[SKRIVA] Rec: Luftslottet som sprängdes/S Larsson

Efter att ha troget följt DN:s följetongisering av Stieg Larssons sista Millennium-roman, Luftslottet som sprängdes (som nu hunnit ungefär 2/3), kunde jag inte hålla mig utan lånade boken av en kompis och läste ut den. Jag kanske inte skall skriva så mycket en recension, som några osorterade anteckningar om vad jag tyckte och kom och tänka på under läsningen. Men det är kanske samma sak. Förra romanen avslutades med en showdown mellan Lisbeth Salander och, som det visade sig, hennes pappa Zalachenko, den avhoppade spionen och sadisten. In i leken kastade sig Salanders halvbror, den smärtokänslige mordmaskinen Roland Niedermann. Salander och Zalachenko hamnar på sjukhus, Niedermann mördar litet poliser och flyr, och den hemliga Zalachenko-gruppen inom Säpo får ett delikat problem. Det ena problemt löses genom att man mördar Zalachenko, men Salander kommer man inte åt - hon är hårdbevakad på sjukhuset. Istället skall hon åtalas för diverse saker - allt från mordförsök och misshandel till olaga vapeninnehav - och det förbereds en rättegång med avsikt att en gång för alla få henne inspärrad på dårhus. Man kan säga att det här är en sorts IB-affären i kubik. Den hemliga, hänsynslösa Säpo-gruppen skyr inga medel. De mördar och avlyssnar och begår inbrott och allt möjligt. Men det blir aldrig riktigt spännande för dessa egenmäktiga hemliga poliser får världens gäng emot sig:
* Tidningen Millennium och hela deras redktion, inte minst Mikael "Kalle jävla" Blomkvist, supermurvlar som äter typsättningsbly till frukost.
* Säkerhetsföretaget Milton Security, där Salander tidigare jobbat, med livvakter, experter på elektroniska alarm och allt möjligt.
* Lisbeth Salander själv och hennes hackarkompisar, som kan ta sig in i alla datorer och göra nästan vad som helst. Salander har obegränsat med pengar samt en insmugglad handdator med vars hjälp hon styr allt från sjukhuset.
* Slutligen får Säpo-skurkarna Sveriges regering emot sig, som tillsätter en hemlig utredning av Goda Poliser som skall ingripa mot de Onda Poliserna. (Det finns avsnitt med stata- och justitieministrarna, liksom tidigare statsministern Thorbjörn Fälldin, men av någon anledning blir det bara korta inhopp. Det kunde ha varit intressant att se *de* trådarna utvecklas något.)
Det kan liksom bara sluta på ett sätt. Det fattar alla från början. Men det kan ju bli litet småroligt på vägen; man kan roas av exakt hur skurkarna skall sättas fast. Det överflödar av detaljer och intrigtrådar, och jag tycker ärligt talat att boken på 700+ sidor är alldeles för lång. Det finns sidointriger och inre monologer och en uppsjö scener som med fördel kunde ha strukits. En sidointrig som inte bidrar till handlingen ett iota, är hur Millenniums chefredaktör Erika Berger flyttar till Svenska Morgon-Posten och motarbetas. Vi har läst om Duktig Kvinnlig Chef Motarbetas Av Gubbgänget massor av gånger, så det blir inte ens särskilt originellt. Jag tycker också att de otaliga sexrelationerna som strösslas ut blir ganska poänglösa. Attityden hos de inblandade är ju nämligen hela tiden att det inte spelar någon roll om de ligger med varandra till höger och vänster - så varför skulle det ö h t ha någon betydelse för berättelsen? (I artiklar har jag läst att Stieg Larssons idé tydligen var att i någon form av spegling av genuspolitisk korrekthet göra Blomkvist till en manlig slampa. Men poängen förbigår mig lika fullt. Killar som knullar runt har väl varken nyhets- eller pedagogiskt värde?) Jag tror snarare på bästsäljarsjukan: populära romaner bara skall ha sex. Steig Larsson skriver flyhänt, om än litet långrandigt. Vi får ofta veta att någon kliver upp, lagar frukost, borstar tänderna, osv. Intrigen blir dock ofta rätt finurlig. Olika grupper skuggar varandra kors och tvärs och lägger ut fällor för varandra, t ex. De bästa delarna av Luftslottet... är kanske rättegången mot slutet. Men jag undrar om inte den gode hr Larsson snubblat i researchen om hur rättegångsordningen är. Han tillåter nämligen Salanders advokat (Blomkvists syster Annika) att lägga fram ny bevisning mitt under rättegången. Normalregeln är väl annars att all bevisning skall anmälas i förväg, så att bägge parter får chansen att studera och ta ställning till den. Eller så tillät sig Stieg denna avvikelse för dramaturgins skull. (Datorbeskrivningarna är som vanligt orealistiska. Att avlyssna datorer genom tidsödande spegling av kompletta hårddiskar är trams. Vid ett tillfälle skall någon hindras att lägga ut saker på nätet genom en logisk bomb som suddar hårddisken. Även om det kanske fungerar är det både klumpig och onödig. Klumpigt för att offret relativt enkelt troligen kan komma förbi, och onödigt - för att firma Salander & Co *redan i alla fall* härskar över alla datorer. Varför inte bara ta bort oönskat material från var det nu läggs? Och jag är rätt säker på att GSM inte fungerar såsom anges. Jag skulle f ö inte vilja försöka skriva 40 sidor, kanske 80 K, text på en pekdator med teckenigenkänning.) Jag tycker att Luftslottet... känns som den svagaste boken i serien, och det kan möjligen bero på att författaren olyckligen avled och att den därför såsom sista bok borde ha legat sist i kön och inte hann bearbetas i dialogen mellan författare och förlag. (Del 1, Män som hatar kvinnor, tycker jag är bäst.) Men den är ändå ett gott läs. Handlingen är spänstig (om än onödigt tillkrånglad), språket flyter och det tilltalar oss nog alla att få se hur hemliga konspirationer bland Onda Myndighetspersoner kläms åt. Man kan spekulera om vad mer som skulle ha följt om Stieg fått leva. Märkligt nog slutar tredje romanen med att de flesta säckar knutits ihop. Alla rötägg i Salanders uppväxt är eliminerade. Hon är fri från övergreppshistorierna. Så vad skulle Salander nu ta sig till? Det sägs att Stieg Larsson tänkte sig tio romaner, med något tema/genre per roman (Del 1 gick åt pusseldeckare, del 2 åt polisromanen, del 3 åt hemliga-konspirations-thrillern.) Jag undrar om inte någon framtida Millennium-roman skulle ha blivit tvättäkta science fiction, eftersom vi vet att Stieg växte upp med sådant. Det hade varit kul att få läsa science fiction-delen av Millennium! Och nu tillbaka till kvällspressens sagor om Stieg Larsson som hemlig guerillaledare i djungeln. 

--Ahrvid

--
ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag]
Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp!
Novelltävling, info http://www.skriva.bravewriting.com - gå med!
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: