[SKRIVA] Sunkit - krossade glas och drömmar

Jag kom vid niosnåret till måndagens Sunkit, litet senare då jag behövde handla innan, men det var inte *för* sent. De flesta jag kände hade inte kommit. Ur min bekantskapskrets var där bara Trampe och Mattias B (förläggaren). Danne dök upp strax efter mig (men hade inte med DVD-skivorna, vilka jag dock hoppeligen får på onsdagens vernissage). Martin var ovanligt sen och kom inte inrultande förrän vid tiosnåret, i sällskap med Camilla. Jag hade förstås på mig min gula fotbollslandslagströjimitation (säg det snabbt elva gånger). Mattias kunde berätta att en bekant till mig, Per O, snart kommer med en diktsamling. Jag hade med mig och kunde visa artikel om och annons för skärtorsdagens Påskekrim i Söderhallarna, som var i senaste Mitt i Södermalm, där undertecknad och halvdussinet deckarförfattare medverkar med bokbord och div uppträdanden (tid 13 till 17, kom gärna förbi!). Det blev bara ståplats, inte i Nybroviken utan vid baren (hörnet längs in som Vårat Gäng brukar frekventera). Mjölkkannorna man kunde sitta på hade snotts av ett annat ölglatt gäng. Rätt som det var tappade en i det gänget sitt ölglas, som fullständigt krossades mot golvet. Det kunde vara litet farligt, eftersom en del envisades med att vilja dansa och kunde trilla omkull och skära sig på glaset. Jag sade åt dem i baren att skicka fram någon som tog upp glaset - men det kom ingen. I stället ställde sig Mattias och med fötterna, så gott det gick, föste ihop glassplittret i en hög. Kvällen började litet ljummet då en del av De Vanliga Misstänkta inte hunnit komma. Jag hade faktiskt ambitionen att inte vara kvar så länge. Trampe trampade runt och var överallt. Jag försökte växla några ord med Mattias, men det var svårt då vårt favorithörn också är favorithörn för en enorm högtalare, som denna kväll gick på extra hög volym. Det blev mer drag då Danne, Martin och Camilla dök upp. Camilla ägde i praktiken kvällen, skulle jag vilja säga. Hon var överallt, dansade - och bjöd undertecknad på öl! Martin Martin och jag delade ett par öl, och satte oss en del av tiden i övervåningen och pratade, den del som är vitlöksrestaurangen. När Camilla skämtade om att en drink hon inskaffat var blod började jag veva på om vampyrer... - Ja, du kan ju vara uppe så här efter solnedgången, Camilla. Men det är vågat av dig att komma hit till vitlökskrogen... Hon svarade med ett ljuvt vampyrleende. Det fanns ingen spegel i närheten, men skulle en sådan ha funnits är det tveksamt om kvällens ägarinna skulle ha kastat någon reflektion. Jag och Martin satt däremot och kastade en del reflektioner. Vi pratade en del om Zarah Leander (se min rapport från Zarah-kvällen på Goheteinstitutet i förra veckan) och Povel och Karl Gerhard. Då och då kom Camilla upp efter en svängom i den vid denna sema timme ovanligt trånga Sunkit-källaren. Hon hade ofta med sig någon ny öl, som fördelades till mitt och Martins respektive glas - bland annat via ett sugrör som användes som hävert! Det var Camilla som uppfann hävertprincipen för ölfördelning. Hon är skärpt. (Jag påmindes om Lasse Berghagens slagdänga om "Evert Hävert". Hr Berghagens låtar är inte obekanta på Sunkit och Trampe har försökt få dit honom, ännu utan framgång. Trampe Har Kontakter.) Martin, Mattias och Trampe kommer snart ut med en bok om världens sämsta skivomslag, och blev nyligen intervjuade om den i Plaza Interör (de skall också dyka upp i lokaltidningen Mitt i Vasastan och ev ICA-Kuriren också). Martin hävdade att han knappt sade något till intervjun (han var bara med litet per telefon) men Plaza lyckades ändå tillskriva honom långa, målande beskrivningar som han dessutom skall ha framfört "skrattande". Det påminde oss om hur Martin och ett helt gäng sf-fans blev intervjuade i typ "Vi 5", men i Göteborgs-Postens version på 80-talet om en eventuell comeback för Björn Borg. Där stod det klassiska "Killen är ju urstark" (om Björn Borg) som Martin ö h t inte kan påminna sig att han yttrat. - De som känner mig vet att jag aldrig skulle säga så. Jag är helt ointresserad av tennis. Apropå "Vi 5" var ingen mindre än Trampes far en av de fem första som intervjuades i den allra första "Vi 5"-spalten, något som bör antecknas för historien. Själv var jag inte uppe och shakade så mycket, förrän mot slutet. Danne kunde ses skaka loss och ränna runt. Bl a introducerade han mig för en Lina, konstnärsstuderande, och Trampe presenterade oss för Maria, som var med till det bittra slutet. Jag kunde se Nicklas Jönsson dansa loss till Thore Skogmans låt "Nicklas Jönsson". Jag provade mustasch-och-hand-tricket till låten "Mustaschen". Det spelades låtar om Norrtälje, Carolas religiösa extasutbrott från radion ("Det är underbart med auktoritet! Scabbalobba-sjo-buluggubb!") och naturligtvis Prins Michaels "Man kan ragga brudar utan sprit". (Men det är rationellare att ragga brudar *med* sprit, såsom exempelvis Camilla. Då får man två goda saker i ett.) Jag skall inte referera alla låtar (se tidigare Sunkit-rapporter) men man kan notera att sunkedelisk musik ofta handlar om just krossade drömmar. Det kan vara krossade drömmar i form av misslyckade kontakter med det motsatta könet. Den enda kontakt sångaren får kan vara som fluktare (Åh, Susanna, låt ditt fönster stå på glänt / Jag sitter vid parketten när du badrumslampan tänt). Det kan vara krossade drömmar i form av en karriär man inte kan uppnå (Tänk att va' lektyrfotograf / en så'n där som plåtar tjejer) eller krossade drömmar i form av att man inte kan sjunga och har obetydlig talang som sångtextförfattare. De flesta av Sunkits låtar har en tragikomisk underton. Det finns något tragiskt även i Paul Paljetts skrytsång om hur många brudar han kan ragga, ty måste han för att nå musikaliska höjder stjäla riff från Magnus Uggla inser man att brudarna egentligen asgarvar åt hr Paljett, bakom hans paljetterade rygg. Men särskilt tragikomsik blev inte aftonen. Tack vare att Camillas ölhävert var jag faktiskt tvingad att stanna kvar, ty man sveper inte gärna en öl på stubben och går (tack och hej / nästa tjej!) utan man stannar kvar och umgås. Mot slutet trotsade vi det krossade glaset och hamnade på Sunkits dansgolv. Och den berömda Sunkit-ringen bildades förstås. Vi greppade varandras ryggar, Ny-Magnum anslöt sig glad i skorna, och sjöng med i den obligatoriska slutsången. Lasse Berghagens klassiska ord klingade, medan Camilla kröp in mitt i ringen och vevade loss såsom den könets centralsol hon denna afton strålade som:

  Det är slut,
  det är slut,
  det är över nu!
  Du kände aldrig mig!

--Ahrvid

--
ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag]
Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp!
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravenet.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: