SvD hade 8/6 en notis om att skrivmaskinen fortfarande lever. Förra året såldes det faktiskt 12 000 skrivmaskiner i Storbritannien. Författare som Fredrick Forsyth och Jan Guillou använder fortfarande skrivmaskiner. En författare vid namn Will Self har "konverterat tillbaka" till skrivmaskin, från ordbehandlar. Det som många anför är att när man skriver på skrivmaskin måste man tänka igenom sina formulerignar noggrannare i förväg, då det är svårare att ändra i efterhand. Prosan blir bättre och man pladdrar mindre. Personligen skulle jag vilja hävda att det ligger mycket i det som anförs till skrivmaskinens fördelar. (Jag själv blev rejält inskolad på skrivmaskiner, både mekaniska och elektriska - från ca 1976 till 1986. Först därefter började jag med ordbehandlare; nå, min första PC kom julen 1985 men jag övergav inte skrivmaskinen omedelbart.) Det ÄR så att när man skriver på skrivmaskin låter man meningen formuleras i huvudet innan man skriver ned den. (Alla fall var det så för mig.) Med ordbehandlare finns en tendens att man (försöker) skriva ungefär lika snabbt som man formulerar meningen, och skriver man fel eller ångrar sig går man tillbaka och ändrar. Det blir litet annorlunda att formulera en längre bit i förväg, och sedan inte kunna ändra. Det är dessutom så - tror jag ett varje empirisk undersökning skulle hålla med om - att böcker har blivit längre och pladdrigare sedan världen fick ordbehandlare (vi kan sätta brytpunkten till mitten av till sent 80-tal, ungefär). När jag var yngre var en normal roman på 200-250 sidor. Idag är den på 400-500 sidor. Och det är inte alltid till det bättre - tvärtom för det mesta till det sämre. Det är sällan man läser en roman skriven de senaste 20 åren, som inte skulle kunna kortas rejält! Med det sagt vill jag dock ändå påpeka att ordbehandlaren har sina fördelar. Naturligtvis är det en fördel att enkelt kunna ändra. Förr i tiden skrev författarna gärna om *hela* sitt manus, på papper, både en och flera gånger. Om inte annat är det slöseri med tid. Förmodligen är de lättare för reaktörerna på förlaget också, att inte behöva sitta och ändra för hand i pappersmanus (men märkligt nog tycks förlagets redigeringar - enligt vad många hävdar - ha blivit slarvigare). Man skall inte heller överdriva det stilistiskt uppbyggliga i att sitta och tänka ut hela meningar i förväg. Det kan även finnas något uppbyggligt i att kunna skriva ned meningen nästan lika snabbt som man kan tänka ut den. En sådan text kan bli litet mer spontan, kanske litet mer dynamisk. En Richard Polt, säger SvD, har startat en rörelse för att främja skrivmaskinen. Och det gör han via dator på en hemsida... http://staff.xu.edu/~polt/typewriters/index.html (The Classic Typewriter Page) --Ahrvid Ps. Det måste vara samma R Polt som också driver Harry Stephen Keeler Society (se http://staff.xu.edu/~polt/keeler/ ). Denne Keeler har jag för en längre tid sedan berättat om på SKRIVA, och det har också stått om honom på Stupidosidorna i Kapten Stofil. (Jag får väl återvända till denne högst besynnerlige författare vid något tillfälle.) ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).