[skriva] Supplement till SKRIVA-FAQ v 4.9

SUPPLEMENT TILL FAQ OM "SKRIVA" 4.9

- Mailinglista för dig som skriver fantastisk litteratur

  "Tryck på knappen till den tidsinställda bomben!"
  "Men hur skall jag göra sedan?" "Bomben tickar..."
  (Sf-författaren Gordon Dickson om hur man börjar en
  berättelse)

ANDRA LISTOR - GRAMMATIK - POLTI OCH PROPP - STIL- OCH
FORMORDLISTA - MANUS OCH FÖRLAG - FAQ-FÖRFATTAREN

Infofil av Ahrvid Engholm, ahrvid@xxxxxxxxxxxx, mars 2007. Fri
att sprida icke-kommersiellt och i icke tryckt form; du får
lägga upp denna FAQ på din website. För att gå med i SKRIVA,
skriv till skriva-request@xxxxxxxxxxxxx (subject: subscribe).

ANDRA LISTOR
  "Kom ihåg pianisten som sade att om han inte övade
  varje dag skulle han märka av det, om han inte
  övade på två dagar skulle kritikerna märka av det,
  och om han inte övade på tre dagar skulle publiken
  märka det." (Ray Bradbury)

(DENNA AVDELNING ÄR INTE KOLLAD PÅ FLERA ÅR OCH MYCKET ÄR
INAKTUELLT.)
För alla onelist-listor gäller att man skickar vad som helst till nämnd adress för abonnemang. Avabonnemang 
är listnamn-unsubscribe@xxxxxxxxxxxx Här tar vi även med
bok/litteraturdiskussionslistor, även om de inte explicit rör
skrivande.

SKRIVA - skriva-request@xxxxxxxxxxxxx (rubrik: subscribe). Övrig
presentation behövs inte här.

Novell på nätet - http://www.fl-net.se/novell/ Var tidigare en
interaktiv E-postlista, men har blivit en envägslista för
nyhetsutskick från en redaktion.

Skrivgruppen - listserv@xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx (brevtext:
subscribe förnamn efternamn). Den listan brukade vara mycket
aktiv, men vi vet inte om adressen vi har fungerar.

Skriva - blandning av dikt, noveller och andra texter. Om vi
minns rätt har man även startat en sidolista, Prosa. Bägge
huserar numera på Yahoogroups, men ingendera av listorna
uppvisar mycket aktivitet.

Gestalta - gestalta-subscribe@xxxxxxxxxxxx Verkar död.

Pennan - pennan-subscribe@xxxxxxxxxxxx Såvitt vi kan se är
Pennan inte så hemskt aktiv just nu, men dess site
http://www.omea.net/indexet.html var en gång ruskigt innehållsrik.
Manus - manus-subscribe@xxxxxxxxxxxx Detta är en lista för manusskrivande till film och 
TV.

Projekt Prosa - projektprosa-request@xxxxxxxxxx, subscribe i msg.
Drivs av roi@xxxxxxxxxx, som sänder ut ämnen medlemmarna skriver
saker kring. Modererad, endast ämnesbidrag pubbas på listan.
Info på http://www.algonet.se/~roi/prosa/
Skrivarsidan - skrivarsidans@xxxxxxx subject subscribe. Ej interaktiv, utan envägs nyhetslista om vad som 
händer på skrivarsiten http://skrivarsidans.sida.nu (just nu är det t ex
en skrivtävling där, deadline 10 april; bokpriser)
Boklistan - majordomo@xxxxxxxxxxx, "subscribe boklistan" i msg. Lista för bokdiskussioner, ej explicit om 
skrivande i sig.

Svenska Klassiker - svenskklass-subscribe@xxxxxxxxxxx (eller
svenskaklassiker/dito/?). Diskuterar svenska litterära
klassiker. http://svenskklass.tripod.se

GRAMMATIK
  "Hur lätt gå händelsernas rätta mening
  först upp för eftertanken med försening..."
  (A:lfr-ed V:stl-nd)

ETT KORRT SAMMAN FATTNING UPPÅ SVENSKA GRAMATICK

Svenskan är ett skandinaviskt språk, med närmaste tjocka släkten
hos danskan, norskan och isländskan. Vi är ungefär som syskon.
Våra kusiner är engelska, tyska och nederländska, och hela
kusinskaran kallas germanska språk. Hela släkten kallas de
indoeuropeiska språken. Vi är som en enda stor, lycklig familj!
Vi har lånat en massa ord från varandra - utan ränta!
  Vi skriver svenska med de 29 så kallade latinska bokstäver som
ryms i följande praktiska fras: Yxskaftbud ge vår wczonmö
iqhjälp. Latin var det språk som för 2000 år sedan talades av
romarna. Eftersom svenska är trevliga prickar satte vi några av
dem på vissa bokstäver. Enligt många språkprofessorer är latinsk
grammatik all grammatiks moder, även om den är så oerhört
komplicerad att det inte är att undra på att Latin dog ut.
(Märkligt nog verkar djur tala bra latin, eftersom de alla har
latinska namn.)
  Grammatiken organiserar ord så att de marscherar i korrekt
följd och i rätt kolumner i böjningstabellerna. Bara en liten
ändring av ordföljden kan ha stor betydelse: Kalle åt fågel
betyder något annat än Fågel åt Kalle eller Åt Kalle fågel.
Endast i det första fallet bör Kalle avnjuta händelsen med vitt
vin, och det kan ju vara bra att veta. Olika ändelser och
böjningar ändrar också betydelsen.
  Den ökar även komplexiteten (svårt ord, som betyder: så
krångligt att man får komplex för det) i det som kan sägas.
Uttrycksmöjligheterna ökar. Och utan olika tempus skulle vi inte
kunna placera händelser vid olika tidpunkter. Eller: utan olika
tempus skulle vi inte ha kunnat komma att göra det. Eller vad
det heter.
  Grammatiken utgör också en sorts felkontrollkod. Den ger
språket redundans (upprepningar, även övertalig arbetskraft -
dock inte här) som gör att budskapet går att tol-KNASTER-ka äv-
BRUS-en vid stör-SPRAK-ningar.
  Syftet med detta är inte att ge en komplett grammatik, för det
kan bara en komplett idiot göra. Men vi vill snabbt presentera
de väsentligaste begreppen. Vi hoppar över tabeller för
böjningar, för att få en rak genomgång.
  Grällimatikens viktigaste begrepp är ORDKLASSER och SATSDELAR.
De begreppen korsar varandra, ungefär som när två hårt
trafikerade vägar korsar varandra. Ibland kan det bli krockar
och konstigheter. Därför är det bra att kunna litet grammatik,
på samma sätt som en viss bekantskap med trafikreglerna aldrig
kan vara helt fel.
  Varje ord tillhör en ordklass men har också en viss funktion
som en satsdel.
  Vi har nio ordklasser, vilket av en händelse är samma antal
klasser som vi går igenom i grundskolan. Men ordklasserna är
inte lika bråkiga och de sprayar inte ned skåpdörrarna.

SUBSTANTIV är ting eller begrepp, hur obetydliga eller fåniga de
än är. Substantiv är ganska dumma. De kan bara räkna: ett, flera
(singular och plural). Plural bildas enligt fem mönster
(deklinationer, så kallade allmänna självdeklinationer) med
ändelserna -or, -ar, -er, -n och ingen särskild pluraländelse.
(Engelskans -s för plural börjar också leta sig in som en
illegal flykting.) Substantiv finns alldeles bestämt i bestämd
och obestämd form. Totalt har vi sing best, sing obest, plur
best och plur obest form. Sjung med allihop!
  Framför substantiv kan man sätta en eller ett (s k obestämd
artikel). Bestämda form visas av en ändelse som är -en eller -
et.
  Svenskan har två eller fyra genus (kön, men det har inte med
biologi att göra), beroende på hur den språkforskare som uttalar
sig vaknat på morgonen. De avgör bestämd ändelse. Maskulinum,
feminimum och reale kan sammanställas till genusbeteckningen
utrum med bestämd form -en. Neutrum har bestämd form -et. Tänk
er utrum som en friggebod med plats för tre.
  Ord på en eller den får alltid -en, ord på ett eller det
alltid -et. (Maskulinium och feminimum är han och hon snarare än
den. Men det rör få ord. Förpassa dem till utrummet.)
  Ett välkänt substantiv (vilket det nu än är) kan få bestämd
fristående artikel, den eller det, dock i kombination med normal
bestämd ändelse, såvida inte satsen fortsätter. Det
kärnkraftverket - kan man skriva, men Det kärnkraftverk kan inte
stå ensamt.
  Substantiv kan också delas in i två kausus: grundform
(nominativ) och ägandeform (genitiv). Det sista med ändelsen -s.
"Kausus" kommer inte från Kaukasus, även om alla indoeuropéer
sägs ha vandrat in därifrån en gång.
  Egennamn, som Lisa-Gustava Grenkvist eller Kungliga
Pottmätarsällskapet, räknas också som substantiv, men vi sätter
endast undantagsvis ändelser på dem (som med Anderssonskans
Kalle).

ADJEKTIV bestämmer egenskaper till (vanligen) substantiv, och
det är inte det lättaste då dessa är så hemskt många. Adjektiven
får jobba hårt. De flesta svenska adjektiv får ändelsen -a i
bestämd form (utom maskulinum, som kan få -e), men i plural får
adjektiv också -a. Neutrum i singular får ändelsen -t.
  Adjektiv kan bodybuilda sig till högre grad av styrka genom
komparation. Här kallas formerna positiv, komparativ (ändelser -
are eller -re) och superlativ (-ast eller -st). Applåder och
superlativ haglar för denna smarta konstruktion! Vissa ord, som
gammal, kompareras med andra ord: äldre, äldst. Gammal är äldst
heter det ju. Vissa längre, krångligare ord kompareras mer
begåvat med mer och mest.

VERB är ord som springer omkring och berättar om skeenden eller
handling. Verben är litet suspekta, för de har en massa konstiga
böjelser. Genom olika s k tempus (kanske inköpta på Temp-R-Us?)
är det orden som ger satsens syftning i tiden.
  Verben delas upp i huvudverb och hjälpverb (tänk på huvudvärk
och hjälpmedel). De senare är en liten elitgrupp yttepytteverb
som ensamma normalt inte säger särskilt mycket: skall, vara,
kan, bör, får, måste, lär, vill, bli, etc. Etc är inte ett
hjälpverb. Det sista, bli, är passivbildande hjälpverb. Det är
ungefär som passiv rökning där något blir utsatt för en
handling. Han blev rökt. Passiva former kan också bildas med -
es. Han röktes. Fråga en böckling om du är tveksam.
  Det viktigaste hjälpverben är vara eller är, och har eller
hade. Shakespeare hade vissa poänger med vara eller inte vara,
och Hemingway var inte mycket sämre med Att ha eller inte ha.
  Verben har en rad olika tidsformer. Infinitiv kallas
grundformen och den slutar på -a. Man kan sätta att framför. Av
någon dum anledning skall alla motioner formuleras som en att-
sats. Infinitiv verkar sväva litet obestämt i tiden.
  Presens uttrycker något som händer nu och slutar på -r.
  Imperfekt uttrycker något som hände tidigare och slutar på -de
eller -te. Namnet kan ha att göra med att den verbformen är
litet mindre perfekt.
  Perfekt respektive tvättsvampsperfekt, förlåt -pluskvamperfekt
uttrycker något som har hänt respektive hade hänt. Den del av de
två formerna som kvarstår utan hjälpverben har och hade kallas
ofta supinum och slutar vanligen på -t. Det har inget att göra
med en kallelse till en amerikansk rättegång. Perfekt particip
uttrycker något förgånget som är inträffat, slutar på -d eller -
t och använder hjälpverbet är. Det finns väldigt mycket finlir
med alla dessa extra hjälpverkskonstruerade tidsformer. Presens
och imperfekt är dock vanligast i vardagsspråket.
  Futurum uttrycker något som kommer att hända och bildas oftast
med hjälpverbet skall eller frasen kommer att. Det betyder inte
att alla science fiction-böcker är skrivna i futurum.
  Verbens böjningsmönster kallas konjugationer. Det låter kanske
som något ur astrologin, men vi garanterar att det inte har med
saken att göra. En av konjugationerna står för s k starka verb.
De är så stora och starka och oberoende att de böjs helt utanför
de normala böjningsmönstren, t ex svära, svor, svurit.
(Regelbunden, s k svag böjning skulle ha varit svära, svärde,
svärit - men det låter väl dumt!) De starka verben står där på
gymet och pumpar skrot tillsammans med de bodybuildande
adjektiven. Vissa verb kan böjas både svagt och starkt, t ex:
lysa, lös, lyst eller lysa, lyste, lyst.
  Verb har också olika modus. Det vanligaste är indikativ (där
det mesta vi sagt här ingår) som konstaterar fakta. Andra modus
kan bildas med vissa hjälpverb eller egna böjningar.
  Imperativ utgör en uppmaning, och är oftast ett avskalat verb
t ex: Sitt ned! Håll käft! Läs vår grammatiska genomgång!
  Konjunktiv uttrycker något önskat eller tänkt och kan bildas
med t ex kunde eller vore men också med egna former: Vi önskar
ni kunde läsa vår grammatiska genomgång, Vi önskar det vore så
eller Vi önskar det bleve så. (De rena, egna konjuktivformerna
sägs ha dålig konjuktur och vara på väg bort. Det är litet synd
då omskrivning med t ex kunde är klumpig. Vi bör forma en
skallgångskedja som går ut och letar rätt på konjuktiven igen.)

ADVERB är bestämmelser till verb. Man kan säga att de annonserar
en typ av handling eller skeende. Adverben står i ungefär samma
relation till verben som adjektiven står till substantiven.
Adverb kan dock också bestämma adjektiv och andra adverb. De är
litet veliga av sig.
  Adverb slutar vanligen på -t. I Kapten Galax atombestrålade
framgångsrikt - är det sista ett adverb.
  Adverb svarar på frågorna var, när, hur. Varför är dock en mer
filosofisk fråga.

PRONOMEN är ord som står som ersättning för andra, längre ord,
som jag, mig, du, dig, de, dem, min, din, vår, deras, sin, den,
det, osv. Osv är dock inget pronomen. Att ha korta pronomen gör
satsen enklare än om vi skulle tvingas upprepa de längre orden
gång på gång.
  Personliga pronomen finns som subjekt, objekt, genitiv,
teleobjektiv (nej, det var lögn!), possessiva och reflexiva:
han, honom, hans, sin, sig. Man bör ha med sig sitt reflexiva
pronomen när man traskar på en landsväg sent på kvällen.
  Skillnaden mellan hans och sin är att sin - liksom sig -
alltid syftar på satsens huvudaktör (subjekt).
  Demonstrativa pronomen används för att särskilt peka ut något:
Mamma mia! *Denna* vill jag ha. Man behöver inte ha
polistillstånd för att använda demonstrativa pronomen.
  Determinativa pronomen syftar framåt i satsen, medan
relativa pronomen syftar på något i föregående sats.
Interrogativa pronomen används för frågor: vem, vad, vilken,
hurdan? Indefinita pronomen är obestämda, och inkluderar bl a:
man, någon, någonting, varje, somliga, allting, osv.
  Några pronomentyper som absolut inte finns är kontemplativa
pronomen, suggestiva pronomen, vindikativa pronomen samt
vegetabiliska pronomen.

PREPOSITIONER är små fjantord framför substantiv eller
ordkombinationer med substantiv som huvudord, och de uttrycker
riktning, relation eller någon av de 69 positioner som
kvällspressens tantsnuskbilagor beskriver. Bland prepositionerna
har vi på, över, under, bakifrån, in, ut, före, efter, ovan,
utan, mm. (Mm är inte en preposition; se interjektion!)
  Prepositionen är en viktig indikator på om substantivet som
följer är i objektsform (föremål för handling). Vi måste dock
vara mycket försiktiga med att se andra människor enbart som
objekt, för då kan vi få JämO på oss.

KONJUKTIONER är bindeord mellan satsdelar. (Ej att blandas ihop
med konjunktiv eller konjuktur eller konjak.) Ord som: och,
eller, men, utan, för, ty, usw. (Usw inte en konjuktion. Det är
tyska.) Huvudsats kan bindas till en eller flera bisatser, och
huvudsats kan bindas till en eller flera huvudsatser. Det är
rena bondagen! Syftet med bindningen är här att etablera en
relation mellan satserna, t ex att en sak händer efter en annan,
beror på en annan, är villkor för en annan.

RÄKNEORD är ord som ett, två, fyrtiotvå, tjugohundrade,
miljonte, femkommaelfte, osv.

INTERJEKTIONER, slutligen, är små utropsord: oj, ah, åh, mm
(...Marabou)! Ejakulationer har inget med detta sammanhang att
göra, såvitt vi vet. Usch och fy är också interjektioner, som
kanske är passande här med tanke på våra snuskiga tankebanor.

När vi kommer till SATSDELAR skall alla dessa ordklasser sättas
i praktiskt arbete. Arbetslösheten inom språket är tämligen låg.
Det finns nästan inte ett enda ord som inte har någon vettig
sysselsättning, men betalningen och pensionsvillkoren är dåliga.
(Ordet kattpiskarutbildningsassistent har vi dock ännu inte sett
någon vettig användning för.)
  En enkel, kort sats består av subjekt och predikat, t ex
Marsianen mumlar.

SUBJEKTET (Marsianen) utför handlingen i satsen. Subjekt är
vanligen substantiv eller pronomen.

PREDIKATET (mumlar) är den handling som utförs. Predikat består
normalt av verb.

OBJEKT komplicerar saken ytterligare. Det är målet för den
handling som utförs, t ex: Marsianen mumlar mantran. (Det sista
är objekt.) Objektsformen har sin särskilda betydelse genom att
pronomen får andra former i objektsposition. Som tidigare nämns
är förekomsten av en preposition en god indikator på att det
snart kommer ett objekt. Se upp! kan också vara en god indikator
på att det snart kommer en projektil.

PREDIKATSFYLLNAD är en utfyllnad till predikat, särskilt
predikat som utgörs av de små men ack så ihärdiga hjälpverben. T
ex Jag är - det säger inte andra än Descarte särskilt mycket.
Men Jag är kosmisk, säger desto mer (kosmisk är här
predikatsfyllnad - tack för hjälpen, Thomas Di Leva!).

ATTRIBUT kallas ord som närmare bestämmer ett subjekt eller
objekt, t ex: Thomas är den kosmiske, vise laman. (Attributen är
före laman.)

ADVERBIAL kallas ord som närmare bestämmer ett predikat, t ex:
Marsianen mumlar mysigt. (Det sista är adverbial.)

I vissa språk (som tyskan) har skillnaden mellan ACKUSATIVOBJEKT
och DATIVOBJEKT stor betydelse - ach so, ja! Ackusativobjektet
är då det "vanliga" objektet och dativobjektet är ytterligare
ett objekt som uttrycker en riktning, t ex att något gjordes för
eller till någon. I svenskan har detta mindre grammatisk
betydelse, och det skall vi vara glada för.
  Om vi sammanställer allt detta - svårt, men vi får försöka! -
får vi följande schema för en normal huvudsats:

(attribut) subjekt predikat (adverbial) (predikatsfyllnad)
(attribut) objekt

Det inom parentes förekommer inte alltid. Och naturligtvis vi
satser med annorlunda ordning kan konstruera. Men då blir det
mer poesi än prosa.
  En vanlig, enkel, komplett sats kallar vi HUVUDSATS. En sats
som inte kan stå självständigt, utan måste kopplas till en
huvudsats, kallar vi BISATS. (FOTSATSER finns inte, och
BLOMSATSER har inget med grammatik att göra.)
  Bisatsen saknar en satsdel och är beroende av huvudsatsen för
att kunna tolkas, t ex: Jag skriver rappakalja, något riktigt
obegripligt. Det sista är bisats.
  Men i skönprosa måste man inte alltid binda bisats till
huvudsats. Särskilda stilistiska effekter kan uppnås genom
avhuggna satser. På samma sätt som särskilda revolutionära
effekter kan uppnås med avhuggna huvuden. Författare kan tillåta
sig litet mer än vad vi kan i instruktiva faktaartiklar.

POLTI OCH PROPP
  "Idéerna kommer inte om man sätter sig att vänta
  på dem, de föredrar att angripa ur bakhåll."
  (Artur Lundkvist)

Konflikter är centralt för intrigen. År 1900 utgav den franske
författaren Georges Polti en studie av litterära intriger. Han
hade tittat på en mängd litterära klassiker, och förklarade att
dessa 36 "dramatiska situationer" var de grundläggande:
  Supplication; Deliverance; Revenge; Vengeance by Family upon
Family; Pursuit; Victim of Cruelty or Misfortune;  Disaster;
Revolt; Daring Enterprise; Abduction; Enigma;   Obtaining;
Familial Hatred; Familial Rivalry; Murderous Adultery; Madness;
Fatal Imprudence; Involuntary Crimes of Love; Kinsman Kills
Unrecognised Kinsman; Self Sacrifice for an Ideal; Self
Sacrifice for Kindred; All Sacrificed for Passion; Sacrifice of
Loved Ones; Rivalry Between Superior and Inferior; Adultery;
Crimes of Love; Discovery of Dishonor of a Loved One; Obstacles
to Love; An Enemy Loved;   Ambition; Conflict with a God;
Mistaken Jealousy; Faulty Judgement; Remorse; Recovery of a Lost
One; Loss of Loved Ones.

Den ryske etnologen Vladimir Ja Propps kom i en studie fram till
att folksagan styrdes av tre principer:
  1. Sagans stabila element är figurernas funktioner, oberoende
av vem som är utövare och sättet att utöva det.
  2. Det antal funktioner som uppträder i de magiska sagorna är
begränsat.
  3. Funktionernas följd är alltid identisk.
  Propp identifierade trettioen sagofunktioner eller
intrigelement och han menade att de flesta folksagor hade de
flesta av dem, i samma ordning:
  1. Avlägsnande, någon eller något avlägsar sig; 2. Förbud
3. Överträdelse; 4. Undersökning; 5. Angivelse; 6. Fälla; 7.
Maskopi; 8. Skada eller brist; 9. Medling; 10. Hjältens
medgivande; 11. Hjältens avfärd; 12. Hjälten satt på prov av
givaren (ges uppdrag; möte med givaren); 13. Hjältens reaktion;
14. Leverans av det magiska medlet; 15. Hjältens förflyttning
(motståndaren dyker upp, med djävulska krafter); 16. Kamp mellan
hjälte och motståndare; 17. Den märkte hjälten; 18. Seger över
motståndaren; 19. Avlägsande av tidigare olycka eller brist; 20.
Hjältens återkomst eller hemkomst); 21. Förföljelse av honom;
22. Hjälten räddar sig
23. Hjälten kommer hem incognito; 24. Den falske hjältens
anspråk; 25. Hjälten åläggs en svår uppgift; 26. Utförandet av
uppgiften; 27. Igenkännande av hjälten; 28. Demaskering av den
falske hjälten eller motståndaren; 29. Hjältens förvandligt; 30.
Motståndarens straff; 31. Hjältens giftermål
  Alla element behöver inte vara med, men ordningsföljden skall
vara intakt. Vi hittar en hel del igenkännbara dramaturgiska
drag. Konflikt (t ex i 2, 5, 7, 8, 24), konfliktprov (t ex 6,
12, 16, 21, 25), konfliktlösning (t ex 18, 19, 22, 26, 28, 30),
utveckling av huvudpersonen (t ex 10, 13, 17, 29, 31) med mera.

STIL- OCH FORMORDLISTA
  "Pekoral: Löjeväckande aktstycke av nötaktig enfald."
  (Nordisk Familjebok, 2:a upplagan)

  Acceleration - beskrivning från ett skede till ett mer
dramatiskt. "Hans offer kved, stönade, skrek - vaggande,
sprattlande, vilt fäktande."
  Aforism - kort och kärnfullt uttryck av tanke eller idé.
  Allegori - berättelse som är bildlig framställning eller
liknelse.
  Allitteration - samma ljud i början av flera ord.
  Alludering -  anspelningar på kända händelser eller fenomen.
  Anadiplosi - när slutorden i en mening inleda följande.
Följande mening får sitt slut upprepat i nästa. I nästa sker
samma sak.
  Anafor - eller omkväde, när samma ord eller fras upprepas.
  Analeps - eller flashback, när händelser återges i en
tillbakatitt.
  Analogi - jämställande av två begrepp.
  Antagonist - protagonistens motståndare.
  Antiklimax - förväntan som plötsligt bryts i det triviala.
  Antites - sammanställning av konstraterande begrepp.
  Antonym - motsatsord. Antonym är antonymt till synonym.
  Arkaism - ålderdomligt uttryck.
  Assonans - ljudlikheter inuti två ord.
  Bombasm - svulstigt, överdrivet uttryck.
  Brödtext - den vanliga löpande texten, framför allt
tidningstext.
  Burlesk - överdrivet eller grovkornigt komisk.
  Cesur - ett rytmiskt avbrott.
  Cut-up - sönderklippning och slumpmässig sammansättning av en
text.
  Crescendo - när något blir en snabb, dramatisk situation.
  Didaktisk - undervisande. En autodidakt är en självlärd.
  Drama - ursprungligen skådespel, händelse eller berättelse av
dramatisk karaktär.
  Elegi - klagosång.
  Ellips - förkortning eller ofullständighet, markerat med tre
punkter (...). Fyra eller fler punkter är fel.
  Emfatisk utbrytning - en satsdel bryts ut ur en sats och
placeras först, inlett av "Det är/var...som". Syftet är att göra
en särskild markering. "Det är rymdgalen som han är".
  Epigon - efterapare, efterapning.
  Epigram - kortfattad, ofta satirisk dikt.
  Epilog - slutord.
  Episod - obetydlig händelse, bisak.
  Epistel - i antiken en satirisk eller undervisande dikt i
brevform .
  Epitaf - minnesskrift, gravskrift.
  Epitet - ord som beskriver karaktäristiskt drag hos, vanligen,
person.
  Epos - längre berättelse, urspr längre diktverk om en hjältes
äventyr. Grekerna skiljde på lyrik, epik (berättelser) och
dramatik (skådespel).
  Erlebte rede - att ha jag-formens grepp i en berättelse i
tredje person.
  Etymologi - läran om ords historia och härledning.
  Eufemism - förskönande omskrivning.
  Exposition - att redogöra personers karaktärer och andra
omständigheter av betydelse innan dramatiken börjar.
  Fabel - djursaga.
  Fars - snabbrörlig komedi.
  Hopning - sammanställning av tre eller flera ord, ordpar,
synonymer eller betydelsesläktade ord. Ex: "Kapten Frank är
modig, djärv, dristig, en handlingsmänniska."
  Hymn - i antiken en högtidlig tempelsång.
  Hyperbol - överdrift något förstärkande.
  Idiom - uttryck i språkets grundläggande begreppsförråd, vars
bokstavliga betydelse vanligen gått förlorad.
  Idyll - skildring av sorglöst liv på landet, en pastoral.
  Inrim - när olika ord rimmar inuti meningar, ex: "förhatligt
är allt statligt, litteraturstöd blir bokens död".
  Intrig - handlingen i en berättelse.
  Inversion - ändring av ordföljd till annan än vad man kunnat
vänta sig. Ex: "den surrande datorn" blir "datorn den surrande".
  Involution - upplösningen av en berättelse, intrigslutet.
  Imperativ - uppmaning, order.
  Ironi - att säga en sak, men mena motsatsen.
  Iteration - upprepning.
  Katakres - fel ord i ett sammanhang. Ex: "stämningen var rå
men hjärtlös".
  Kenning - gåtliknande omskrivning. Från fornnord poesi. Ex:
"lurvisa" istället för "telefonringning", "eterspretare"
istället för "antenn", etc. Enl Alf Henrikson är en äkta kenning
en metafor i minst två led.
  Kiasm - när termerna i den första av två satser får sin
motsats i nästa sats, genom att man använder ord för motsvarande
idéer. Ex: "Han var hjälten, räddaren var hon."
  Klimax - dramatisk höjdpunkt på en skildring.
  Klyvning - när ord som hör samman placeras långt från varandra
i en mening.
  Komedi - berättelse avsedd att roa.
  Konjuktiv - verbform som uttrycker något önskat eller tänkt.
Ex: "Jag önskar hon vore här."
  Kontamination - felaktig sammanblandning. Ex: "där ligger en
gravad hund" ("gravad lax", "en hund begraven").
  Kontrapunktik - att skjuta in olika skeenden i varandra,
nästan till förväxling, t ex att samtidigt skildra ett inre och
ett yttre skeende hos personer.
  Kåseri - underhållande berättelse, oftast med personliga
observationer ur vardagslivet.
  Legend - helgonsaga, idag berättelse om overkliga fenomen.
  Liknelse - att använda ett ord som jämförelse med ett annat,
med "såsom" eller dylikt. Ex: "Raketen for genom rymden såsom en
stålpil".
  Litotes - att bekräfta något genom att förneka motsatsen. Ex:
"Rymdkaptenen har inget emot att undsätta Mars." (=Rymdkaptenen
undsätter gärna Mars.)
  Mainstream - icke-fantastisk litteratur, verk i "huvudfåran".
  Maxim - devis, kärnfullt uttalande, levnadsregel.
  Meios - även understatement, "underdrift".
  Melodram - skräck- eller sensationsdrama.
  Metafiktion - fiktion om fiktion, fiktion som diskuterar sin
egen natur.
  Metafor - bildligt uttryck.
  Metonymi - ersättning av ett ord med ett annat nära relaterat
ord. Ex: "kjoltyg" istället för "kvinna".
  Nominalsats - predikatlös sats. Som föregående. Och denna.
  Novism - nyord, icke belagt i språket.
  Nyckelroman - roman med verkliga händelser men personer har
bytt namn och bakgrund.
  Nyspråk - förskönande uttryck, där negativa begrepp får
neutrala eller positiva namn, i avsikt att det negativa inte
skall märkas. (Från George Orwells roman 1984.)
  Ode - högstämd hyllningsdikt.
  Omkväde - upprepningar som görs i stilistiskt syfte.
  Onomatopoetisk - ljudhärmande ord eller läten.
  Oxymoron - uttryck med inbyggda motsatser eller orimligheter.
  Panorama - svepande, bildrik beskrivning.
  Parabel - en liknelse som växt ut till en liten berättelse.
  Paradox - skenbart orimligt uttryck, som dock rymmer en
djupare sanning. Ex: "Stephen King åstadkommer bara storartad
litteratur när han har strömavbrott."
  Parafras - Omskrivning av text med behållandet av det
ursprungliga innehållet. Ex: (jfr ovan) "Stephen King skriver
bara skräp så länge hans ordbehandlare fungerar."
  Paralips - Att understryka något genom att låtsas förbigå det.
Ex: "Vi skall inte tala om regeringens katastrofala ekonomiska
politik, som..."
  Parallellism - något upprepas språkligt varierat i på varandra
följande satser.
  Paranomasi - ordlek eller vits.
  Parodi - förlöjligande efterbildning eller förvrängning.
  Pastisch - efterbildning av en (äldre) stilart.
  Pastoral - herdedikt (jfr "pastor", herden för församlingens
flock).
  Patafysik - skrivs ofta med apostrof, 'patafysik, bortom även
metafysik; litterär strömning med bl a Alfred Jarry under tidigt
1900-tal.
  Patetiskt - lidelsefullt, högtravande; vanligen löjligt
högtravande.
  Patos - stark självkänsla, lidelse.
  Performativ - ett uttalande som med språket utför det som det
refererar till.
  Perifras -  fras som betecknar något man kunde ha använt ett
enda ord för. Ex: "att lämna jordelivet" istället för "dö".
  Peripeti - en avgörande vändning i intrigen.
  Pikant - något retande, spetsigt, effektfullt.
  Pikaresk -  skälmartad skildring.
  Pittoresk - något måleriskt, färgrikt.
  Plattityd - uttryck som låter innehållsrikt, men går en ojämn
match med sin monumentala brist på verkligt innehåll.
  Pleonasm - överflödigt hopande av ord. Ex: "Man kan knappast
säga att Rövar-Bengt har en enda vän och kamrat."
  Polysyndes - när samordnande konjuktioner - och, eller, med -
utsätts ofta mellan ord eller satser: Ex: "Han kom och åt och
pratade och drack och tackade sedan för sig."
  Pregnant - tydligt, slående, uttrycksfullt.
  Presentering - att med särskild ansats förbereda läsaren på
något. Ex: "Det var en gång...", "Detta hände sig på den tid
som...".
  Proleps - 1) Att besvara motståndares invändningar innan de är
gjorda. 2) Användande av epitet eller beskrivning innan det blir
tillämpligt. 3) En "flashforward" där framtida hänelser återges
som avbrott i berättelsens nu.
  Protagonist - huvudperson eller hjälte.
  Pun - engelska för ordvits.
  Rapsodi - snabb översikt, med utelämnande av detaljer.
  Rationell dispens - att erbjuda något otänkbart, men de de
otänkbara delarna blir inte tillämpade. Ex: "Älskling, gör vad
du vill med mig!" (Innebär knappast tillstånd att mörda
älsklingen.)
  Rekursiv -  refererande till sig själv.
  Resumé - sammanfattning, t ex mellan två scener eller kapitel.
  Retorik - läran om talekonsten, eller om att kunna övertyga
(även i skrift).
  Retorisk fråga - en fråga som inte kräver något svar, då
svaret anses självklart eller omöjligt att ge.
  Rim - när två ord har ljudlikhet i slutet. Ljudlikheten skall
vara från och med den betonade stavelsen. Enstaviga rim kallas
manliga (man - kan), tvåstaviga kvinnliga (kvinna - hinna) och
trestaviga löpande (löpande - köpande). Är ljudlikheten svag
uppstår halvrim.
  Sarkasm - spydighet, hånfullt, bitande skämt.
  Satsflätning - att bryta ut det viktiga ordet och sätta det i
inledningen. Ex: "Här bör vi sätta ned månlandaren."
  Schablon - överanvänd person, idé etc som förlorat all
originalitet.
  Semantik - läran om ords och uttrycks betydelse.
  Skandering - att säga med starkt markerad rytm är att
skandera.
  Slapstick - snabbrörlig, komisk berättelse, med snabb
replikföring och drastiska händelser.
  Stereotyp - enformigt skildrad person.
  Stikomyti - tillspetsad dialog med enradiga replikskiften.
  Subtil - ytterst förfinad.
  Suggestiv - medryckande, fantasieggande.
  Symbol - när en beteckning står för något annat; stil med
många symboler kallas symbolism.
  Synekdoke - att referera till något indirekt, med en detalj
som får beteckna av helheten, (Ex: "Här kommer polisbatongerna
att ingripa mot demonstranterna."), 2) att referera till något
indirekt med någon mer övergripande helhet (Ex: "Här ser vi
polismyndigheten ingripa mot demonstranterna.").
  Syntax - satslära; att något är syntaktiskt riktigt betyder
att det följer reglerna för satsers konstruktion.
  Syntes - sammansmältning av en tes med sin antites, varvid en
slutsats eller annat nytt uppstår.
  Tautologi - onödig upprepning av samma sak med olika ord. Ex:
"Just nu i detta ögonblick."
  Teleskopord - ord som åstadkoms genom att två andra ord slås
samman. Ex: "brunch" ("lunch" och "breakfast").
  Tendens - avsikten med en berättelse
  Tes - utsaga om världen, som i och för sig inte behöver vara
sann; även utsaga som intrigen syftar till att satisfiera.
  Tragedi - berättelse om sorgliga händelser.
  Trivial - alldaglig, platt.
  Tuckerism - inom sf-branschen att i en roman stoppa in
personer eller namn som har verkliga förebilder inom science
fiction (efter den amerikanske sf-författaren Wilson "Bob"
Tucker, som ofta gjort så).
  Twist-end - överraskande slut i en (ofta) kort novell.
  Zeugma - när ett ord, vanligen ett verb, refererar till två
andra ord men bara passar det ena, eller strängt taget bara
passar ett ord i taget. Ex: "Bonden och tornklockan slår och
tiden och bondhustrun lider". (De "slår" inte i samma innebörd,
eller för den delen "lider".)
  Överklivning - När en mening fortsätter. I nästa. (Som här.)
Ogrammatisk uppdelning. För att nå stileffekt.
  (Detta är en delmängd av en lista framtagen av Mika
Tenhovaara. FAQ-författaren har lagt till och dragit ifrån.)

MANUS OCH FÖRLAG
  "Mången dränker sina vedermödor i starka drycker,
  jag dränker mina bekymmer i bläck."
  (Carl Gustaf Tessin)

Hur går det till att skicka in något till ett förlag?
  1. Gör ett snyggt manus på vitt papper. Dubbelt radavstånd och
breda marginaler, ca 2000 tkn/sida, sidnummer och verkets titel
som sidhuvud. För långa manus kan det räcka med de 50 första
sidorna och synopsis på resten.
  2. Manuset skall vara så språkligt rätt som du kan få det.
Stavfel med mera minskar möjligheterna att redaktören gillar
det. Sena, enstaka ändringar kan du göra med penna. Påpeka att
kan leverera manuset på fil.
  3. Skriv ett kort, sakligt, trevligt följebrev där du
presenterar dig och ditt verk. Bluddra inte. Glöm i inte namn
och adress. Manuset får gärna ha en försättssida med titel,
manuslängd (i tkn), namn och adress.
  4. Stoppa det i ett rätt frankerat kuvert och glömt inte
avsändaradress. Bifoga gärna frankerat svarskuvert, med din
adress som avsändare. (Naturligtvis har du egna manuskopior, och
man kan ju skriva ut nya från datorn; är manusretur inte
nödvändig kan du hoppa över svarskuvert.)
  5. Skicka till: a) Bokförlag - se adresser i telefonkatalogen
(särskilt stockholmsdelen). Kolla först i t ex bokhandeln om
förlaget du tänkt dig brukar utge din typ av manus. b) För
noveller, tidskrifter. Kolla telefonkatalogen. Kolla i
tidskriftsbutiken eller på biblioteket om den du skickar till
alls kan vara intresserad. (Det finns få novelltidningar, och
några allmänna tidskrifter som ibland kan tänkas köra noveller.
Marknaden för noveller är tyvärr klen.) c) Novelltävlingar. Se t
ex annonser och notiser i pressen, men även på SKRIVA-listan.
  6. Det tar 2-6 månader att får svar. (Tidskrifter svarar inom
2-3 veckor.) I de flesta fall är svaret, tyvärr, negativt; de
flesta refuseras med artiga standardformuleringar. Om du får
många kommentarer om manuset kan det vara ett gott tecken. För
manus som kanske kan vara publicerbara senare kan du få konkreta
förslag om förändringar (ändra, putsa och prova igen). Det stora
förlagen får tusentals manus om året varav mindre än en procent
kommer ifråga för utgivning.
  7. Har du inte hört något inom ett par månader, ring och fråga
om de fått manuset. Om manuset gått till en lektör är det ett
positivt tecken; det har i alla fall inte grovsållats bort.
Manus som är helt hopplösa refuseras snabbare.
Förlagsredaktörerna ogillar att du sänder till fler förlag
samtidigt.

Det verkar som om förlag börjar bli mer intresserade av
elektroniska manus. Tidskrifter tar redan detta.
  Manus på papper är ett helvete. Just som man skriver ut
krånglar pappersframmatningen! (Pappersframmatningen är trasig /
Papprena knycklas hop till små små bollar / Åh, zinet blir
försenat...som det heter i sången.) Och så fort man ser texten
börjar man leta fel, och vill helst skriva ut allt igen.
Färgkostnaden skjuter i höjden. Olika utskrifter ligger och
skräpar och riskerar att blandas. Portot blir allt dyrare. Några
tips om att sända elektoniskt:
  För kortare material till tidskrifter kan E-post fungera. För
längre manus till bokförlag, kan diskett eller CD-skiva plus
utskrift av en lagom mängd av början vara en bra idé.
  Många gillar MS-Word men vi vill faktiskt hellre rekommendera
formatet RTF (Rich Text Format), som kan a) formateras precis
som Word, b) kan läsas av fler datorer och program (och nästan
alla ordbehandlare kan spara som RTF), och c) inte innehåller
macron och därmed inte kan bära på virus (macrovirus).
  Använder du ren text (s k ASCII) finns risk att svenska tecken
blir ihoprörda vid överföring mellan PC och Mac om du skickar en
disk av något slag. Vid E-post brukar E-postsystemen sköta de
svenska tecknen någorlunda väl, men E-postprogram lägger för det
mesta in fasta radbrytningar.

FAQ-FÖRFATTAREN
  "Skillnaden mellan litteratur och journalistik består
  i att journalistiken är oläslig och litteraturen oläst."
  (Oscar Wilde)

Jag har sysslat med science fiction i över 30 år, bl a med sf-
nyhetsbladet Science Fiction Journalen. Jobbar som
frilansjournalist, huvudsakligen inom IT och kultur, men har på
senare år författat allt mer (min första skönlitterära bok, sf-
deckarnovellsamlingen Mord på månen utgavs av Zen Zat 2006, och
huvudnovellen där gick även som följetong i Computer Sweden).
  Jag skrev under ett decennium nyhets- och fandomspalten i
Jules Verne Magasinet, då den var som bäst, redigerade sf-
tidskriften Nova SF ett par år och var redaktör för
novellinslaget i populärvetenskapliga Teknik-Magasinet (valde,
redigerade och översatte). Jag har haft hittills 50-talet (beror
på hur man räknar) "professionellt" publicerade sf-noveller i bl
a två antologier, JVM, Computer Sweden, Datateknik, CDM, andra
kulturtidskrifter och inte minst drösvis med svenska
lokaltidningar (genom novellpaketen från Novellmästarna, där jag
är medlem).
  Jag har skrivit en roman (deckarparodin Blodets brödraskap,
med David Nessle, publicerad i ett fanzine) och två
datafackböcker. Jag har varit korrespondenslärare på Svenska
Skrivinstitutet och är numera givetvis aktiv i att sprida mina
lärdomar via SKRIVA. Jag har eventuellt fler sf-novellsamlingar
på gång och har länge arbetat på en bok om att skriva sf. Jag
har gjort två häften om sf-rörelsens historia, Swede Ishes 1 och
2 samt Fandboken (finns som fil i betaversion på nätet).
  Jag gillar främst några decennier äldre sf, av traditionell
typ, innan långserieitis och ordbehandlare gjorde böcker
pladdriga.

  --Ahrvid Engholm
--
ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag]
Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp!
-----
SKRIVA för sf, fantasy och skräck * Sveriges äldsta skrivarlista
grundad 1997 * skriva-request@xxxxxxxxxxxxx för abonnemangsskommandon

Other related posts: