[SKRIVA] Rapport från sf på världsbokdagen

Jag var i kväll och pratade på Kulturhuset, där Serietekets Kristiina Kolehmainen bokat in mig och Maths Claesson (SF-Bokhandeln, förlaget Onsdag) för att prata om sf. Och de på själva världsboksdagen. Så det var ju fint: man gör en insats för litteraturen på litteraturens dag, liksom. Jag skall inte recensera mig själv (kanske i någon mån recensera Maths Claesson) men säga några ord runtomkring föredraget. För min del var saken att jag egentligen skulle ha pratat på Kulturhuset i december, under eller strax efter Christer Fuglesangs rymdresa. Det flyttades fram (världsbokdagen är en bra "spot" också, för all del!) men i och med den ursprungliga tanken hade jag redan fixerat temat för det jag skulle säga: det skulle handla om sf och rymden. Passar mig bra, också, då jag har boken Mord på månen ute som i hög grad berör detta tema. Kristiina tyckte det borde vara minst två föredragare, så det blev litet matigare, och jag föreslog Maths. Sedan hände inget på ett bra tag (och jag har haft annat att göra, och inte hållit koll - mitt föredrag hade jag dock koll på) men för ca en vecka sedan fick jag veta att Maths var inbokad och att hans ämne var litet mer allmänt om sf:s historik. Det visade sig att han skulle prata sf-historik med väldigt litet pulpmagasin, och dessutom med litet minitema Mars (ett ämne som passar bra med "sf och rymden" f ö). Så jag föreslog honom att föredraget kunde läggas upp sålunda: 
  Maths börjar och kör tidig sf-historik.
Jag fortsätter och kör den sf-historik - eller vad man kan kalla det - som handlar om rymden och pulpmagasin. 
  Han avslutar med resten av sf-historiken.
  Så gjorde vi.
Det blev förstås väldigt komprimerat, även om vi tillsammans pratade i 1,5 timme (! och ganska precis 45 min var), ty man kan ju prata hur mycket som helst om sf! Eller hur? Mitt upplägg vara att berätta sf-historik från 1900-talet ur pulpmagasinperspektiv, ungefär från 1920 till 1950-talet (med enstaka undantag). Jag tycker helt enkelt att de gamla pulpmagasinen var visuellt slående, och hade dessutom mycket om rymden. Jag kunde visa illustrationer och berätta litet kring dem. Illos är en bra sak att hänga upp ett föredrag på. Maths hade sitt Mars-tema; det blev litet allmän sf-historik men sedan också saker som rör just planeten Mars. Han arbetar på, säger han, en "litteraturhistoria för Mars" och det finns en hel del att ösa ur (Wells, Lowell, Welles, Bradbury, Burroughs, K S Robinson, Clarke, etc). Jag var tiden innan rätt upptagen med div litterära utflykter (se rapporter), men klämde iaf in säkert 1,5 dag att förbereda allt på. Min scanner strejkar stenhårt, så jag fick scanna en del bilder hos polarn Magnus. Jag ägnade mycket tid åt att hitta bra bilder på Internet. Jag kunde även använda några gamla bilder polarn Jörgen tidigare scannat in åt mig för ett föredrag på Lituanicon i Litauen (det var de svartvita bilderna). Och så skulle bilderna sorteras och textsättas och allt. Det tog sin tid. Sedan jag hörde att Maths skulle prata mycket om Mars, såg jag till att leta upp en del Mars-relaterade bilder på nätet, som kunde gå till hans föredragsfel. (Det tog dock inte särskilt lång tid. Mars-material översvämmas nätet av! Jag hittade Lowell, NASA, Wells, m fl - men jag vet inte om någon noterade att jag hittade rubriken från NY Times efter att Orson Welles kört sin berömda Världarnas krig-radioshow?) Det kanske kan ses som litet väl self-indulging at uppehålla sig vid HUR ett föredrag förbereds och utförs, men jag kan inte låta bli... Jag anlände tio över fem (vi skulle starta sex) för att förbereda Kulthurhusets bildvisarutrustning. Kristiina sprang en del för att hämta kablar, men efter litet jox kunde systemet fixas (en laptop med Windows XP och en tillhörande videoprojektor). Jag var litet orolig, för skulle det tekniska fallera skulle jag inte kunna hålla mitt föredrag som vilade tungt på att kunna visa bilder! (Jag hade en plan B: jag hade med mig manuset till mitt skåneföredrag från i höstas, som handlar mer om mig och min bok och novellförfattande, men utan bilder och inte specifikt om pulpmagasin och rymden.) När Maths kom litet senare fattades (av mig, tror jag) beslutet att bästa sättet att använda Mars-bilderna, var att låta dem gå som en loop, en slideshow, i bakgrunden. Han behövde inte bilderna direkt, men de kunde ju alltid illustrera eller förgylla medan de gick (när han nämnde Lowells kanaler, ropade jag dock till för just då visades dessa i loopen). Själv gillade jag en hel del av de fina NASA-bilderna, som är RIKTIGA Mars-bilder! (En bild visade t ex en sandtromb som en marsbil lyckades fånga på foto.) Maths berättade mer lösligt och personligt; det var iaf mitt intryck. Han började t ex med att berätta att han växt upp i Värnamo. Jag tror man kan säga att hans föredragsbitar var mer personliga och samtalande, medan mina var mer faktaspäckade och illustrativa. Maths stod upp, medan jag måste sätta mig på podiumkanten för att ha kontroll över datorns bildvisarfunktion. När Maths pratade behövde jag bara sätta igång slideshowen, som sedan gick av sig själv. (F ö är det väldigt praktiskt med en MP3-spelare som kan vara datorminne också. Alla totalt ca 90 bilder gick in på kanske 25 MB, och överföringen till laptopen gick som smort.) Serieteket bjöd på läskbål och snacks. Publiktillströmningen blev till slut drygt 20 personer, vilket inte är så illa *egentlligen* med tanke på att det var ett specialarrangemang då Serieteket normalt är stängt på måndagar. Bertil Falk (Zen Zat, som utgivit Mord på månen) var där, liksom Lars-Olov Strandberg, Martin Kristenson (tack för boken om skrivomslag!), och ytterligare några som jag känner mer till utseende än namn (men nu vet jag att han från Seriefrämjandet heter Ola, och fr o m nu sitter det fast! - han köpte efteråt en Mord på månen med dedikation). Jag vet dock fortfarande inte namnet på den där damen som på Textmässan förklarade för mig att hon läst sf sedan 11 års ålder. Och sedan hade vi den där iraniern (men troligen USA-vän, märkligt nog, då han ofta föll in i engelska) som verkade snäll men hade konstiga frågor om "The Stupidity Factor" som jag inte riktigt kunde greppa. Maths verkade lugnare än undertecknad, för han hade nog kunnat fundera över sitt föredrag länge, medan mitt gjordes under de senaste veckorna, kantat av viss teknisk stress. T ex började bildvisarprogrammet att köra en loop när jag bara ville ha enskilda bilder och manuellt mata fram dem (jag lyckades få fram enskildbildvisning efter de 4-5 första bilderna). Men förläggare Falk sade att min del av fördragen funkade bra, så det får jag suga på. Vad kanske ingen märker (nja, någon märker det nog) är att jag i huvudet medan jag pratar får sortera om, stryka och lägga till i det jag tänkt säga. Jag har hållit en hel del föredrag, men brukar ALDRIG benhårt hålla mig till en text. Jag kastar en blick på det jag tänkt säga, och extemporerar sedan baserat på blicken. Jag vet inte om det är dumt att hålla föredrag med manus som man inte HELT håller sig till, men så funkar jag. Nedan kommer jag att publicera mina noteringar om mitt föredrag, men kanske bara 60-65 procent av texten är sådant jag faktiskt använde (och annat lade jag till, som inte finns i texten). Jag har noteringar om vad man kan säga under en viss punkt, men går mycket "på känn" om vad som faktiskt skall sägas. Mot slutet av mitt föredrag började dessutom tiden att rinna ut, så det blev högt tempo på de sista bilderna och jag fick korta. (Jag hade ca 65 bilder + ca 25 bilder till Mars-slideshow. 65 bilder på 45 minuter är hårt, ssärskilt om en del bilder kräver flera minuter.) Det är ingen straffkommendering att hålla föredrag. Det är lätt. Man läser på, förbereder, har en del noter, och sedan pratar man. En bit kaka. (A piece of cake.) Man får inte vara nervös så att det syns, och man får inte tappa tempot för mycket (vet man inte exakt vad man skall säga just då stoppar man in något som passar ungefär). Och det är suveränt bra om man har bilder - då kan man luta sig mot bilderna, och nästan naturligt bara kommentera dem. Nedan mina noter till föredraget, drygt 30 K (det går inte in på 45 minuter så jag skar som sagt en del). Jag tror inte jag förstör möjligheterna för framtida föredrag på samma ämne, för bilderna är halva föredraget - och dessa kan ni bara föreställa er! (T o m Bertil, som är superexpert på pulps, sade att det fanns en del nya bilder han inte sett.) En sak bara. Jag började min föredragsdel med att säga att en detalj på omslaget till Mord på månen var konstig. Och i slutet av föredraget berättade jag vad det var. Vad DET gällde är något jag inte här berättar. Det får ni höra någon gång då jag pratar mer om boken och "sf och rymden". 

--Ahrvid

-----
Nedan mina noter till föredraget. Som sagt, allt som står användes inte, och en del lades till. Avdelningen Mars-bilderna gick bara som slideshow. (Bilderna till mitt föredrag "heter" nummer. Marsbilderna har riktiga filnamn. Ibland finns mellanrubriker, som är mer mental navigationskarta för mig.)
Presentation: frilansjournalist inom IT, populärvetenskap och kultur, sf-aktiv i över tre decennier, novellförattare i över två decennier (professionell debut i JVM, 1986) och kom nyligen ut med sf- deckarsamlingen Mord på månen. Också stor rymdentusiast, och har bl a drivit rymdföreningar och skrivit om rymden. Jag tänkte berätta om sf och rymden, två ämnen som passar väl ihop och 
ligger litet i tiden. Behöver jag säga Fuglesang?
Jag hoppas alla bilder kommer upp och i rätt ordning. Jag har haft en del tekniska problem med en del bildmaterial. Det mesta anknyter till rymden men det kan komma en och annan bild som kommer med bara för att den är kul. Jag har inte hunnit kolla det tekniska för bildvisning så väl såp det kan bli konstiga storlekar på bilder eller dålig upplösning eller annat. Vi får se. Har rätt mycket att visa, så jag kör så långt tiden räcker till och i slutet blir det väldigt mycket bildkavalkad med 
bara kota kommentarer.
Jag tänkte koncentrera mig på sf-illustrationer ur främst gamla tidskrifter, s k pulpmagasin, från 1920-talet fram till 1950-talet. Det var den tid man hade häftigaste illustrationerna och i någon mån 
de vildaste spekulationerna om människan och rymden...

MÅNEN:
1 Omslaget till min bok Mord på månen, en samling sf-deckarnoveller, som kommer att finnas till försäljning senare - alla köpare får också ett exemplar av 40-talets sf/äventyrstidskrift JVM/Veckans Äventyr! Det finns en konstig detalj med denna omslagsbild som jag ikväll tänkte avslöja för första gången, och upptäckte först för en tid sedan, långt efter att boken kommit ut. Jag låter bilden ligga här ett tag, så får ni fundera... Sist kommer jag att avslöja vad den konstiga detaljen är. Boken har en hjälte, Peter Dustin, chef för månens framtida polisstyrka som utreder olika brott och mysterier i kolonin Luna City. Det är s k pusseldeckare, där mysterielösningen bygger på något sf-relaterat eller vetenskapligt fenomen. Omslaget baseras på en NASA- illustration av en framtida månkoloni, men bilden på jorden har redigerats in av förläggaren Bertil Falk (jag tyckte en jordbild skulle göra omslaget mer slående, så han lade in den). Vi diskuterade ett tag om vi skulle ha stjärnor på omslagets rymdhimmel. Jag tyckte att det skulle göra omslaget änu bättre - mot "bättre vetande", men förläggaren bestämde att det inte var vetenskapligt korrekt, så det blev inga stjärnor. Saken är den att det är väldigt svårt att se stjärnor i rymden! Har ni sett några stjärnor i TV-bilderna från Christer Fuglesangs rymdpromenader? Jag tror knappast det. Solen är en så pass dominerande ljuskälla att både våra ögon och kamerors objektiv bländar ned kraftigt för att stå ut med solljuset, och i den starka nedbländningen försvinner de relativt svaga ljusprickarna från stjärnor. Man kan bara se stjärnor i rymden när man är skuggad från 
solen.
2 Illustration till Jules Vernes Från jorden till månen, från en spekulation av en av huvudpersonerna i Jules Vernes roman. I boken undrar en av huvudpersonerna om månfärder i framtiden blir lika vanliga som tågresor. Så illustratören tog tåg-parallellen till det yttersta och illustrerade med en månprojektil som ett sorts tåg. Man kan undra varför projektil nummer ett har en skorsten. Vad har ångdrift i rymden att göra? Och varför kommer röken ut ur den sista projektilvagnen, som inte har 
någon förbindelse - annat än tunna trådar - med vagn ett?
3 Ett månlandskap med ett landat rymdskepp och en månbil som återvänder efter en utflykt. Jag skulle tro att bilden är sent 40/tidigt 50-tal, och den är faktiskt ganska realistisk för sin tid. De riktiga månastronauterna använde faktiskt en månbil, men man hade en mycket liten, spindelik 
månlandare och landade inte direkt på månen med sitt huvudrymdskepp.
4 Realistisk bild av en månbas, typ 40-talet, möjligen tidigt 50-tal. Månbasbilden är kanske baserat på British Interplanetary Societies planer. De var bland de första att planera för riktiga månfärder, bl a med hjälp av Arthur C Clarke som under en tid var ordförande och dessutom utaexaminerad vetenskapare (under kriget arbetade han med det brittiska radarprogrammet). Clarke berättar i en av sina essäböcker om hur BIS blev inbjudna till Oxford och ett möte med The Inklings, författargruppen med bland andra JRR Tolkien och CS Lewis. Den senare skrev själv rymdrelaterade romaner. På mötet redogjorde Clarke för BIS' rymdplaner, och efteråt lär Tolkien ha sagt: Ni är banne mig inte riktigt kloka... Men så tillade han också: Men om alla var riktigt kloka 
skulle världen bli en mycket tråkigare plats...
5 Startling Stories fr 1952, gruvdrift på månen; gruvmaskinen liknar en enorm dammsugare - notera fraktraketerna i bakgrunden. Det troligen värdefullaste att bryta i en framtida månkoloni blir - vatten! Man har funnit bevis för att det finns vatten i djupa sprickor och kratrar vid månens poler, dit solen aldrig når, vatten som kommit dit med kometer. Kan man bryta den vattenisen, kan en 
månkoloni bli i stort sett självförsörjande, som i min bok.
6 Dynamic Science Fiction fr 1953, en för sin tid relativt realistisk månlandare, som verkar inspirerad av den brittiska konstnären Chesley Bonestell, som vid denna tid gjorde en serie berömda rymdteckningar som strävade efter realism (men Bonestell har knappast gjord omslaget till denna billiga pulp). Notera sprickorna på månytan (ev från tidigare förekomst av flytande vatten), ett fenomen som man i verkligheten INTE kan se på månytan.
7 Amazing Stories fr 1929; ganska realistisk bild av månastronauter, som hoppar högt i den lätta 
gravitationen.

GERNSBACK:
8 Science and Invention var en tidig Gernsbacktidskrift. Hugo Gernsback anses ha dragit igång modern science fiction. Han var en till USA invandrad elektronikingenjör från Luxemburg. Han började med att utge tidskrifter om radioteknologi, elektricitet och vetenskap, men plockade ofta in sf-berättelser i dessa. Här ser vi ett omslag baserat på Ray Cummings idé om atomer som solsystem, där en man kommer till ett nytt "solsystem" (dvs atomer) genom att krympa ned till 
atomstorlek.
9 Fyra omslag, samtliga ur Hugo Gernsbacks produktion. Amazing stories var hans första magasin, startat 1926. När Gernsback förlorade kontrollen över Amazing startade han istället Wonder Stories. Wonder Stories Quarterly kom varje kvartal och var både tjockare och dyrare att köpa. Där fanns även Science Wonder Stories, med mer dårpippivetenskap (Gernsback var ofta rätt dårpippig i sina tekniska speklulationer), och Air Wonder Stories med berättelser om rymd och flygning. Han gjorde även en kortlivad tidskrift kallad Science Detective Stories, som är av 
visst intresse för mig såsom sf-deckarförfattare...
10 Science Wonder Stories fr 1929, en för sin tid rätt realistisk bild av en rymdstation (av Frank R Paul, en tecknare Gernsback ofta anlitade); speglarna är till för att koncentrera solljus för att 
utvinna solenergi, och hjälteparet har ordentliga solglasögon som skydd.
11 Wonder Stories Quarterly, snygg vy av jorden, men så såg jorden inte ut från rymden, vilket man inte visste. Den riktiga jorden ser från rymden ut som ett blåvitt klot.
12 SF Plus, Gernsbacks sista sf-magasin, som kom med sju nummer under 1950-talet, red Sam Moskowitz som var en stor sf-kännare och samlare. Tjusig flygande man. Gernsback var en underlig figur. Han hade de mest konstiga tekniska spekulationer (som han under en längre tid skickade ut som julbrev i en liten skrift kallad Predictions - den finns på nätet). Han var sexualupplysare och utgav en tidskrift kallad Sexology. Han var notoriskt snål och dålig på att betala sina författare. Pulpmagasin betalade 1 eller 1/2 cent per ord "upon acceptance" eller "upon publication". Gernsback brukade betala "upon suing". Det fanns advokater som specialiserade sig på att stämma Gernsback för författares räkning så att de skulle få betalt. Hans snålhet och konstiga sätt att sköta ekonomin kan ha haft att göra med att han 1929 förlorade kontrollen över sitt tidningsförlag och Amazing Stories. En del kallade honom "råttan" Gernsback, men trots sitt kantiga sätt var Gernsback den som startade modern sf - och det främsta sf-priset, 
kallat Hugo-priset, är döpt efter honom.
13 Thrilling Wonder Stories (namnbyte sedan Gernsback sålde Wonder Stories), man och kvinna i tyngdlöshet. Hela kedjan av serien från den nya ägaren hette något på Thrilling... Pulpmagasinen var något som skapades i USA omkring förrförra sekelskiftet.Ordet "pulp" betyder "massa" eller "pappersmassa" och dessa tidskrifter använde billigt ligninhaltigt papper. Lignin är en komponent i pappersmassa som man kan reducera bort, men det blir billigare att inte göra det, men då kommer ligninet med tiden göra pappret sprött och gult. Fram till mitten av 50- talet utgavs det säkert 1000-tals olika pulptitlar, varav säkert 100-talet handlade om sf eller fantasy. Som mest lär det ha funnits omkring 35 sf-magasin samtidigt i USA, i början av 50-talet. I mitten av 50-talet dog marknaden plötsligt, beroende på ökad konkurrens från TV (som kom i USA i slutet av 40-talet), den nya, behändiga pocketboken, och att en stor distributör av 
pulpmagasin gick i konkurs.

RYMDSTÄDER:
14 Det här är en bild av framtidens stad från 1916. Notera de framsynta motorvägarna - som alltid högt belägna i luften, med alla de trafikfaror det medför. Notera även flygplanen, som verkar vara en sorts ornikoptrar - vingarna finns i olika positioner, så antagligen är de flaxningsbara. (Ornikopter är ett ord för en sorts flygfarkost som försöker härma fåglarna och flyger genom att 
flaxa med vingarna.)
15 Hedonism och urbanisering... Pulperans sf kunde vara, för sin tid, rätt "oanständig" och hedonistisk, vilket vi kommer att se många exempel på. Det betydde lättklädda flickor i bilder och på omslag. Läsekretsen var i hög grad tonåriga pojkar. De hade ju inte Elloskatalogen, så de fick nöja sig med pulpmagasinen. Notera framtidsstadsmiljön, med motorvägar på höga autostrador. Det kan inte ha varit praktiskt. Kör man av vägen är man dödens... De flesta amerikanska pulpmagasinen redigerades i New York eller Chicago, USA:s två största städer fulla med 
skyskrapor, och deras bild av framtiden präglades av den miljön.
16 En hel stad lyfter från marken, troligen illustration till James Blishs berättelser om "Cities in Flight". Blish föreställde sig att städer framöver via en sorts antigravitation skulle lösgöra sig från jordens yta och ge sig ut i rymden och erbjuda sina produktionstjänster. Varje stad hade någon specialitet, ungefär som det ofta varit på jorden. Ni vet, Borås textilindustri, Göteborg varvsindustri, Åtvidaberg skrivmaskiner, Kiruna gruvdrift, Västerås gurkodling... (Stockholm har mig veterligt 
ingen specialindustri, såvida vi inte kan räkna statlig byråkrati dit.)
17 En stad i omloppsbana, troligen en sorts rymdstation. Atmosfären hålls inne av en bubbla. Rimligen måste staden ha något slag av artificiell gravitation, då byggnader m m har en 
nedåtpunkt som de är riktade åt...
18 Svävande stad, som bärs av magnetfält, från Gernsbacks Air Wonder Stories. 

19 Framtidens stad, litet Corbusier, landningsplattformar i flera plan.
20 Science Fiction Quarterly fr 1954; nu blir nog livet svårt i den där rymdstaden, när den elake 
skurken skjuter hål på glaskupolen.
21 Thrilling Wonder Stories fr 1937, en rymdstad - kolla in de hisnande och väl utförda perspektiven! Och notera devisen "Stranger than Truth!" - underligare än sanningen! Ja, man kan 
anta att innehållet sannerligen är underligare än sanningen.
22 Wonder Stories fr 1934, kanske inte direkt rymd - men omslaget visar i alla fall något slag av antigravitation (vilket kan vara bra för rymdflygning). Ett klassiskt omslag, som dock är tekniskt fel. Slagskeppens stora kanontorn var inte fastsatta, utan satt löst instoppade i sina håligheter, så i verkligheten skulle kanontornen trilla ned. (Det var en sak man kunde se när man återfann det tyska slagskeppet Bismarck, som sänktes under andra världskriget av britterna. Bismarcks alla stora kanontorn hade trillat ur eftersom fartyget vände och vred på sig när det sjönk.) 

ASTOUNDING:
23 Astounding Stories of Super Science - fortfarande ett av de häftigaste namn en sf-tidskrift har 
haft! - fr 1930, utomjordingar bekämpas med eld.
24 Astounding Stories fick den heta sedan, och senare Astounding SF och ännu senare till Analog Science Fiction/Science Fact. Den mest inflytelserika sf-tidskriften på 1940-talet. Här en illustration av John W Campbells The Mightiest Machine. Campbell var på 30-talet ledande sf-författare och skrev noveller om enorma maskiner, ofta förlagda långt in i framtiden då mänskligheten degenererat. Här är det månen, vars hela innandöme är en jättelika maskin. Notera hur perspektiven verkar helkonstiga. Är maskinen hela månens innandöme kan människorna inte vara så stora som på bilden. Campbell blev i slutet av 30-talet redaktör för Astounding och skapade då en mindre revolution genom att kräva mycket bättre sf, med riktigare människor och bättre prosa och mer genomarbetade idéer. Han introducerade också många av de nya sf- författarna som skulle komma att dominera under decennier, bl a Robert Heinlein, Isaas Asimov, 
Arthur C Clarke.
25 Astounding Stories fr 1934, astronauter ovanför Mars, notera de hårda pansarrymddräkterna. Det är faktiskt en ganska god idé att ha stela rymddräkter, för då minskar man problemet med tryckförändringar när man rör på dräkten. Sf-författarna under pulperan tog ofta rätt lätt på rymddräktkonstruktionen, särskilt lätt vad gäller kvinnornas rymddräkter, som vi kommer att se.
26 Astounding, kraschat rymdskepp, röd planet, troligen Mars, mannen stapplar bort. Rymdskeppet måste ha varit byggt av tjockt, tungt härdat stål för att inte krossas vid kraschen. 
Och mannen också för att inte krossas till pulp vid nedslaget.
27 Astounding, jätterymdskepp färdiga att avfyras, notera de små människorna i förgrunden. Varje 
rymdskepp måste vara större än den största skyskrapa.
28 Astounding, illsutratör Kelly Freas, rymdpirater med räknestickor i munnen. Det här var innan 
datorer blivit vanliga, så räknestickan var varje teknikers trogna vän.

DIVERSE OCH SVENSKT:
29 Aj! Det där måste göra ont! Det blir en intressant eldboll när fienden träffas av strålen från en "blaster". Strålpistolerna i tidig sf kallades ofta "blasters", dvs "sprängare". Vem som uppfann dödsstrålen i litteraturen vet jag inte men en kandidat kan vara HG Wells, som i Världarnas krig lät marsianerna spraya jordens befolkning med "värmestrålar" som fick saker att smälta. Från och med det blev strålpistoler stapelvara inom sf. Ingen rymdhjälte kunde vara utan sin blaster!
30 Ett tidigt nummer av Sveriges första riktiga sf-magasin, Jules Verne Magasinet, sedemera stegvis omdöpt till Veckans Äventyr i och med att man tog in allt mer som inte var science fiction (äventyrsnoveller, deckare, vilda västern, men under årens lopp var säkert så där 75 procent av innehållet just sf). Den utgavs av Nordpress, som ägdes av Bulls Presstjänst, en agentur som distribuerade illustrationer, serier och pressmateriall. JVM kom ut 1940 till 1947, varje vecka. Det är världens enda långvariga veckovisa sf-magasin (det fanns en kortvarig sf-veckotidning i England, Scoops, som dock bara överlevde i om jag minns rätt tre veckor). Tyvärr översatte man bara från de sämsta amerikanska magasinen, t ex Amazing Stories (som vid denna tid dekat ned sig rejält). Det plockades inga noveller från den kvalitativa Astounding, vilket var synd (urvalet torde ha berott på vilka Nordpress/Bulls Presstjänst hade kontakter med i USA). Icke desto mindre var det många av de kända sf-författarna som introducerades till Sverige via JVM, t ex Isaac Asimov, Alfred Bester, Robert Bloch (han som skrev Psycho), och inte minst Ray Bradbury (med en underlig novell betitlad "Jag är en raket"). JVM hade också en hel del serier, säkert 10-12 sidor i varje nummer, bland annat Stålmannen, som från början kallades "Titanen från Krypton" (och i texten "Övermänniskan" - namnet Stålmannen uppfanns litet senare). F ö hade Stålis gula pantalonger under denna tid. Magasinen lär ha anlänt buntvis med de svenska lejdbåtarna från USA (de som krigets stridande via särskilda överenskommelser släppte igenom) och sedan satt redaktören och förstrött bläddrade igenom och valde noveller. Jag har träffat och intervuat JVM:s siste redaktör, Rolf Ahlgren, som var en högskoleutbildad sofistikerad man och närmast såg uppdraget att redigera denna skitblaska som en straffkommendering. Han ägnade jobbet blott förstrött intresse - det var deltid. Andra delar av tiden skulle han sitta och redigera telegram åt Bulls Presstjänst. På bilden ser vi en rymdhjälte och vad som uppenbarligen är en invånare till en saturnusmåne. Att ha tentakler till fingrar och armar måste ha varit opraktiskt! Det lär ha varit så att man lät icke namngivna svenska tecknare ("staff artists") på Bulls Presstjänst teckna av amerikanska magasinomslag, så det här är en teckning efter en amerikansk förlaga. En som senare tecknade för JVM var den unge Eugen Semitjov, signatur Esow, som skulle bli författare, 
rymdjournalist och serietecknare (serien Allan Kämpe).
31 Super Science Novels fr 1941, med en rymdbrud som går emot strömmen och har en rejäl rymddräkt (notera hur hennes hjälmhöjd dock är anpassad till hennes tiara; kunde hon inte ta av den?). Rymdskeppet i bakgrunden har vingar, vilket får mig att gissa att man är på Mars (som har en tunn atmosfär). Den här teckningen tycker jag faktiskt har vissa konstnärliga kvaliteter. Från denna och broderpulpen Super Science Stories hämtade svenska JVM/VÄ sin rymdraket i 
logotypen.
32 Captain Future nr 1, 1939; samma roman utgavs 1980 av Pulp Press (Anders Palm, Bertil Falk, Lasse Junell) med samma omslag och titeln Kapten Frank och Rymdkejsaren. Notera de elaka energiringarna från Kapten Franks strålpistol. Roboten heter Grag och den bleke mannen är androiden Otho, bägge trogna medhjälpare. Kapten Frank blev väldigt populär i just svenska 
JVM/VÄ.
33 Startling Stories fr 1946, Kapten Frank flyger med miniraketer tillsammans med sin fästmö Joan Randall, uppenbarligen en hårdhudad kvinna som i motsats till kaptenen inte behöver rymddräkt.
34 Startling Stories fr 1950, Kapten Franks återkomst (även publicerad på svenska, när Bertil Falk nystartade JVM, 1969). Roboten är troligen Grag, och damen Joan Randall; snarare än att röva 
bort henne försöker han nog skydda henne
35 Robotar gör uppror, runda som bollar. Den här illustrationen från en amerikansk pulp, som jag har för mig också gick i JVM, är troligen från sent 30- tidigt 40-tal och från tiden innan Isaac Asimov gjorde robotar mer mänskliga och statuerade de tre robotlagarna. Innan dess gjorde robotarna alltid uppror, och här har de tagit en människa till fånga, som troligen kommer att möta ett oblitt 
öde...
36 Häpna nr 1. Häpna var Sveriges första mer seriösa sf-tidskrift, och utgavs av bröderna Kurt och KG Kindberg i Jönköping. De ägde ett tryckeri, vilket var praktiskt. Tidskriften utgavs 1954 till 1966. Jag är inte helt säker, men jag tror att detta omslag är tecknat av den legendariske Frank R Paul, som var huvudillustratör för Hugo Gernsback ända sedan den första tiden 1926 i Amazing Stories (och ännu tidigare, från 1910-talet med Electrical Experimenter m fl Gernsback-tidskrifter). Det finns en viss stelhet i människorna som tyder på det. Paul var bäst på att teckna maskiner och byggnader. Fenorna på astronauterna, i färd med att bygga en rymdstation, är till för kylning. Ungefär vid denna tid började rymden bli väldigt inne. Werner von Braun skrev en serie artiklar för Life Magazine i USA, där han berättade om sina planer för framtida rymdstationer, månlandningar och t o m expeditioner till Mars. Två av tre von Braun-projekt har ju sedan dess genomförts.
37 En vacker vy från en av de större jupitermånarna. I pulpmagasinens värld var de flesta större himlakroppar i solsystemet bebodda. Kolla in Jupiters stora fläck. Man tror att det är en sorts storm (som är större än flera jordklot) som pågått i hundratals år. Den har funnits där så länge vi haft tillräckligt bra teleskop för att se den röda fläcken, men det är inte säkert att den funnits där hela tiden eller att den kommer att finnas kvar i framtiden. Vad gäller liv, tror man att det KAN finnas liv på någon av de stora månarna kring Jupiter, framför allt månen Europa där man tror att det under ett tjockt istäcke kan finnas flytande vatten, som värms upp av starka tidvattenkrafter från 
omloppet kring Jupiter.
38 Snyggt modernistiskt omslag, från mitten av 30-talet; litet Art Deco, rymdskepp mot rymddrake. 
Klart konstnärliga kvaliteter!
39 Illustration till en roman i Lensman-serien av EE "Doc" Smith (EE Smith var kemist, och eftersom han hade en doktorsexamen kallades han "Doc"). Doc Smiths rymdoperor sprängde alla gränser. Han började skriva dem redan under första världskriget och från 1920-talet och framåt blev de omåttligt populära i pulpmagasinen. Han skrev om rymskepp som kunde vara milslånga, och jättelika rymdstrider mellan de onda och de goda. Vibbarna känner vi igen i t ex Stjärnornas Krig-filmerna. Serierna om Lensman (inte Länsman...som i Åsa-Nisse) handlade om en grupp specialagenter, Linsmännen, som fick otroliga krafter från någon form av "lins" som jag har för mig att de bar som ett smycke. Doc Smiths romaner är praktiskt taget oläsliga...men de var ändå bland *de bästa* i den tidens pulps. Bilden ur "Gray Lensman". Notera att man inte har några fördomar mot andra varelser; de konstifika varelserna bredvid Gråa Länsmannen är troligen 
allierade eller medhjälpare.
40 Man kunde hitta utomjordingar på de mest omöjliga ställen. I den här berättelsen besöker man invånarna *i solen*. Om jag nu inte missförstått kontexten, är tanken att konerna vi ser i bakgrunden skickar ut starka energistrålar, som alltså är det som ger solen sin lyskraft. Men under detta finns det fast mark med normala temperaturer där folk kan leva... Vad man kunde hitta på!
41 Thrilling Wonder Stories fr 1936, kolla jätterymdskeppet och de bisarra utomjordingarna med stirrande röda ögon; i detta nr en långnovell av John W Campbell, som sedan skulle bli ledande redaktör; Campbell själv skrev episk sf, med stora rymdskepp, maskiner och kosmiska perspektiv, och ansågs vara en av de duktigare författarna, alls ingen hackwriter. Han var klart 
bättre än EE "Doc" Smith.
42 Startling Stories fr 1939: utomjordingar gräver upp döda flickor i baddräkter, men det måste 
vara jobbigt med de där enorma huvudena och hjälmarna.
43 Astonishing Stories (från 40-talet) typisk bild, flicka i fara, i detta fall hotad av elaka växter; hjälten drar sin strålpistol; om jag inte minns fel redigerades Astonishing Stories av en ung Fredrik Pohl, sf-förfataren som vid tiden var drygt 20 år. Eftersom han knappt fick någon budget alls fick han skaffa noveller i stort sett gratis från sina kompisar i den lokala sf-fanklubben The Futurians. Detta var en inflytelserik grupp i New York på 40-talet som inkluderade bl a Donald Wollheim, Cyril Kornbluth, Damon Knight, Judith Merril och Isaac Asimov, och där nästan alla sedemera blev 
inflytelserika författare eller redaktörer.
44 Planet Stories fr 1942, ett rymdmonster attackerar åter en jordflicka; de måste ha något fel på sina utomjordiska hormoner... I detta nr även en Asimov-novell, Black Friar of the Flame, som är en av hans sämre, och inte återtrycktes förrän på 70-talet i Asimovs nostalgiska samlingar The 
Early Asimov.
45 En första kontakt, med utomjordingar, eller så kan man i alla fall anta. I detta fall har rymdhjälten aningen runda former. Novellerna hade på denna tid ibland en komisk sidekick, som gärna var 
litet rundhyltad och kunde vara rymdskeppets kock.
46 Planet Stories fr 1945, typisk bild av BEM som rövar bort människoflicka - varför i all världen? BEM betyder f ö Bug-Eyed Monster, och blev beteckningen på allehanda glosögda 
rymdmonster.
47 Thrilling Wonder Stories fr 1948, dam i nöd, förstås, och märkliga aliens som mest verkar vara som skelett, men varför har de FYRKANTIGA rymdhjälmar? Det måste vara en suboptimal 
konstruktion.
48 Super Science Stories fr 1949; är det en jätte som skall attackera jorden genom att slänga månen på oss? Kan någon verkligen ha skrivit en så bisarr novell? Nå, jordens rymdflotta startar 
för att försvara oss.
49 Marvel sf, sent 40-tal, konstnär Hannes Book, konstiga aliens. Mycket konstnärligt gjort!
50 Out of This World Adventures fr 1950, inte bara en utan TVÅ bikiniflickor; bägge klarar tydligen planetens atmosfär, vilket hjälten inte gör (han har hjälm). Notera den ena brudens metalliska bikiniöverdel. Här ligger Elloskatalogen i lä, för man har mig veterligt aldrig sålt BH:ar av metall.
51 Science ficton adventures, tidigt 50-tal, med en tidig Harlan Ellison, kvinna som träffas, hav av 
kroppar.
52 Super Science Stories fr 1950, jag skulle tro att detta är mer en "symbolisk" omslagsbild, men den har ALLT! Naken kvinna - check! Mars - check! Atomexplosion - check! Mystiska strålar - check! Rymdskepp - check! Och inte minst, en novell av jättehackwritern L Ron Hubbard - check! (Jag skall inte dra historien om hur Hubbard sedan utropade sig till Gud för sin egenhändigt 
ihopsnickrade religion.)
53 Fantastic Adventures fr 1951; en rymdman träffas lätt av en strålpistol, men han är nog dödens för det går hål på rymddräkten; varför har det lilla rymdskeppet vingar i vakuumet?
54 Planet Stories fr 1952, ytterligare en rymdbrud och ett monster, men jag tror monstret är kompis till hjältarna, för rymdbruden är ordentligt strålpistolsbeväpnad men verkar inte vända sitt vapen mot monstret (hon kanske är för upptagen av att frysa ihjäl i den lätta klädseln, vem vet?)
55 Planet Stories fr 1953, ett hjältepar som troligen flytt från det rymdskepp som skjuts i småbitar i bakgrunden. Denna dam är mer ordentligt klädd med rätt mycket tyg, men fryser hon inte om 
benen?
56 Planet Stories fr 1953; den här rymdbruden gör livet svårt för utomjordingarna, med något slag av aukustiskt ljudvapen; i detta nummer en klassisk, tämligen litterär novell av Ray Bradbury (A Sound of Thunder, ofta antologiserad osv) som här får fightas bland monster och raketer.
57 Thrilling Wonder Stories fr 1954, en för sin tid relativt teknisk korrekt bild av en interplanetarisk expedition (möjligen till Mars, då planeten är röd). Man verkar ha flera typer av rymdskepp, ett för persontransport, en landare och en med stora bränsletankar för bränsletransport. Att ha flera farkoster som är specialiserade på olika saker är en realistisk idé, som amerikanerna använde för Apollo - där hade man en specialiserad landare och landade inte med kommandomodulen, och man togs sig tillbaka genom jordatmosfären genom att bryta upp kommandomodulen och 
stiga ned i en liten kapsel. Illon är lätt Chesley Bonestell-inspirerad.
58 Startling Stories fr 1954, i motsats till astronauterna behöver damen som vanligt ingen 
rymddräkt; notera de kuriöst konstuerade rymdskeppen.
59 Cosmos med Amerikansk flagga, Saturn med sovjetisk flagga; Star SF red Fredrik Pohl; 50- talet. Det verkar som om det kalla kriget och rymdkapplöpningen nu skjutit fart, men jag tror 
illustrationerna faktiskt är från FÖRE Sputnik.

60 Interzone, en svart kvinnlig astronaut. Med ordentlig rymddräkt.
61 Bioaffisch till Forbidden Planet, en mycket välgjord sf-film från 50-talet. Föregångare till den sf- våg som kom på 70-talet med Stjärnornas Krig osv. Under 50-talet kom f ö en hel drös usla jorden- invaderas-filmer, och Forbidden Planet var ett av få undantag vad gäller kvalitet. Filmen baseras 
faktiskt på Shakespeares pjäs Stormen.
62 Affisch till Flash Gordon, som gjordes som s k seriefilm på 30-talet. Varje vecka kom ett nytt avsnitt på en kvart. Det var ett sätt att locka biopubliken till bion varje vecka. Huvudrollen spelades av den olympiske simmaren Buster Crabbe, som blev nästan lika känd som den 
olympiske simmaren Johnny Weismuller.

63 Amazing, 1951, ett rymdskepp träffas av en dödsstråle.
64 Super Science Stories fr 1949, en rymdbrud som för en gångs skull räddar den manlige 
rymdhjälten.

Tillbaka till bild 1.

-----

Marsbilderna:

Schiapar - Schiaparellis ursprungliga marskarta från oppositionen 1877

Lowell - Percivel Lowells marskarta

Lowell2 - Lowells marskarta utlagd på en glob

warwonyt - rubriken i NY Times efter Welles radiopjäs
bradmart - The Martian Chronicles av Ray Bradbury, originalupplagan; Invasion på Mars är den 
svenska titeln

warofwor - Affisch till filmen War of the Worlds

erbgods - ER Burroughs The Gods of Mars (fr skyddsomslaget)

erbprinc - The Princess of Mars (fr skyddsomslaget)

erbmastm - The Master Mind of Mars (fr skyddsomslaget)
marsvatt - Mars' yta, från en omloppssond, som visar tecken på att vatten en gång flutit där 

marshubb - Mars fotograferad av Hubbleteleskopet
marsrove - en "mars rover", självstyrande marsbil som de senaste åren farit runt; det finns i den 
senaste omgången två, Spirit och Opportunity

marsland - så såg det ut strax innan den senaste marssonden landade
2rovers - två generationer marsbilar; den mindre är äldst och döptes till Sejourner
spirwint - panoramabild (sammansatt av många bilder) från Spirit visande Mars om vintern 

victcrat - panoramabild från Spirit som visar den stora kratern Victory
spirit - delvis datorgenererad bild av Spirit på Mars (landskapsbilden är äkta, sedan har Spirit 
datorgenererats in i bilden)

spirit2 - samma som ovan, annan bild

spirdust - Spirit fångade en bild på en liten sandtromb på Mars

redmars, greenmars, bluemars - Kim Stanley Robinsons tre marsböcker
Marsian - Förklaringar med noter till en illustration av Frank R Paul. Han gjorde en hel serie teckningar av solsystemets invånare i Amazing Stories. Här ser vi marsianen. Marsianer måste ha stora lungor pga tunn atmosfär, och stora öron för att uppfatta svaga ljudvågor i den atmosfären. 
Den svaga gravitationen gör honom lång och finlemmad.
Marsvy - En mycket skojig vy av planeten Mars, sedd underifrån. Den är förmodligen från 40-talet. Vid denna tid började man bli på det klara med att det inte KUNDE finnas högre liv på Mars, då atmosfären var nästan obefintlig (mindre än 1 procent av jordens lufttryck, och då främst koldioxid som ingen kan andas). Man kunde med nya bättre teleskop studera marsatmosfären genom att observera kanten av planeten. Men det här var space opera, och då räknades inte vetenskapen! Notera hur illustratören verkar ha misslyckats med att göra bruden riktigt sexig. Hon har en lätt negligé-top, helt enligt sexploateringsnormen men en groteskt insjunken mun som inte gör henne 
fullt lika sexig... Illustratören måste ha halkat med pennan.
marsargo - Argosy All-Story Weekly, från 1910-talet. Där började Edgar Rice Buroughs publicera sina marsromaner, om hjälten John Carter. Det var först senare som han började med sina Tarzan-romaner, men John Carter på Mars var från början minst lika populär som Tarzan.
amazwarw - Amazing Stories, War of the World, som Orson Welles senare gjorde radio av. De två 
träffades i en amerikansk radiointervju ca 1941, och utbytte artigheter.

--
ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag]
Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp!
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravenet.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: