[SKRIVA] RE: [SKRIVA] sär skrivningar
- From: Ahrvid Engholm <ahrvid@xxxxxxxxxxx>
- To: <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
- Date: Fri, 28 Oct 2011 16:33:56 +0200
From: pialindestrand@xxxxxxxxxxx
> OK, nu börjar jag undra om jag alltid haft fel egentligen och de där orden
> imorgon, idag och istället
> alltid skrivits i morgon, i dag, i stället. Jag skämtade för mig själv i
> tanken om "vadå i stället? Vilket ställ?
> Cykelstället kanske...Höhöhö"
Idag kan också skrivas i dag, eller vice versa. Samma sak med ikväll/i kväll,
istället/i stället, osv.
Så du behöver inte undra över vad som är "rätt". Du skriver som du vill - det
viktiga är bara att skriva konsekvent. (Själv har jag ibland problem med
"idag". Jag tror jag föredrar det skrivsättet, men ibland blir det "i dag"
istället.)
> Det lät ju så fult med jag sprang, de sprang istället för jag sprang, de
> sprungo - nu är jag ganska
> osäker på plurala tempusformer, om det nu ens var så det hette.
Verbformerna i plural. De fanns kvar i en del tidningar och böcker - framför
allt av äldre författare - in på 50-talet. Skälet till att försvann var att de
försvunnit ur talspråket långt tidigare, och det blev opraktiskt att ha
pluralformer för bara skriftspråket. De modernistiska, unga, nya författarna
under tidigt 1900-tal övergav pluralformerna, och allt fler förlag och
tidningar började också göra det. Dödsstöten för pluralen lär ha varit när
telegrambyrån TT 1945 beslutade sig för att skippa dem. (Jag tror att
riksdagsprotokoll och lagtexter hade kvar dem ett tag, men de försvann snart
där också. Gamla lagar som inte ändrats har dock kvar dem.)
Idag kan inte folk pluralen. Det finns reklambyråer som försökt göra annonser
där de låtsas skriva gammelspråk, och drar till med horrörer som "Jag voro...".
> och "också" kanske blivit "och så" eller "ock så" för "och" är ju en knepig
> stavning.
Det här med "och" och "ock" har jag för mig (spekulerar, men dock baserat på
en rätt vid kunskapsbank man ådrar sig om man sysslat med språk hela livet) att
det är ett kvarhäng från gamla bibelöversättningar. Länge fanns inget
standardiserat skriftspråk, eller iaf var det svagt standardiserat. Det började
sätta sig först med folkskolan på 1840-talet. Man stavade "och" litet hur som
helst i gamla biblar (och, ock, ok osv) och av någon anledning blev "och"
populärast. "Ock" tycker jag dock har en liten annan nyans, litet som ett
bantat "också" eller "även", som i "Han kom ock" (han kom också, även han kom)
även om det låter gammalmodigt.
Här ett intressant gammalt ord: ehuru...*
--Ahrvid
* ung "även om".
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Be an @SFJournalen Twitter Follower for all the latest
news in short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) / Om Ahrvids novellsamling Mord
på månen: http://www.zenzat.se/zzfaktasi.html C Fuglesang: "stor
förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! / Läs AE i
nya Vildsint Skymningslandet, årets mest spännande antologi - finns bl a på
SF-Bokhandeln! / YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
