[SKRIVA] Rec: Grumbles from the Grave/Heinlein

(Först: "rec" - eller "räka" som vi vitsiga säger - må stå för "recension". Men 
när jag gör en räka för en mailinglista blir det kanske inte som det skulle 
uttryckas i en tidnings bokspalt. Det blir ofta snarare en passande artikel 
anknuten till boken, såsom det kändes bra att skriva den för stunden, även om 
recensionsomdömen kan ingå.  Och fleslag på tnagänterna är legio... OK? --AE)

Genrefolk talar gärna om de Tre Stora - Asimov, Heinlein och Clarke - varav nu 
ingen finns i livet. Den kanske populäraste av dem och möjligen den som vidgade 
sf-genren mest, var Robert Anson Heinlein (1907-1988). På 70-talet 
rapporterades han ha börjat på sin självbiografi, Grumblings from the Grave, 
men annat kom emellan och det blev inget. Men efter hans död sammanställde 
änkan Virginia ("Ginny") Heinlein godbitar ur hans omfattande 
korrespondensarkiv till den retrospektiva Grumbles from the Grave. Det är 
utdrag ur allt från korta till långa brev (samt något litet annat material), 
ordnade tematiskt.
  Och naturligtvis var det "Ginny" som skulle göra det. Ända sedan de 
träffades och gifte sig på 40-talet var hon a) Robert A:s förste läsare och 
kritiker, b) den som skötte ekonomin kring författarskapet, c) skötte hans 
arkiv (inkl brev, som i denna bok), och litet annat - inkl att då och då 
försöka ta hand om Robert A:s stundom bräckliga hälsa.
  Några större biografier om Hienlein finns ännu inte, mig veterligt. 
(Wikipedia rapporterar om en del artiklar, sketcher, förord etc, men inget 
rejält.)
  Han utexaminerades från USA:s marinakademi 1929 och var i aktiv tjänst till 
1934, då han tvingades ta avsked av hälsoskäl (han hade haft TBC, som bl a 
försvagat hans lungor). Under kriget arbetade han också som civilanställd någon-
sorts-ingenjör (han gick en del naturvetenskapskurser på universitet) för 
amerikanska flottan  i Philadelphia (där även Isaac Asimov och L Sprague de 
Camp jobbade), eftersom flottan till Heinleins besvikelse fortfarande inte 
ville ta tillbaka honom i aktiv krigstjänst pga hälsan.
  I bokens brevutdrag skymtar här och där en hel katalog av div hälsoproblem 
Heinlein fick genomlida. Även om han var ganska seg, var han inte direkt den 
där machotypen!
  Fast hans böcker blev ofta ganska macho.
  Väldigt mycket av brevutdragen är om hans böcker, och då oftast till och 
från hans agent (som hette Lurton Blassingame). Vi får följa en författare som 
genomgår ungefär följande steg:
  1. Litet nästan för skojs skull (och för att pengarna kunde komma väl till 
pass) skickar han in noveller til t ex Astounding, och märker att de kan säljas 
i princip allihop. Och det är roligare och enklare än att göra något annat. Han 
blir snart författaren som vinner alla topplisteomröstningar. (VI lär oss i 
boken att Heinlein senare kom på kant med JW Campbell, men vi får inte veta 
varför.)
  2.  Han märker till sin förvåning att han kan sälja till "the slicks" också. 
De litet finare tidskrifterna med bättre papper - som betalar bättre.
  3. Han tycker ungdomsböcker är en bra idé (då kan han nå ut med sina tankar 
till folk som är formbara) men här märker han att förlagets redaktörer hela 
tiden vill lägga sig i (inte för hårt vapenvåld, eller sex eller något som ens 
och freudianskt kan tolkas som en antydan till sex). Heinlein grymtar men 
skriver och redigerar om - för det mesta. Många intressanta utbyten om 
redigeringar finns i boken, liksom några avsnitt med "censurerad" och nu 
återställd text.
  4. Men, vad tusan, jag skall väl skriva de böcker jag *själv* vill. Nu har 
jag fått så mycket pengar att jag kan kosta på mig det. Sådana tankegångar 
ledde till bl a Stranger in a Strange Land och Starship Troopers.
  5. Så kom en litet tråkigare, självokritiskare tid då Heinlein släppte ur 
sig inte så hemskt läsliga saker som Time Enough for Love och I Will Fear No 
Evil. (Han var delvis också litet sjukligare än vanligt vid denna tid, nära att 
dö i början av 70-talet t ex.)
  6. Men så kom han tillbaka och skrev om fredagar, katter, jobb och segel i 
solnedgången (ni känner titlarna), som gamle fine Heinlein igen.

Jag gör några osorterade noteringar från Grumbles from the Grave.
  * Många av hans mest kända böcker, hade helt andra och ibland oväntade 
arbetstitlar.  Hans ungdomsböcker skulle t ex handla om "Young Atomic 
Engineers" (med det i titeln för varje bok), Stranger skulle bli "The Man from 
Mars",  Double Star hette från början  "Star Role", och The Moon is a Harsh 
Mistress "The Bronze Cannon" (delvis internt skämt - paret Heinlein ägde en 
salutkanon av brons).
  * En bok Heinlein och förläggarens redaktör slogs kring var Red Planet . Bl 
a skulle en av de unga (f ö kvinnliga) hjältarna inte få ha en strålpistol. 
Vapen, ajja bajja! Heinlein tonade med en suck ned det, men skrev samtidigt ett 
argt brev där han sade att han råkar tro på envars rätt to "bear arms". Senare 
var han med och startade en kampanj mot ett ensidigt amerikanskt 
atombombsprovstopp (för det skulle bara ge ryssarna överläge).
  * Paret Heinlein funderade mycket på faran med atomvapen - så mycket att 
deras 1950-talsbostad i Colorado byggdes där just för att det var långt från 
farliga mål,  vindströmmar skulle inte föra in radioaktiva moln, osv. Man hade 
även ett eget atomskyddsrum. Men så gick USA och byggde Norad (centrum för 
luftövervakning) i Colorado. Så var den planen förstörd. Heinleins flyttade.
  * Paret Heinlein gillade katter. Hade alltid en eller flera katter, som 
också nämns i brev (och ibland i böcker).
  * Heinlein jobbade hårt men relativt snabbt med sina böcker (snabbheten 
gällde dock inte alltid, NB). En bok omnämns som att den krävde 5-6 "drafts". 
Och det var före ordbehandlare, så det var bara att skriva ut allt igen - sista 
"copy" gick till någon sekreterarhjälp för renskrivning. Många av 
ungdomsböckerna blev för långa, och måste skäras ned (ibland så mycket som till 
50%), vilket kräver en massa jobb. Men ville det sig kunde han få ur sig en bok 
på, säg, en månad. Å andra sidan kunde en artikel till en prestigtidskrift ta 
ett år...
  * Heinlein verkar ha anat att Starship Troopers inte passade hans 
ungdomsboksförlag, men han blev ändå upprörd när de refuserade den. Han hade 
skrivit åt dem i över ett decennium och alla hans böcker hade gjort en vinst. 
Så hur vågade de...
  * Han verkar ha funderat hårt på sin stilistik, intrig, personteckning och 
sättet att berätta. I hans brev framkommer en del funderingar. Bl a säger han i 
ett brev att han kommit på en helt ny berättarteknik, men den vill han använda 
först när han lär sig behärska den - och då till en mainstream-roman! (Jag vet 
inte vad som blev av detta.)
  * Heinlein klagade ofta på problem med brev och fans. Alla ville höra av sig 
till honom, och det tog orimligt med tid att svara på allt, ta emot gäster osv. 
Han dök upp på några sf-kongresser, umgicks med sina sf-författarkollegor och 
kunde vid enstaka tillfällen dyka up i något fandomsammanhang, men i övrigt 
försökte Robert och Ginny hålla sig för sig själva (även om omvärlden frestade 
på). S k fanbrev besvarades med vykort, om alls. Han fick extra problem när 
hans Stranger... blev kult på universiteten, och det bildades särskilda 
fansällskap och religiösa-sällskap-typ kring boken. Han försökte svara artigt 
men ville helst inte bli utnämnd till guru.
  * Däremot såg Heinlein en uppskjutning med en amerikansk V2 under 50-talet, 
och var gäst hos NASA under Apollo (och kommenterade i amerikansk TV; han fick 
postumt en fin hedersmedalj för sitt populäriserande av rymden).
  * Året Heinlein gillade att resa, gjorde flera jorden runt-resor, besökte 
alla kontinenter (inkl Antarktis) och besökte även Skandinavien - men det var 
1955 (innan det fanns mycket fandom). Deras resa till Sovjet finns skildrad i 
Expanded Universe, och man kunde komma under de officiella turistkulisserna en 
del i och med att Ginny talade ryska (hon hade lärt sig på div kurser). Robert 
skulle vid något tillfälle lära sig arabiska, men verkar ha givit upp.
  * Det finns tre Heinlein-noveller som (det insisterade han på) inte 
återutgivits. De är
"Successful Operation" 1940 (aka "Heil!") (ujnder pseud Lyle Monroe, "Beyond 
Doubt" 1941 (pseud Lyle Monroe, med Elma Wentz) och "On the Slopes of Vesuvius" 
1947.

Nå, vad kan man nu tycka om Heinlein?
  Under sin storhetstid (40- t o m sent 60-tal) var han populärast och bäst, 
som författare bättre än de flesta konkurrenter - tekniskt, stilistiskt, 
idémässigt osv. 70-talsböckerna skall man fly från. Heinlein hade en naturlig 
talang och en egen berättarröst som förmår fånga läsaren (och hans teknisk-
vetenskapliga bakgrund gjorde också att alla logaritmer etc var korrekt 
uträknade till sista decimalen). Hans s k ungdomsböcker kan naturligtvis alla 
åldrar läsa (och däribland finns också flera av hans bästa titlar!).
  Det många fäster sig vid är hans ibland utsvävande idéer. Vi behöver inte ta 
Starship Troopers-debatten (men det ligger mycket i att den är mlitäristisk, 
tycker jag), men vi kan notera att det hela tiden dyker upp andra ibland udda, 
ofta skojiga, alltid intressanta idéer. Det maskineri som kallas "waldo" 
hittade han ju på, liksom vattensängen. Jag minns en idé från en bok (minns 
inte vilken) om ett språk där varje ord får bli max en stavelse - det skulle gå 
väldigt snabbt och effektivt att prata så. Stranger... innehåller tjogvis med 
idéer, men här är Heinlein snarare hippie än militärist.
  Heinleins författarskap erbjöd en stor spännvidd av idéer, precis som bra sf 
skall göra. Det och hans berättarförmåga gör honom värd att läsa, idag och 
under överskådlig tid.
  Heja Robban Heinlein!

--Ahrvid

Ps. Är Grumbles from the Grave värd att läsa då? Jo, för all del; ingen blir 
besviken, utan boken ger en bra bild av Heinlein. Det är dock en svaghet att en 
majoritet av breven är till Heinleins agent. Det känns som dålig spridning. Jag 
skulle t ex gärna läsa några av de knäppsifanbrev han fick, eller brev från 
seriösa forskare som tar upp allvarliga ting, osv.
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: