[SKRIVA] Re: Rec: Den larmande hopens dal/E Andersson
- From: Tobias Holmgren <holmgren.tobias@xxxxxxxxxxx>
- To: <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
- Date: Wed, 10 Sep 2008 09:52:41 +0200
----------------------------------------
> Date: Tue, 9 Sep 2008 14:10:07 +0200
> From: ahrvid@xxxxxxxxxxxx
> To: skriva@xxxxxxxxxxxxx; sverifandom@xxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
> Subject: [SKRIVA] Rec: Den larmande hopens dal/E Andersson
>
> Den larmande hopens dal är Erik Anderssons senaste roman (och Erik är som
> bekant gammal sf-fan).
> Vi får möta journalistvikarien Ina Ljung som kommer till Västergötland och
> tidningen Varas Värn. Handlingen består mest av att hon åker runt på olika
> lokala möten och pratar med folk - ganska egensinniga västgötar, mest bönder
> -
> och skriver små artiklar. Mycket av artiklarna och pratat handlar om
> västgötska ortnamn, desss historik, indelningar i socknar och "bo", och
> dylikt. Här och där interfolieras det med korta historiska kapitel, som jag
> förmodar är från järnåldern, och ger små korta scener ur, som jag förmodar,
> urhistoriskt västgötskt liv och leverna. Men vad dessa interfolierade kapitel
> har för innebörd är mig högst dunkelt. det finns också interrfolierade
> kapitel
> med HP:s drömmar.
> Vad det hela går ut på får i alla fall jag aldrig klart för mig.
> Antagligen vill författaren excellera i kunskap om västgötsk orts- och
> kulturhistoria. Sist finns flera sidor med "källor", säkert 100-tals böcker
> om
> just dessa ämnen. Erik verkar ha totalt grävt ned sig i Västgötaslätten! Min
> vurm för detta ämnesområde är dock mer begränsad, och nöjet av Den larmande
> hopens dal blir därmed begränsat i motsvarande grad.
> Stilistiken är genomgående bra (med ett undantag - strax). Erik skriver
> underfundigt och lättflytande. Men det händer liksom ingenting intressant!
> Jag
> tycker att denna bok i hög grad illustrerar en truism jag gärna propagerar
> för:
> det hjälper inte hur bra och fint man än skriver, om man inte har något att
> berätta! Erik har inget att berätta, i alla fall inget som *leder* till
> något.
> Det måste finnas en intrig, en gåta, ett problem, en konflikt. Istället för
> min
> truism får vi Eriks turism i Västergötland. Det räcker inte.
> Det finns en frö till en konflikt, men den leder - typiskt nog - inte till
> något. Västgötabönderna är missnöjda för att de anser sig bortglömda av de
> fördömda stockholmarna. Urbaniseringen har förstås utarmat landsbygden. Detta
> leder *i en dröm* till att bönderna sätter igång en protestmarsch i sina
> traktorer, men möts med dödligt våld av svensk militär. Det framgår att det
> var
> en dröm: "Väckarklockan tjöt hysteriskt" börjar nästa kapitel. (Märkligt nog
> fick en av de stora tidningarnas kultursidor denna drömsekvens till en inom
> fiktionen verklig händelse, vilket visar att recensenten måtte ha slarvläst!)
> Ingen påtaglig handling, bra stilistik, men för mycket västgötsk
> ortnamnsknappologi. Och ett annat problem: Inga anföringsmarkeringar! Jag har
> försökt läsa Ulf Lundell, men klarar bara inte av det. Han hoppar också över
> att markera repliker med " eller - . Om man inte markerar anföring,
> förvandlas
> texten till ett enda långt mumlande. Med sitt läsöga håller man utkik efter
> anföringsmarkeringar, och läser repliker på ett särskilt sätt som skapar en
> dynamik i läsningen. Det blir olidligt att läsa en replikväxling utan
> anföringsmarkörer! Prova själva, så får ni se! (Ni kommer att finna att
> texten
> mumlande, mer förvirrande.)
> Varför kan inte dagens svenska författare hitta på rejäla *historier* att
> berätta? En berättelse med riktning, där något händer, som leder fram till
> något. Och anföringstecken, tack!
>
> --Ahrvid
>
> -----
> SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
> grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
> request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
>
Jag kan varken instämma i eller såga din recension, då jag ännu inte har haft
tillfälle att läsa boken. Idag kommer dock Erik Andersson att närvara på
litteraturmingel (!) vid Karlstads universitet, så jag ska smyga mig dit och se
om han kanske säljer några verk, förhoppningsvis med en personligt riktad
autograf i ("Till min allra käraste norrlänning, vi borde träffas oftare! -Erik
Andersson"). "Översättarens anmärkningar" och tonen i den fick mig att
införskaffa den nya Tolkien-översättningen. Alltså; jag köpte inte böckerna på
grund av grundverket, utan för att översättaren verkade vara så go' och
begåvad. Kanske inte särskilt rimligt, men jag blev nöjd ändå.
Angående anföringsmarkeringar kan jag dock uttala mig. Att inte använda sådana
är ett beprövat grepp - Hjalmar Bergman (i bland annat Chefen fru Ingeborg)
och åtskilliga andra mästerliga författare excellerar i bruket, så den som
väljer att använda sig av det befinner sig i gott sällskap. Mumlande vet jag
inte om det blir, men visst skapas en viss distans som är lite ovanligare i
nutida litteratur.
-Tobias
_________________________________________________________________
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
