[SKRIVA] "Felet med svenska deckare"
- From: "Ahrvid Engholm" <ahrvid@xxxxxxxxxxxx>
- To: "skriva@xxxxxxxxxxxxx" <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
- Date: Wed, 27 Jun 2007 21:07:07 +0200
Enligt Expressens Jenny Tunedal (24/6) lider svenska deckare (inte minst
bästsäljare som nesser, Läckberg m fl) av följande sex fel, som hon
nedteckanr i en stor genomgång av den senaste tidens "spänningslitteratur".
Jag tillåter mig att kommentera hennes genomgång:
1. En självgodhet som får dem att fastna i präktig indignation över
sakernas tillstånd.
AE: Förvisso. Vi ser en "samhällskritik" som är rätt ytlig.
2. En slags trgghetsnarkoimani som gör att ett eller annat polisiärt
familjeliv hela tiden måste ställas upp som barriär mot det mörker som
hotar tränga sig på.
AE: Wallander, som har sina tvättider och problem med sin far och sprit
osv.
3. En alltför stark orientering mot effektiv problemlösning.
AE: Om detta är en kritik mot pusseldeckare, håller jag INTE med.
Pusseldeckaren är den intellektuellt mest givande formen av deckare,
tycker jag.
4. Trista miljöer.
AE: Möjligen. Jag har aldrig sett något fel i andra, mer spännande
miljöer, som London kring förrförra sekelskiftet (Conan Doyle), New York
på 40-talet (Stout) eller Engholm under andra halvan av 2000-talet
(Engholm).
5. För många adverb av typen "sade hon glatt/surt/leende/ etc".
AE: Sant.
6. Att det inte finns något utrymme för läsaren att själv lägga till några
känslor. Man registrerar istf att reagera.
AE: Vet inte riktigt vad hon menar. Jag tycker egentligen att en
författare skall skriva så att inte mer än nödvändigt står "mellan
raderna". Man skall inte behöva gissa eller konstruera fram information.
Jag blir störd när en författare inte talar ur skägget utan bara antyder.
Det är tillräckligt med motstånd bara att ta sig in i en berättelse, och
man bör inte öka det motståndet. (För deckare tycker jag t ex att
avgörande ledtrådar bör anges tydligt, inte enbart i en bisats på sid
137.) Och om författaren lyckas registrera tillräckligt väl så att läsaren
hänger med, och författaren drar med sig läsaren känslomässigt - då är väl
det utmärkt! Jag kan inte se något värde i att läsaren (antydningsvis)
skulle konstruera *andra* känslor än författaren avser - då har snarare
författaren misslyckats. Det är utmärkt om läsaren kan fås att åtminstone
registrera - det är inte alla författare som lyckas med det.
Men om detta kan säkert mycket sägas.
--Ahrvid
--
ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag]
Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp!
Novelltävling, info http://www.skriva.bravewriting.com - gå med!
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
- » [SKRIVA] "Felet med svenska deckare"