[SKRIVA] Nyanserad beskrivning Ahrvid-bråket

Kristoffer Holmén:


Dessutom är det fortfarande så att jag som inte var med inte har en
aning om vad som hände. Var finner jag mer än bara e-postlisteversioner
om vad som hänt? Jag känner rätt få här (oavsett vilken sida ni befinner
er på) och ska jag döma ut någon på en typ tjugo år gammal händelse så
vill jag gärna ha något lite handfastare.
Jag kom in i sf-fandom samtidigt som det här bråket blossade upp, 1987. Jag var bara 14 år och begrep ingenting av vad som hände då, och brydde mig faktiskt inte heller särskilt mycket. Men i efterhand ser jag att allt kan beskrivas på detta sätt:
Det fanns en fanfond vid namn SEFF, där man en gång/år kunde rösta fram en sf-fan som fick sin resa betald till en större utländsk kongress. Det aktuella året misstänkte Ahrvid att omröstningen inte gått schysst till gentemot fondens egna stadgar och att den huvudansvarige var en viss Anders Bellis.
Jag kan inte avgöra om Ahrvids anklagelse stämde, och det tror jag att få andra heller kan; det kan alltså mycket väl vara som Anders Pemer skriver. Men den allmänna uppfattningen var att Ahrvid gjorde en höna av en fjäder. Vem bryr sig om ifall man tummat lite på reglerna i en liten fanfond? De som stod bakom de _möjligen_ felaktigt registrerade rösterna hade ändå en ärlig uppfattning om vem som borde röstas fram. Typ.
Det skulle väl inte blivit en gigantisk sak av detta, om det inte vore för två besynnerliga människor: Ahrvid och Bellis. Ahrvid är envist principfast intill dödens - eller idiotins - gräns, Bellis är en högljudd bråkstake som kan gå hur långt som helst i förolämpningar och mobbing. Sin vana trogen slog Bellis fast att anklagelserna var *fullständigt* grundlösa, vilket också blev den officiella uppfattningen när diskussionen polariserades.
Tyvärr är Bellis mycket socialt intelligent, fastän på begränsade områden. Han har lätt att samla vänner omkring sig och kan vara mycket rolig att umgås med. Men han är också fandoms största skvallerbytta och skitsnackare, och klarar inte av situationer där han inte tillåts dominera. Hans raseriutbrott när folk går emot hans vilja är legendariska. Vi var många storögda åskådare den gången han förpestade en hel sf-kongress genom att - vit i ansiktet - skälla ut kongresskommittén, eftersom det var rökförbud i lokalerna. Han följde upp det med en mängd förolämpningar och påhopp på mailinglistor. Och lugnade inte ned sig förrän han blev portad från ett antal kongresser.
Följden av den här konstellationen var att Ahrvid stod ensam mot hela fandom (även om han inte erkänner det), och där Bellis satte ribban för retoriken. Ahrvid förlorade flickvän och arbeten och började dricka kopiösa mängder alkohol. På kongresser och i andra sammanhang visade han tecken på att ha blivit psykiskt instabil - slog bl.a. sönder en dörr. Vilket minst av allt förändrade retoriken mot honom.
Bellis och Ahrvid hade båda varit medarbetare på pressbyråtidskriften Nova Science Fiction. Bellis tog sig nu friheten att skriva en krönika om "Ahrvidbråket" i tidskriften, och alltså föra ut saken långt bortom fandoms gränser. Jag har inte läst texten själv, men enligt uppgift gick den i Bellis' vanliga stil. Provokationen tog skruv: Ahrvid lyckades lägga beslag på hela upplagan innan den distribuerats. Det kan inte kallas annat än stöld och egenmäktigt förfarande, trots bakgrunden - sorry, Ahrvid - varför han blev polisanmäld. Och fälld i domstol.
Vid det här laget låg sf-fandom i ruiner. Folk hade lämnat slagfältet och den aktivitet som ändå fanns gjordes mest i små kotterier. Det var först fram mot millennieskiftet som fandom började återhämta sig igen.
På en kongress år 2000 eller 2001 slog Ahrvid fandom med häpnad genom att sträcka ut en försonande hand till Bellis, jag var själv närvarande när det hände. Resten av kongressen satt Ahrvid och Bellis vid ett pubbord och återupplevde gamla minnen. Tydligen hade de trevligt, även om Bellis ständigt var på bettet för att racka ner på minsta sak Ahrvid sade som relaterade till bråket.
Det gick ganska bra under den kongressen, men framöver såg Bellis omsorgsfullt till att vapenvilan inte blev bestående. Gång på gång därefter han han gormat på mailinglistor och i fanzines om att Ahrvid är fräck nog att tilltala honom _vänligt_ på kongresser...
Nu senast såg Bellis alltså till att klämma sig ner som administratör för NoFF, en fanfond med exakt samma uppgift som SEFF. Och naturligtvis hävdar Bellis med *fullständig* övertygelse att han _aldrig tänkt tanken_ att det skulle provocera Ahrvid. Om han vore dum som ett nöt skulle han möjligen inte tänkt det, men givetvis var han medveten om risken - Bellis mer än någon annan. Detta oavsett om det handlade om en medveten provokation (vilket jag inte tror) eller att han bara struntade i reaktionen (sannolikt). Och tro mig, nu sitter Anders Bellis och stormyser över den här nygamla kalabaliken. Han skriver inte särskilt mycket offentligt om det, men varför göra det när alla hans kära, kära vänner hoppar på Ahrvid och avstänger honom från hans egen mailinglista? Det räcker med att lägga bränsle på brasan när den håller på att falna.
Är det för övrigt tänkbart att någon av Bellis' hejdukar (någon av hans personliga vänner) döljer sig bakom "Bruce Harris"? Mitt tidigare förslag Mats H******** är just en sådan personlig vän. 

/Rickard
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravenet.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: