[SKRIVA] Skrivmaskinen lever

From: "ahrvid@xxxxxxxxxxxx" <ahrvid@xxxxxxxxxxxx>
To: skriva@xxxxxxxxxxxxx
Date: Wed, 11 Jun 2008 14:15:32 +0200 (CEST)
SvD hade 8/6 en notis om att skrivmaskinen fortfarande lever. Förra året såldes 
det faktiskt 12 000 skrivmaskiner i Storbritannien. Författare som Fredrick 
Forsyth och Jan Guillou använder fortfarande skrivmaskiner. En författare vid 
namn Will Self har "konverterat tillbaka" till skrivmaskin, från ordbehandlar.
  Det som många anför är att när man skriver på skrivmaskin måste man tänka 
igenom sina formulerignar noggrannare i förväg, då det är svårare att ändra i 
efterhand. Prosan blir bättre och man pladdrar mindre.

Personligen skulle jag vilja hävda att det ligger mycket i det som anförs till 
skrivmaskinens fördelar. (Jag själv blev rejält inskolad på skrivmaskiner, både 
mekaniska och elektriska - från ca 1976 till 1986. Först därefter började jag 
med ordbehandlare; nå, min första PC kom julen 1985 men jag övergav inte 
skrivmaskinen omedelbart.)
  Det ÄR så att när man skriver på skrivmaskin låter man meningen formuleras i 
huvudet innan man skriver ned den. (Alla fall var det så för mig.) Med 
ordbehandlare finns en tendens att man (försöker) skriva ungefär lika snabbt 
som man formulerar meningen, och skriver man fel eller ångrar sig går man 
tillbaka och ändrar. Det blir litet annorlunda att formulera en längre bit i 
förväg, och sedan inte kunna ändra. 
  Det är dessutom så - tror jag ett varje empirisk undersökning skulle hålla 
med om - att böcker har blivit längre och pladdrigare sedan världen fick 
ordbehandlare (vi kan sätta brytpunkten till mitten av till sent 80-tal, 
ungefär). När jag var yngre var en normal roman på 200-250 sidor. Idag är den 
på 400-500 sidor. Och det är inte alltid till det bättre - tvärtom för det 
mesta till det sämre.
  Det är sällan man läser en roman skriven de senaste 20 åren, som inte skulle 
kunna kortas rejält!

Med det sagt vill jag dock ändå påpeka att ordbehandlaren har sina fördelar. 
Naturligtvis är det en fördel att enkelt kunna ändra. Förr i tiden skrev 
författarna gärna om *hela* sitt manus, på papper, både en och flera gånger. Om 
inte annat är det slöseri med tid. Förmodligen är de lättare för reaktörerna på 
förlaget också, att inte behöva sitta och ändra för hand i pappersmanus (men 
märkligt nog tycks förlagets redigeringar - enligt vad många hävdar - ha blivit 
slarvigare).
  Man skall inte heller överdriva det stilistiskt uppbyggliga i att sitta och 
tänka ut hela meningar i förväg. Det kan även finnas något uppbyggligt i att 
kunna skriva ned meningen nästan lika snabbt som man kan tänka ut den. En sådan 
text kan bli litet mer spontan, kanske litet mer dynamisk.
  En Richard Polt, säger SvD, har startat en rörelse för att främja 
skrivmaskinen.
  Och det gör han via dator på en hemsida...

http://staff.xu.edu/~polt/typewriters/index.html (The Classic Typewriter Page)

--Ahrvid

Ps. Det måste vara samma R Polt som också driver Harry Stephen Keeler Society 
(se http://staff.xu.edu/~polt/keeler/ ). Denne Keeler har jag för en längre tid 
sedan berättat om på SKRIVA, och det har också stått om honom på Stupidosidorna 
i Kapten Stofil. (Jag får väl återvända till denne högst besynnerlige 
författare vid något tillfälle.)
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
[SKRIVA] Skrivmaskinen lever

Other related posts:
