Lajka förstod sig inte på människorna. Dom betedde sig väldigt besynnerligt. Hennes mor hade sagt det åt henne flera gånger innan de skiljdes åt. - Lajka, håll dig underlägsen så är människorna goda. Hon hade haft rätt. Lajka levde sig liv underlägsen och människorna var verkligen generösa med både mat och värma. Men besynnerliga var dom. Lajka fattade till exempel aldrig varför hon skulle ha där platsbubblan på huvudet. Människorna brukade sätta på henne den och sedan satt de och tittade på henne med väldigt konstiga blickar. De skrev på lappar, tryckte knappar och drog i spakar en liten stund innan de tog av henne platsbubblan igen. Lajka tog det säkra för det osäkra och spelade därför ångerfull varje gång som de plockade fram den. För kanske var det någon slags bestraffning för något hon gjort? Hon kanske skällt för högt eller dragit för hårt i kopplet? Det kunde vara hur det ville med den saken. Hon höll sig underlägsen. Med plastbubblan på huvudet var det omöjligt att klia sig bakom öronen. Men det värsta var att det blev immigt och då såg man nästan ingenting. Väldigt tråkigt blev det också förstås. Det fanns egentligen inget annat att göra än att sitta och lyssna på det monotoa surrande ljudet som alltid hördes. Sedan såg plötsligt männen bakom imman väldigt glada ut. De tog av henne plastbubblan, klappade om henne och gav henne någon liten godsak att äta. Husse fram kopplet och sedan tog de en promenad i skogsområdet som låg utanför huset där plastbubblan bodde innan de åkte hem. Då kändes de som om hon blivit förlåten för det som hon aldrig visste om att hon gjort. ~ En tidig morgon kom Lajkas husse och väckte henne. Han gav henne mat. Det var den godaste mat hon ätit. Instinkten sa att det var lever. Hon slukade skålens innehåll med en växande oro inombords. Husse tycktes så spänd och Matte var mycket ledsen när de efter morgonmålet haft den vanliga kelstunden. Hennes huvud började bubbla av frågor. Hade hon varit olydig? Var hon inte tillräckligt underlägsen? Varför fick hon så god mat? Husse kopplade henne och motvilligt följde hon med. Hoppade in i bilen. Matte stod på trappan till huset och tårarna rann nedför hennes kinder. Lajka gnällde och bilen for iväg. Husse körde under tystnad. Även det var ett dåligt tecken. Han brukade sjung folkvisor eller lyssna på bilradion. Lajka la sig ned på golvet och somnade. Hon vaknade när Husse stannade bilen. De var framme vid platsbubblans hus. Hon hade alltså varit olydig! Vad hon än hade gjort den här gången så måste det ha varit fruktansvärt olydigt. Det räckte nämligen inte med att straffa henne med plastbubblan. Männen satte även på henne en vit dräkt som kändes varm och trång. Sedan stoppade de in henne i ett runt rum genom en lucka av glas. De spände fast henne mot golvet med stora spännen i golvet. Rummet var litet och mörkt. Hon hade aldrig gillat mörker och fick kämpa för att inte drabbas av panik. Små röda dioder blinkade på en liten panel bredvid henne. Annars var det svart. Rummet lyftes upp och det for iväg åt ena hållet och sedan for det åt ett annat håll. Det roterade ett kvarts varv, for lite upp, lite åt vänster och slutligen ner igen. Det blev det stilla. Lajka lyckades vrida om kroppen så hon kunde se ut genom glasluckan. Där var himlen. Plötsligt öppnade någon luckan. Husse stack in huvudet. Äntligen var det över! Hon hade blivit förlåten för det hon gjort! Lajka viftade på svansen och skällde en glad hälsning. Husse såg skamsen ut och undvek hennes glada, vädjande blick. Han lutade sig in och la en av hennes tuggleksaker, det blå trollet, på golvet bredvid henne. Sedan lutade han sig ut igen och luckan stängdes. Han försvann! ~ Lajka ylade av ensamhet. Nu hade hon suttit i det trånga utrymmet i över två timmar. Hon var så ledsen att tårarna som runnit nedför hennes håriga kinder hade bildat en liten pöl i botten av bubblan. Husse! Matte! Rädda mig! Förlåt mig! Snälla! Ta mig härifrån! Hennes små hundtankar var ett virrvarr av ensamhet, förvirring och skräck. De små röda dioderna blev gröna och allt började vibrera kraftfullt. Lajka trycktes ned mot golvet. Hon morrade och skrek mot den osynliga kraften. Den skoningslösa pressen och rummets skakningar pågick i fem minuter. Sedan avtog det lika plötsligt som de startat. Det blev tyst och stilla. Hon vred sig så hon kunde se glasluckan igen. Himlen var nu svart och stjärnorna tindrade därutanför. Det hade blivit natt. Utmattad somnade Lajka och drömde att hon gick i skogen med husse. ~ Fem minuter senare öppnades luckan. ~ På marken vid övervakningsstationen utbröt tumult. Monitorernas svartvita, snöiga bilder av Lajka hade plötsligt visat två hundar i rymdkapseln. I mitten låg Lajka avsvimmad och helt i sin ordning. Men bakom stod en annan hund. En vit bullterrier. Denna bullterrier var helt utan livsuppehållande rymdutrustning och den verkade vara i full färd med att skruva loss mästare, slangar och givare från Lajkas dräkt. Blipp sa sedan skärmarna och svartnade. ~ Projektledare Zjutjka Kudrjavka beslöt att filmerna skulle brännas och att Projekt Lajkas kommande rapporter skulle vara skrivna helt utifrån tidigare uttalade förväntningar. Slut ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).