[SKRIVA] Rec: Försök till självbiografi, HG Wells

HG Wells är förstås en av både världslitteraturens och sf-genrens ledande författare. Hans memoarer, Försök till självbiografi - en genomsnittsbegåvnings iakttagelser och slutsatser, är därför inte oväsentliga. De skrevs ca 1933 och utkom på svenska redan 1935; Wells levde till 1946 och fick alltså uppleva både atombomber och V2. De är ganska långa, i två delar på totalt ca 700 sidor. Wells framstår som en tämligen naiv länsstolssocialist, en äldre gemytlig gentleman som sitter där och drar upp planer om den framtida världsstaten. Wells föddes 1866 och växte upp i en lägre "medelklass"-miljö. Jag skall inte trötta ut med för mycket smådetaljer, men han fastnade för bokläsande sedan han blivit sängliggande efter att ha brutit benet som sjuåring. Han var rätt duktig i skolan och på sätt och vis en tidig fanzineutgivare, som redaktör för skoltidningen Science School Journal (där en tidig version av Tidsmaskinen publicerades under titeln "Chronic Argonauts"). Han fick ett stipendium för att läsa vid Royal College of Science i London, bl a fysik och biologi och tog sedemera en fil kand i zoologi. Många av Wells romaner handlar om biologi - evolution som i Tidsmaskinen, främmande varelser som i Världarnas krig. Wells blev tidigt aktiv i det som kallas Fabian Society, en på sin tid välkänd grupp salongssocialister som höll föredrag för varandra och diskuterade utopiska framtider. Före förra sekelskiften gav ny publiceringsteknologi en starkt framväxande tidningsmarknad, och Wells upptäckte att han kunde sända in små saker och få väldigt bra betalt för dem (relativt hans i övrigt margra inkomster; han var en tid bl a skollärare i någon förgäten byhåla). Bl a kunde han skriva frågesvar till läsarspalter och bokrecensioner, men naturligtvis blev det så småningom små noveller - och snart längre verk. 
  Jag tänkte referera några belysande episoder ur HG Wells' liv.
Sedan Wells slagit igenom som författare - snart med världsrykte - besökte han flera gånger Vita huset, bl a bägge presidenterna Roosevelt (den senare sent, innan memoarförfattandet). Franklin D R bad honom ge "glimtar av världen i framtiden" vilket han gjorde i sju uppsatser (vilka antagligen publicerades i någon bok senare). Theodore R gillades av Wells, som såg honom som en okonventionell fritänkare som ville åstadkomma något och var en frisk fläkt. Men inte ens "Teddy" föll för Wells' idéer om förstatliganden, revolution och socialism - han trodde på individens dådkraft, marknaden, anti-monopolism. Icke desto mindre ansåg Wells Theodore R som "Den starkaste begåvningen i världen i en uppenbart ansvarig position". Memoarerna är för tidiga för att kommentera nazismen (som steg till makten ungefär när den skrevs), men Wells är i en bok kritisk mot "det rashygieniska urvalet såsom ägnat åt att omdelbert förbättra mänskligheten" (i Dr Moreaus ö finns också starkt kritiska tankegångar). Men han hade andra idéer som var milt sagt besynnerliga. I god kommunistanda tror han på ett sorts revolutionärt avantgarde, som han kallar samuraiklassen: "Erfarenheterna från de trettio år som passerat sedan jag lancerade detta förslag, och särskilt framträdandet av sådana framgångsrika organisationer som kommunistpartiet och de italienska fascisterna har i hög grad stärkt mig i min tro på det i grunden riktiga hos denna idé om framtidens styrande klass. En samuraiklass ... är oundviklig om världsstaten någonsin skall bli fullt realiserad." (Vi kan notera "flygarna" i Tider skola komma.) Wells och några vänner försökte en kort tid omvandla Fabian Society till denna samuraiklass. Under en period strax efter kriget utvecklade man en stor aktivitet, där man ställde upp kandoidater i val (även Wells, som dock besegrades) och reste runt och höll otaliga möten. Försöken att sålunda inleda världsrevolutionen avsomnade dock: "Sällskapet ville aldrig anförtro sig i mina händer och inte heller kasta upr mig. Det tyckte om den underhållning de livliga kvällssammanträdena bjödo. Och till slut blev jag plötsligt medveten om hur föga lönande det var att slösa sin energi på dessa dispyter och uppgav försöket." Han hävdade dock "Om realiteten i vår frammarsch mot en konstruktiv världsrevolution hyser jag inga tvivel. Alla revolutionära organisationer äro snöbollsorganisationer. 'Den öppna sammansvärjningen' skall under detta namn eller något annat i längden vinna ... få med sig de ungdomar det är något med, kunniga män och kvinnor, de enkla och de rättframma, de stadiga och beslutsamma." 75 år senare har Wells' "världsrevolution" fortfarande inte blivit av. Man kan väl till hans försvar säga att han inte förespråkade väpnad våldsrevolution, utan hans "öppna sammansvärjning" handlade om att med ord försöka övertyga. 
  Folk har dock visat sig svårövertygande.
Wells fick aldrig nobelpriset, men erbjöds adelskap. Men hans "utpräglade republikanism räddade mig från allt det där. Det är endast en utmärkelse jag eftertraktar, och den vill jag inte tala om, eftersom jag aldrig kommer att få den". Kanske talar han där om just nobelpriset? (Wells skulle mycket väl ha kunnat få det, tycker jag - det har varit många mindre bemärkta halvfigurer som fått det.) Wells var tämligen insatt i vetenskap, teknik och krig. Han nämner själv hur han i romaner begagnade "atomiska bomber", uppfann en sorts "landkryssare" (tanks) och hade många idéer om luftkrig (i romanen War in the Air). Under en lunch med ingen mindre än Winston Churchill ("lysande om än otillförlitlig"), som då var merinminister, uppfann de tu "en verklig nyhet på det militära området - jag bidrog endast med första uppslaget och några förklaringar". Uppfinningen var ett storts transportsystem med linor som utefter stolpar kunde dra fram förnödenheter till fronten (vilket gjorde att underhåll inte behövde släpas fram manuellt i gyttjan och riskera beskjutning). Det sägs att uppfinningen också testades i praktiken, med vissa goda resultat. Men en sådan anordning är endast av värde i ett helt stillastående skyttegravskrig. Wells var iofs principiell pacifist, men han ansåg att av dem som slogs i första världskriget var det nog bäst om Ententen vann - britter är ju godhjärtade (han såg t o m imperiet som en möjlig kärna till "världsstaten"), fransmän fina konstnärstyper, medan tyskar är obota militarister. 
  Och ryssarna hade han revolutionär sympati för, som vi strax skall se.
Att Wells är mer än lovligt naiv framgår av vad han hävdar om kommunismen och inte minst Lenin och Stalin. Han talar om "proletariatets diktatur" och "Lenins rekonstruerade kommunistparti" som ett "mycket effektivare steg mot ett organiserat egendomsövertagande. Att övergiva revolutionens klasskampsteori är att uppgiva bruket av ett mycket uppiggande opiat." Förutom att det är ett giftigt och livsfarligt "opiat"! Vid den tid som HG Wells orerar om hade Lenin påbörjat massmordet på sin egen befolkning, och Stalin hade tjänstvilligt fortsatt. "Det nya Sovjetryssland var den bästa moraliska och politiska kapitalplacering som någonsin erbjudits England", menade Wells. Han träffade både Lenin och Stalin och hade längre samtal med dem - och blev fullständigt duperad. Om Lenin skrev han att denne "var ingalunda så enväldig som han tycktes vara" och talade om dennes "rådklokhet och klarsynthet under revolutionskrisen" som "förvandlade en fatalistisk doktrinärs lärdomar till ett smidigt, nydanande ledarskap" med "begåvning vida mer glänsande" än Marx'. Lenin var "brinnande i anden, enkel och rättfram i sina uppsåt. Men nu börjar jag inse vilken betydande person han är i historien. ... Utan honom och hans skapelse, det organiserade kommunistpariet, skulle den ryska revolutionen säkert ha hamnat i barbarisk militärautokrati och slutlig social sammanstörtning." Och en massa sådana floskler. Wells var i Sovjet, som en annan Jan Myrdal var i Kampuchea, och begrep ingenting. Han inbjöds en tid innan memoarskrivandet till Moskva för att träffa Stalin. Wells pstår att han enligt "förhandsskvallret" väntade sig att träffa en "hänsynslös, hård - eventuellt doktronär - och självtillräcklig man" - men se, det var Stalin inte! "Alla föreställningar, jag ännu kunde ha kvar om honom såsom en kärv och dyster högländare, skingrades vid hans åsyn. Han är en av dessa personer, som på ett fotografi eller målning bli något helt annat. ... många beskrivningar överdriva hans mörka och tysta väsen. Hans begränsade sällskaplighet och en enkelhet, som gör honom obegriplig för mindre uppriktiga personer, har gjort honom till föremål för de underligaste påhitt i skandalväg. ... Han sade med helt vanlig falsk blygsamhet att han bara uträttade några småsaker - bara småsaker." De talade via tolk i tre timmar och fyrtio minuter. "Jag har aldrig träffat nåon mera uppriktig, ärlig och hederlig själ, och dessa egenskaper är det uteslutande han har att tacka för sin häpnadsväckande, obestridda makt i Ryssland. Jag hade trott, innan jag såg honom, att han kanske var, där han var, därför att människor voro rädda för honom, men jag inser nu, att hans position beror på den omständigheten att ingen är rädd för honom och alla lita på honom." Tro det, den som kan. Wells ägnade sig åt att försöka övertyga Stalin om socialism med inte fullt lika mycket blod, och att vara snäll mot England och USA. Det framgår mellan raderna att Stalin ställde sig försiktigt avvisande till detta. I själva verket var nog hela syftet med mötet att Stalin ville känna av stämningarna utanför Ryssland; han satt nog mest och mumlade och lät Wells prata, i den naiva tron att han kunde påverka kommunistdiktatorn. I själva verket var inbjudan till Stalin utfärdad enbart till Stalins gagn. Det gav honom chans att känna västvärlden på pulsen, och med rätt till intet förpliktigande mummel visste han att han därefter skulle få gott om gratisreklam i Wells' många naiva skriverier. Wells önskar att "det verkligt nyskapande uppsåtet hos Ryssland icke längre framställdes i en främmande och motbjudande dager för Västerlandets vaknade intelligens". Att med tiden direkt och indirekt ha ihjäl ca 50 miljoner människor är förvisso ett "nyskapande uppsåt"... I Wells' möten med sovjetkommunismen framstår undertitelns beskrivning av "normalbegåvning" som överdrivna och dess påståenden om "iakttagelser" som missvisande. Som författare var Wells utomordentlig. Han skapade flera av de nydanande idéerna inom sf, var vetenskaplig bevandrad, skrev inom många genrer, och var en enligt alla tecken att döma en mild och förnuftig man. Men hans förmåga att analysera och genomskåda samtidens världspolitik var det inget vidare bevänt med. De sista sidorna av Försök till självbiografi skriver Wells i en stuga utanför Tallinn, på väg från Moskva. Bara några år senare skulle ryska tanks mullra fram där. Så var det med Stalins sällskaplighet. HG Wells framstår litet som sin tids Jan Myrdal: han kom, han såg, han blundade. 

--Ahrvid

--
ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag]
Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp!
Gå med på SKRIVA! http://www.skriva.bravewriting.com
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: