[SKRIVA] Re: [SKRIVA] Re: Om yttrandefrihet och upphovsrätt

Den 2007-07-20 08:23:04 skrev Kristoffer Holmén <illern@xxxxxxxxxxxx>:

Även om det vore ett varumärke så får man skriva om det.
Sant. Den begränsning som rör varumärken gäller att man inte får lansera en egen produkt som heter som någon annans (eller har ett namn som kan sammanblandas med det), men reguljär användning inom konst, debatt etc är fullt tillåten. 


Vad gäller upphovsrätt i allmänhet, anser jag att de försämringar som
antagits visavi medborgarens informationsrätt, bör rullas tillbaka så
att läget blir ungefär som för tio år sedan. T ex är jag emot jakt på s
k fildelare eller utsträckningen av skyddstiden från 50 till 70 år
(notera *70 år efter författarens död*).

Jag tycker det vore mer logiskt med ett antal år efter verkets
skapande snarare än skaparens död. Skaparen kan dö i en olycka en
månad efter eller naturligt femtio år efter.
Det är möjligt. Man kan alltid diskutera den exakta utformningen och längden av en skyddstid efter en författares död, men jag tror att vi bägge iaf är eniga om att det där med 70 år efter en författares död är för lång tid. Jag yrkar på att vi rullar tillbaka till 50 år, eftersom det är enklast, det var den regel som gällde tidigare, och den hade då funnits väldigt länge och fungerat utmärkt. Tanken med att ha en viss skyddstid efter en författares död är, vad jag förstått, att inte lämna en författares familj och barn i sticket. Särskilt om det är en känd författare har denne troligen varit familjens huvudsakliga inkomstkälla och det kan vara rimligt att änkan och barnen inte lämnas helt på bar backe, utan kan få fortsatta inkomster från den avlidnes royalties. Men för det behövs absolut inte 70 år - vid den tiden har alla som var beroende av författarinkomsterna dött, i de flesta fall dött för länge sedan. Verksamheter som t ex Project Gutenberg eller Projekt Runeberg hindras och skadas av 70-årsregeln. De skulle med en mildare skyddsregel kunna erbjuda väldigt mycket mer material, saker som ändå upphört att vara kommersiellt gångbart, och där ingen lider skada av att det görs tillgängligt fritt (tvärtom är nyttan av att det blir tillgängligt mycket stor!). Det finns också småförlag och kulturtidskrifter som skadas och hindras av 70-årsregeln. T ex har Sam J alltid hämtat mycket material i JVM från "the public domain" och tidskriften DAST Magazine har alltid haft en "numrets klassiker" som är gammalt, fritt material. Gammalt material kan inte fortsätta att ligga under upphovsrätt hur länge som helst. Det är helt enkelt stötande och skadligt. 70-årsregeln antogs med förvånansvärt litet debatt. 


Jag tycker i och för sig att det är en väldig skillnad på om
tolvårige Kalle laddar ned en kopia av någon annans kopia/orginal av
''Romarrikets fall'' eller om han gör en säkerhetskopia av sitt eget
exemplar av ''Romarrikets fall'' som han inte sprider vidare. Att
tolvårige Kalle laddar ned någon annans kopia ser jag inget fel med
att det är olagligt men däremot borde man självklart ha rätt att
göra en säkerhetskopia av egna exemplar så länge man inte sprider
dem Så vitt jag vet är det också tillåtet enligt svensk lag för till
exempel musik och film (osäker på hur det är med programvara och
analoga böcker). Jag tror till och med det är tillåtet att ge något
enstaka exemplar till mycket nära vän eller familj (så länge du
köpte ett orginal till att börja med).
Här håller jag inte med. Jag anser att det bör vara som tidigare: rätt till kopiering för enskilt bruk skall gälla (oavsett varifrån originalet kommer). Den praktiska konsekvensen av detta blir, något förenklat, att UPP-laddning blir förbjuden, medan NED-laddning inte blir det. Och det betyder att man KAN komma åt den som i stor omfattning gör material tillgängligt som piratutgåvor, men inte den enskilde lille människan som sitter och kopierar exemplar för eget bruk. Det är orimligt att jaga 12-årige Kalle, och det tycker tydligen väldigt många andra (i debatten innan valet kring Pirate Bay). De flesta politiker påstod att man skulle göra något åt saken, men efter valet har man tydligen glömt det... Ett annat skäl till att hyser de upppfattningar jag gör, är att jag anser att individen och medborgaren närmast omkring sig måste få ha en frizon för info-hantering, där individen kan hantera information precis hur han/hon vill och ingen annan utomstående skall kunna bryta in i den personliga zonen och ställa krav på att man får inte göra det, och inte det, och... Det handlar om personlig integritet. Upphovsrätt handlar egentligen om de ekonomiska rättigheterna i att kunna göra verk tillgängliga för en större allmänhet. Det är ur det man kan tjäna pengar från infomängdsframtagande. Att Kalle får en kopia av en videofilm från en kompis i klassen har väldigt litet med detta att göra. Vi måste skydda individens personliga sfär, och vad människan vill göra inom denna är hennes egen sak och ingen annans. (I grunden är jag som alltid för individualism och personlig frihet, som synes.) Om ett verk hamnar framför mina ögon, inom min personliga sfär, skall jag ha rätt att ta den informationen och hantera den som jag vill (förutom att kopiera upp en massa ex och börja sälja dem på en marknad, ty då överskrider jag min personliga sfär). Den personliga sfären skall inkludera rätt att kopiera till familj och en närmare vänkrets. Det här att man kan ifrågasätta om en person idag ens skulle ha rätt att göra säkerhetskopior, är en illustration av hur fel tangegångarna nu är. Jag vet inte om jag skulle ha rätt att göra en säkerhetskopia av min egen hårddisk, för jag vet inte om jag råkar ha ett original till just den Windows-version som råkar ligga där. (Jag har massor av Windows-skivor i original. Samt en något mindre bunt, men ändå, av Windows-skivor i kopia. Denna skit har ibland varit svår att installera, och då har jag gått till en kompis och frågat om han har en Windows som fungerar, detta även om jag redan har ett originalex; jag har bara velat få något jag redan äger att fungera.) Hur kan man förresten idag avgöra vad som är "original" när de fysiska källexemplaren i allt större utsträckning försvinner? Om man köper en MP3-fil med musik får man aldrig ett fysiskt exemplar, och alla digitala kopior av denna fil kommer att vara oskiljbara från den första filen jag hade. (Programvaruföretag kan alltid försöka med "elektronisk vattenmärkning" och andra patchar, men det är osäkert om det är så hållbart eller praktiskt, och grundfrågan återstår.) 

--Ahrvid
Ps. Börjar känna mig benägen att ge upp textformateringsdebatten. Jag såg ditt senaste inlägg, men får en känsla av att vi nu går i cirklar, på andra, tredje varvet... (Har inte bestämt om jag skall svara, men låter jag bli vet du nu varför.) 

--
ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag]
Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp!
Novelltävling, info http://www.skriva.bravewriting.com - gå med!
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: