[SKRIVA] Re: [SKRIVA] Re: Även Nova utan kulturbidrag

Den 2008-01-15 17:57:34 skrev <gittans@xxxxxxxxxxx>:

Angående kulturbidrag har det nyligen varit en debatt i en del tidningar
om att tillåta skatteavdrag för bidrag till ideell verksamhet, för både
enskilda och företag. Det vore kanske ett bra system?

...

De flesta EU-länder tillåter redan avdrag för ideella stöd.
Tja, ett sådant system är värt att överväga, utöver att kultur bör kunna stödjas genom skattelindring. (Avdrag för stöd till ideell verksamhet är iofs också skattelindring.) Man kunde räkna ut vad dagens s k kulturpolitik kostar brutto, lägga ned det (eller dra ned det till ett minimum), och istället införa avdrag och skattelindringar för motsvarande belopp. Man kunde kanske ha kvar en mininal s k kulturpolitik för väldigt speciella saker, men i övrigt borde stöd vara neutralt och/eller det som folk själva väljer. Någon har påpekat att all utveckling av människans kultur har skett tack vare det man plägar kalla marknaden (ett annat ord för människans vardag, där miljoner människor själva fattar sina val om vad de vill ge för utbud eller efterfråga). Några exempel: Skriftspråket utvecklades med all sannolikhet pga behoven att hålla ordning när man köpte och sålde kor eller andra jordbruksprodukter. Man kunde skribbla ett märke som liknade en oxe när man sålt en oxe, t ex. Tryckkonsten utvecklades för att Gutenberg ville tjäna pengar på att sälja biblar som kunde produceras mycket snabbare än i handskrift. (Och hans första tryckta verk blev mycket riktigt en bibel.) De första tidningarna var listor på marknadspriserna vid diverse handelsmässor. Shakespeare hade mig veterligt inget statsbidrag när han förde teaterkonsten framåt. 
  Musiker har i alla tider sålt både sina tjänster och sina verk.
  Osv.
Statlig s k kulturpolitik går däremot ut på att några i toppen - politiker och kommittéer som politiker utsett - tar av allas våra skattepengar och sätter sig och bestämmer vilka som skall få och bli utan. Och därvid tenderar de att drivas av sina fördomar, varvid döende och allt mer irrelevanta konstarter och genrer gynnas. Typexemplet är väl opera. Faran med statlig kulturpolitik blir extra tydlig om vi betänker att så gott som alla nya kulturformer som dykt upp inte bara sluppit få av kulturbidragen utan även direkt motarbetats av det offentliga. Böcker och tidskrifter var inte nyttigt att läsa. Man kunde få griller i huvudet. All nyttig information skulle tvärtom helst komma från prästens predikstol om söndagarna. Skådespelande var egentligen inte riktigt bra. Betänk hur t ex skådespelare in i modern tid sågs som suspekta. En kvinnlig skådespelare hade bara snäppet högre status än en hora. Kom ett teatersällskap till staden satte myndigheterna dem under bevakning. Jag kan minnas fel, men jag tror att världens första statliga filmcensur var den svenska, som inrättades redan på 1910-talet. Film var ju suspekt. Under en längre tid var det lyxskatt på filmbiljetter. Det gällde att dämpa och hålla tillbaka det fruktansvärt farliga filmmediet. Och vi fick andra rörliga bilder, i form av TV, näst sist i Europa (strax före Albanien). TV är ju farligt och suspekt. Bäst att det drivs statligt också, så att farligheterna kan hållas under kontroll. Och jag tror inte det finns en enda ledande musikgenre de senaste 100 åren som inte drabbats av en våldsam indignationsstorm pga sin påstådda moraliska förtappenhet. Jazz - neger-dunka-dunka från djungeln. Rock - oskyldiga flickor blev med barn av att titta på Elvis' höfter. Hiphop och rave - det är bara knark, sätt polisen på dem. Serier - det var ungdomens förförare, enligt Wertham. Science fiction - det var på gränsen till sinnessjukt dagdrömmeri, enligt svenska lärartidningen. Deckare - det skapade bara ungdomsbrottslingar, enligt Nick Carter-debatten. Osv. Osv. Idag anses väl bra jazz vara lika bra som en bra Beethoven, eller något. Regeringen försöker skina i glansen av svensk musikexport (som är mest rock och pop), i motsats under 60-talet (när den svenska rockmusiken startade) då man försökte motarbeta rockbanden. Sf-författare som Dick och Gibson diskuteras högst allvarligt på kultursidorna, och t o m Lessing kunde få nobelpris trots en del sf-utflykter. Det är människorna själva som bör svara för och styra kulturen, genom vad de på individbasis väljer att allokera sina intressen och resurser till. På så vis får vi en dynamisk kulturutveckling som skapar nya, intressanta uttryck, det som ligger i framkant och blir framtidens kultur. Allt kommer förstås inte att bli "bra" om människor får välja själva. Men det vet vi inte förrän det som kanske så småningom faller undan, i alla fall först får chansen att visa upp sig och prövas. 

--Ahrvid
Ps. Alla som hängt med vet att synpunkter som dem ovan, är sådant jag framfört av och till i åratal. Det är svårt att se det som något som är "bevisligen" fel, vilket man därtill skulle ha "skyldighet" att backa från. Det är åsikter (välunderbyggda sådana, en del fakta framförs till dess stöd, t ex resonemangen om de regelundna utbrotten av moralpanik). Välkomna dock att argumentera emot och framföra egna åsikter. 

--
ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag]
Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp!
Gå med på SKRIVA! http://www.skriva.bravewriting.com
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: