[skriva] Rec: Makt & minne, A Ancarcrona

Hittade denna bok, Makt & Minne - en historia om boken (av Anita Ankarcrona, Atlantis, 1996), och kastade mig över den meddetsamma. Den tar upp bokens historia från för-antiken till ungefär 1700-talet. Den börjar med att ta upp hur de första skrivtecknen kom till, från sumererna och över fenicierna, vars tecken sedan övertogs av grekerna, utvidgades med vokaler, omarbetades och via romarna blev vårt alfabete (våra versaler är romarnas, våra gemener är Karl den Stores s k minuskler). 
  Drygt halva boken handlar om bokrullar, men det är böcker det också.
Fram till kristendomens genombrott var det bokrullar som gällde. De kunde vara 12-15 meter långa (smalaste kanske 12 cm, bredaste 45 cm, kring 2 dm var vanligast) och de gjordes på papyruspapper. I bokrullen skrev man i smala spalter (som en dryg tidningsspalt), från vänster till höger, och den rullades upp kring en pinne. Det hängde en etikett i ena pinnänden som sade vad det var för bok, och i slutet av rullen fanns "kolofonen" som sade titel, författare, vem som kopierat boken, osv. Texten skrevs utan ordmellanrum eller styckebyten och för att kunna få styrsel på läsningen (detgårattläsaentextutanordmellanrummendetärsvårare) läste man högt för att med hjälp av ljudningen frammana rätt läsning. Bokrullarna kopierades framför allt av skrivslavar (en rulle tog månader att skriva - men arbetskraft var relativt billig; en slav var faktiskt ganska dyr, men de rika hade råd!). Det fanns en bokrullemarknad, bibliotek och bokrullebutiken. Ville man ha en populär bok kunde man beställa en kopia (som då skrevs av en skrivslav, eller möjligen en avlönad tjänare, som fick betalt per rad) om inte butiken hade boken inne. De stora biblioteken (det mest kända är det i Alexandria, men det fanns andra som var nästan lika stora) skickade ut agenter som inskaffade bokrullar. Det var också vanligt att varje skepp som anlände till hamnen fick deklarera om man hade bokrullar, och i så fall måste man låna ut rullen så att den kunde kopieras till biblioteket. Ibland behöll man originalet och gav tillbaka kopian. De populäraste böckerna kopierades i tusentals exemplar, om och om igen under århundradena. All klassisk litteratur som överlevt är kopior av kopior av kopior. Den äldsta bokrulle som överlevt är först från ca 300 e Kr. Det kunde bli många fel vid avskrivning/kopiering, men de bästa publicisterna hade rutiner för korrekturläsning. Korrigeringar av enstaka bokstäver skrevs i spaltkanten, och av hela rader över eller under spalten (ett märke som såg ut som ett ankare användes som markör för var korrigeringen skulle vara). Många bokrullar överlevde inte. Vad som egentligen hände med biblioteket i Alexandria är oklart. Ceasar anklagas för att ha bränt ned det (oavsiktligt) under en belägring, men det är osäkert. Ceaser nämner inte saken alls i sina skrifter. Araberna har anklagats för att ha bränt ned biblioteket, men det är också osäkert. I själva verket blev araberna ansvariga för att få mycket klassisk grekisk litteratur att överleva, via arabiska översättningar. Antagligen drabbades biblioteket i Alexandria av en längre serie krig, katastrofer, bränder o dyl som så småningom fick verksamheten att degenerera. Endast ca 10% av den grekiska litteraturen överlevde (det vet man då man har listor på kända verk, och man kan då se vilka som försvunnit). När islam spreds erövrade araberna många bibliotek, och förmodligen var man i de flesta fall väldigt intresserade av innehållet. För man översatte mycket till arabiska - och det var den vägen Europa senare kunde återknyta kontakten med antikens litteratur. Fram till ca 1200 e Kr existerade fortfarande exemplar av mycket klassisk litteratur i Konstantinopel, men de var de kristna själva som när korsfarare erövrade Konstantinopel såg till att mycket i deras bibliotek förstördes eller försvann. (Varför kristna korsfarare som slogs mot hedniska araber skulle erövra en kristen stad och plundra och ha sig är för mig obegripligt. Borde man inte vara kompisar på det hållet?) Som sagt räddade araberna mycket av den antika litteraturen (men det förekom också att man brände ned boksamlingar, under devisen: "Står där om Allah är det obehövligt för vi vet det redan, och står där inte om Allah är det hedniskt och då skall det brännas!") men även italienska stadsstater gjorde sitt. När Bysans var på fallrepet skickade man expeditioner dit för att införskaffa eller kopiera böcker. Senmedeltidens spirande bokväsende fick sitt centrum i Italien. Vår tids bok (i pärmar med sidor att bläddra i) kom, såvitt jag förstår, ur a) kristendomen, b) bokplattor, c) papper och pergament. För små anteckningar och mindre korrespondens hade man i antiken små vikbara träplattor klädda i vax, där man kunde skriva. När det inte fanns papyrus gick man över till pergament (bearbetade djurhudar) men pergament kunde inte göras i långa rullar - utan man måste göra längre verk i form av böcker. De kristna producerade gärna sina verk i form av böcker istf bokrullar och kring dem hade man pärmar som påminde om de vikbara träplattorna. När pappret kom var det också nödvändigt att göra böcker snarare än bokrullar, för papper producerades i ark, inte i långa rullar. Det var kineserna som uppfann papperstillverkningen (som baserades på lin eller lump, dvs textilfibrer) och tekniken övertogs av araberna sedan de erövrat en stad där det fanns kinesiska hantverkare som lärde dem konsten. Från dem kom pappret till Europa. Under medeltiden var det munkarna som var "skrivslavar". De satt på sina kloster och kopierade böcker. Östasiaterna (det sägs kineserna, men koreanerna var också med i spelet!) antas ha uppfunnit boktryckarkonsten, men europeerna genom Gutenberg gjorde den praktisk. Gutenbergs uppfinning var inte så mycket själva tryckningen som produktionen av typerna. Det är först när man kan producera typer i stor mängd som boktryckning blir praktisk. Gutenberg uppfann en metod för att gjuta typer i en blylegering som blev vida överlägsen östasiaternas enkla tryckning med snidade trätyper. För tryckning använde Gutenberg sedan helt enkelt en modifierad vinpress. I och med boktryckarkonsten mångdubblades bokproduktionen. Man räknar med att perioden 1400-1500 (då boktryckningen uppstod) trycktes 15 000-20 000 boktitlar i totala upplagor på uppemot 20 milj ex. Århundradet därefter var de totala upplagorna 200 miljoner! Inga böcker kunde längre försvinna, för det fanns så många exemplar av dem. Populära titlar trycktes om, igen och igen. All den antika litteraturen återuppstod i tryckta upplagor (även om de religiösa böckerna, framför allt Bibeln, naturligtvis var populärast på utgivningslistorna under den första tiden). Så småningom började man trycka på "folkspråken" istället för latin, och boktryckarkonsten hjälpte därmed till att forma nationalstatstanken i Europa. Detta var en kort sammanfattning (ur minnet från läsningen av Makt & minne). Ett postscriptum kan möjligen vara att vi - du och jag - under vår livstid sett genombrottet för en teknologi som säkerligen är minst lika viktig som Gutenbergs tryckning med gjutna typer: datorn. Mikroprocessorn och nätverk har skapat en helt ny dimension för informationsspridning. Med bokrullar blev tidsdimensionen för spridning av information år. Med boktryckning blev den månader. Med datorer och Internet är den - sekunder. Vi har ännu bara sett början på hur datorn och nätet kommer att förändra världen. 

--Ahrvid

--
ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag]
Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp!
-----
SKRIVA för sf, fantasy och skräck * Sveriges äldsta skrivarlista
grundad 1997 * skriva-request@xxxxxxxxxxxxx för abonnemangsskommandon

Other related posts: