Tack för att jag fick läsa. Jag tycker den funkar ganska bra - jag skulle stryka tidsangivelserna, de känns det inte riktigt med dessa exakta tider. Den kan behöva tänkas igenom ett par gånger till, vad kan en hund förstå i din berättelse - om den förstår bil och hus, så kanske den även borde förstå att den ska åka ut i rymden till exempel? Jag har inga problem med att man förmänskligar djur - en av mina favoritböcker är Timbuktu av Paul Auster (en berättelse ur en hunds perspektiv). Det gäller bara att jag som läsare ska köpa det, satt i berättelsens eget universum Jag har heller inga problem med att man inte heller sig till verkliga fakta - det är ju menat att vara litteratur - inte en faktatext Så det tycker jag är en märklig invänding. /mikke Den 23 september 2011 20:29 skrev håken eklund <doghead@xxxxxxxxxx>: > > > > > > Lajka förstod sig inte på människorna. Dom > betedde sig väldigt besynnerligt. Hennes mor hade sagt det åt henne flera > gånger innan de skiljdes åt. > > > > - Lajka, håll dig underlägsen så är > människorna goda. > > > > Hon hade haft rätt. Lajka levde sig liv > underlägsen och människorna var verkligen generösa med både mat och värma. Men > besynnerliga var dom. > > > > Lajka fattade till exempel aldrig varför > hon skulle ha där platsbubblan på huvudet. Människorna brukade sätta på henne > den och sedan satt de och tittade på henne med väldigt konstiga blickar. De > skrev på lappar, tryckte knappar och drog i spakar en liten stund innan de tog > av henne platsbubblan igen. > > > > Lajka tog det säkra för det osäkra och > spelade därför ångerfull varje gång som de plockade fram den. För kanske var > det någon slags bestraffning för något hon gjort? Hon kanske skällt för högt > eller dragit för hårt i kopplet? Det kunde vara hur det ville med den saken. > Hon höll sig underlägsen. > > > > Med plastbubblan på huvudet var det > omöjligt att klia sig bakom öronen. Men det värsta var att det blev immigt och > då såg man nästan ingenting. Väldigt tråkigt blev det också förstås. Det fanns > egentligen inget annat att göra än att sitta och lyssna på det monotoa > surrande > ljudet som alltid hördes. > > > > Sedan såg plötsligt männen bakom imman > väldigt glada ut. De tog av henne plastbubblan, klappade om henne och gav > henne > någon liten godsak att äta. Husse fram kopplet och sedan tog de en promenad i > skogsområdet som låg utanför huset där plastbubblan bodde innan de åkte hem. > > > > Då kändes de som om hon blivit förlåten för > det som hon aldrig visste om att hon gjort. > > > > ~ > > > > En tidig morgon kom Lajkas husse och väckte > henne. Han gav henne mat. Det var den godaste mat hon ätit. Instinkten sa att > det var lever. Hon slukade skålens innehåll med en växande oro inombords. > Husse > tycktes så spänd och Matte var mycket ledsen när de efter morgonmålet haft den > vanliga kelstunden. > > > > Hennes huvud började bubbla av frågor. Hade > hon varit olydig? Var hon inte tillräckligt underlägsen? Varför fick hon så > god > mat? > > > > Husse kopplade henne och motvilligt > följde hon med. Hoppade in i bilen. Matte stod på trappan till huset och > tårarna rann nedför hennes kinder. Lajka gnällde och bilen for iväg. > > > > Husse körde under tystnad. Även det var ett > dåligt tecken. Han brukade sjung folkvisor eller lyssna på bilradion. Lajka la > sig ned på golvet och somnade. > > > > Hon vaknade när Husse stannade bilen. De var > framme vid platsbubblans hus. > > > > Hon hade alltså varit olydig! > > > > Vad hon än hade gjort den här gången så måste > det ha varit fruktansvärt olydigt. Det räckte nämligen inte med att straffa > henne med plastbubblan. Männen satte även på henne en vit dräkt som kändes > varm > och trång. > > Sedan stoppade de in henne i ett runt rum > genom en lucka av glas. De spände fast henne mot golvet med stora spännen i > golvet. > > > > Rummet var litet och mörkt. Hon hade > aldrig gillat mörker och fick kämpa för att inte drabbas av panik. Små röda > dioder blinkade på en liten panel bredvid henne. Annars var det svart. > > > > Rummet lyftes upp och det for iväg åt ena > hållet och sedan for det åt ett annat håll. Det roterade ett kvarts varv, for > lite upp, lite åt vänster och slutligen ner igen. Det blev det stilla. > > > > Lajka lyckades vrida > om kroppen så hon kunde se ut genom glasluckan. Där var himlen. > > > > Plötsligt öppnade > någon luckan. Husse stack in huvudet. Äntligen var det över! Hon hade blivit > förlåten > för det hon gjort! Lajka viftade på svansen och skällde en glad hälsning. > Husse > såg skamsen ut och undvek hennes glada, vädjande blick. Han lutade sig in och > la en av hennes tuggleksaker, det blå trollet, på golvet bredvid henne. > > > > Sedan lutade han sig > ut igen och luckan stängdes. > > > > Han försvann! > > > > ~ > > > > Lajka ylade av ensamhet. Nu hade hon suttit i det trånga utrymmet i över två > timmar. Hon var så ledsen att tårarna som runnit nedför hennes håriga kinder > hade bildat en liten pöl i botten av bubblan. > > > > Husse! Matte! Rädda mig! Förlåt mig! > Snälla! Ta mig härifrån! > > > > Hennes små > hundtankar var ett virrvarr av ensamhet, förvirring och skräck. > > > > De små röda dioderna > blev gröna och allt började vibrera kraftfullt. Lajka trycktes ned mot > golvet. Hon > morrade och skrek mot den osynliga kraften. Den skoningslösa pressen och > rummets skakningar pågick i fem minuter. Sedan avtog det lika plötsligt som de > startat. > > > > Det blev tyst och > stilla. Hon vred sig så hon kunde se glasluckan igen. Himlen var nu svart och > stjärnorna tindrade därutanför. Det hade blivit natt. Utmattad somnade Lajka > och > drömde att hon gick i skogen med husse. > > > > ~ > > > > Fem minuter senare öppnades luckan. > > ~ > > > > På marken vid > övervakningsstationen utbröt tumult. Monitorernas svartvita, snöiga bilder av > Lajka hade plötsligt visat två hundar i rymdkapseln. I mitten låg Lajka > avsvimmad och helt i sin ordning. Men bakom stod en annan hund. En vit > bullterrier. > > > > Denna bullterrier > var helt utan livsuppehållande rymdutrustning och den verkade vara i full färd > med att skruva loss mästare, slangar och givare från Lajkas dräkt. > > > > Blipp sa sedan > skärmarna och svartnade. > > > > ~ > > > > Projektledare Zjutjka Kudrjavka beslöt att filmerna skulle brännas och att > Projekt > Lajkas kommande rapporter skulle vara skrivna helt utifrån tidigare uttalade > förväntningar. > > > > > > Slut > > > ----- > SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan > grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- > request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe). > > -- Mikke Schirén mikkeschiren@xxxxxxxxx 0702024961 ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).