[SKRIVA] Pretentioner är granne med Noren

Tänkte skriva några rader om debatten kring Lars Norén och hans nyutkomna En 
dramatikers dagbok. Jag tänkte inte recensera själva boken, som jag inte läst, 
och jag skulle inte läsa den om så någon slängde den efter mig. För det första 
är den över 1700 (!) sidor lång och det är en litet större dos av en 
självupptagen, neurotisk regissör än jag kan stå ut med. För det andra är jag 
ointresserad av genren, i form av påstått utlämnande personrelationsreportage. 
Däremot har jag läst ett antal recensioner av boken, och sett andra artiklar 
och nyhetsinslag om dess utgivning sett som fenomen.
  Expressen skrev 24/4 att lanseringen var "smart" och från PR-synpunkt "med 
beröm godkänt". Vi har alltså matats med skvaller om och från boken, som sägs 
ta heder och ära av en lång rad kända kulturpersoner. Plötsligt pratar alla om 
Norén och förlaget behöver inte satsa så mycket på annan marknadsföring. 
(Förlagsredaktören är f ö Kristoffer Leandoer, känd från sf-kretsar, bl a som 
författare själv och en av grundarna av förlaget Onsdag, som dock ligger på is 
numera.)
  Pinka-på-ovännerna-genren har vuxit på senare år, med exponenter som Maja 
Lundgren, Carina Rydberg och Unni Drougge (som överges av någon kärlekspartner 
och sålunda måste hämnas, eller hur det var). Kanske beror det på att all media 
dokusåpifierats. Allt skall handla om småaktiga konflikter och påstådda (högst 
subjektiva) verkligheter - numera även litteraturen. Om nu Lars Norén är så 
genialisk som en svassande kritikerkår påstår (exvis SvD:s helsidesrecension, 
25/4, är närmast pinsam i sina superlativer *; DN och Expressen är mycket mer 
njugga, bl a DN ser det som en försvarsskrift för debaclet med pjäsen 7:3 och 
Malexandermorden, om någon minns), varför måste han då ansluta sig till den 
populistiska dokusåpistiska trenden? Är han inte större än så?
  I en intervju (DN 26/4) påstår Norén att han ville komma "verkligheten så 
nära som möjligt", men det framgår i dagbokstexten att han redan ett år in i 
skrivandet, kontaktade förlag för att tillse utgivning (fem miljoner ville han 
från början ha, tydligen så att han kunde gå omkring och köpa dyra 
märkesprylar), och man kan inte befria sig från intrycket att han fr o m det 
torde ha skrivit med insikten att det skulle utges. Texen kan sålunda inte vara 
så privat och verklighetsutlämnande som hävdas.
  Jag har försökt se Norén-pjäser (på TV) men bara efter en kort stund suckat 
djupt och bytt kanal. Jag tror inte på sociala-relationer-skildringsprojekt. 
Norén framstår som en Ingmar Bergman jr, men den skillnaden att Bergman också 
kunde göra lättsamma och sevärda filmer och inte enbart "Ångest från ett 
äktenskap". Jag tror att den enda sanna möjligheten för folk att uppleva 
"sociala relationer" är att de gör det själva, i sin vardag. I en pjäs eller 
film handlar det däremot om en författare som grovhugget och oprecist fäster en 
skugga av verkligheten på papper, som sedan spelas upp av professionella 
skådespelare som låtsas. Det blir ingen "verklighet", utan mer en masochistisk 
ångestshow. Och även om författaren mot förmodan kunde göra en exakt avbildning 
av verkligheten och skådespelarna inte bara låtsades, skulle jag ha svårt att 
se *relevansen* i projektet. Folk har nog av att hantera sig själva och sin 
omgivning - vad skulle någon annan och dennes omgivning ur helt subjektivt 
perspektiv ha för intresse?
  Jag tycker att litteratur är som störst när den kan stimulera, ge idéer och 
underhålla. Nedgrävande i dessutom irrelevanta och per definition overkliga 
ångestskildringar är varken stimulerande, idégivande eller underhållande. Andra 
må tycka annat, förstås, och det vore mig fjäran att föreslå förbud mot ångest 
på scen eller i bok. Men kom inte och påstå att sådant trams skulle ha något 
intressant att säga! Det är för det mesta ganska meningslöst att gräva ned sig 
i någon annans subjektiva, privata skugga av en verklighet.
  Det har hävdats att Norén förtalar en samlad svensk kulturelit (div citat 
har refererats i artiklar) och förlagets advokater har oroligt gått igenom 
texten. Detta har också varit till uppenbar hjälp i den smarta 
marknadsföringen. Boken blir en snackis och alla "förtalade" hjälper till att 
ge mer PR. Men det måste ha uppstått något missförstånd! Norén ägnar sig inte 
åt förtal, att döma av citaten, utan blott åt allmänna förolämpningar.
  Förtal är att framställa någon annan  (bara person, ej grupp eller juridisk 
person) som "brottslig eller klandervärd i sin levnad". Det måste också 
framföras på ett sätt som gör att andra skulle kunna tro att det skulle vara 
sant. En satir kan inte vara förtal, då det är uppenbart att satiren är osann.
  Men att bara slänga förolämpningar är inte förtal. Att säga "X är en 
obehaglig person" eller "Y är otrevlig och tarvlig" är bara ett annat sätt att 
säga "jag gillar inte X" (eller Y). Det innehåller ingen utsaga om vad X eller 
Y skulle ha gjort eller ha för levnadsvanor rent konkret. Förolämpningar 
slänger vi alla ur oss ibland, vid frukostbordet, i kön när någon tränger sig 
före, på fyllan på en fest, etc - och det är ungefär vad Norén också gör. Då 
förolämpningar inte innehåller några mer konkreta påståenden om 
förolämpningsobjektets liv tenderar de att rinna av rätt snart. Påståendena om 
hur Norén modigt skulle sticka ut hakan är sålunda något överdrivna; 
förolämpningsslingandet är mer av sandlådekaraktär. Hans allmänna verbala 
svingar är något tämligen beskedligt och inget att haka upp sig på. Vi kan 
hitta värre saker på en genomsnittlig blog.
  Och förresten är det just som en enda jättelik blog som En dramatikers 
dagbok framstår. Istället för att skriva det på Wordpress eller Blogspot 
skriver Norén det på Bonniers. Problemet är bara att en blog nog faktiskt är 
mer autentisk! Där får personen skriva i stort sett varje dag, och intrycken 
blir omedelbara och inte efterhandsredigerade. Blogen är en ärlig deklaration 
om att allt publiceras; Norén låtsas som om han skrivit privat, men har nästan 
från början avsett allt för publicering.
  1700 sidor! Lars Norén framstår som en pretentiös, självupptagen djäkel som 
dock inte kommit längre än till dokusåpor och blogande och hämndbehov mot en 
illasinnad omvärld.

--Ahrvid

---
* Även pinsam i sitt management-by-obegripliga-formuleringar-gjorda-för-att-
låta-djupsinniga. T ex, av Carl-Johan Malmberg: "Som om han i den utomjordsliga 
iakttagelsen förverkligar det inneboende autentiska i allt skrivande." Såvitt 
jag förstår betyder det bara ungefär "som om han seende utifrån utifrån gör 
skrivandet verkligt", vilket är ett rätt trivialt påstående för så många ord; 
"utomjordsliga iakttagelsen" = ser utifrån; "förverkligar" = gör; "inneboende 
autentiska" = verkligt. Varför skriver en del s k kulturjournalister sina 
plattheter så krångligt som möjligt? We are not amused.
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: