[SKRIVA] Rec: Albert Speer och sanningen/ G Sereny

Avslutade just mastodontboken Albert Speer och sanningen, av Gitta Sereny (som såvitt jag förstår är ungersk-fransyska, och hon kom under Speers sista år att lära känna denne mycket väl och undervjuade honom under dagar, veckor i sträck). Det är en bok som jag på många håll sett rekommenderad, som viktig för att förstå nazismen och andra världskriget. (Men jag måste erkänna att omfånget - 815 sidor inkl noter, källförteckning och register, men exkl block med bildsidor - fick mig att mer skumläsa vissa avsnitt.) Speer var Hitlers favoritarkitekt, som ritade dennes Rikskansli, stadium där nazisternas partidagar hölls, gjorde planerna för nazisternas efterkrigs-Berlin, osv. Några år in i kriget blev han rustningsminister och kastade sig in i den upgiften med enorm energi (han var oerhört effektiv och lyckades få tyska rustningar att *öka* under krigets sista år, trots svåra allierade bombräder). Efter kriget dömdes han till 20 års fängelse (som avtjänades 1946-1966; han dog 1981) som krigsförbrytare i Nurnbergrättegångarna. Hans huvudsakliga brott var utnyttjandet av slavarbetskraft, vilket låg under hans domäner som rustningsminister. Denna tvångsinskaffade arbetskraft (judar, andra från ockuperade länder, krigsfångar) levde under helt omänskliga förhållanden och hundratusentals dog av svält och umbäranden. Man kan säga att det var en del av utrotningssystemet: en del sköts eller gasades direkt, andra fick arbeta ihjäl sig. Det anges t ex att till de underjordiska V2-fabrikerna som kallades Dora, användes 60 000 slavarbetare, varav 30 000 dog. Det skulle ha funnits fog för att blott för detta omänskliga system döma Speer till döden. De flesta av hans 20 medåtalade i Nurnberg fick det straffet. Men Speer var smart: i motsats till alla de andra höga nazister som åtalades, förklarade han sig principiellt "allmänt skyldig" till att ha tjänat en brottslig regim. Detta gav sken av ångerfullhet och växkte tillräcklig sympati för att Speer skulle undgå galgen. Speer var en av få begåvningar i Tredje Rikets topp. Han var bara halvtaskig arkitekt (med pompös vulgo-romantik lika opassande som stalinismens vulgo-modernism) men en rasande skicklig organisatör. De andra med någon form av talang i detta gäng var Goebbles, som hade en intuitiv men skrämmande förmåga för propaganda, och förstås Hitler själv som framför allt under de tidiga åren var en närmast hypnotiskt skicklig folktalare (den egenskap som Speer hävdar fick honom att fastna för hitlerismen).
Serenys bok är dels en biografi över Speer, dels en skildring av Tredje Riket inifrån, dels en långtgående analys av huruvida Speers botfärdighet var äkta och vad han kan tänkas ha vetat om utrotningsfabrikerna. Man bör skilja på slavläger (där folk tvångsarbetade under vedervärdiga förhållanden, ofta till döds) och utrotningsläger. Bägge var koncentrationsläger (namnet kommer av att de är till för att "koncentrera" ett antal människor på en viss plats), men endast läger som t ex det ökända Aschwitz-Birkenau var förintelseläger (till det kommer att nazisterna hade otaliga dödspatruller i erövrade områden, som samlade upp judar, kommunistiska kommissarier, och andra "mindervärdiga" och sköt dem på plats). Vad Speer hävdade var att han förvisso kände till koncentrationslägren, men inte att de var sååå dåååliga. Att det fanns särskilda läger för industriella mord i stor skalahade han ingen aaaning om. Frågan är om det är sant? Borde han inte ha känt till dem? Sereny lägger fram ett antal ganska starka indikatorer på att Speer borde ha känt till situationen. T ex varnade en av hans medarbetare honom för att besöka ett visst ställe i Schlesien (Auschwitz) med hänvisning till att det var fruktansvärt. I sitt dagliga ministerarbete måste han ha undrat över vad som hände med alla slavarbetsfångar, med tanke på att han hela tiden fick order om att skaffa fram fler. Mot slutet av kriget kände han i alla fall till slavarbetsgrottorna Dora, för där gjorde han ett inspektionsbesök. Men det var så sent, att han liksom kunde förklara bort det med att det var för sent att göra något. Vissa uttalanden av Speer antyder också att han kände till mer än vad han annars medgav. Speer ägnade efterkrigsåren åt att grubbla över sitt öde och sin roll i den stora katastrofen. Han skrev några böcker om nazistriket (som blev bästsäljare, och en del av pengarna för det skänkte han till judiska hjälporganisationer). Han hade i alla fall gott om tid att grubbla i Spandaufängelset i 20 år. Jag vet inte om Sereny lyckas i sin uppgift att blottlägga Speer. Många viktiga detaljer försvinner i den enorma textmassan. Hon lade ned enorm tid på research, inkl läsa alla dokument, intervjua folk etc, och det verkar som att hon har så enorm respekt för sitt jättelika material att hon vill få med så mycket som möjligt av det. Dessutom verkar hon litet ambvivalent: Speer växlar mellan att vara sympatisk, tragisk, smart, naiv, amoralisk, och det hela blir ibland förvirrande. (Min uppfattning - inte grundad enbart på hennes bok, ty jag har läst många andra om denna mörka tid också - är att Speer rimligen måste ha känt till mycket mer än han erkände om koncentrationslägren. Dock är jag principiellt emot dödsstraff så man kunde väl ha spärrat in karln på livstid.) 

Några spridda reflektioner och smådetaljer.
Vi läser om hur Heinrich Himmler (SS-chefen) i ett hemligt vindsrum hade möbler, lampor m fl saker gjorda av ben, hud m m från koncentrationslägerfångar! T ex en stol gjord av människoben eller ett exemplat av Mein Kampf med pärmar av garvad människohud. Huden på ryggen bar bäst för detta ändamål, påstods det. Skakande. Vi får en del uppgifter om tyskarnas atombombsprogram. Som rustningsminister blev Speer direkt inblandad. Forskarna som höll på med det (bl a Hahn och Heisenberg) sade att de behövde en del strategiska metaller, några miljoner riksmark för att bygga en cyklotron och hundra medarbetare, men det skulle ändå ta flera år att nå fram till något. Speer ordnade fram det. När han råkade nämna saken för Goebbles började denna orera om att "mirakelvapen är nära förestående!" (vilket var långt från sanningen). Mot slutet av kriget började man snarare att koncentrera sig på att utveckla atomreaktorer för de tyska ubåtarna, då det var en teknologi som kanske snabbare skulle ge praktiska resultat. Gauleitern i det omringade Breslau flydde ur staden i "en av de få prototyperna till en helikopter" som fanns. (Det är ett av få tillfällen jag hört att de prototyphelikoptrar tyskarna hade användes i praktiken.) Speer blev mot slutet av kriget så desillusionerad att han funderade på ett attentat mot Hitler. Det skulle ske genom att han skulle placera giftgas i friskluftsintagen till Hitlers bunker. Innan hans planer blev mer konkreta, upptäckte han dock att intagen byggts om så att de inte var nåbara. Han motarbetade också Hitler på ett annat sätt: denne hade utfärdat en order om "brända jordens taktik" mot framryckande fiender - fabriker, järnvägar, kanaler, broar, all infrastruktur av minsta vikt skulle förstöras. Detta skulle försvåra Tysklands återuppbyggnad efter kriget, menade Speer, och han gjorde sitt bästa för att avstyra genomförandet (bombplanen hade dock i alla fall förstört bra mycket). En kuriös detalj: när ryska styrka började närma sig östra Tyskland, började amerikanska bombplan bli väldigt intresserade av att bomba de tyska industrierna just där... (I akt och mening att ryssarna inte skulle kunna dra nytta av dem, kan man tänka.) Speer och en pilot umgicks med planer på att fly till Grönland! Man hade lastat ett långdistansplan med skidor, kajaker, fiskedon, massor med proviant (inkl goda viner) och massor med brevpapper. Planen var att man skulle sitta i någon grönländsk fjord och vila ut, och där skulle Speer skriva sina memoarer. Efter några månader då kriget var slut och all uppståndelse lagt sig skulle skulle man flyga till England och överlämna sig till britterna. Tyvärr blev det färdiglastade planet sönderbombat, och det är väl tveksamt om man verkligen skulle ha genomfört denna bisarra plan hur som helst. Det som Speer fick skall vi säga "motvillig beundran" för även bland sina fiender var hans förmåga att under krigets andra halva öka rustningsindustrins kapacitet, trots alla svåra bombanfall (som i sin tur drog ned kapaciteten också - den skulle ha varit ännu större utan detta; särskilt svårt drabbades den tyska syntetiska oljeindustrin, vilket var taktiskt och strategiskt katastrofalt ur tysk synvinkel). Hans metod byggde i princip på två saker. 1) Han skar bort byråkratin i nazisternas ministerier (som dessutom ofta bråkade internt och släppte ut förvirrande order och kontraorder) och införde industriell "självförvaltning", där de olika fabrikerna fick ta eget ansvar utan detaljstyrning från Berlin. 2) Han reste runt oavbrutet på inspektionsresor, och löste problem och peppade fabrikschefer och arbetare. Speer blev rustningsminister även i amiral Dönitz' sista nazistregering. Trots att Dönitz officiellt kapitulerade den 8 maj, kom denna regering att sitta kvar i 16 dagar efter kapitulationen! I alla fall höll man dagligen regeringssammanträden (kl 10) i ett slut utanför Flensburg. Britterna hade kontroll över området men lät dem hållas. (Denna låtsasregering hade dock inte särskilt mycket att bestämma över.) Det var där Speer befann sig när han sent omsider greps - men han greps av amerikanerna, som till att börja med främst var intresserade av att pumpa honom på information om vad han visste om det amerikanska bombflygets effektivitet mot industrierna. Det var först flera veckor senare som man kom på att Speer kanske ägnat sig åt litet krigsförbrytelser också (det var britterna som grep honom för detta, sedan han kommit loss från amerikanerna). Under sin 20-åriga fängelsevistelse fick Speer officiellt bara sända ett brev varannan månad (som dessutom censurerades) men med hjälp av fängelsepersonal kunde han smuggla både in och ut post. Det pågick i stort sett hela tiden, och det blev många tusen brev, till familj och vänner (som alla sparades, vilket han hade nytta av när han senare skrev böcker). Till sina barn skrev han vad han kallade "spanienillustrerade" brev (Spanien var kodord för Spandau), dvs brev med teckningar. En annan sysselsättning var hans "fotvandring runt jorden". Han hade en sträcka på fängelsegården med känd längd, och medan han gick varv efter varv föreställde han sig att han fotvandrade jorden runt och för sitt inre öga såg alla de saker som fanns på vägen. Innan frigivningen 1966 hann han genom hela Europa, Asien och Nordamerika. Albert Speer dog på ett hotell i London 1981, dagen efter att han besökt BBC som spelade in en intervju med honom inför en TV-serie. Intervjun sändes också ungefär tre månader senare. 
  En fascinerande bok - litet för lång, men fascinerande.

--Ahrvid

--
ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag]
Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp!
Gå med på SKRIVA! http://www.skriva.bravewriting.com
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: