[SKRIVA] Novell: Striden vid OK MacKen

Nedan en s k faaanfiction, en humoristisk novell som på ett annorlunda sätt behandlar kända fenomen inom sf-fandom, svensk fandom närmare bestämt, och i detta fall presenterar mot en 
fond av vilda västerns miljöer...

Striden vid OK MacKen

eller

Svindlande hemorröjder
- Belly the Kid, ge upp! skrek Wyatt Storm med myndig stämma. Du har inte en chans. Ni är 
omringad.
Storms män spände med ett utdraget kluckande sina vapen, för att understryka allvaret. Solen låg het och dallrande över den lilla byhålan Fandom Creek. Det var snart middagstid. Hettan var 
olidlig. Till och med kakutsarna verkade be om nåd i värmen.
- Men jag är ju Sheriffen!!
- Ha, det där märket har du köpt i en leksaksbutik. Efter att du själv fyllt i valsedlarna i det så kallade sheriffvalet. Jag är förvånad över att du över huvud taget kan skriva... - Det hade jag ju medhjälpare som kunde...jag menar, jag vet inte vad du talar om!! Du skall 
alltid bråka!!
Belly the Kid började låta desperat.
- Den som började bråka är mr "sheriffen" Belly the Kid. Det vet alla. Vi hittade högen med de förfalskade namnteckningarna. Vår självutnämnde "sheriff" har länge nog kommit undan med att råna befolkningen här i Fandom Creek. Och jag, Wyatt Storm, är en US Marshal alldeles på riktigt, och skall sätta stopp för det. En marshal smäller högre än en självutnämnd leksaksheriff... För ögonblicket var det stilla vid OK Machen. Kanske för stilla... Och definitivt för hett.Wyatt Storms flämtade i hettan där de var utposterade för att omringa The Belly Gang. Det torra 
dammet bet sig fast i ögon och lungor.
Marshal Storm visste att han hade råd att vänta ännu ett tag. Men det hade knappast Belly the Kid. Wyatts män hade vatten. Det hade inte de omringade. Snart skulle solen stå som högst på 
himlen.
I sitt sinne rekapitulerade Wyatt Storm allt som hänt. Någon dag skulle kanske hans barnbarnsbarn eller någon komma över den här historien, och då kunde det vara bra att veta 
hur det gått till.
- Wyatt, hade hans chef sagt en dag. Vi har fått rapporter om att det inte står väl till i Fandom Creek. The Belly Gang har tagit över stället och bedrar folket på deras surt ihopsamlade slantar. 
Jag vill att du samlar ihop dina bästa män och tar hand om saken.
- The Belly Gang... Jag har hört talas om dem. Är det inte Belly the Kid som... - Just det, sade chefen. Han brukar utannonsera en "fond" och så förfalskar han namnteckningarna och tar pengarna själv. Han är besjälad av att bestjäla, kan man säga. - Det är ju inte bättre än att råna en dilligens! Förresten trodde jag att Belly the Kid var 
analfabet.
- Han har medarbetare som kan fylla i förfalskningarna. Vi har sett alla papprena. När kan du 
fara, Wyatt?
- I morgon bitti. Låt mig bara samla ihop mina mannar.
Han hittade sin bror Virgin Storm i en bordell. Han brukade hänga där utan en aning om vad han hade där att göra. Den lojale men ofta lätt sjuklige E E "Doc" Hollismith fann han som vanligt på krogen. Han satt där vid sitt stambord djupt involverad i ett vilt parti Stora Mossen. - Du bluffar, sade Docs motståndare. Det finns ingen station som heter Blåsut... Bara namnet är 
ju alldeles för satisfierande av roandekravet.
- Syna mig, om du törs, sade Doc lugnt.
Wyatt väntade tills Doc kunnat håva in den nätta vinsten och tog honom sedan åt sidan. - Vi har fått ett nytt uppdrag, sade han till Doc. Jag har fått tag på Virgin och de andra. Vi drar i 
mogon bitti.
- Hur, men vart?
- Till Fandom Creek, Doc
- Fandom Greek? Är den hålan bebodd av de där banjospelande halvturkarna som bor i ruiner, 
luktar fisk och dricker blaskigt vin som smakar ruttet trä?
- Nej. Fandom Creek var det. Och det är dags för en visningsned med Belly the Kid. - En showdown... hostade Doc. Jag tror jag förstår. Jag har länge nog velat få näven om hans 
stripiga hår och skalpera honom. 'Noff said.
- Det skulle jag kunna kväda ett skaldestycke om, sade den evigt muntre Johnny Comet. 
- Nej, låt bli! kved alla andra.
Wyatt Storm och hans posse red iväg red iväg när solens första strålar glimtade fram över bergen. Det var ett storslaget landskap. På avstånd sågs kaliforniska stepphöns utföra sin ystra dans medan prärievargen släpade städet från Acme upp till höjden. Kaktusar stack ut i landskapet över vilket torra buskbollar drev i vinden. Vilda libertarianer kunde ses häcka vid kaktusarna och utsöndra sina karaktäristiska läten: "släppkak-tusgift-fritt-ti-ti-ti, släppkak- tusgift...". Här och där fanns en uttorkad och övergiven brunn, som inte ens kunde roa Brunner. Den isande känsla av köld som sipprande in över den stora prärien var otäck. Det var en svindlande fond som sällskapet av råbarkade cowboys hade framför sig. 
Kvällen innan hade man gått igenom fallet på marshalkontoret.
- Det är viktigt att alla inser att den här historien har verklighetsbakgrund, sade chefen. Han visade dem dokumenten som marshalkontoret samlat in. Förfalskning efter förfalskning, 
högar med dokument med påhittade signaturer.
- Det var inte länge sedan, sade chefen. Vi får gå till '87, ni minns plutoniumrushen i Crottled Greeps, innan alla insåg att plutonium inte finns i naturen. Belly-gänget påstådde de hade en fond 
för välgörande ändamål. Det kallades en FAN-fond...
- Vad står det för?
- Food And Nutrition. De lurade i folk att de samlade pengar för svältande indianbarn, och så förfalskade de papprena och snodde pengarna själva. Det för att han bedrog äppelkindade, små söta barn, men också för att han är högeligen pueril, som han fick tillnamnet "the Kid",. - Skurkar! Banditer! hostade Doc.De rånar de svältande. Kan man sjunka lägre... - Det kan man, sade chefen. Belly the Kid tänker upprepa svindleriet. Här, en arresteringsorder, 
undertecknad av guvernör Dennis Blum. Give them hell, boys!
Dessa ord från chefen klingade i öronen hos den ridande skaran. De hade många mil att avverka innan de måste släppa vatten och vattna hästarna, inte nödvändigtvis med samma 
vatten.
Wyatt hade en kartskiss för att hitta vägen. Man måste ta sig genom passet i Gafia Mountains och sedan skulle man följa Fandom River, innan den avvek i den lilla Fandom Creek. Och där, i kanten av en stinkande sumpmark, låg den lilla byhålan med samma namn. Det var trakter som gjorts legendariska av vilda västerns store krönikör John West, eller mellanstore krönikör - eller 
han hade i alla fall skrivit en bok om dessa trakter.
Wyatt Storms posse red förbi en liten koloni av Bellis Perennis.
- Förr användes de där häxblommorna i hemska trolldrycker, hostade den medicinskt kunnige "Doc" - han var i alla fall nästan tandläkare. Bara man kom nära en sådan där bellis fick man hemska utslag och började må illa. Håll avstånd! Vi skall stoppa det slemma häxeri som håller Fandom Creek i sitt våld. Det är ett omen att såg denna uppsättning bellis pe... Men vad var 
det?
- Är det prärievargarna som ylar, så här på blanka förmiddagen, undrade Virgin. - Lugn, sade Wyatt lugnt. Det är bara Johnny Comet! Han blev så inspirerad av blomrabatten att han började komponera sin poesi... Har jag inte sagt åt dig att låta bli, Johnny! - Inte ens prärievargar skulle inte ge ifrån sig ett så infernaliskt oljud, sade Doc Hollismith. Det 
är förbjudet i coyote-protokollet.
Samtidigt i Fandom Creek. The Belly Gang satt bakom galler, men ännu bara gallren till Laissez 
Faire Banque där man satt och delade upp pengarna man svindlat åt sig.
- Ha!! sade Belly. Fyll i det där pappret också, så får vi mer!!
- Låt gå, sade John Heny Holyfart. Vi säger åt honom i efterhand att han "råkat" fylla i denna s k "fullmakt". Tyvärr har inga telefoner uppfunnits än, så att vi kan ringa runt eller påstå att vi gjort 
det.
- Hur var det nu med den där nya "fonden" du skulle hitta på, Belly, undrade Matt Clumsy. Belly the Kid förklarade upplägget. Man skulle lura i folk att man samlade pengar till något välgörande ändamål, men ta alla slantar själv. Så var det bara att fylla i alla "fullmakter" själv. - Sedan är det bara att utannonsera det i lokaltidningen, Helvetes Förbannade Fittbastard- 
Bladet, som vi har i vår ficka!! sade Belly.
Matt sågs gräva i sina fickor med ett osäkert leende.
- Äsch, låt mig gräva!! sade Belly. Jag är van att gräva i andras fickor!! Men vad letar du 
efter?!!
- Du sade vi hade lokaltidingen i vår ficka...
- Det var en meta-metaf...meta-någonting!!
- Det går rykten om att Wyatt Storm och hans män är oss på spåren, sade John Henry Holyfart. 
- Låt dem komma!! sade Belly. Vi har våra zapguns!!
- M-men d-det sägs a-att marshal Storms posse har plonkers också... tillade Matt Clumsy 
nervöst.
- Vi får väl skaffa plonkers också!!
- Jag har hört att det kanske finns hos OK MacKen, sade Clumsy. Där skall det finnas det mesta. Hamburgare, badbollar, videofilmer...inte för att jag förstår vad tusan något av allt detta 
är. Det är ju trots allt bara i slutet av 1800-talet.
- Men först till saloonen, för att fira att vi svindlat åt oss ännu mer!! sade Belly. I detta läge i historien är det dags att berätta om den avancerade beväpningen i Fandom County. Om det var en sak invånarna där inte tålde var det vatten. Därför hade alla dessa cowboys förutom ludna armar - the right to beararms - också vattenpistoler, kallade zapguns. Ammunitionen var billig och en dusch räckte, så var motståndaren ute. Men ett fruktat extravapen var plonkern, en fjäderpistol som sköt en plastpil med en sugpropp. När projektilen med ett våldsamt "PLONK!" satte sig i offrets panna var det läge att ge upp, gå och träffa sin 
skapare, trycka upp tusenskönor, bli en ex-cowboy.
Några månader tidigare hade en skotte vid namn OK MacKen öppnat en servicestation i Fandom Creek,. för den nya frustande, stinkande, hoppande uppfinningen automobilen. Hos honom kunde man köpa petroleum till automobiler, men också allt möjligt annat. Den lilla stadens förledda ungdom som inte hade råd att gå på saloonen brukade samlas på OK 
MacKen och sniffa bensin. Det finns många sätt att få i sig bly.
Nu hade The Belly Gang dock tagit sig till den lokala saloonen, Sad & Macabre. I ett hörn pågick ett parti Stora Mossen. Men annars var det inte mycket skakande gående på. Ack, vilken skam!! tänkte Belly. Här kommer horder slokörade cowboys och står och stirrar omkring sig och varför... varför!!? De kan ju stråla sig i solglansen från den min cowboyska lyskraft (eller vad det nu kan tänkas heta), bara för att mitt i natten i mardrömsaktig fasa vakna upp och inse att de själva har varit så ocowboyska!! Skamligt, tänker man fylld av vånda, ända tills man inser att det straff som drabbat en i själva verket är mycket värre än att ingen pratar med en på en enda saloon under de kommande tjugosju åren - eftersom man, om ni minns, även gått miste om chansen att över natten bli the coolest person in the joint, rik och berömd, och 
oförskämt lycklig och välmående, som jag!!
Belly hade som synes redan börjat fyllna till.
Marshal Storm och hans män slog läger för natten en bit utanför Fandom Creek. Elden de gjort upp på gamla medtagna Olof Möller-böcker sprakade muntert. En fullmåne steg långsamt över horisonten och på avstånd hördes prärievargarna yla. Johnny Comet tog en klunk från en 
medhavd flaska raketbränsle, medan Virgin rörde i en gryta med bönor.
I glöden från elden glänste marshalstjärnan på Wyatt Storms bröst.
- Säg mig, Wyatt, sade Doc Hollismith, hur fick du den där grannlåten?
- Det är en lång historia, suckade Wyatt Storm. Jag har alltid varit intresserad av stjärnorna, så jag såg till att skaffa en. Den är fin, och inte en sådan där som en simpel "sheriff" har hittat i ett 
cornflakespaket.
- Vad är ett "cornflakespaket"? undrade Virgin.
- Äsch, något som uppfinns i framtiden. Men i alla fall, marshal är mer än en sheriff. Marshals utses federalt eller i vissa fall delstatligt, medan en sheriff bara är till för ett county eller en sketen byhåla som Fandom Creek. Ändå har många TV-översättare inte vett att skilja på en marshal 
och en sheriff.
- Vad är "TV-översättare"? frågade Doc. Nej, säg inte... Något som uppfinns i framtiden. 
Förresten, bör man inte översätta "posse" med uppbåd?
- Det är ballare med posse, svarade Wyatt.
Bönorna delades ut och Wyatts män förtärde dem under ett ljudligt smackande och fisande. 
Efter maten lade de upp sina planer.
Wyatt skulle ta några män och närma sig Fandom Creek från nordnordost. Virgin och några pålitliga mannar skulle komma från sydsydost. Doc och ett gäng särskilt utvalda skulle smyga in från ostnordost. Sedan skulle de förena sig vid punkt G7 på och röra sig västsydväst mot Q8 och stanna vid P3. Där skulle man dela sig i två grupper, ena gjorde en kringgående rörelse åt ostvästost, och den andra forcerade vägen mot nordsydnord. Det hela var ytterst fiffigt upplagt. Men när det kom till kritan red man bara in och fann Belly-gänget på saloonen Sad & Macabre. Solen stekte. Sin frukost. Ägget blev förstås sunny side up. Solen slängde in ett par korvar i stekpannan, och mot slutet en skivad tomat, som bara skulle fräsas litet lätt. Den skulle bli en het 
dag för solen, och den insåg att den skulle behöva all energi den kunde få.
Belly försökte stappla ut men vände strax tillbaka genom saloonens flapperdörrar när han såg Wyatt Storm och hans beslutsamma mannar. Tafatt slängde han iväg några zapgun-skurar, men de missade. Aj! Ammunitionen var nästan slut, märkte han. Han letade bland flaskorna för att hitta något att ladda med, och fann till slut en skvätt vatten någon föraktfullt lämnat kvar. Sedan 
rusade han runt och väckte Belly-gänget från ruset.
- Marshal Storm och hans posse har kommit!! ylade han. Vi fick aldrig tag på dessa plonkers 
väl!!?
- Vi kan nog hålla dem på avstånd ett litet tag med våra zapguns, sade Clumsy. Men vi måste ha 
plonkers...och de finns på OK MacKen.
- Det är de där små ögonblicken i livet som räknas!! sade Belly. Vändpunkterna!! De flyktiga tillfällen då man måste fatta ett beslut som kommer att förändra tillvaron till ett silverglänsande, långt liv - talade jag om det förresten!!? Att mycket hög ålder utan några som helst ålderskrämpor numera ingår i Belly-gängpaketet? - fyllt av rikedomar, berömmelse, lycka, välmående och, viktigast av allt, ultimate cool!! Frottera sig med Mengele!!? Forget it!! Han kommer att stirra avundsjukt genom solglarorna utan att begripa hur jag, Belly, kunnat bli så 
osannolikt mycket coolare än han och inte ens våga komma i närheten!!
- Är du fortfarande full, muttrade Holyfart.
- Would you conschider me d-d-drunk!! utbrast Belly och gjorde en halvvolt utför en trappa. Wyatt observerade aktivitet inom det omringade Sad & Macabre. Han instruerade sina mannar 
att vänta. Han visste att tiden var på deras sida.
- Vill du att jag skall göra något särskilt, chefen, sade Tiden och borstade av sin stetsonhatt. 
- Vänta, sade Wyatt. Det är du bra på.
Wyatt såg hur skuggan från kyrktornet blev allt kortare. Plötsligt flög flapprarna till saloonen isär och hela Belly-gänget kom utrustande, vilt zappande. Wyatt slängde iväg ett par symboliska 
skurar men markerade med handen åt sina män att ta det lugnt.
- De verkar vara på väg till OK MacKen, sade Doc.
- Låt dem! sade Wyatt. De kommer inte långt. Virgin är där och ser till att de inte kommer 
längre.
- Men det lär finnas plonkers där, som de kan beväpna sig med, chefen!
- Det har de ingen nytta av, om jag nu läst av solen rätt, sade Wyatt hemlighetsfullt. Knappt hade Belly-gänget nått OK MacKen innan Wyatt omgrupperade sina mannar. Belly- 
gänget var fortfarande omringat, men nu hade de plonkers...
- Belly the Kid, ge upp! skrek Wyatt Storm med myndig stämma. Du har inte en chans. Ni är 
omringad.
Storms män spände med ett utdraget kluckande sina vapen, för att understryka allvaret. Solen 
låg het. Det var hög middagstid.
- Jag har ett förslag, fortsatte Wyatt. Kom ut där från OK MacKen, så tar jag med mig Virgin, 
Doc och så har vi en skjut-ut.
- Fast de där flyktiga ögonblicken är just det!! svarade Belly. Flyktiga!! Ack!! Så sedan, när man om fem dagar upptäcker att man fattat fel beslut, sitter man där överhöljd av tjugosju års 
skam i stället!! Wow, liksom!! Way to go!!
- Vad tusan babblar karln om? Det låter som rena grekiskan. Har han inte nyktrat till än? - Det och solsting, sade Wyatt. Men jag uppfattar det där som ett ja till mitt förslag. Virgin och 
Doc, gör er redo! Kom ut då Belly och ni andra lågliv!
- Måste se till att diligenserna står ordentligt uppradade och att välkomstkommittén med hela delstatsregeringen och alla våra främsta gunmen är på plats, inför det första av de väldiga evenemang - en gigantisk fest till Athens, Georgias, ära- som inleder en månads festivitas, som avslutas med en lyxkryssning världen runt på det enorma kryssningsfartyget Titanic!! Vem som betalar!!? Äsch, no problem!! Vi har redan svindlat av alla sina pengar, och är så chockartat, 
osannolikt rika och berömda att vi pröjsar själva faktiskt!!
Wyatt var på sin vakt. Antingen var detta rabblande av galenskap, Bellys sedvanliga megalomani, eller så var det en krigslist. De utvalda för duellen vid OK MacKen gjorde sig 
redo. Doc spände sin plonker. Wyatt och Virgin kollade sina zapguns.
Långsamt klev några skuggor ut ur OK MacKens innandöme. Wyatts män rörde sig långsamt framåt. Det enda som kunde höras i stillheten var en tyst bris och hemglassdilligensen ett par kvarter bort. Det kastrade lätt i gruset när någon tog ett steg. Det var spännande cowboys. Plötsligt. En rörelse. En hel serie snabba rörelser. SWOSH! CRACK! SEFF! Salvor som avfyrades. KA-BLUFF. Det blev ett kort ögonblick som under åren som kom skulle spelas upp 
i ultrarapid i Wyatts inre.
När dammet skingrat sig låg Belly-gänget oskadliggjorda i den snustorra sanden. - Det gick lättare än jag trodde, sade Virgin. Jag kände hur någon försökte träffa mig, men det 
var tydligen ett blankskott.
- Och jag fick en plonkerpil i pannan, sade Doc, men den fastnade inte, så det var helt ofarligt. - Men våra vapen var nyladdade och skarpa, sade Wyatt. Det gick precis som jag räknat med. - Vad i all världen hade du räknat med, sade Virgin medan de gick fram till de utslagna 
kropparna och petade på dem med sina tåspetsar.
- Det hela var mycket enkelt, sade Wyatt. Belly-gänget hade bara spånken och ingen riktig ammunition. De hade varit på Sad & Macabre hela natten, och där finns garanterat ingen ammunition. De måste fylla sina zapguns med whisky, men att skjuta whisky på en cowboy ger 
ingen effekt. Det är *vatten* vi inte tål! Och så räknade jag med solen...
Solen hade nu passerat zenit men gassade fortfarande obarmhärtigt.
- Whisky i deras zapguns började nu avdunsta i hettan. Spånken har lägre kokpunkt. Och de hade inget vatten att blöta spetsarna på plonkerpilarna med, så de blev ofarliga. Belly-gänget var helt enkelt chanslösa. Nu blir det inga mer fanfondsbedrägerier mot allt hederligt folk i 
Fandom Creek.
Wyatts män tog sig in i Laissez Faire Banque och säkrade mer dokumentation om fondsvindleriet. De gjorde listor och gav tillbaka pengarna till de tacksamma invånarna i Fandom Creek. Först framemot kvällningen red Wyatt och hans män hemåt. Cowboys skall ju rida bort mot solnedgången. Man ville inte svika traditionerna. Belly och hans skurkgäng hade försökt svindla och bedra de hederliga Fandom-invånarna, men fått sitt straff. Plötsligt kom Wyatt att tänka på 
en sak till.
- Du Doc, sade Wyatt. Ytterligare en sak var till vår fördel i striden vid OK MacKen. - Du menar, förutom att vi hade rätten på vår sida, och att man skall klämma åt skurkar och 
bedragare?
- Du kanske noterade hur förvirrade de var, särskilt Belly själv. Hans ointelligenta rabblanden, till exempel. Han var inte bara full som en kaja, utan drabbats av supersolsting. Du förstår, de blev överhettade. De hade inget att fläkta sig med, för i det där fake-gänget fanns inte en enda real fan. 

(Texten är ännu bara ett utkast. Kommentera gärna!)

--
ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag]
Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp!
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravenet.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: