[skriva] Rec: Novellen - struktur, historie og analyse/M Lund

Det här, Novellen - struktur, historie og analyse av Marie Lund (doktorand i litteraturhistoria, iaf 1997 då boken kom ut), är en dansk bok jag hittade om novellens historia och form och innehåll och hur man kan analysera novellen. Att den är på danska gör mig inget. Jag läser relativt ledigt böcker på både danska och norska. (Norsk s k nynorsk är dock svårare!) Den tidigare ägaren av boken har dessutom i marginalen skrivit in svenska ord för enstaka svårare danska ord. Däremot är det litet knepigare att boken är rätt strikt litteraturvetenskaplig. Författaren har en massa subtila resonemang som undertecknad finner rätt obskyra, och ibland obegripliga. Orden som skrivs går väl att förstå, men man skakar hela tiden på huvudet och tänker: Jaha? Och det är intressant...varför då? Litteraturvetenskap tenderar att ha samma värde för litteraturen, som fysikalisk rörelsedynamik eller gräsmattans biologi har för fotboll. Man kan förstå fotboll genom att se det och uppleva det; samma sak med noveller. Ordet "novell" betyder nyhet, och tanken var väl från början att novellen skulle berätta om en nyhetshändelse i dramatiserad form. Den tanken får man säga övergavs rätt snabbt. Den som räknas som kanske den första novellförfattaren var italienaren Giovanni Boccaccio vars samling av hundra noveller, Dekameron (omkr 1350) möjligen var den första novellsamlingen. Novellen kan definieras krångligt (litteraturvetenskapligt...) eller enkelt, efter längd. Jag utgår från det senare - en novell är en kort berättelse, liksom det hörs i det engelska namnet "short story". De krångligare littvetar-definionerna talar om saker som att en novell är något eller allt av t ex:
...en berättelse med ett grundmotiv som är berättelsens specifika skiljetecken och avskiljer den från annat. 

...en berättelse om en enstaka händelse.

...en berättelse som inom sina ramar utmanar eller underordnar sig ödet.

...en berättelse som beskriver konflikten mellan individ och samhälle.
Vad gäller längddefinitioner föreslår författaren längder på mellan "5000 och 30 000 ord", dvs 30 000 till 180 000 tecken, vilket förefaller mig alldeles för frikostigt. Det senare är nästan en roman och det finns många noveller som är kortare än 30 000 tecken. Hugo-reglerna (för det kända sf-priset) för noveller, anger att valbara noveller får vara högst 7 500 "words", dvs ungefär 45 000 tecken (ett ord, word, är ca 6 tecken - i Sverige räknar vi oftast textlängder i tecken snarare än ord). Boken diskuterar också berättarformer, och talar t ex om en explicit eller implicit berättare. Den implicita berättaren är vanligast, och identifierar sig aldrig. Den explicita berättaren kan vara ett berättar-jag, eller någon identifierad person som säger sig återberätta en händelse (men gör det i tredje person). "Som det fremgår," skriver författaren, "er den amerikanske novelle behandlet for sig - blandt andet på grund af den lidt isolerade status, den har i novelleteorin." Det är ett intressant uttalande, för det sätter fingret på att det finns olika berättartraditioner i Europa och USA. Jag har alltid haft en känsla av att amerikanerna i sin berättartraditon varit mer "no nonsense" och rakt på och de vill ha någon form av dramaturgi. Europeer flummar runt litet mer och bryr sig inte riktigt lika mycket om dramaturgi. Det är nog det amerikanska angreppssättet som blivit det mest framgångsrika. De amerikanska filmerna från Hollywood har handling och drama; de europeiska har en massa känslor och poesi. Det är de förstnämnda filmerna de flesta vill se. Amerikanerna uppfann modern science fiction och det mesta av den moderna deckaren; i Europa skrivs intrikata socialrealistiska romaner med poesi, som vinner pampiga priser och studeras med lupp av litteraturvetare, men som få vill läsa. Jag har i andra sammanhang fört en del resonemang kring denna motsättning, men vi kan lämna det ämnet härmed. En annan sak boken diskuterar är skillnade mellan det som kallas "fabula" och "sjuzet" (ord från "den ryska formalismen"). "Fabula" kan man säga är "den historia som berättas" i kronologisk ordning. "Sjuzet" är "historien som den framträder i novellen" i den ordningsföljd den får där. Man kan säga att "fabula" intresserar sig för VAD som sker medan "sjuzdet" intresserar sig för HUR något berättas. Jag måste erkänna att jag hade litet svårt att greppa resonemangen här (men jag har en känsla av att det till en del handlar om skiljelinjen mellan det intriginriktade och det struktur/stilistikinriktade). Ett annat begrepp som tas upp är "pointen", som förstås inte betyder "slutpoängen" (som i kortnoveller med lustigt slut, något som till stor del f ö lanserades av amerikanen O Henry), utan snarare *vändpunkten*. "Pointen" är den punkt handlingen roterar kring, då något vänder, då något blir förklarat, inte sällan också den dramatiska höjdpunkten. Boken berättar också en hel del om novellens historia, som alltså - anser littvetare - började med Boccaccio på 1300-talet. Men det finns även föregångare till novellen, i denna form, i form av sagor (som Tusen och en natt, från omkring år 900) och de grekiska fablerna (djursagor). Under antiken formulerade man gärna berättelser snarare som skådespel eller episka diktverk. Novellen som en ren prosaberättelse avsedd att underhålla, och utan slängar av sagor, är alltså en medeltida uppfinning. Författaren uppehåller sig även en stund vid den "fantastiska novellen", som hon anser har en viktig roll (Poe, ETA Hoffmann, Hawthorne, Kafka m fl nämns). I novellen kan fantasin få ett spelrum, och många tidiga noveller hade fantastiska drag (utan att för den skull vara sagor). Ett sätt att definiera den fantastiska novellen är som den franske litteraturteoretikern Tosoeov (han låter rysk?) gör:
"...fantastikken /är/ en genre, der er spändt ud mellem den realistiske fortälling og eventyret (=sagan). Hovedpersonen - og med ham läseren - vil i den fantastiske fortälling töve i valgen mellem en realistisk og en eventyrlig forklaring. Der er altså afgörende, at det gådefulde har en objektiv eksistens inden for fiktionen, at fortällingen prövert at opretholde sin realistiske illusion."
Det senare kallas också "suspension of disbelief" (att upphäva läsarens misstro). Hon berättar om den humoristiska novellen, den groteska novellen, den romantiska novellen, den gotiska novellen, och kommer slutligen fram till den realistiska novellen, som föddes under tidigt 1800-tal. Särskilt viktiga tidiga novelländer var Italien och Tyskland, under medeltid och renässans, och senare utvecklades novellformen i framför allt Ryssland och Frankrike. Den amerikanska novellen, "the short story", får ett eget längre avsnitt. Den traditionen, ledd av författare som Twain och Poe och Ambrose Bierce, uppstod genom den amerikanska nybyyggrandan och erövringen av "the west". Det blir handfast, handlingsinriktat och jordnära. Den amerikanska novelltraditionen är stark, och har intill modern tid också haft många forum att utvecklas i, i form av novelltidskrifter. Många littvetare menar dock att den amerikanska novellen är en egen genre, och inte "riktiga" noveller. Slutigen kommer boken in på 1900-talsströmningar, som modernismen, metanovellen, neorealismen, m m. Vid detta lag har det gått drygt 70 sidor i boken. De sista 50 sidorna ägnas åt tre novellanalyser, som jag skam till sägandes faktiskt hoppade över. Novellen - struktur, historie og analyse gav en hel del resonemang av intresse (och en del av mindre intresse), historik och sade faktiskt även en del om fantastiska noveller. Däremot har jag en känsla av att man som novellförfattare har väldigt litet att hämta av denna bok. Den är för litteraturvetare och läsare, men ger inte mycket input eller impulser eller insikter för det egna, kreativa novellskapandet. 

--Ahrvid

--
ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag]
Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp!
-----
SKRIVA för sf, fantasy och skräck * Sveriges äldsta skrivarlista
grundad 1997 * skriva-request@xxxxxxxxxxxxx för abonnemangsskommandon

Other related posts: