[SKRIVA] Novellskrivandets myter

(Senare kommer jag återposta min "Några novelltips" från förra veckan - något 
putsad på enstaka punkter - då det sedan dess har tillkommit några nya SKRIVA-
medlemmar, som missade artikeln. "Novellskrivandets myter" är dock helt ny. --
AE)

Novellskrivandets myter

Under senare delen av 70-talet började jag skriva mina första noveller 
(uppsatser i skolan oräknade) som jag självmördaraktigt djärvt sedan sände in 
till Sam J Lundwalls Jules Verne Magasinet.
  De refuserades alltid, med i och för sig vänliga brev som dock ständigt 
innehöll samma formuleringar om "många goda enskildheter, men...". (Jag erfor 
senare att alla andra skrivarblåbär erhöll likartade brev, med identiska 
formuleringar om "många goda enskildheter"). det tog mig väl närmare ett 
decennium innan den första novellen accepterades (1986). Långsamt sjönk det in 
i mig åtminstone några grunder för hur man skriver noveller. Jag kom vid 
ungefär samma tid att även på andra vis engageras professionellt i noveller, 
som redaktör (Teknikmagasinet, Nova SF), som översättare (dito), lektör och 
korrespondenslärare (Skrivinstitutet). Jag tyckte att mina noveller blev bättre 
och bättre, och jag fick fler och fler publicerade i professionella och 
semiprofessionella sammanhang (gränsdragningen är ibland svår), och inte långt 
därefter började jag med SKRIVA-listan, från början "manuellt" distribuerad 
från min egen hemmadator via modem.
  Under denna långa process var det förstås en hel del saker som man lärde 
sig.
  Jag tänkte här formulera en del av dessa surt förvärvade visdomar i form av 
"novellskrivarmyter" som jag avvisar och diskuterar kring. Ibland formulerar 
jag mig månne något tillspetsat.
  Därtill han den gode läsaren hålla i minne att det kan finnas fler åsikter i 
en fråga, och jag bara framför *min*. Jag kanske har fel om något? Säg till i 
så fall, och motivera varför du tror eller tycker det!

Myt 1: "Novellskrivande baseras framför allt på medfödd talang."
  Nej. Jag skulle vilja formulera det som så att den som blir en exceptionellt 
bra författare naturligtvis måste ha en rejäl dos talang i grunden. Men för att 
bara bli relativt bra räcker det med en genomsnittlig talang och en massa hårt 
arbete. Kan du få ihop en längre text så att den verkar vettig har du troligen 
*minst* den genomsnittliga talang som krävs - sedan är resten hårt arbete. 
(Minns det jag sagt om att skriva *mycket*. Skriv, skriv, skriv - det spelar 
ingen roll vad du skriver.)

Myt 2: "Novellen är en egen genre."
  Nej, det tycker inte jag i alla fall. En novell är som en roman, bara 
kortare. De lagar som gäller romaner, gäller också noveller, med den enda 
skillanden att man får plats med mindre i novellen (mindre handling, färre 
personer, mer kortfattade beskrivningar osv). "Novell" är bara beteckning på 
ett längdformat. Det finns inget *grunläggande* annorlunda i en novell, jämfört 
med en roman.

Myt 3: "Man kommer på handlingen medan man skriver."
  Icke sade Nicke. Handlingen, eller intrigen, är kanske den mestunderskattade 
komponenten att ta till sig och att lära sig hantera. Dramaturgi kallas det, 
läran om hur man framlägger ett drama (här menar jag inte teater). En 
skönlitterär berättelse handlar om övervinnandet av något, om en 
händelseutveckling där något förändras eller något problem undanröjs. det 'är 
en händelseutvecklingskedja, och det kan ta sin tid att lära sig hur man får 
till länkarna i denna kedja. Det är dock svårt att sitta med en enda startlänk, 
och försöka smida länkarna medan man bygger kedjan. Man bör ha ett hum om vart 
handlingen är på väg, innan man startar - annars kan det bli tvärstopp. Tänk i 
förväg ut ungefär vad som skall hända, så blir det enklare.

Myt 4: "Man behöver inte tänka på stavning, skiljetecken m m - det rättar 
redaktören."
  Som en som suttit och redigerat noveller och beslutat om deras refusering (i 
de flesta fall) kan jag säga att en slarvig text löper många gånger större risk 
att refuseras. Korrläs en eller helst flera gånger innan du sänder in din 
novell i något sammanhang. Korrfunktionen i din ordbehandlare är bra att 
använda, men har blinda fläckar (homonyma ord, felaktig ordföljd m m upptäcks 
inte). Vad gäller ordblindhet, kan noteras att sådan vanligen inte alls är en 
oförmåga att formulera sig, att berätta eller dylikt (en dyslektikers muntliga 
berättelser skiljer sig inte ett dugg från andras), utan det är en brist som 
får bokstäver att snubbla litet huller om buller. Det kan delvis tränas bort, 
delvis kan man ha nytta av korrprogram, delvis kan man fånga upp fel vid 
korrläsning. Att skriva hopplöst dåligt (illa formulerat, stelt, obegripligt) 
är en helt annan talangbrist som inte har med ordblindhet ett göra . (Med detta 
sagt, vill jag skjuta in att jag är medveten oma tt en del av mina texter på E-
postlistor har en massa slarvfel. Jag ser inte like allvarligt på mer 
tillfälliga E-texter och låter toleransnivån mot slarvfel vara högre.)

Myt 5: "Man får aldrig ha med klichéer."
  Jo, det får man, men man skall ha dem på rätt ställe! Man får ha 
klichéartade personer i biroller. Det gäller inte minst noveller, där man 
faktiskt inte kan ge fyllighet åt varenda person som dyker upp. En annan sak är 
språkiga klichéer som ibland faktiskt kan passa som hand i handske (se där var 
en!). Som alltid gäller övermättnadsregeln: för mycket är fel. En text som 
enbart rymmer klichéer blir pltt och tröttsam. En text som hela tiden desperat 
försöker vara nydanande kan bli förvirrande och lika tröttsam. Lagom är bäst. 
(Sedan är vi alla nog inte eniga om vad som är en kliché. Jag tycker att den 20-
någonting-åriga halvstudenten som som vill bli konstnär eller musiker och 
driver omkring på rövinspartyn och pratar tillgjort existentialistiskt är en 
totalutsliten jättekliché. Men de 100-tals författare som fortfarande 
producerar slikt tycker uppenbarligen att 30 år gammalt Ulf Lundell 
epigoniserande är originellt.)

Myt 6: "Man måste skriva vackert."
  Nej. Skriv rakt, enkelt och ransonera det sirliga. Fy tusanför den so 
försöker leka Björn Ranelid i varenda mening (inte ens original-Ranelid är 
särskilt intressant).  det bästa språket är det sparsmakade, som väljer färre 
men rätt ord snarare än många och  tillkrånglade.

Myt 7: "En riktig bra rollspelskampanj måste bli en fantastisk novell."
  Nej, det tror jag knappast. dels är dramaturgierna i skönlitteratur och 
rollspel olika, så det ena brukar inte låta sig överföras till en bra 
berättelse i den andra formen. Dels är rollspel baserat på spontan inlevelse, 
medan en novell är litet kallare och mr matter-of-factly. Novellen har fastare 
former, medan rollspelet är lösare. Man kanske kan säga att novellen förhåller 
sig till rollspelet som en teaterpjäs till en fotbollsmatch. (Jag tror inte ens 
att miljöbakgrunden i ett rollspel enkelt lånar sig till en novell. De exempel 
jag sett är inte lovande,. det blir något krampaktigt över försök att skriva 
noveller "i" ett färdigt rollspelsuniversum.)

Myt 8: "Noveller är besvärliga, då man måste hitta på nya personer och 
bakgrunder hela tiden."
  Logiken brukar förklaras: om man säger att tio noveller är lika låpnga som 
en roman, är det uppenbarligen besvärligare att hitta på tio 
personuppsättningar och tio bakgrunder , jämfört med att bara hitta på en. Så 
långt må myten stämma - men man *behöver* inte göra så. Jag tycker att man 
skall återanvända sina novellbakgrunder och -personer. Skriv serier av noveller 
där samma personer och bakgrund används om och om igen. En fördel är att man 
själv, såväl som läsaren, med tiden kommer att lära känna sina personer bättre, 
och man får med tiden en igenkännandets glädje. Vad tycker du själv om att gång 
på gång få träda in genom dörren till 221B Baker Street och möta mannen med 
fiolen och tobaken i den turkiska tofflan? Är det inte trevligt, så säg! (Men 
det återstår ändå att man i noveller måste hitta på nya handlingar hela tiden. 
I den meningen kan noveller vara besvärligare "per längdenhet" än romaner.)

Myt 9:  "Redaktörer är elaka typer som bär på en personlig aggression mot mig; 
de ligger dessutom långt under genomsnittlig begåvning eftersom de vägrar att 
inse mit uppenbara geni."
  Sällan gosse. (Eller sällan bruden.) Det är sällsynt att redaktörer på de få 
forum som finns för noveller går omkring och hatar ett namn på ett papper till 
en person de aldrig träffat. Barnsliga antipatier brukar vara förbehållet de 
riktigt exklusiva, inre litterära cirklarna... Nej, den stackars redakören har 
nog bara sett ditt tafliga novellförsök alltför mågna gånger förr. Och faktum 
är att även om novellen är mer än genomsnittligt bra kan den bli refuserad för 
att den trots allt inte riktigt motsvarar vad som eftersöks. Försök se vad som 
inte paassar, skriv något som motsvarar kravspecifikationen bättre, och kom 
igen - och igen - och igen.

Myt 10: "Det är en utmärkt idé att skriva en fantasy om en missförstådd hjälte 
med ett magiskt svärd som beger sig på en quest, eller en hårdför rymdhjälte 
som med en strålpistol i näven landar på en främmande planet. Och jag har 1000 
liknande idéer som kommer från samma ställe!"
  Glöm det.

Myt 11: "Jag har en jättebra idé, som aldrig använts förr!"
  Bara ett tips: Skriv till Used Literary Ideas and Innovations Ltd,  11 
Noteven Close, 4C4U London och kolla först. Risken är stor att din unika idé 
redan använts åtminstone dussinet gånger. Den firman ahr koll. Alla författare 
köper sina idéer därifrån (om de inte kommer på och mödosamt utarbetar idén 
till en fungerande handling själva).

Myt 12: "Novellskrivgande är en säker väg till rikedom, och novellens status 
som konstform har aldrig varit högre!"
  Du måste vara en science fiction-författare...

--Ahrvid

-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: