[SKRIVA] SV: [SKRIVA] RE: [SKRIVA] 2:a pris novelltävlingen: "Bortom Brahms"
- From: Susanne Samuelsson <susanne.samuelsson@xxxxxxxx>
- To: "skriva@xxxxxxxxxxxxx" <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
- Date: Wed, 12 Oct 2011 08:42:17 +0100 (BST)
(Läs inte detta om ni inte läst Bortom Brahms än.)
Vilken bra historia! Personligen älskar jag skräcknoveller(och filmer) där
saker verkligen går käpprätt åt helvete i slutet, och där protagonisten
kunnat förhindra det om hon bara...
Det ligger även en Eraserheadaktig ångestfylld känsla över berättelsen,
Majsan verkar inte särskilt lycklig ens innan monitorn kommer in i hennes liv.
 Mycket spännande och välskrivet kort sagt! Och så sorgligt när bebisen i
monitorn plötsligt är glad...
Jag har bara en liten undran: Varför säljer alla kvinnor monitorn vidare?
Susanne
________________________________
Från: Caroline J <spaeket@xxxxxxxxxxx>
Till: skrivalistan <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
Skickat: onsdag, 12 oktober 2011 9:32
�mne: [SKRIVA] RE: [SKRIVA] 2:a pris novelltävlingen: "Bortom Brahms"
...och än en gång försvinner samtliga kursiveringar när något postas på
listan. Nåja, hoppas ni inte blir för förvirrade.C
> From: ahrvid@xxxxxxxxxxx
> To: skriva@xxxxxxxxxxxxx
> Subject: [SKRIVA] 2:a pris novelltävlingen: "Bortom Brahms"
> Date: Wed, 12 Oct 2011 07:56:40 +0200
>
> (Dags för 2:a-pristagaren i novelltävlingen. Caroline menade att
> formateringen var viktig, särskilt ang ord som är i kursivt. Det bibehålls
> genom att jag postar i inmatningsläget "RTF". Tyvärr verkar vissa meningar
> då gå ned i stilgrad - kanske en bugg. Nåja. Jurykommentarer sist, från
> KG Johansson, Niklas Krog och Pia Lindestrand. --AE)
>Â
> BORTOM BRAHMS
>Â
> av Caroline L Jensen
>Â
>  Det är inte möjligt, tänker Majsan när ytterdörren slås upp
>framför henne. Kvinnan som står inne i lägenhetens mörka hall ser
>tröttare ut än hon själv känner sig.Â
>  â??Ja?â?? Kvinnans röst. Knappt mer än en viskning.
>  â??Jo, vi pratades vid pÃ¥ telefon innan idag. Om annonsenâ??, säger
>Majsan.
>  â??Ã?h.â?? Kvinnan tar ett hasande steg baklänges. Inte mer än sÃ¥.
>  Majsan sveper med armen över barnvagnen och sin åtta veckor gamle
>son, som ligger i den. â??Kan jag köra in vagnen i hallen? Lillen sover och
>jag vill inte väcka honom.â?? Lillen har en mycket liten, knuten näve
>vilande på sin panna.
>  När kvinnan följer Majsans gest med blicken ser hon plötsligt
>förvirrad ut. Sedan säger hon: â??Nej.â?? Korthugget. Bestämt. Det är
>oväntat. Majsan känner sig diffust förolämpad.
>   När kvinnan inte längre ser på Lillen försvinner det förvirrade
>uttrycket frÃ¥n hennes ögon, och hon tillägger: â??Vi kan lÃ¥ta dörren stÃ¥
>på glänt, så kan vagnen stå härute. Det är ingen fara. Det går
>snabbt.â?? SÃ¥ vänder hon och gÃ¥r in i lägenheten.
>  Majsan står och tittar ner på det lilla försvarslösa som ligger i
>vagnen. Utlämnat åt henne. Hon känner sig lamslagen inför ansvaret.
>  Han har inget att sätta emot världen. Inget. Utom mig.
>  Det är en tanke som fyller henne med både skräck och kärlek. Hon
>trampar ner hjulbromsen. Den är trög. Hon får försöka tre gånger innan
>den tar. Majsan lutar sig ner, trycker en mjuk kyss på den lilla knutna
>näven och stiger in i lägenheten. Hallen är mörk och trång. Längst in
>verkar den mynna i ett vardagsrum, men det är svårt att se. Alla persienner
>är nerdragna och det luktar instängt. Majsan stiger in i köket. Fläkten
>ovanför spisen brummar mjukt. Kvinnan står under den och röker. Lysröret
>ovanför diskbänken är det enda ljus som är påslaget. Ett grått
>dammlager täcker högar av smutsig disk.
>  Kvinnan viftar med cigaretten mot en kartong som står bredvid vasken.
>â??Den stÃ¥r därâ??, säger hon utan att vända sig om.
>  Majsan lyfter upp den. Vänder och vrider på den under lysröret, som
>om hon visste vad hon tittade efter. Prylen på omslagsbilden har mjuka
>former. �r vit och rosa. På dess bildskärm sitter ett fetlagt litet
>reklambarn och leker med en nalle. Det står att babymonitorn har:
>rechargeable batteries, chanel selection button, channel indication light, 3
>channel selection, power indicator light, brightness adjustment button, 7
>levels of brightness control, 6v power adaptor, AV output jack, automatic
>infrared LEDs for night vision, microphone, 100m range, och en 1.8â?? TFT LCD
>screen.
>  Det är en faslig massa ord och siffror, som Majsan inte helt
>förstår. Hon vrider på paketet igen.
>Â Â â??Fungerar den som den ska?â??
>  Kvinnan rycker till som om hon har gått in i ett slags dvala under
>tystnaden, och en lång askpelare lossnar från hennes cigarett. Hon stirrar
>på den en stund. Sedan stoppar hon in sitt pekfinger i munnen, väter det med
>saliv och fiskar upp askan med fingertoppen. â??Ja?â?? Irriterat. Som om
>frågan varit ett angrepp.
>  â??Ja, alltsÃ¥. Jag menade inte att â?¦ Det är bara sÃ¥ billigt! Jag
>har tittat i affären och den här modellen kostar över tusen kronor ny. I
>annonsen stod det att den är oanvänd?â??
>  Kvinnan har slängt askan i vasken och sätter pÃ¥ kranen. â??Den har
>varit uppackad och igÃ¥ng. Inte mer.â??
>  â??Men varför det?â??
>  Majsan hör Lillen rumstera ute i vagnen. Han kommer snart vakna. Han
>gillar inte när allting är stilla omkring honom. Majsan gräver i sin
>handväska efter pengarna.
>  â??Felköpâ??, säger kvinnan och gÃ¥r tillbaka till köksfläkten.
>â??Jag har inget barn.â?? När hon säger ordet â??barnâ?? spricker hennes
>röst och hon skakar kraftigt på huvudet. Sedan verkar hon samla sig. Tar
>ännu ett bloss.
>  Galen, tänker Majsan. Det är den enda logiska förklaringen. Hon är
>galen. Hon tar fram tre hundralappar och lägger dem på diskbänken. Sedan
>tar hon kartongen. Egentligen borde hon packa upp den. Se efter så att
>allting finns med. Men hon vill plötsligt inte stanna en sekund till i den
>här unkna lägenheten.
>  Kvinnan ser på lådan under Majsans arm, sedan på pengarna. Sedan
>börjar hon grÃ¥ta. â??Tack!â?? säger hon. TÃ¥rarna strömmar plötsligt ner
>för hennes ansikte. â??â?¦ tack.â?? Hon lutar huvudet bakÃ¥t och släpper ut
>en lång suck. Sedan börjar hon skratta, utan att sluta gråta.
>  Majsan tackar själv och skyndar sig ut till Lillen. Till ljuset. Till
>en vettigare värld. Hon lägger babymonitorn underst i vagnen och promenerar
>hemåt. Luften är klar och tunn. Vårluft.
>  Så snart vagnen är i rörelse igen somnar Lillen åter djupt. En
>pytteliten fot har letat sig fram mellan filtarna, och får hennes hjärta att
>värka av kärlek hela vägen hem.
>Â
> *
>Â
>  Lillen vaknar just som hon kränger av sig jackan hemma i hallen. Det
>gör han alltid. Det är som om han inte kan sova ordentligt om han inte
>befinner sig i något som rör på sig. Det är väl också därför han
>vaknar så ofta om nätterna. Majsan ser fram emot att få sova en hel ostörd
>natt, någon gång i framtiden. Han ger ifrån sig ett litet pipljud och
>plirar mot sin mamma. Majsan lyfter upp och håller honom tätt intill sitt
>bröst. Det är dags igen. Brösten spänner och värker. Det börjar sticka i
>dem när hon håller om sin son. Mjölken rinner till som ett svar på
>närheten.
>  Majsan ser på pappret som ligger på köksbordet. Hon har inte kommit
>närmare ett beslut idag heller. Skatteverket vill veta vad Lillen ska heta.
>Hon har tre månader på sig att anmäla ett namn. Efter det � Ja, vad
>händer sen, egentligen? Delar man ut ett namn på måfå? Det vore
>fruktansvärt. Hon vill bara så hemskt gärna att det ska bli rätt. Alla de
>vanliga namnen känns fel. Tills vidare får han heta Lillen.
>  Lillen bökar och grymtar mot hennes mjölkstinna bröst. Majsan
>släpper tankarna på skatteverket, sätter sig framför TV:n och ammar sin
>son. Efter att ha ätit från båda sidor rapar han och somnar igen. Majsan
>bullar upp soffkuddarna till en provisorisk liten säng och glider så
>försiktigt hon kan ur soffan. Hon täcker över honom med en pläd. Lillen
>andas långsamt. Majsan är lycklig.
> Hon går ut i hallen och plockar upp babymonitorn från vagnen. Paketet
>känns kallt i hennes händer. Som om det har absorberat den klara vårluften
>i sina pappersporer. Hon upptäcker genast att manualen saknas.
>  Fan också! Jag skulle ha kollat. Jag visste det! Hon tar fram lappen
>med kvinnans nummer ur byxfickan, men tanken på att ringa henne, på att vara
>i den där hålögt galna världen, får henne att må illa.
>  Det är precis vad folk som inte har spädbarn tänker om mig, tänker
>hon.
>  Gud så löjligt.
>  Men trots att det är just det, löjligt, så knycklar hon ihop lappen
>och slänger den i slasken.
>  Hur svårt kan det vara?
>  Hon packar upp monitorn. Det ser inte särskilt komplicerat ut. Två
>delar. Ser ut lite som en walkie-talkie, fast med en liten tv-skärm på den
>ena och ett runt huvud med en kameralins på den andra. Två sladdar. En till
>varje del. Det tar Majsan en liten stund att hitta en förlängningssladd,
>sedan kopplar hon in delen med kameralinsen inne på Lillens rum. Hon ställer
>den i fönsterkarmen och riktar den så att den glor in mellan två av
>sängens spjälor. I mitten finns det en stor grå knapp och när hon trycker
>på den tänds en röd lampa. När hon trycker en gång till tänds en annan.
>En gång till, en tredje. Det måste vara de tre kanalerna. Inte för att
>Majsan förstår vad man ska med tre kanaler till. Hon låter lampan lysa på
>kanal ett och går för att hämta den andra delen.
>  Hon kommer in vardagsrummet. Trampar på en av golvbrädorna som
>knarrar. Stelnar. Håller andan. Det är försent. Lillen börjar genast gny
>borta i soffan, och Majsan skyndar dit och lyfter upp honom. â??FörlÃ¥t mig,
>älskling. Det var inte meningen att väcka dig.â??
>Â Â Bitter.
>  Hon trampar alltså på en golvplanka och råkar väcka honom en
>endaste gång under de sjutton eller arton timmar om dygnet när han sover.
>Och hon ber honom om ursäkt. Inte ber han om ursäkt när han väcker henne?
>Inte ens de dygn då hon får nöja sig med två eller tre timmars sömn har
>han ett förlåt åt henne. Lillen är, på spädbarnsvis, fullständigt
>egoistisk.
>  Han kisar upp mot henne med mörkt glittrande ögon och bitterheten
>försvinner. Kvar finns bara trötthet och kärlek. Majsan lyfter upp honom i
>famnen.
>  â??Kom ska du fÃ¥ se nÃ¥got fint, gullungeâ??, säger hon. Det är inte
>som att han håller henne vaken om nätterna med flit. Han skulle säkert
>hellre sova gott natten igenom, om han hade något val. Hon håller Lillen
>tätt intill sig. Bär in honom i barnkammaren medan hon täcker hans späda
>ansikte med kyssar. I natt svor hon åt honom när han vaknade och ville ha
>sin napp för femte gången på två timmar. Hon gråter lite på väg in till
>Lillens rum. Han fortsätter tyst att plira upp mot henne. Det är inte mycket
>mer han kan göra. Bitterheten har försvunnit och ersatts av en molande sorg.
>Det här är också normalt, säger man. Blödigheten. Känslostormarna. Inte
>lätt att vara nybliven mamma. Särskilt inte, säger man och ser medlidsamt
>på henne, utan att ha en pappa till knytet. Hon lägger ner Lillen i
>spjälsängen och han ger ifrån sig ett gurglande. Sedan en ljudlig fjärt.
>Majsan skrattar till.
>Â Â â??Verkligen? Ur den lilla kroppen?â??
>  Lillen ser nöjd ut och fokuserar blicken på mobilen som dinglar
>ovanför hans huvud. Majsan sätter igång den. Mulliga stjärnor och en måne
>i glittrigt silver och guld roterar långsamt till tonerna av Brahms vaggvisa.
>Lillen hickar till. Det är hans gladaste uttryck och Majsans hjärta värker
>av längtan efter att få höra hans första skratt. Hon är säker på att
>han kommer bli ett barn som skrattar mycket. Ett kärleksfullt barn.
>  Hon backar ett steg och sätter på skärmen som hon har i handen. Det
>brusar högt och Lillen rycker till. Hon sänker ljudet samtidigt som hon går
>ut ur rummet. På skärmen utkämpar vita och svarta myror ett intensivt krig.
>Hon trycker på kanalväljaren tills den står på nummer ett, precis som
>sändarens, och plötsligt visar skärmen en bild. Ett hörn av spjälsängen.
>Hon kan höra mobilens melodi genom högtalaren. Någon bebis syns inte till.
>Panik. Med en gång. Hennes barn, och han låg ju där, alldeles nyss! Hon
>ställer ifrån sig mottagaren på vardagsrumsbordet och springer tillbaka in
>till Lillen. Var har han tagit vägen?
>  När hon kommer in i rummet är hon nära att börja gråta igen.
>Lillen ligger där. Ser på det som seglar fram ovanför hans huvud. Majsan
>lutar sig in över spjälsängen och riktar med en utsträckt arm sändarens
>kameralins så gott hon kan mot sig själv. Lillen får tag i hennes hår och
>kluckar förtjust när det fastnar mellan hans fingrar. Det gör lite ont, men
>är samtidigt så sött, så sött. Hon skrattar och lösgör sig.
>  När han kan se stjärnorna som dansar fram genom luften igen lyfter
>Lillen plötsligt ena armen mot dem. Den rycker och far fram och tillbaka,
>okontrollerat, som om han led av Parkinsons, men ändå.
>  Det där var första gången han sträckte sig efter något!
>  Lillen utvecklas. Växer. Ett tecken på att myllan som är hans mamma
>är närande, trots allt. Majsan ler brett när hon går tillbaka in i
>vardagsrummet och tittar på skärmen. Nu syns hela den övre halvan av
>spjälsängen tydligt. Stjärnor seglar in och ut ur bild till ljudet av
>spröda, spelande klockor och där, under alltihop, ligger Lillen. Fridfullt.
>Majsan håller upp monitorn alldeles framför ögonen.
>Â Â Sover han?
>  Nyss hade han gurglat och sträckt sig efter mobilen. Nu är ögonen
>slutna och hans kropp alldeles stilla. Hon tycker sig höra andetag strax
>bortom Brahms. Långa och lugna babyandetag. Hon stänger av monitorn och
>smyger tillbaka till Lillens rum för att stänga av mobilen. Kanske kommer
>hon hinna göra en kopp kaffe. Dricka den sittande, i lugn och ro. Men när
>Majsan kommer in i rummet vänder Lillen huvudet åt hennes håll och kluckar
>lika livligt som förut.
>  Konstigt, tänker Majsan medan hon lyfter upp honom, att bara kunna
>slå av och på så där.
>Â
> *
>Â
>  Klockan åtta samma kväll sitter Majsan och tittar slött på TV.
>Lillen sover bredvid henne i sin vagn. Hon har ena foten på ett av vagnens
>hjul och gungar den försiktigt fram och tillbaka. På TV visas någon
>komediserie. Det är svårt för Majsan att hänga med i intrigen.
>Amningsdemens, kallar man det på BVC. Naturens sätt att se till att en
>nybliven mor enbart koncentrerar sig på sitt barn. En bra tanke, men också
>anledningen till att hon de senaste veckorna har hittat en kopp kaffe
>inställd i badrumsskåpet, sin mobil i mikrovågsugnen och att hon flera
>gånger varje dag kommer in i ett rum utan att veta varför hon har gått dit.
>Amningsdemens. Och sömnbrist. Hon har lärt sig många nya begrepp på
>sistone. Kärlek är ett av dem.
>  Det är bara att konstatera. Ingen har kunnat förbereda henne på hur
>trött hon skulle vara efter några veckor som nybliven mamma. Inte heller har
>hon varit beredd på den här känslan av självutplånande kärlek. En
>känsla så stark att den gör ont. Konstant. Men på ett skönt sätt. Majsan
>sitter i en halvtimme till och försöker hänga med i ännu en TV-series
>intrig. Sedan går det inte längre. Hon är tvungen att sova. För att inte
>väcka Lillen struntar hon i att lyfta över honom i spjälsängen. Kör bara
>in vagnen på hans rum.
>  â??Sov gott, min lille ängelâ??, viskar hon och stänger försiktigt
>dörren, sedan lägger hon sig på soffan under en filt.
>  Babymonitorn står på vardagsrumsbordet framför henne. Skärmen visar
>en tom spjälsäng. En tom spjälsäng, gröntonad av kamerans mörkerseende.
>Det ser lite kusligt ut. Bilden ser ut som det gör på film när någon
>tittar igenom en kikare med nattsikte, och det för Majsans tankar till krig
>och smygande skurkar. Det är obehagligt. Krig. Så många söner som dör.
>Så många mammor som också gör det, i själen. Hon känner hur tårarna
>vill tränga fram igen och bilden av den gröna, tomma spjälsängen blir allt
>mer outhärdlig. Hon vänder på monitorn så att den står med sidan mot
>henne. Det känns bättre. Sedan tänker hon på Lillen. På hur han lyfte sin
>lilla arm mot mobilen. En värme sprider sig i Majsans kropp och snart glider
>hon djupt ner i en drömlös sömn. Själva insomnandet är så intensivt att
>det för med sig stickningar i hela kroppen. Som tusen nålar av utmattning.
>Det är också något nytt. Något
moderskapsrelaterat. Hon somnar med ett leende på läpparna.
>Â
> *
>Â
>  En kvart senare sätter sig Majsan rakt upp i soffan. Lillen vrålar.
>Han skriker utdraget. Djupare ur lungorna än hon någonsin har hört honom
>göra. Hon har aldrig hört något liknande. Filten faller till golvet. Majsan
>far upp och springer till Lillens rum. Slår upp dörren så häftigt att den
>slår i väggen, och hon börjar trösta honom redan på avstånd.
>  â??SÃ¥ ja, sÃ¥ ja, älskling. Mamma ärâ?¦â??
>  Lillen ligger alldeles stilla i vagnen och andas djupt. Hans ögon är
>slutna. �gonlocken rör sig en aning och hans ena hand rycker lite till
>ljudet av hennes röst. Majsan stannar. Tystnar. Står där med all sin tröst
>i beredskap, utan att ha någonstans att göra av den.
>  Var det en mardröm? Och var den i så fall min eller hans?
>  Det vore inte första gången hon drömmer att hennes son är i fara,
>skriker och behöver räddas. Hon tittar ner i vagnen igen. Han ser inte ut
>som om han nyss drömt en mardröm. Majsan backar ut ur rummet och drar
>försiktigt igen dörren. Hon hoppas att det är hon som drömt.
>  Om jag kunde skulle jag ta alla hans framtida mardrömmar och ge dem
>till mig själv, tänker hon.
>Â
> *
>Â
>  Hon lägger sig tillrätta i soffan igen. Hennes ögon känns svullna
>och det svider i dem av trötthet, men det kommer ta en stund att somna om.
>Adrenalinet pumpar. Det gör ingenting. Jag kan ta det. Bara Lillen sover
>lugnt. Hon slötittar på någon halvdålig sjukhusserie. Efter en halvtimme
>sover hon igen.
>  Strax efter elva vaknar Lillen och är hungrig. Allt är precis som
>vanligt. Han gnyr, pyser och bökar runt i sängen, och Majsan vaknar lugnt.
>Hon ammar honom och han somnar om nästan genast. Den här gången lägger hon
>över honom i spjälsängen, sedan tar hon med sig monitorn till sin egen
>säng. Det kan bli en bra natt. Hon har redan fått två timmars sömn. Det
>kan bli så mycket som tre timmar till om hon har tur. Hon lägger sig och
>somnar med en gång.
>Â
> *
>Â
>  Det tar, än en gång, exakt en kvart innan Majsan väcks av Lillens
>tjut. Det ringer i hennes öron. Låter det inte lite overkligt? Inte riktigt
>som Lillen? Som om det kunde vara ett drömskrik som bara finns i hennes eget
>huvud. Babymonitorn står på nattygsbordet. Hon sträcker sig efter den.
>Gnuggar sig i ögonen. Fokuserar på skärmen.
>  Lillen ligger i sin säng med vitt uppspärrade ögon och mun. Hans
>armar fäktar i luften och kroppen vrider sig som om den försöker komma
>undan något. Ett dödligt grepp. Till och med i det gröntonade ljuset kan
>hon se att han är mörkt röd i ansiktet. Av att kämpa. Majsan skriker,
>slänger monitorn ifrån sig på sängen och springer in till Lillen.
>â??Stackars liten, mamma är här, sÃ¥, sÃ¥, älskling â?¦â??
>  Hon slår upp dörren till hans rum och möts av rofylld tystnad. Men
>bilden av Lillens kamp är så stark att hon inte märker det. Hon rusar fram
>till spjälsängen och sticker ner händerna för att lyfta upp honom. Inte
>förrän hon faktiskt når honom, och får tag i hans lugnt sovande kropp,
>inser Majsan att Lillen sover. Lugnt och stilla. Han vrider sig en aning mot
>hennes händer. Stönar en gång och vänder sitt huvud in mot väggen. Men
>han sover. Majsans underläpp darrar till och hennes ögon fylls med tårar.
>Â
>  Håller jag på att bli galen?
>Â
>  Jag S�G honom. Han var vaken. Och vettskrämd! Jag S�G det. Hans
>ögon var öppna, och han skrek, och skrek! Men oavsett vad hon har eller
>inte har sett så ligger Lillen alldeles fridfullt och sover.
>  Majsan börjar gråta.
>  Hon vill inte att det hon har sett på skärmen ska vara en dröm. Vill
>inte att hennes fantasi ska kunna vara så grym mot den hon älskar så
>häftigt. Men samtidigt ...
>  � hellre det än att det faktiskt hände.
>Â Â Ja. Givetvis.
> För andra gången samma natt backar Majsan ut ur sin sons rum. Hon skakar
> på huvudet och torkar sig i ögonen med knogarna. Babymonitorn ligger
> slängd i sängens fotände. Det känns som att det kan vara den. Som ger
> henne mardrömmar. Hon plockar upp den och stänger av. Hon kommer höra
> honom ändå. Sedan somnar Majsan ovanpå sitt täcke, fullständigt utmattad.
>Â
>  Klockan fyra på morgonen är det dags att amma igen. Majsan hämtar
>över Lillen till sin egen säng i ett sömndrucket töcken, och ammar honom
>liggande på sidan. Sedan somnar de där tillsammans, tätt intill varandra.
>Sover gott båda två tills klockan är kvart i sex och Lillen bestämmer sig
>för att det är morgon och dags att stiga upp. Som alla andra morgnar kan
>Majsan inte annat än lyda.
>Â
> *
>Â
>  På eftermiddagen ägnar Majsan en av Lillens sovstunder åt att söka
>på nätet efter texter om spädbarn och mardrömmar. Det verkar som att ingen
>riktigt vet något. Hon ringer BVC. Sköterskan som svarar föreslår att det
>troligen är Majsan själv som har drömt. Det är svårt att vara nybliven
>mamma, får Majsan veta. Hon bör se till att få avlastning. En natt. Få
>sova. �tta veckors sömnbrist kan göra vem som helst tokig. Vimsig, till och
>med.
>  â??Jag vet. Jag har själv tre ungarâ??, säger sköterskan och
>skrattar.
>  Majsan lägger på luren. Vem kan avlasta henne? Lillens pappa har
>aldrig funnits med i bilden. Om man nu inte räknar den där enda natten de
>tillbringade ihop efter en dansbandskväll i Folkets Park. Någon nära
>släkt har hon inte. Inte heller någon väninna med barn, som skulle kännas
>trygg att lämna Lillen till över en natt. Ingen. Helt enkelt.
>  â??Jag har själv tre ungar.â??
>  Ja, precis. Majsan tvivlar på att sköterskan på BVC är lika
>â??självâ?? som hon, men detta med spädbarn och sömnbrist är nÃ¥got som
>folk tar itu med världen över, varje dag. Till och med tvillingar. Eller
>ännu fler. På en gång. Bara tanken ger henne kallsvett. Lillen börjar
>skrika.
>  Folk klarar det här. Hela tiden. Det kommer jag också att göra,
>tänker Majsan och hämtar bärselen.
>Â
> *
>Â
>  När det är dags för Lillens sena middagslur lägger hon honom i
>spjälsängen och sätter sig vid köksbordet för att ta itu med namnfrågan.
>Efter en liten stund börjar skriken i monitorn. Den här gången tar hon den
>med sig bort till Lillens sovrum. Hon gläntar försiktigt på dörren och
>kikar in. I sängen ligger Lillen och sover. På skärmen kämpar han. Som om
>det gällde livet. En skakning fortplantar sig genom Majsans kropp och hennes
>ben blir svaga. Hon skakar på huvudet. Tittar på monitorn och sedan in i
>rummet.
>  Det här kan inte hända!Â
>  Hon skakar kraftigare på sitt huvud och plötsligt känns hennes
>blåsa överfull. Då vaknar Lillen till inne i sängen. Väckt av sina egna
>skrik i monitorn. Majsan ställer ner apparaten på ett litet bord och går
>in. Den gröna skärmen visar ett spädbarn som slutar röra sig i takt med
>att Lillen vaknar. Babyn på skärmen sover när Lillen har vaknat.
>Â
> *
>Â
>  När hon senare samma kväll lägger Lillen för natten ställer Majsan
>över både sändare och mottagare på kanal 2 istället för kanal 1.
>  Det kanske är störningar, tänker hon.
>  I övrigt ser kvällen ut som de brukar. Livet har blivit ställt på
>ända, och samtidigt väldigt enformigt. Vid tiotiden slumrar Majsan framför
>ett frågesportprogram. Kvart över tio börjar skriken flöda ur den lilla
>apparaten. Majsan kämpar sig upp genom sömnens dimmor.
>  Jag kommer att bli galen. Fullständigt. Spritt språngande.
>  Hon sträcker sig efter babymonitorn, men det är som om handen inte
>vill lyda henne. Hon har börjat hata den lilla grejen. Hon sänker volymen
>utan att titta på skärmen och lyssnar spänt ut mot hallen. Mot Lillens
>sovrum. Det är tyst i lägenheten. Majsan tar ett djupt andetag och vänder
>skärmen mot sig utan att sätta på ljudet. Det hon ser får henne att slå
>handen för munnen.
>  Händer. Eller snarare skuggan av ett par händer. I sängen. Hos
>Lillen! Majsan biter sig i knogen och ser på hur skugghänderna drar och
>sliter i hennes barn. Lillen kämpar emot så gott han kan. Hans ansikte är
>mörkt av ansträngning igen. Det spelar ingen roll att det är tyst i
>lägenheten. Något ursprungligt inom henne tar över och hon kastar
>babymonitorn ifrån sig. Rusar in till honom. Redo att försvara sitt barn med
>sitt eget liv.
>  Lillens rum är tyst och tomt, så när som på Lillen själv som
>ligger och snusar. Gråtande springer Majsan in på toaletten och slänger
>igen dörren bakom sig. Hon sjunker ihop på badrumsmattan medan bilden av de
>där skuggorna som sliter i hennes barn spelas upp inom henne, om och om igen.
>Â Â Ã?r jag sjuk i huvudet? Vill jag honom illa, undermedvetet? Ã?r det
>därför jag ser och hör i syne?
>Â Â Hennes kropp konvulserar och hon kryper bort till toalettstolen och
>kräks.
>Â
>  Den natten vaknar Lillen inte klockan fyra på morgonen för att amma,
>men det är inget Majsan kan glädja sig åt. Monitorn väcker henne tre
>gånger till innan klockan hinner bli sex på morgonen. Varje gång med bilden
>av de där hemska händerna på skärmen. Men hon kan inte stänga av den.
>VÃ¥gar inte.
>Â
> *
>Â
>  Nästa natt sitter Majsan vid köksbordet med babymonitorn framför
>sig, fast besluten att titta på skärmen hela natten igenom. Köket doftar av
>starkt kaffe.
> Vid elva, strax efter att Lillen har fått sitt första nattmål och somnat
> om, ser hon hur skuggorna börjar dyka upp i utkanten av bilden. Det är som
> om de samlar ihop sig och långsamt, långsamt driver in mot Lillens kropp.
> Söker. Tills de finner honom och börjar slita, trycka och dra. Lillen på
> skärmen börjar vrida sig. Sedan syns två tydliga, ljusgröna punkter när
> han slår upp ögonen och börjar gråta.
>  Majsan reser sig från köksbordet, går tyst till Lillens rum och
>tittar in. Stillhet. Lugna andetag. Hennes älskade pojke. Sover gott. Det som
>händer på monitorns skärm händer inte i verkligheten. Plötsligt är det
>något som klickar till inuti hennes huvud. Monitorn står ute i köket och
>spelar upp sina fasansfulla scener, men en strömbrytare inne i Majsan har
>slagits till och hon orkar inte bry sig om den där låtsaspojken längre. Har
>inte kraft att känna något inför det hon ser och hör. Med hasande steg
>går hon tillbaka till köket, slår upp ännu en kopp kaffe och sätter sig
>sedan ner för att titta färdigt på det som kommer ske på skärmen.
>  Majsan ser sin egen son, snart nio veckor gammal, bli mördad i sin
>spjälsäng. Av händer av skugga och rök som tycks sträcka sig ner mot
>honom från ungefär där kameran står. Så snart scenen är över och pojken
>på filmen har slutat kämpa börjar det om från början. Majsans tårar
>börjar rinna. Efter fyra gånger reser hon sig upp, gräver fram lappen med
>kvinnans telefonnummer ur slasken, och ringer upp. Klockan är två på natten
>men kvinnan i andra änden svarar efter några signaler.
>  â??HallÃ¥?â??
>  Majsan öppnar munnen. Stänger den igen. Sedan lägger hon på luren.
>Hon vilar huvudet mot köksbordet och stirrar på skärmen där det ohyggliga
>håller på att ske ännu en gång.
>Â Â Vad ska jag ta mig till?
>  Hon märker inte när hon somnar.
>Â
> *
>Â
>  Inne på sitt rum vaknar Lillen och spärrar upp sina små ögon i
>mörkret. Han tittar upp på stjärnorna och månen som hänger stilla
>ovanför, och sedan på det nya, röda ögat som sitter i hans fönsterkarm
>och stirrar på honom. Han tycker inte om det. Bara inte de där sakerna
>kommer ut igen. De som gör honom illa.
>  De som är som händer. Men inte alls som mammas, som klappar, smeker
>och tröstar. De får honom att vilja kalla och kalla och kalla på varma,
>trygga mamma. Att tänka på mamma gör honom lugn och varm igen en liten
>stund. Sedan börjar den där röken sippra ut ur ögat. Lillen kissar på sig
>och börjar gny. Vrider kroppen hit och dit. När röken blir till en hand
>öppnar han sin lilla mun och skriker för allt vad han är värd.
>Â
>  Vid köksbordet sover Majsan med huvudet tungt lutat mot bordsskivan.
>När hon hör Lillens skrik igenom drömmen rycker hon till. Mumlar lite i
>sömnen.
> Inne i spjälsängen har händerna fått ett hårt grepp om Lillen. Starkare
> än någonsin. Han är hes av allt skrikande. När händerna lyfter upp honom
> och börjar slå honom mot spjälorna sluter sig Lillens själ inåt. In i
> sig själv. Skriken blir allt svagare. Han kommer inte orka kämpa mycket
> längre. Han kallar och kallar och kallar. Nu finns det inte mycket kvar i
> honom som kan göra det. En gång till kommer han orka. Han måste. Mamma.
>  Lillen ger upp sitt livs högsta, och sista, vrål strax innan hans
>lilla nacke går av mot en av spjälorna.
>  Vid bordet rycker Majsan till, sätter sig yrvaket upp. Tar upp
>monitorn och hÃ¥ller den hÃ¥rt tryckt mot sin mun. â??HÃ?LL KÃ?FTEN JÃ?VLA
>MONITORJÃ?VEL!â?? skriker hon rakt in i högtalaren, sÃ¥ högt att nÃ¥got i
>hennes hals ger vika. Sedan slänger hon den tvärs över rummet, och somnar
>om. Lutad över köksbordet. På golvet ligger monitorn. Skärmen visar en
>vaken, leende lite baby som lugnt plirar upp på sin mobil. Sedan börjar
>barnet på skärmen att lösas upp, bli till sjok av tunn rök. Efter en stund
>visar monitorn bara en tom säng. Mobilen börjar plötsligt spela. Brahms
>vaggvisa fyller lägenheten. I spjälsängen ligger Lillen. Död.
>Â
> *
>Â
>  Elin tycker inte om lägenheten. Den är mörk och dyster. Alla
>persienner är nerdragna och det luktar unket och instängt. Hon vänder och
>vrider på apparaten. Det är ett kap. Bara tre hundra spänn.
>  â??Varför är den sÃ¥ billig?â?? frÃ¥gar hon kvinnan med de trötta
>ögonen.
>  â??Felköp. Jag har inget barnâ??, svarar Majsan med kraxande röst.
>  Fy fan, hon är ju galen. Jag måste härifrån, tänker Elin, halar
>fram tre hundralappar, lägger dem på köksbänken och tar kartongen med
>babymonitorn. I samma stund börjar Majsan att gråta.
>  Elin skyndar sig ut genom ytterdörren, till barnvagnen som står
>parkerad utanför.
>  â??Tack. Tack!â?? ropar Majsan efter henne och ömsom grÃ¥ter, ömsom
>skrattar.
>  Elin ryser, slår igen dörren bakom sig och skyndar ut i
>försommarvärmen.
>Â
>  Inuti babymonitorn slår ett mycket litet räkneverk om. Från 232 till
>233.
>Â
> -----
>Â
> Juryns kommentarer:
>Â
> KGJ: �ngesten över att finna sig vara förälder har externaliserats förr
> men sällan med ett sådant strypgrepp. Brahms vaggvisa blir nog aldrig vad
> den har varit.
>
> NK: Inkännande bebishistoria med mängder av betraktelser som känns
> självupplevda och som ger den smygande skräcken extra bett. Jag kommer
> aldrig att lita på en babymonitor igen.
>
> PL: En krypande obehaglig stämning grundläggs redan i första meningen och
> bibehålls fram till det skakande slutet. En ensam mor älskar sin nyfödde
> son över allt annat men hon är också mycket trött av alla vaknätter.
> --
> ahrvid@xxxxxxxxxxx / Be an @SFJournalen Twitter Follower for all the latest
> news in short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy,
> kultur (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) / Om Ahrvids
> novellsamling Mord på månen: http://www.zenzat.se/zzfaktasi.html C
> Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik
> framtidsmiljö"! / Läs AE i nya Vildsint Skymningslandet, årets mest
> spännande antologi - finns bl a på SF-Bokhandeln! / YXSKAFTBUD, GE V�R
> WCZONMÃ? IQ-HJÃ?LP! (DN NoN 00.02.07) Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â Â
> Â
> -----
> SKRIVA - sf, fantasy och skräck * �ldsta svenska skrivarlistan
> grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
> request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
>
                Â
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * �ldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
- » [SKRIVA] SV: [SKRIVA] RE: [SKRIVA] 2:a pris novelltävlingen: "Bortom Brahms" - Susanne Samuelsson
