[SKRIVA] Re: Rec: Den larmande hopens dal/E Andersson
- From: Tobias Holmgren <holmgren.tobias@xxxxxxxxxxx>
- To: <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
- Date: Wed, 10 Sep 2008 13:22:28 +0200
----------------------------------------
> From: anders.lindberg@xxxxxxxxxxxxxx
> To: skriva@xxxxxxxxxxxxx
> Date: Wed, 10 Sep 2008 05:51:32 -0500
> Subject: [SKRIVA] Re: Rec: Den larmande hopens dal/E Andersson
>
>>Jag kan varken instämma i eller såga din recension, då jag ännu
>>inte har haft tillfälle att läsa boken. Idag kommer dock Erik
>>Andersson att närvara på litteraturmingel (!) vid Karlstads
>>universitet, så jag ska smyga mig dit och se om han kanske säljer
>>några verk, förhoppningsvis med en personligt riktad autograf i
>>("Till min allra käraste norrlänning, vi borde träffas oftare!
>>-Erik Andersson").
>
> Intressant! Skriv gärna något om hur mötet var.
Visst, jag ska ändå täcka evenemanget för Karlstads studenttidning. Jag kan
alltid klistra in min artikel här.
>
>>Angående anföringsmarkeringar kan jag dock uttala mig. Att inte
>>använda sådana är ett beprövat grepp - Hjalmar Bergman (i bland
>>annat Chefen fru Ingeborg) och åtskilliga andra mästerliga
>>författare excellerar i bruket, så den som väljer att använda sig
>>av det befinner sig i gott sällskap. Mumlande vet jag inte om det
>>blir, men visst skapas en viss distans som är lite ovanligare i
>>nutida litteratur.
>
> Jag tror jag föredrar anföringsmarkeringar. Sedan är det en annan sak om man
> av dessa föredrar pratstreck eller citationstecken. Oftast föredrar jag
> citationstecken, då de blir tydliga. Ett pratstreck står ju endast i början
> av en replik. Men många fördrar pratstreck.
>
För mig beror det på texten.
En text kan vara förvirrande och urusel med anföringstecken, en annan text kan
misslyckas på samma sätt utan dem.
Ibland är det menat att det ska vara förvirrande, exempelvis i drömlika
passusar eller när författaren vill göra läsaren osäker på vad som sker i det
inre respektive på det yttre planet.
Sådant kan vara svårläst, men genererar inte nödvändigtvis i dåliga texter.
Det mesta handlar om hur författaren använder sin verktygslåda (för att flirta
med Stephen Kings "Att skriva").
> Det blir tydligare med anföringstecken. På samma sätt blir det tydligare om
> man använder skiljetecken. Det finns modernistiska författare och poeter som
> försöker skriva utan skiljetecken också. Det blir svårt att läsa, faktiskt.
>
Att inte använda skiljetecken i en text, det medger jag är någorlunda radikalt
(själv har jag ovanan att överanvända dem!)
Dock är det väl ett ganska vanligt förfarande inom poesin.
Då till exempel Erlebte Rede (tillsammans med andra sorters indirekta
anföringar) flitigt används inom alla genrer, och i snart sagt samtliga romaner
som skrivs i landet idag, finns det däremot ingen anledning att jämställa
avsaknaden av skiljetecken med den av anföringsmarkeringar. Det är en stadigare
del av berättartraditionen.
Själv använder jag oftast pratminus. Det känns naturligare, och det ger större
frihet att använda " till andra saker - exempelvis citat.
-Tobias
> =====================
> anders.lindberg@xxxxxxxxxxxxxx
>
>
> --
> Be Yourself @ mail.com!
> Choose From 200+ Email Addresses
> Get a Free Account at www.mail.com
>
> -----
> SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
> grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
> request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
>
_________________________________________________________________
Var sommaren för kort? Här hittar du solen!
http://resor.se.msn.com/-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
