[SKRIVA] M/S Estonia

Strax efter jag läste den otroliga Estlands-guideboken (se tidigare postning) dök jag på (om det är ordet...) en bok om M/S Estonias förlisning: Estonias väg mot undergång av Anders Jörle och Anders Hellberg. Det verkar vara en rätt vettig bok, som kom ett par år efter katastrofen, men som ändå verkar väldigt välresearchad. Det är alltså inte en konspiratirationsbok som går ut på att ryska maffian eller KGB sprängde fartyget. Det enda nya som framkommit på senare år är att svenska militären tydligen vid några få tillfällen hade transporter via Estline, något som framstår som uteslutet som motiv för att avsiktligt sänka ett skepp med nästan 1000 personer ombord. (Jag skulle tippa att det var gammal kvarglömd rysk militärmateriel, som svenskarna fick ta för att analysera, vilket må ha haft visst infovärde men knappast värt att röra upp hav och land för.) Naturligtvis var det bogvisiret och bogrampen som fallerade. Några sprängskador har aldrig vid dykningar kunnat konstateras. Det var dåligt underhåll och en från början för svag konstruktion, i kombination med att fartyget drevs för hårt - 16-17 knop i styv kuling. Hennes kollegor Silja Europa och Mariella gick den natten bara i 10 knop. Konstruktionsprincipen för s k roro-fartyg är dessutom väldigt känslig och de kapsejsar förvånansvärt lätt om vatten tränger in. Minns t ex Herald of Free Enterprise eller den polska färjan Jan Hevelius. 
  Till katastrofen bidrog en rad faktorer:
* Dålig konstruktion. Det tyska varvet hävdar att deras låsanordningar etc var tåliga och skulle ha klarat sig (och de kan ha försämrats under senare underhållsarbete) men det är svårare att försvara den idiotiska konstruktionsdetaljen med en bogvisirshuva som kunde dra med sig bogrampen. Det gör två "skalskydd" till bara ett. Bogrampen stack upp i bokvisiret och var därför dömt att följa med om den senare trillade loss! Hade bogrampen varit kvar, skulle olyckan aldrig ha inträffat.
* Byråkratiska tabbar. M/S Estonia skulle egentligen inte få gå på öppet hav (som mitten av Östersjön räknas som; det är ingen oskyldig liten insjö utan känd för svår sjögång) utan bara kustnära. Hon byggdes för trafik Sverige-Finland där hon kunde gå inom skärgårdarna. Att hennes roll omdefinierades vid trafik på Tallinn är prekärt. Det kunde ha föranlett att man hårdare synade konstruktionsdetaljer och säkerhet. Men var hon väl en gång "godkänd" så skulle hon väl kunna gå var som helst, tyckte man.
* Dåligt sjömannaskap av den mindre erfarna estniska besättningen. Tre saker förtjänar att påpekas: 1) Kaptenen hade ett "auktoritärt" styre, inspirerat av hur det brukade funka i Sovjet. T ex insisterade han på att besättningen inte fick hänga i baren och supa (och det kan ju synas som bra) men det betydde också att ingen vågade säga emot. Ingen sade emot när han beordrade ganska hög fart i svår sjö (hans mer erfarna kollegor på Finlandsfärjorna drog som synes ned farten). 2) När den svåra slagsidan kom, strax före förlisningen, gjorde M/S Estonia en helt oförklarlig manöver - man girade babord, *mot* vinden. Man skulle ha girat styrbord, bort från vinden. Ett tidigt ingripande kunde kanske ha räddat fartyget, eller iaf försenat olycksförloppet. 3) Man tog inte tidiga larm om konstiga smällar och ljud från fören på riktigt allvar. Detta är typiskt för auktoritärt styre: ingen vill ta ansvar för att ge kaptenen dåliga nyheter ("Sir! Vi håller på att tappa fören!") utan man blir passiv.
* Svenska och finska räddningsinsatser drabbades av förseningar och direkt otur. Det hade inte stoppat olyckan, men möjligen räddat något fler. Larmen från Finland (som låg närmast) var otydliga och sena. De svenska helikoptrarna drog på för fullt på eget initiativ, för man fick ingen klar bild från Finland. Någon svensk helikopter kom iväg sent för att Telia just den natten stängd av mobitex för underhåll, så besättningen kunde inte larmas så snabbt. En annan drabbades av linhaverie för ytbärgaren och måste åka och fixa det. Finska Utö som man använde som mellanbas fick slut på helikopterbränsle. De finska helikoptrarna kunde rädda något fler än de svenska, pga en enkel detalj: deras besättningar hade tränats i att landa på Finlandsfärjor. De kunde överföra skadade dit och därför arbeta snabbare och effektivare. De svenska besättningarna hade ingen träning i att landa på fartyg och måste flyga längre till land med skadade. Något fler hade kunnat räddas om vissa detaljer funkat bättre (man räknar med att ca 230 pers lyckades ta sig ur Estonia, varav ca 130 kunde räddas; de som dog avled främst av drunkning, inte förfrysning). Men ö h t får man intrycket att räddningsmanskapet jobbade professionellt och dedicerat och gjorde allt de kunde.
Det kunde finnas mer att säga. Men vi stoppar där. M/S Estonia är alltså den svåraste fartygskatastrofen i europeiska vatten i fredstid (under WWII sänkte ryssarna flera tyska fartyg med 7-10 000 passagerare i Östersjön, kanske de svåraste förlusterna alla kategorier). Och såvitt jag vet fortsätter man med de här instabila roro-fartygen (roll on/roll off = stora bildäck som hindrar vattentäta skott). Saker liknande M/S Estonia hände innan den katastrofen, och *kommer att hända igen*. 
  Men alla dessa konspirationsteorier tror jag vi kan avskriva.

--Ahrvid

--
ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag]
Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp!
Gå med på SKRIVA! http://www.skriva.bravewriting.com
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: