[SKRIVA] Med K-märkt mot månen

Ögnade nyligen åter igenom "K-spanarna" Göran Willis' och Staffan Bengtssons Med K-märkt mot Månen (Bonniers, 1997). När jag först såg boken minns jag att jag tyckte att de missat rätt mycket. Och det intrycket består. Det är visserligen många nostalgiska och gulliga bilder, men bilderna är ofta illa hanterade (onödigt små, saknar bildtext). Och texten om rymderan är ytlig och halvdan. Man får intrycket att de inte gjort sin research. Det verkar som om den enda research de gjort är att resa på semester till Florida under lågsäsong, läsa Det rätta virket, och studera en *annan* persons rymdsamling. (Det är en anonym person vars samling sägs rymma 5000 rymdsouvernirer. Synd att de inte vill säga vem samlaren är; chansen är att det är någon man känner till.) Väldigt många bilder är från motell i Florida, som heter något på "Satellit", och där det glatt hävdas att Mercury-astronauterna slog sig loss under tidigt 60-tal. Men nu ligger de öde - vilket vi får se i alltför många öde-motell-bilder. NASA-folket har säkert flyttat sina partyn till bättre etablissemang, helt enkelt. Flera av bilderna - t ex intressanta affischer - kör de bara i frimärksstorlek, trots att boken genomgående har en bred marginal som skulle räcka till åtminstone 4 ggr större tryck. Och det blir irriterande när de ofta hoppar över bildtext ("Det här orkar vi inte ta reda på mer om", liksom). Hela tiden dyker det upp märkliga sakfel. De kan inte korrekt namn på den ryska månbklen Lunochod (som SVT f ö nyligen hade en kul dokumentär om!) och de tror att det var "Buzz" Aldrin som spelade golf på månen (det var Alan Shepard). På flera ställen antydningsvis nedlåtande mot Eugen Semitjov - de kallar honom ungefär "den där exilryssen". Men Eugen föddes i Sverige - det var hans far Vladimir som var exilryss! Han var f ö Sveriges främste rymdjournalist, och om de läst hans rymdmemoarer Rymdtecknaren hade de kunnat plocka upp massor av intressant stoff. Man får får förhoppning om bättring när de återger Pär Rådströms novell "372 möter kärleken" ur svenska Galaxy (en rätt intressant novell). Men sedan börjar de med en formlig kanonad mot sf-genren. Det verkar baseras på att K-spanarna *enbart* läst böcker av den kanske inte alltför ledande Carl Henner, vars läsare var "stackarna som fick töntiga science fiction-böcker i julklapp på 50-talet" och Henner bidrog "å det grövsta till att förstärka bilden av science fiction-genren som torftig och skrattretande". Man undrar om de inte ens läst det Galaxy de plockar en novell från? Enligt många Sveriges kanske bästa sf-tidskrift någonsin, och långt ifrån "torftig och skrattretande". De ondgör sig över Lindqvists bokserie Atomboken, som faktiskt höll hög klass (med titlar av bl a Asimov och Bester). K-spanarna orkade tydligen inte läsa bortom Carl Henner, och det var synd. "K-spaning" torde väl betyda "Kultur-spaning"? Då förväntar man sig litet djupdykningar. Kanske analyser av rymdkapplöpningen ur socialt perspektiv, förklaringar av tidsandan - rymdålderns *kultur*. Men Willis/Bengtsson lyckas bara med ett tämligen pladdrigt och oengagerat skrapande på ytan.
Vilket inte hindrar en annan från några noteringar om "rymdkapplöpningens" era ur kulturellt perspektiv. Rymdkapplöpningen mot månen var en produkt av det Kalla kriget och 50-talets efterkrigsoptimism. USA och Sovjet måste slåss kring tekniska prestigeprojekt. Om USA byggde en atombomb måste ryssarna göra det också. Skröt USA med att amerikanska hem numera hade kylskåp, måste Chrustjev utlova att i nästa femårsplan skulle man bygga *fler* kylskåp. Osv. Och åren efter andra världskriget verkade allt tekniskt möjligt - man kunde börja dra civil nytta av alla de uppfinningar som kommit i krigets spår. (Atomkraft, jetflyg, datorer, radar och annan ny elektronik, penicillin, ny produktionsteknik, osv.) Den främsta anledningen till att det var Sovjet som sköt upp den första satelliten var att de ännu bara kunde bygga klumpiga atombomber. Raketerna måste göras extra kraftiga för att bära de tyngre ryska bomberna. Amerikanerna hade redan lyckats dra ned vikten på sina kärnpuffar så de klarade sig med mindre raketer. Därför hade ryssarna, men inte amerikanerna, tillräckligt kraftiga raketer för omloppsbana. Och den främsta anledningen till att Kennedy satte upp månen som mål, var att hans rådgivare såg att det var - om än med näpp och nöd - tekniskt möjligt. (Kennedy lovade f ö inte en man på månen "före 1970", som K-spanarna felaktigt anger, utan "before this decade is out". Den formuleringen valdes avsiktligt för att inkludera även år 1970, så att NASA kunde få ett extra år på sig om så behövdes.) Vad K-spanarna möjligen missar är att mycket av "rymdvågen" kom på 50-talet före Sputnik. Amerikanerna började sända upp sondraketer (baserade på V2-teknologi) med filmkameror 100-tals km upp, vars resultat sedan visades i journalfilmerna. Wernher von Braun hade en uppmärksammad artikelserie i Colliers om framtida rymdstationer, Mars-färder m m, illustrerad av britten Chesley Bonestell, som även var verksam inom British Interplanetary Society (en annan grupp som spred rymdintresse). Nämnde Eugen Semitjov skrev i Sverige massor av rymdartiklar i veckopressen långt innan Sputnik. Och Hollywood hade en hel våg av rymden-invaderar-filmer. Rymden var kraftigt "på gång" innan de riktiga rymdprojekten började. Rymdvågen mattades något efter att Apollo nått månen, vilket kanske var naturligt. En viss roll spelade även Vietnamkriget, Flower Power och 1968, och oljeembargokrisen i början av 1970-talet. Något senare spelade det en viss roll att ryssarna gick in i den kommunistiska planekonomins kris, som gjorde att de fick ont om pengar att satsa på rymden varpå de nästan steg av rymdracet. Men rymden har aldrig dött. Det sköljer med jämna mellanrum upp en ny våg av intresse, t ex när Star Wars-filmerna kom. Nya bilder från Mars med ännu bättre upplösning väcker alltid intresse. För en tid sedan hade vi lokal Fuglesang-feber i gamla Svedala. Rymdkitschet är dock inte lika kitschigt som under t ex tidigt 60-tal. Då kunde man sälja vad som helst bara det stod "Rymd-" på det (ungefär som man på 20-talet sålde prylar med tillägget "Radium-" - eller man idag säljer med argumentet "Web-/4G-/Nå't-me-IT-"). För varje generation har det funnits något begrepp som fångat allmänhetens intresse, vilket återspeglats i att det kommit prylar och böcker eller annat om det i stor utsträckning, att man t ex försöker sälja saker genom att anknyta till begreppet, att det blir allmän omtalat i debatten osv. Jag skall nedan försöka göra en lista på begreppen "i tiden" under 1900-talet. Varje begrepp har varit hett i en à två decennier, och ni får ursäkta att tidsangivelserna måste uppfattas som högst ungefärliga (dessutom kan eran för två saker överlappa varandra, och vissa perioder får fler förslag). 

1900- Telegrafi, röntgenstrålning

1910- Radium, flygning

1920- Trådlös radio, bli rik på börsen

1930- Rasbiologi, ekonomisk kris (se "bli rik på börsen"...)

1940- Krig (förstås)

1950- Atom, rymd

1960- Rymd, TV

1970- Flower power, miljörörelse

1980- Persondatorn, video

1990- Internet, EU

2000- Mobiler, nanoteknik

Listan kan förstås diskuteras och kompletteras.

--Ahrvid

--
ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag]
Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp!
Gå med på SKRIVA! http://www.skriva.bravewriting.com

Other related posts: