[SKRIVA] Om psykologi och litterayur (var: Bloggnytt 17)

Den 2007-10-17 18:26:34 skrev Rickard Berghorn <rickard.berghorn@xxxxxxxxx>: 
*Psykologi är enkelt*
... att skildra trovärdigt i film och litteratur. Tro det eller ej.
http://nymodernism.blogsome.com/2007/10/17/psykologi-ar-fint/
Intressant bloginlägg. Kila dit och läs, gott folk. Rickard sammanfattar det viktigaste i:
"Vill man skriva psykologiskt trovärdigt behövs några få, ganska enkla utgångspunkter: 1) Människan är mångskiftande och ofta paradoxal. 2) Människan har trots det åtminstone ett fåtal grundläggande psykologiska behov — kärlek i olika former, bekräftelse, trygghet och fasta strukturer i livet. 3) Författaren bör undvika klichéer eller sådant som påminner om det, till exempel personlighetstyper utmejslade efter det berömda formulär A1. Ett mycket bra tips är också: 4) Efterrationalisera friskt."
Beskrivningen av vad han menar med punkt 4) är vär att studera. Jag tror inte jag själv hör till dem som skriver med den djupaste psykologin (brukar föredra att skildra skeenden i yttre handling) men jag tänkte ändå passa på att säga nåra ord om psykologisk trovärdighet inom litteratur. Det allra enklaste grundtipset (anknytande till 1) ovan) är att om man har en "hjälte" skall man också ge denne några negativa drag; har man en "skurk" skall denne också förses med en del försonande drag. Det ökar komplexiteten hos personerna. Vad gäller psykologi i allmänhet är jag övertygad om att vi idag bara skrapat på ytan av den mänskliga tankeapparaten. Det gör förstås ämnet svårt att analysera och sedan tillämpa i litteraturen... Det brukar finnas ett större antal konkurrerande grundteorier om den mänskliga hjärnans funktioner, alla kan inte vara sanna samtidigt, och ibland blir någon teori urmodig och anses död (exempelvis har Freud under senare decennier utsatts för tämligen mycket kritik). Rickard nämner något om hjärnan som ett kaossystem, och det ligger nog mycket i det. (Ett kaossystem har man om små förändringar i indata orsakar stora, oberäkneliga förändringar av utdata.) Det gör psykologi ännu svårare. En upptäckt från senare år är de s k spegelneuronerna. Det är delar av hjärnan som försöker återskapa eller simulera skeenden hos andra personer. Om någon t ex sticker sig på en tagg och et gör ont, aktiveras vissa delar av hjärnan. Hos en betraktar i närheten kan man då ofta finna att motsvarande delar av hjärnan aktiveras (det sker någon form av spegling av den utomstående händelsen, därav "spegelneuroner"), och det beror på att den utomstående betraktaren försöker "sätta sig in i" hur det kändes för den andra personen att sticka sig på en tagg. Denna egenskap gör att vi människor kan sätta oss in i andras situation. (Mig veterligt saknas dessutom denna förmåga hos djur. Djur kan inte analysera omvärlden.) Rent evolutionär torde denna spegelneuron-feature tillkommit för att det hjälper oss att planera och fungera i sociala sammanhang. Kan man simulera någon annans upplevelser, kan man förutsäga vad denne kommer att göra och man kan då lättare planera vad man själv skall göra. Om vi då går till litteraturen torde det vara av vikt att hos läsaren aktivera spegelneuronerna! Det blir förstås svårare, då en text inte ger lika stort intryck som att vara på en plats och se något hända. Men det kan gå. Närhelst du läser en text och märker att du börjar sjunka in i den och börjar känna med huvudpersonen - då är det spegelneuronerna som aktiverats. (Teoretiserar jag, iaf.) Drabbas huvudpersonen av en olycka, så känner du dig också litet dystrare. Händer något trevligt i berättelsen, känner du dig genast gladare. Tyvärr är det dock så (teoretiserar jag ånyo) att det som verkligen funkar för att på allvar aktivera spegelneuronerna är de mer grovkorniga och melodramatiska metoderna. Om vi tar filmmediet, tror jag att Chaplin var en av de första som förstod det. Vi lider med den fattige luffaren som tvingas äta en skosula, för att det inte finns något annat att äta. Chaplin lyckades på ett strålande sätt kombinera tragik och komik, det melodramatiska och subtila. Som författare tror jag att man då och då måste ta till det gorvkorniga. Man kan inte uttrycka något extremt positivt eller negativt enbart i subtila antydningar. Tricket är att sedan försöka blanda upp det med det mer subtila. En annan viktig sak, tror jag, är att ransonera de stora svängarna. Tar man ut de stora svängarna hela tiden, så kommer läsaren att åka av banan som en annan slalomåkare som missar en port. Man kan liksom slita ut läsarens förmåga att hänga med. Mycket av detta är dock sådant som jag inte själv iaf medvetet tillämpar i det jag skriver. Jag föredrar som bekant noveller och att uttrycka saker i yttre handling. Enligt min uppfattning är det legitimt att i kortare berättelser inte ägna sig så mycket åt psykologiska skildringar. Det finns inte plats för det, och det kan stppa upp handlingen. Jag är nog rädd att jag ofta bryter mot Rickards regel 3), att undvika klichéartade personer. Mina månberättelser är fulla av klichéfigurer. Den begåvade, självsäkre detektiven. Den beundrande medarbetaren. Den smarte skurken. Den färgstarke företagsledaren, som är auktoritär men rätt snäll innerst inne. Osv. Å andra sidan kan det vara en fördel att ha rätt tydliga personer, och jag känner mig rätt ointresserad av att göra psykologiska berättelser. I min psykologiskt mycket mer begränsade ansats, finns dock en sak att ta fasta på: dialogen. Oavsett om man använder standardfigurer eller psykologiskt djupkomplexa personligheter, måste man se till så att de *pratar* så att pratet hör samman med deras person. Den lilla psykologi jag ev använder framgår oftast i replikerna. Den som är dominerande skall ha dominerande och mästrande repliker. En slug bov skall ha sluga bovrepliker. Hjälten, som man helst bör ty sig till, bör vara snäll men smart, och ha snälla men smarta repliker. Osv. Slutligen, skall man skriva psykologiskt trovärdigt är det förmodligen första person (jag-form) som är bästa Point of View. Där har man tillgång till en persons alla tankar och kan ösa på. 
  Några synpunkter.

--Ahrvid

--
ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag]
Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp!
Gå med på SKRIVA! http://www.skriva.bravewriting.com
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skr�  *  �dsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx f�istkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: