[SKRIVA] Om Textflöden på KB








Kgl Biblioteket har i vår en seminarieserie kallad Textflöden. Jag bevistade 
mötet 15/4 (nästa är 7/5 och man kan antagligen anmäla sig via www.kb.se) som 
hade givits ämnet "Från massdigitalisering till digitala franska band".
  Första föredragshållaren var Kristina Lundblad från Lunds universitet. Hon 
skriver på en doktorsavhandling om bokhistoria, och berättade om hur man vid 
digitalisering av gamla böcker försöker simulera känslan av att bläddra. Det är 
vanligt vid presentation av gamla böcker på museer. Besökare får en skärm, och 
när de rör med fingret på en sidkant (av bilden av en uppslagen bok) och drar 
med det följer sidan med, som om man bläddrade på riktigt. En annan sak hon 
noterade var att en boks uppenbarelse, omslag, typsnitt, känslan när man håller 
i boken bidrar till upplevelsen av boken, rent av till hur man tolkar 
innehållet. Men det här föredraget kändes mer som en stilla uppvärmning.

Näste föredragshållare var Jussi Karlgren, som forskar i informationsåtkomst på 
SICS (datorforskningsinstitut - Torkel Franzén jobbade där, t ex). Han 
redogjorde för hur man kan betrakta ämnet genrer. Det finns - i hans 
genremening - genrer som nyhetstext, brev, samtal, romaner, lyrik, lagtext,... 
Och hur man definierar och uppfattar dessa genrer påverkas av faktorer som 
interaktivitet (bok, brev, samtal har olika grad av det), bandbredd (video, 
personligen, telefoni, handskrift, tryckt text rymmer alla olika mängd info), 
och inforiktning (en till många, många till en, många till många, en till en).
  Men han inriktade sin definition av genre mycket på stilistik och funktion. 
Vad gäller stilistik menar han att olika genrer har vissa former, utmärks av 
vissa LIX-tal (slå upp det!), vissa ordval, osv. Som kommande från science 
fiction-genren vill jag naturligtvis påpeka att sf inte alls behöver bindas av 
detta. Vi har alla möjliga former av stilistik från barn-sf av Tom Disch till 
stilistiskt avancerade, "strukturalistiska" romaner av Sam Delany. Men vad 
gäller funktion har han en del poänger. Vi känner väl alla till Roland 
Adlerberths definition av sf-genren: "Sf är det jag hittar på biblioteket under 
etiketten sf". Och denna etikett har förstås sin funktion, i marknadsföringen, 
i hur kritiker behandlar genren, i hur böcker sorteras på biblioteket, osv.

  En reflektion av undertecknad är att genre-begreppet rimligtvis är 
*mångdimensionellt*. Dvs vad som definierar en genre kan bestämmas av flera 
kriterier eller axlar. Man kan bestämma funktion, stilistik, innehåll, plats i 
tid och rum (t ex "sf = utspelas i framtiden och/eller rymden"), osv. Och vad 
man väljer för axel beror på i vilket sammanhang man behöver definitionen.
  Karlgren hade en del intressanta noteringar om hur elektronisk text används 
idag. Han menar att datorer och internet ger oss nya knappar att trycka på vad 
gäller hur text och upplevelsen av text framträder, men instrumentbrädan för 
detta är ännu långt ifrån färdig. Datorer och nätet har givit oss helt nya 
möjligheter att uppfatta text, som inte fanns förut. T ex kan man uppleva en 
text i ljud/bild, lagrad, och inriktad på en-till-en-kommunikation (t ex en 
video på Youtube av någon som läser en text).
 Söktjänster som Google och Yahoo nämnde han. Yahoos innehållskatalog för 
sökning visar att genrer är relativt stabila. Yahoos innehållskatalog (som 
används mer än man tror) har 14 huvudkategorier/genrer, som varit oförändrade 
sedan år 2000. I Google märks en förändring över tiden. För tio år sedan var en 
normal Google-sökning två ord; numera är det fem ord. Ett bra sätt att öka 
träffsäkerheten i Google-sökningar är att lägga till ett genreord. Söker man på 
musiktexter kan man lägga till "lyrics" i sin sökning, och då får man fler, 
bättre svar. Många blogare idag är mycket ovana skribenter, vilket visas på att 
de i sin osäkerhet lånar ur andra genrer, t ex lånar ålderdomliga uttryck. Man 
kan se blogare som drar till med "sanna mina ord", en ålderdomlig fras som 
annars sällan används.
  En sammanfattning av Karlgrens resonemang om genrer:
  "Genrer markeras stilistiskt.
  Genrer är inte en beteendevetenskaplig kategori, inte textanalytisk. 
  Läsare är medvetna om genrer.
  Genrer  är användbara.
  Genrer är stabila, men det kan tillkomma nya genrer.
  Text har befriat oss oss från tid, rum och 'våtvara', men bundit oss till 
statiska artefakter." (= den fysiska formen en text presenteras i eller 
manicken för att ta del av en text.)

Men även om hans föredrag var intressant, var dagens kanske intressantaste 
utläggning den av Anna Gunder, litteraturvetare från Uppsala universitet, som 
talade över ämnet "Bokslukare och bladvändare. Om text och hypertext i olika 
medier". (Men hon mumlade en del när hon pratade - speaker, speak up!)
  Hon sade en del intressant om texten i elektronisk form (t ex att hon inte 
anser att en text degenererar bara för att den är elektronisk, utan den formen 
kan innebära en hel del fördelar, t ex att man kan söka fritt i E-text).
  Men det hon talade mest om var hypertext, närmare bestämt 
hypertextlitteratur, ett ämne som hon studerat i över ett decennium. Hypertext 
var ett begrepp som myntades av Ted Nelson på 60-talet. Och om ni inte inser 
det är internettjänsten WWW, med sidbeskrivningsspråket HTML i botten, förstås 
ett klockrent exempel på just hypertext.
  För ett par decennier sedan trodde man att att hypertextromaner skulle bli en 
ny, framgångsrik genre. Redan 1987 skrev en Michael Joyce det som *fortfarande* 
är det mest kända exemplet i genren, hypertextromanen Afternoon - A Story (se 
http://en.wikipedia.org/wiki/Afternoon,_a_story ). Därefter har dock genren 
stagnerat.
  Man kan - som Anna Gunder - dela in berättande i två former. Dels den 
traditionella, sekventiella berättelsen, dels multisekventiell berättelse. 
Afternoon - A Story kan enklast beskrivas som en berättelse bestående av 539 
"innehållsfält" (textavsnitt med länkar) och ca 1000 länkar mellan dessa. 
Berättelsen handla om en man som får höra att hans exfru och hans dotter 
omkommit i en bilolycka, och man kan genom att klicka på länkarna följa olika 
vägar genom hans försök att ta reda på vad som egentligen hänt.
  Det finns ingen färdig historia. Man kan gå igenom historien på otaliga sätt, 
och tolka vad som händer på säkert lika många sätt.
  "Det finns inget slut i traditionell mening", sade hon. "Man slutar läsa när 
man fått svar på sina frågor, förstått strukturen eller tröttnat på att läsa."
  Vi fick en liten genomgång av berättelsen (alldeles för kort, enligt min 
mening) och det följde en hel del diskussion. Publiken inbjöds att göra inlägg. 
Jag tog till orda och frågade hur denna typ av hypertextroman skiljer sig från 
de traditionella s k textäventyrsspelen som funnits sedan 1970-talet. (Det 
allra första skrevs för DEC-minidatorer och kallades The Colossal Cave 
Adventure. Sedan dess har det skrivits tusentals, och genren textäventyrsspel 
har varit och är fortfarande ganska populär - i motsats till rena 
hypertextromaner, som tycks ha dött ut.)
  Gunder svarade att i textäventyrsspel kan man interagera mer. Man kan plocka 
upp och införa saker och "gå runt" i ett universum. Men hon kände till genren, 
och höll med om att den påminde en del om hypertextromaner.  Textäventyrsspel 
har också kallats "interactive fiction", och är föregångare till många av 
dagens dataspel - man har bara lagt till en med åren allt mer avancerad grafik. 
Och man har lagt till allt mer grafik ju snabbare och kraftigare datorerna 
blivit - många av dagens populära spel är nästan fotorealistiska, även om de 
till strukturen *fortfarande* har drag från de gamla textäventyrsspelen.
  Jag hade ett annat inlägg i diskussionen, som gick ut på att människans 
hjärna verkar hårdkodad för att gilla sekventiella berättelser. När vi skall 
faktamässigt hantera verkligheten är vi inne på "multispår"-tänkande i och med 
att världen är så komplex. Men när vi vill ta del av en berättelse och bli 
underhållna, vill vi ha en *bestämd* berättelse, i ett spår, där det inte 
efterlämnas några lösa trådar eller oklarheter. Det har gällt inom berättandet 
från de grekiska dramerna för 2 500 år sedan och framåt. Vi har en inbyggd 
mekanism för det som kallas dramaturgi. Det kan möjligen vara en förklaring 
till att iden om hypertextromaner aldrig riktigt lyft.
  När seminariets formella del upplöstes bjöd KB på eftersnack med snacks och 
dryck, och plötsligt blev jag knackad i ryggen av - Lennart Stark! Han är 
numera bibliotekarie på Göteborgs universitetsbibliotek, och var ganska känd i 
sf-kretsar i Göteborg på 80-talet. Vi kom fram till att det måste ha varit 1986 
eller något sedan vi sist sågs! Han höll f ö med mig om att människans förmåga 
att uppfatta berättelser hör samman med sekventiellt berättande. Vi stod och 
pratade ett bra tag, innan han måste rusa iväg till det bästa med Stockholm 
(Göteborgståget).
  Men han var inte den enda bekantingen på plats. Jerry Määttä var där och jag 
gav honom åter (jag har sagt det förr) beröm för Raketsommar, och berättade att 
jag nyligen mötte hans förläggare Jonas Ellerström. Boken har f ö sålt bra, och 
när ellerströms i vår hade REA - där man också sålde Raketsommar - var det 
tydligen de 10 sista exen som gick, sade Jerry. Och Lars Aronsson var på plats, 
känd för projekt som Susning.nu och Projekt Runeberg. Jag snattrade en hel del 
med honom, och föreslog (en tanke som långt ifrån är unik) att Runeberg och KB 
borde ha litet samarbete, då deras uppdrag är likartade (att tillhandahålla 
litteratur). Projekt Runeberg går just nu med litet lågt ångtryck, men kanske 
kan vi hoppas på litet mer fyr under pannan.
  Och tro det eller ej: jag kunde se Aronsson sitta och snacka med KB-chefen, 
och när de gick fick jag små antydningar om att något slag av samarbete KB - 
Projekt Runeberg inte alls var otänkbart. Och så vände man på huvudet, och dök 
på någon som kände Lars "Blixt-Grodon" Olsson (som jobbade på KB innan 
pensionering). Det blev ett mindre myller av bekanta, gamla kontakter, bekantas 
bekanta - och en hel del intressant snack.
  Ett sällsport intressant seminarium.

--Ahrvid

Ps. Har kanske tipsat om det tidigare. Men den som är intresserad av 
"interactive fiction", eller textäventyrsspel, bör ta sig en titt på verktyget 
Inform 7. http://www.inform-fiction.org/I7/Inform%207.html Med det kan man 
skapa en textäventyrsväg i något som påminner om naturligt englelskt språk.
  

--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur 
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ 
IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)




_________________________________________________________________
More than messages–check out the rest of the Windows Live™.
http://www.microsoft.com/windows/windowslive/

Other related posts: