[SKRIVA] Re: Novellen "Sista hemligheterna i Projekt Lajka"

  • From: Mikke Schirén <mikkeschiren@xxxxxxxxx>
  • To: skriva@xxxxxxxxxxxxx
  • Date: Fri, 23 Sep 2011 22:13:26 +0200

Tack för att jag fick läsa.
Jag tycker den funkar ganska bra - jag skulle stryka tidsangivelserna,
de känns det inte riktigt med dessa exakta tider. Den kan behöva
tänkas igenom ett par gånger till, vad kan en hund förstå i din
berättelse - om den förstår bil och hus, så kanske den även borde
förstå att den ska åka ut i rymden till exempel?

Jag har inga problem med att man förmänskligar djur - en av mina
favoritböcker är Timbuktu av Paul Auster (en berättelse ur en hunds
perspektiv). Det gäller bara att jag som läsare ska köpa det, satt i
berättelsens eget universum Jag har heller inga problem med att man
inte heller sig till verkliga fakta - det är ju menat att vara
litteratur - inte en faktatext Så det tycker jag är en märklig
invänding.

/mikke



Den 23 september 2011 20:29 skrev håken eklund <doghead@xxxxxxxxxx>:
>
>
>
>
>
>  Lajka förstod sig inte på människorna. Dom
> betedde sig väldigt besynnerligt. Hennes mor hade sagt det åt henne flera
> gånger innan de skiljdes åt.
>
>
>
> - Lajka, håll dig underlägsen så är
> människorna goda.
>
>
>
>  Hon hade haft rätt. Lajka levde sig liv
> underlägsen och människorna var verkligen generösa med både mat och värma. Men
> besynnerliga var dom.
>
>
>
>  Lajka fattade till exempel aldrig varför
> hon skulle ha där platsbubblan på huvudet. Människorna brukade sätta på henne
> den och sedan satt de och tittade på henne med väldigt konstiga blickar. De
> skrev på lappar, tryckte knappar och drog i spakar en liten stund innan de tog
> av henne platsbubblan igen.
>
>
>
>  Lajka tog det säkra för det osäkra och
> spelade därför ångerfull varje gång som de plockade fram den. För kanske var
> det någon slags bestraffning för något hon gjort? Hon kanske skällt för högt
> eller dragit för hårt i kopplet? Det kunde vara hur det ville med den saken.
> Hon höll sig underlägsen.
>
>
>
>  Med plastbubblan på huvudet var det
> omöjligt att klia sig bakom öronen. Men det värsta var att det blev immigt och
> då såg man nästan ingenting. Väldigt tråkigt blev det också förstås. Det fanns
> egentligen inget annat att göra än att sitta och lyssna på det monotoa 
> surrande
> ljudet som alltid hördes.
>
>
>
>  Sedan såg plötsligt männen bakom imman
> väldigt glada ut. De tog av henne plastbubblan, klappade om henne och gav 
> henne
> någon liten godsak att äta. Husse fram kopplet och sedan tog de en promenad i
> skogsområdet som låg utanför huset där plastbubblan bodde innan de åkte hem.
>
>
>
>  Då kändes de som om hon blivit förlåten för
> det som hon aldrig visste om att hon gjort.
>
>
>
> ~
>
>
>
>  En tidig morgon kom Lajkas husse och väckte
> henne. Han gav henne mat. Det var den godaste mat hon ätit. Instinkten sa att
> det var lever. Hon slukade skålens innehåll med en växande oro inombords. 
> Husse
> tycktes så spänd och Matte var mycket ledsen när de efter morgonmålet haft den
> vanliga kelstunden.
>
>
>
>  Hennes huvud började bubbla av frågor. Hade
> hon varit olydig? Var hon inte tillräckligt underlägsen? Varför fick hon så 
> god
> mat?
>
>
>
>  Husse kopplade henne och motvilligt
> följde hon med. Hoppade in i bilen. Matte stod på trappan till huset och
> tårarna rann nedför hennes kinder. Lajka gnällde och bilen for iväg.
>
>
>
>  Husse körde under tystnad. Även det var ett
> dåligt tecken. Han brukade sjung folkvisor eller lyssna på bilradion. Lajka la
> sig ned på golvet och somnade.
>
>
>
>  Hon vaknade när Husse stannade bilen. De var
> framme vid platsbubblans hus.
>
>
>
> Hon hade alltså varit olydig!
>
>
>
>  Vad hon än hade gjort den här gången så måste
> det ha varit fruktansvärt olydigt. Det räckte nämligen inte med att straffa
> henne med plastbubblan. Männen satte även på henne en vit dräkt som kändes 
> varm
> och trång.
>
>  Sedan stoppade de in henne i ett runt rum
> genom en lucka av glas. De spände fast henne mot golvet med stora spännen i
> golvet.
>
>
>
>  Rummet var litet och mörkt. Hon hade
> aldrig gillat mörker och fick kämpa för att inte drabbas av panik. Små röda
> dioder blinkade på en liten panel bredvid henne. Annars var det svart.
>
>
>
>  Rummet lyftes upp och det for iväg åt ena
> hållet och sedan for det åt ett annat håll. Det roterade ett kvarts varv, for
> lite upp, lite åt vänster och slutligen ner igen. Det blev det stilla.
>
>
>
> Lajka lyckades vrida
> om kroppen så hon kunde se ut genom glasluckan. Där var himlen.
>
>
>
> Plötsligt öppnade
> någon luckan. Husse stack in huvudet. Äntligen var det över! Hon hade blivit 
> förlåten
> för det hon gjort! Lajka viftade på svansen och skällde en glad hälsning. 
> Husse
> såg skamsen ut och undvek hennes glada, vädjande blick. Han lutade sig in och
> la en av hennes tuggleksaker, det blå trollet, på golvet bredvid henne.
>
>
>
> Sedan lutade han sig
> ut igen och luckan stängdes.
>
>
>
> Han försvann!
>
>
>
> ~
>
>
>
> Lajka ylade av ensamhet. Nu hade hon suttit i det trånga utrymmet i över två
> timmar. Hon var så ledsen att tårarna som runnit nedför hennes håriga kinder
> hade bildat en liten pöl i botten av bubblan.
>
>
>
> Husse! Matte! Rädda mig! Förlåt mig!
> Snälla! Ta mig härifrån!
>
>
>
> Hennes små
> hundtankar var ett virrvarr av ensamhet, förvirring och skräck.
>
>
>
> De små röda dioderna
> blev gröna och allt började vibrera kraftfullt. Lajka trycktes ned mot 
> golvet. Hon
> morrade och skrek mot den osynliga kraften. Den skoningslösa pressen och
> rummets skakningar pågick i fem minuter. Sedan avtog det lika plötsligt som de
> startat.
>
>
>
> Det blev tyst och
> stilla. Hon vred sig så hon kunde se glasluckan igen. Himlen var nu svart och
> stjärnorna tindrade därutanför. Det hade blivit natt. Utmattad somnade Lajka 
> och
> drömde att hon gick i skogen med husse.
>
>
>
> ~
>
>
>
> Fem minuter senare öppnades luckan.
>
> ~
>
>
>
> På marken vid
> övervakningsstationen utbröt tumult. Monitorernas svartvita, snöiga bilder av
> Lajka hade plötsligt visat två hundar i rymdkapseln. I mitten låg Lajka
> avsvimmad och helt i sin ordning. Men bakom stod en annan hund. En vit 
> bullterrier.
>
>
>
> Denna bullterrier
> var helt utan livsuppehållande rymdutrustning och den verkade vara i full färd
> med att skruva loss mästare, slangar och givare från Lajkas dräkt.
>
>
>
> Blipp sa sedan
> skärmarna och svartnade.
>
>
>
> ~
>
>
>
> Projektledare Zjutjka Kudrjavka beslöt att filmerna skulle brännas och att 
> Projekt
> Lajkas kommande rapporter skulle vara skrivna helt utifrån tidigare uttalade 
> förväntningar.
>
>
>
>
>
> Slut
>
>
> -----
> SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
> grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
> request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
>
>



-- 
Mikke Schirén
mikkeschiren@xxxxxxxxx
0702024961
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- 
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: