreläsningssal en trappa ned, med tillhörande kafeteria (som också hade öl och vin för den som så önskade). Man fick litet av en känsla av att Textmässan nästan var som en sf-kongress modell större. Det var ett jättestort och trångt försäljningsrum och ett digert program som pågick hela tiden, med föredrag, debatter och uppläsningar. Jag anlände halv tolv på lördagen i min Stålmannen-tröja och en rymdskyttel-keps, vilket i någon mån passade mig som sf-författare. Jag skulle strax hålla föredrag, om sf-noveller, men besökte förstås först mitt förlag Zen Zats bord som förläggare Bertil Falk under lördagen delade med skräck/fantasytidskriften Escapix. (Henrik H och hans dam var dock bara där på lördagen; de råkade förresten ut för dyrbara fortkörningsböter på väg till mässan, vilket i någon mån kanske lade sordin på deras mässtämning. Escapix-info på www.excapix.blogg.se f ö.) Bertil hade lagt ut min Mord på månen, sin August Blanche-deckarsamling, ett par diktsamlingar av Verdandi Kuhlman - Zen Zat har ett litet men varierat utbud! - och dessutom litet ur CDM:s utgivning. Dag två fick vi mer plats på bordet och då lade jag också ut min LL-antologi. Jag lade dessutom ut info om SKRIVA samt infolappar om mitt föredrag på Kulturhuset nu på måndag. Under en del av mässan satte jag mig bakom infobordet och jobbade litet med föredraget på min urskräpiga bärbara dator. I övrigt ägnade jag min tid åt att bemanna infobordet, gå på en del programpunkter samt att vandra runt bland utställarna och prata och umgås. 
  Det verkade komma rätt mycket folk. Det var ofta kö vid receptionen.
Jag har inte riktigt bra koll men en kvalificerad gissning är att kanske 1000 personer besökte mässan under de två dagarna. Det var ofta rätt fullt i utställningssalen och man fick knö sig mellan borden. Det verkade vara rätt god stämning, men de som hade fått bord uppe på scenen verkade ha något surare miner. Det var nog den sämsta utställningsplatsen, för det var svårt att ta sig upp till scenen. De kanske var sent anmälda eller något. Zenzat fick ett rätt bra bord, i ett hörn nära en ingång, vilket betydde att många passerade och det var inte heller lika trånga gångar där. Försäljningen gick väl halvknackigt, dock. Tre ex av Mord på månen gick åt (med vårt fantastiska erbjudande om att på köpet få ett ex av gamla JVM/VÄ från 40-talet; vilket gäller så länge den bunten finns kvar och den börjar bli tunn nu!), och Bertil sålde väl litet annat också. Men det är ju ett sätt att visa upp sig och knyta kontakter inom kulturvärlden, så man kan kanske inhösta en del goodwill och PR. Zen Zat hade hela två programpunkter. Verdandi Kuhlman läste dikter på söndagen (vilket hon gjorde förnämligt, med en personlig, intensiv närvaro) och på lördagen skulle jag prata om sf-noveller. Vilket jag gjorde. I publiken såg jag bl a Karl-Johan Norén med dotter. Jag hade instruerats att prata i 10-15 minuter, och pratade i ca 14. Det var en nedbantad och något omgjord version av föredraget jag höll på Världens Minsta Bokmässa i Malmö i höstas. Jag presenterade mig, berättade hur jag börjat skriva noveller, nämnde något kort om sf:s historik (den delen bantade jag hårt i) och gick slutligen igenom mitt schema för novellförfattande: 

idé -> konflikt -> intrig -> slutet -> början -> mitten
Jag avstår från att här ge utförligare förklaringar. Men följer man detta kan man skriva noveller! Bergis! Jag hade denna gång stödtexterna till föredraget i min lilla, gamla Palmtop. Det gick bra att läsa från en under ett föredrag, en erfarenhet jag kan ha nytta av vid senare uppträdanden. Kanske redan på måndag. (Notering: Mitt föredrag gavs i programmet titeln "Sci-fi och novellförfattande". Undertecknad skyr förkortningen "sci-fi", och menar att genren förkortas "sf". Men man kan inte få allt...) Strax innan mitt föredrag, berättade den nya fantasyförrattaren Jorun Modén. Jag hörde tyvärr bara slutet på hennes intressanta föredrag, men hon hade en suverän gimmick: på ett bord hade hon ett akvarium med levande fiskar för att illsustrera viktiga poänger. (Typ: kulturen är som en liten fiskdamm, vi skall inte begränsas av en liten låda med glasfönster, osv... Smart och pedagogiskt!) Under lördagen hörde jag också paneldebatten "Skräck på svenska", med bl a Maths Claesson och debutantskräckförfattaren CJ Håkansson. Den senare var en hård typ, med tatuerade armar, som höll fanan högt för riktigt ordentlig skräck. Man skulle skrämma vettet ur läsarna! Här skall inte vara något myspys eller psykologisk skräck. Sådant var skit! Det var hårda bud. Växlade efteråt några ord med Maths om sf-föredragandet på Kulturhuset (jag hade någon liten idé om upplägg, som jag tror han gillade, men vi får se hur det utfaller). I publiken satt även bl a Mattias Fyhr, Lovecraft-experten. (Jag gjorde detaljerade anteckningar om skräckdebatten, men jag vet inte om jag får tid att göra en separat rapport om den.) Andra programpunkter jag bevistade under helgen: Lars Fredriksson, som berättade om sin bok Engelbrechtdivisionen, som hade mer om bokutgivning än om den historiska händelsen (med den tyska divisionen som under WWII sändes till Finland genom Sverige - en kontroversiell historia här, men inte i Finland, ty den divisionen sändes för att *hjälpa* finnarna). Föredrag om censurerad text hos gamla svenska poeter, med Petra Söderlund och C-M Edenborg (det visar sig att "vetenskapliga" utgåvor av äldre poeter strukit bort oanständig sex; vi fick prov på det som strukits). Samt Johan Ehrenbergs föredrag om att borgarnas ekonomiska politik är skit, och sossarna är borgare också (jag är inte helt övertygad om argumentationen, ty landet med Världens Största - ineffektiva - Offentliga sektor behöver inte mer av det; läs t ex Parkinsons böcker som förklarar att stat och kommun bara ger halva utbytet för varje satsad krona, pga byråkrati och noll konkurrens). Jag gick ganska mycket runt bland olika förlag och pratade med förläggare och medarbetare. Det var mycket trevligt. Jag fick många goda kontakter. Och mycket godis! 
  En viktig sak: godisfaktorn!
På mässor har utställare skålar med godis. Jag går ofta på datormässor och har blivit oändligt trött på deras usla godisutbud. På en typisk datormässa har 80% bara hårda, syrliga karameller i papper (och skälet är att man på pappret kan trycka sin företagsreklam). Jag avskyr hårda karameller. På Textmässan var godisutbytet mer varierat. Det var geléhallon, vingummin, Ahlgrens bilar, skumgodis, non-stop, m m. Det var mycket bra godis hos många! Datormässor skulle ha något att lära sig. Dessutom räddade det mig från att svälta ihjäl på lördagen, då jag ätit dåligt med frukost. Bra godis kostar några tior, men betyder mycket för goodwill och världssvälten (iaf min svält). Zen Zat hade ganska bra godis, i form av Marianne-karameller. Jag pratade med många. Där fanns en norsk kontingent, och en finlandssvensk (jag tipsade dem om Åcon, som är på Åland sista helgen i maj). Jag pratade med Lars Fredriksson som hade sina WWII-böcker men även via ett teknisk samarbete balla böcker om Stockholms lokaltrafik. Bägge ämnena intresserar mig hårt, men jag har som fattig frilansare inte råd att köpa i mig på utbudet. H:ströms förlag har ett otroligt intressant utbud, med bl a HG Wells, Mary Shelley, E A Poe, osv. För mig verkar det förlaget likna en blinkande kulturfyr där uppe i Umeå - man har ju dessutom den nya nyhets/artikeltidningen Kulturen (red: Guido Zeccola, som jag även pratade med; jag var i feb på deras lanseringsparty i Sthlm). Ett ambitiöst, brett utbud som imponerar på mig. Tidningen Kulturen är bara den en liten pärla. Bl a utger man också den finlandssvenske författaren Stefan Hammarén (som jag sett TV-reportage om) som förmodligen är världens underligaste stilist. Jag bläddrade i ett par av hans böcker och fick myror i huvudet. Förläggare Johan Hammarström pratade sig varm för Hammarén; jag får reservera mitt omdöme, men onekligen måste det få finnas sådana böcker också! Den som vill ha något genuint udda, utmanande och, tja, nyskapande måste prova Hammarén. Jag pratade en hel del med Cecilia Wennerström på Wela förlag, som utger en hel del sf och fantasy (mer korrekt beteckning är science fantasy - en grund i sf-idéer men med en del fantasyelement). Hon köpte Mord på månen och tog sig sedan för att *läsa* den under mässan. Jag fick en hel del uppmuntrande omdömen av henne och vi diskuterade även litet fantastik. Cecilia gillar som jag mer sf än fantasy, och det hon skriver och förlägger är baserat på sf (t ex Alf Yngve) men med litet fantasystuk. Vi har flera gemensamma författarfavoriter som verkar inom science fantasy, som Poul Anderson, Ursula Le Guin, Jack Vance. Varför är genren science fantasy så okänd? Sf med en del fantasystuk brukar bli en bra kombination. Jag pratade med folk från tidskriften Ord & Bild, där en viss Erik Andersson är recensionsredaktör. De var fullständigt obekanta med Eriks sf-karriär, bl a som utgivare av den inte alls så pjåkiga Der Leuchtturm på 80-talet (ett av de bästa seriösa sf-fanzinen i Sverige). Helt plötsligt blev jag knackad i ryggen. Och där stod en kulturhjälte: Carl Johan De Geer. Han kände igen mig, även om det var några år sedan vi faktiskt sågs. (Jag tror det var på någon revivalkonsert med Blå Tåget, gruppen som gjorde "Staten och Kapitalet", vari Carl Johan spelar trombon.) Jag ser honom varje vecka i TV och han är väl numera störste fanbärare för svensk underground och/eller "kantkonst" - sådant som går litet utanför - och jag brukade ha en hel del kontakt med honom på 80/90-talet. Jag såg till att han fick ett recex av Mord på månen (om han verkligen vill recensera vet jag inte, men om han så bara avyttrar en halv hostning om boken i något sammanhang är det värt det). Sedan var det någon annan spännande monter som drog till mig mitt intresse, och Carl Johan försvann; innan dess hann jag dock få aktuell E-adress och info om att han jobbar på en ny roman. En mycket framgångsrik monter var den där Hans Arnold sålde sin senaste kosntbok, med hela 250 illustrationer ur bl a Veckans Chock i Vecko-Revyn. Jag såg att de böckerna gick som smör. Man bar hela tiden fram nya exemplar. Hans Arnold är en annan kulturhjälte! Jag växlade några ord med honom, om att han under lång tid bar svensk populärnovellistik (främst skräck) genom att illustrera den. Det är illustrationer som är suggestiva, hårdslående och helt fantastiska. Varför tror ni ABBA valde honom för att illa sin Greatest Hits? Min tes, som jag också redogjorde för Hans, är att svensk populärpress skulle göra gott (även upplagemässigt) om de körde skojiga, spännande noveller. Jag tror att det är en myt att folk inte vill läsa noveller i tidningar. Tyvär försvann marknaden (av obekant och obegriplig anledning) någon gång på 60-talet, kanske ett tag in på 70-talet. Bra noveller, med stuns och inte för långa (2-3 sidor) tror jag skulle gå bra och addera värde för publikationer. Min åsikt bara. Hans höll med. Apropå noveller dök Helena Sigander också upp, deckarförfattarinnan som jag - till hennes förskräckelse? - påpekat också skrivit sf. Ett par av hennes böcker utspelas i en s k near future. Hon har vid något tillfälle undersökt hur novellsamlingar och antologier säljer, och menar att de inte alls går sämre än romaner. Helena ägnade f ö en del tid åt att sälja in sin skrivarbok om deckare (om hon lyckades vet jag inte, men manuset är säkert bra - det baseras på erfarenheter från www.deckarskolan.com). Andra bekanta ansikten som dök upp var Anders Palm och Raisa (of Teknikmagasinet fame), Arne Sjögren (vars dator jag gullar med ibland), Olle som jag dagen innan mött på bokbordsdagen på Söderhallarna, Claes Öster och möjligen några jag glömt. Anders - som är helt ovetande om att ag döpt min Palmtop till Anders - oroade mig litet då han hävdade att den STORA grejen med att köpa Mord på månen var att man fick JVM/VÄ på köpet. Det är enligt honom den främsta publikationen i världshistorien, möjligen endast överträffad av grundandet av The Times of London. Nå, han menade väl. Dags att avrunda. Det finns massor av andra saker jag skulle kunna nämna - personer, kontakter, intressanta publikationer, osv. (Bara en sak i mängden: jag lyckades ett par minuter kidnappa fotografen för Svensk Bokhandel som tog några bilder av Zen Zats monter, och kommer den bilden i tryck är fina fisken!). Sammantaget vill ag dock hävda att Textmässan 2007 var mycket bra. Mycket spännande saker hände och man kunde snacka med och knyta många kontakter. Jag tror att måna utställare inte sålde så mycket som tänkt, men mässan fungerar som sagt också som reklam för förlagen. För mig fungerade det som ett bra sätt att få litet koll på vad det finns av småförlag, saker som är litet udda eller "underground" och få litet intressanta impulser. 

--Ahrvid

--
ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag]
Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp!
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravenet.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: