[SKRIVA] Novellen "Sista hemligheterna i Projekt Lajka"

  • From: håken eklund <doghead@xxxxxxxxxx>
  • To: e-skriva-lista <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
  • Date: Fri, 23 Sep 2011 20:29:54 +0200





 Lajka förstod sig inte på människorna. Dom
betedde sig väldigt besynnerligt. Hennes mor hade sagt det åt henne flera
gånger innan de skiljdes åt. 

 

- Lajka, håll dig underlägsen så är
människorna goda.



 Hon hade haft rätt. Lajka levde sig liv
underlägsen och människorna var verkligen generösa med både mat och värma. Men
besynnerliga var dom.



 Lajka fattade till exempel aldrig varför
hon skulle ha där platsbubblan på huvudet. Människorna brukade sätta på henne
den och sedan satt de och tittade på henne med väldigt konstiga blickar. De
skrev på lappar, tryckte knappar och drog i spakar en liten stund innan de tog
av henne platsbubblan igen.



 Lajka tog det säkra för det osäkra och
spelade därför ångerfull varje gång som de plockade fram den. För kanske var
det någon slags bestraffning för något hon gjort? Hon kanske skällt för högt
eller dragit för hårt i kopplet? Det kunde vara hur det ville med den saken.
Hon höll sig underlägsen.



 Med plastbubblan på huvudet var det
omöjligt att klia sig bakom öronen. Men det värsta var att det blev immigt och
då såg man nästan ingenting. Väldigt tråkigt blev det också förstås. Det fanns
egentligen inget annat att göra än att sitta och lyssna på det monotoa surrande
ljudet som alltid hördes.



 Sedan såg plötsligt männen bakom imman
väldigt glada ut. De tog av henne plastbubblan, klappade om henne och gav henne
någon liten godsak att äta. Husse fram kopplet och sedan tog de en promenad i
skogsområdet som låg utanför huset där plastbubblan bodde innan de åkte hem.

 

 Då kändes de som om hon blivit förlåten för
det som hon aldrig visste om att hon gjort.

 

~

 

 En tidig morgon kom Lajkas husse och väckte
henne. Han gav henne mat. Det var den godaste mat hon ätit. Instinkten sa att
det var lever. Hon slukade skålens innehåll med en växande oro inombords. Husse
tycktes så spänd och Matte var mycket ledsen när de efter morgonmålet haft den
vanliga kelstunden.

 

 Hennes huvud började bubbla av frågor. Hade
hon varit olydig? Var hon inte tillräckligt underlägsen? Varför fick hon så god
mat?



 Husse kopplade henne och motvilligt
följde hon med. Hoppade in i bilen. Matte stod på trappan till huset och
tårarna rann nedför hennes kinder. Lajka gnällde och bilen for iväg. 



 Husse körde under tystnad. Även det var ett
dåligt tecken. Han brukade sjung folkvisor eller lyssna på bilradion. Lajka la
sig ned på golvet och somnade.

 

 Hon vaknade när Husse stannade bilen. De var
framme vid platsbubblans hus.

 

Hon hade alltså varit olydig!   

 

 Vad hon än hade gjort den här gången så måste
det ha varit fruktansvärt olydigt. Det räckte nämligen inte med att straffa
henne med plastbubblan. Männen satte även på henne en vit dräkt som kändes varm
och trång. 

 Sedan stoppade de in henne i ett runt rum
genom en lucka av glas. De spände fast henne mot golvet med stora spännen i
golvet.



 Rummet var litet och mörkt. Hon hade
aldrig gillat mörker och fick kämpa för att inte drabbas av panik. Små röda
dioder blinkade på en liten panel bredvid henne. Annars var det svart.

 

 Rummet lyftes upp och det for iväg åt ena
hållet och sedan for det åt ett annat håll. Det roterade ett kvarts varv, for
lite upp, lite åt vänster och slutligen ner igen. Det blev det stilla.

 

Lajka lyckades vrida
om kroppen så hon kunde se ut genom glasluckan. Där var himlen.

 

Plötsligt öppnade
någon luckan. Husse stack in huvudet. Äntligen var det över! Hon hade blivit 
förlåten
för det hon gjort! Lajka viftade på svansen och skällde en glad hälsning. Husse
såg skamsen ut och undvek hennes glada, vädjande blick. Han lutade sig in och
la en av hennes tuggleksaker, det blå trollet, på golvet bredvid henne.

 

Sedan lutade han sig
ut igen och luckan stängdes.

 

Han försvann!



~



Lajka ylade av ensamhet. Nu hade hon suttit i det trånga utrymmet i över två
timmar. Hon var så ledsen att tårarna som runnit nedför hennes håriga kinder
hade bildat en liten pöl i botten av bubblan. 



Husse! Matte! Rädda mig! Förlåt mig!
Snälla! Ta mig härifrån!

 

Hennes små
hundtankar var ett virrvarr av ensamhet, förvirring och skräck. 



De små röda dioderna
blev gröna och allt började vibrera kraftfullt. Lajka trycktes ned mot golvet. 
Hon
morrade och skrek mot den osynliga kraften. Den skoningslösa pressen och
rummets skakningar pågick i fem minuter. Sedan avtog det lika plötsligt som de
startat.

 

Det blev tyst och
stilla. Hon vred sig så hon kunde se glasluckan igen. Himlen var nu svart och
stjärnorna tindrade därutanför. Det hade blivit natt. Utmattad somnade Lajka och
drömde att hon gick i skogen med husse.



~



Fem minuter senare öppnades luckan. 

~

 

På marken vid
övervakningsstationen utbröt tumult. Monitorernas svartvita, snöiga bilder av
Lajka hade plötsligt visat två hundar i rymdkapseln. I mitten låg Lajka
avsvimmad och helt i sin ordning. Men bakom stod en annan hund. En vit 
bullterrier.

 

Denna bullterrier
var helt utan livsuppehållande rymdutrustning och den verkade vara i full färd
med att skruva loss mästare, slangar och givare från Lajkas dräkt.



Blipp sa sedan
skärmarna och svartnade.

 

~



Projektledare Zjutjka Kudrjavka beslöt att filmerna skulle brännas och att 
Projekt
Lajkas kommande rapporter skulle vara skrivna helt utifrån tidigare uttalade 
förväntningar.

 

 

Slut

                                          
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- 
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: