[SKRIVA] Rec: Karl XIV Johan/L O Lagerqvist

Finland var förlorat. Riket var utarmat. I en palatskupp hade den föga 
begåvade Gustav IV Adolf avsatts, och på tronen hade satts den sjuklioge, 
barnlöse Karl XII. Sverige behövde en kronprins. Den danske kungen anmälde sin 
kandidatur (vilket i så fall hade inneburit ett återupprättande av 
Kalmarunionen!) men det fanns också danska prinsar. Eller kanske någon tysk 
prins? Riksdagen valde den danske prinsen Karl August, som dock inom kort avled 
i ett slaganfall. Från löjtnanten Carl Otto Mörner, som mer eller mindre på 
eget bevåg sonderat terrängen nere i Frankrike, kom då ett intressant förslag: 
den franske marskalken Jean Baptiste Bernadotte.
  En av Napoleons marskalkar kunde kanske återupprätta rikets glans? Litet 
intrigerande, litet löften om pengar för att betala på statsskulden, 
underlättade säkert. 1810 valde så Riksdagen, som sammanträdde i Örebro, honom 
till tronföljare och han tog sig namnet Karl Johan. Han måste förstås gå över 
till protestantismen, vilket Jean Baptiste gjorde i ett nafs och utan större 
svårighet än att byta skjorta. Den åldrande Karl XII tog honom som adoptivson. 
Förhållandet mellan den gamla kungen och kronrpinsen blev mycket gott, inte 
minst som Karl Johan tog över mycket av regeringsbestyren redan från början 
(något Karl XII hade svårt att orka eller hänga med i).
  Karl Johan hade valts i förhoppningen att han genom stöd från Napoleon 
(tidens utan tvivel mäktigast man) skulle kunna återta Finland. Men kronprinsen 
hade andra planer. Hans förhållande till Napoleon växlande från artigt till 
ansträngt, och som yrkesmilitär visste Karl Johan att ryssarna nog var en litet 
väl hård nöt att knäcka. Danmark och Norge däremot... Nå, när Napoleons trupper 
anföll svenska Pommern bröt Karl Johan med den franske kejsaren och gick med i 
koalitionen mot honom. Han öppnade vänskapliga förbindelser med den ryske 
tsaren och fick dennes medgivande för sina planer. I ett antal drabbningar såg 
han till att spara så mycket som möjligt på de svenska trupperna, så att de 
senare blev redo att gå mot Danmark.
  Resultatet vet vi.
  Sett så här i efterhand framstår det som att Riksdagen gjorde rätt som 
satsade på den franske marskalken. Karl Johan var en ganska smart 
realpolitiker. Han lät norrmännen behålla sin nyligen antagna grundlag (antagen 
just 17 maj) då det skulle göra dem nöjda och glad och lättare att regera; det 
blev sålunda en personalunion mellan Sverige och Norge, inte ett inlemmande av 
Norge i det svenska riket. (Karl Johan trodde dock att folken så småningom 
kunde växa ihop.) Karl Johan besökte också ofta Norge och syntes ha god kontakt 
med både styrande och befolkning där. Det är efter honom paradgatan Karl Johan 
i Oslo är döpt.
  Hans regerande blev tämligen aktivt. Grundlagen från 1809 gav kungen ganska 
mycket makt, även om den var mycket liberalare än tidigare grundlagar. Karl 
Johan förde vad som kom att kallas ett "sängkammarregemente", vilket innebar 
att kungen sov länge (normalt till ca kl 11) och när han gick upp började han 
med dagens arbete i nattskjorta och tofflor. Det fortsatte medan han blev 
påklädd och intog frukost..
  En hel del utfördes under Karl Johans regeringstid. Han rustade upp armé och 
flotta (såsom gammal militär; han var också flitig med att inspektera 
regementen och bevista militärövningar). Han reformerade regeringsarbetet, 
varvid flera nya departement infördes, liksom en statsrådsberedning. Han 
satsade på handel och industri (under hans tid byggdes Göta Kanal). Tullarna 
mildrades, valbarhet och rösträtt till riksdagen utökades (något), 
näringsfriheten utökades (aktiebolagslag, etablering av handel utanför 
städerna, osv), ogifta kvinnor kunde bli myndiga (men de fick ansöka om det), 
osv. Karl Johan inrättade Jordbruksakademien, nyodlingarna utökades, jordbruket 
effektiviserades via skiften, osv. Sjukvården förbättrades, via vaccinering mot 
smitkoppor, byggandet av nya sjukhus, m m. Det blev en tid av återhämtning och 
tillväxt, vilket skalden Tegner tackade "freden, vaccinet och potäterna" för.
  Karl Johan hade en gång varit närmast revolutionär (men det är nog inte sant 
att han hade en tatuering som sade, på franska, "Ned med kungen!") men blev med 
tiden allt mer konservativ. När han inrättade sig i Sverige var han helat tiden 
på sin vakt mot tänkbara konspiratörer (exempelvis de gamla gustavianerna) och 
dessa drag av paranoia satt i ett bra tag. (Man kan tänka sig att den som kom 
ur franska revolutionens förvirrande skräckvälde, där huvudena ibland skivades 
som limpskivor, fick vissa förutfattade meningar.) Sålunda var han inte nådig 
mot oppositionell press. En ändring i Tryckfrihetsförordningen gav kungen 
indragningsmakt (dvs förbud mot mishagliga tidningar) och den nyttjade Karl 
Johan flitigt. Många gånger blev det dock bara ett slag i luften, som i fallet 
med det nystartade Aftonbladet som han dars in över 30 gånger men bara 
återuppstod som "Det Andra Aftonbladet", "Det Tredje Aftonbladet" osv. Extra 
irriterande oppositionella som skrivit smädeskrifter mot kungen kunde få några 
år på fästning (det fanns också dödsstraff i straffskalan; om sådant utmättes 
omvandlades det dock till fängelse) och det finns en intressant anekdot om 
teatermannen Andes Lindeberg:
  "Ett polemiskt inlägg 1834 uppfattades som majestätsförbrytelse och 
Lindeberg dömdes till döden. Givetvis blev han benådad men vägrade att ta emot 
nåd. Han ville bli avrättad, helst 8 november, datum för Stockholms blodbad 
1520 och dessutom hans födelsedag. Det var ytterst genant för regeringen, som 
till sist utfärdade allmän amnesti på 24-årsdagen av Karl Johans ankomst till 
Sverige; fängelseledningen lurade ut Lindberg ur fängelset, stängde portarna 
bakom honom och vägrade att öppna dem."
  Utrikespolitiskt drev Karl Johan en försiktig linje. Han höll goda 
relationer med ryssarna, och 1838 gjorde den ryske tsaren Nikolaus I ett 
oväntat inofficiellt besök i Stockholm där han under flera dagar umgicks med 
Karl Johan (som träffat tsaren som ung kronprins, när Karl Johan var fransk 
marskalk). Uppenbarligen fann de två varandra väl. När ett krig hotade mellan 
Ryssland och Storbritannien på 1830-talet utfärdade Karl Johan en förklaring om 
att Sverige avsåg att stå neutralt, vilket många historiker ser som det första 
steget i den sedemera traditionella svenska neutralitetspolitiken.
  Den försiktig politik (utom då mot tidningar som Aftonbladet, dock en fejd 
mer i marginalen) byggd på realism och konstruktivitet, gjorde Karl Johan 
mycket omtyckt av sitt folk (så även i Norge!) och inte för inte hade han 
valspråket "Folkets kärlek, min belöning". Icke desto mindre lärde han sig 
aldrig svenska. Han regerade på franska och  hade en stab i den "enskilda 
byrån" som hela tiden översatte mellan franska och svenska, både dokument och i 
form av simultantolkning. Han fick även artiklar i tidningar och t o m hela 
böcker översatt åt sig. Många svenska ämbetsmän på den tiden talade franska, 
vilket var modespråket sedan en längre tid tillbaka, och det underlättade 
också.
  Inte heller var han förtjust i svensk mat, s k husmanskost, utan åt  fransk 
mat till importerade franska viner (som ofta blandades med vatten). Han gillade 
rätter med kyckling och svamp, inte minst det som kom att kallas Karl Johan-
svamp. Innan hans regeringstid hade det svenska folket inte ätit särskilt 
mycket svamp, så man kan säga att han införde det. Det skulle alltid stå ett 
kokt ägg på hans matbord, i den händelse att maten som bjöds inte föll honom på 
läppen. Därav traditionen att det än idag på kungliga middagar i Stockholm 
alltid står en tom äggkopp framme.
  25 januari 1844, morgonen efter en sen supé, hittades kungen medvetslös i 
sitt sovrum. Han hade drabbats av hjärnblödning. Under flera veckor gick hans 
hälsotillstånd upp och ned, innan han slutligen avled 8 mars, 80 år gammal (en 
mycket aktningsvärd ålder för sin tid). Under sjukdomen dikterade han för sin 
son (sedemera Oscar I) några ord för eftervärlden, som bl a löd:
  "Ingen har visat upp en karriär som liknar min; må man så öppna alla volymer 
sedan världen trädde ut ur kaos. Jag har styrt ett folk som är medvetet om sina 
rättigheter och vars förfäder (asarna), för att undkomma Romarnas tyranni hade 
tagit sin tillflykt i detta Skandinavien, varifrån de, flera sekler därefter, 
utvandrade för att få just dessa romare att darra. ... Må man studera vår 
historia alltsedan Odens dagar fram till våra dagar och därefter säga mig, om 
inte den skandinaviska halvön haft någon betydelse för värlödens öden!"
  Det verkar som om Karl Johan blev vikingaromantiker och göticist på gamla 
dagar.
  Men man måste hålla med om att han hade en märklig karriär. Och hur man än 
ser på saken troligen en av de mest framgångsrika svenska kungarna, som arbetat 
sig upp från en relativt blygsam position genom egen förmåga.

--Ahrvid

-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: