[SKRIVA] En kväll om E-yttrandefrihet

Jag besökte i torsdags Kulturhuset (Sthlm) där föreningen .SE presenterade de två första böckerna i en ny serie som skall behandla Internet ur olika aspekter. Håkan Lindbergs Introduktion till IP var mer teknisk och behandlar internetprotokollet ur olika aspekter; jag hoppar över den. Anders R Olssons Yttrandefriheten på nätet, var dock mer intresssant. Anders R har jag haft som föreläsare, och jag växlade också en hel del ord med honom efter hans föredrag, då vi drack kaffe och åt smörgåsar .SE bjöd på. Hans ämnesområde är delvis väldigt svårt och motsägelsefullt! (Flera andra inblandade i internetdebatten dök upp på mötet, bl a Lars Aronsson som jag hade en del intressanta samtal med, och Oscar Schwarz som jag bara såg som hastigast.) Anders R Olsson har blivit en av de mest kända både debattörerna och sakkunniga i internetdebatten. Man kan säga att han förespråkar stor frihet men med förstånd. Såvitt jag förstår påpekar han att man får göra mer på nätet än vissa andra debattörer hävdar, men mer extrema excesser vänder han sig emot. Anders R uttrycker sig alltid sakligt, nästan litet torr.
Jag sammanfattar blott en del av vad han sade. Mycket av det tas också upp i hans nya bok. (Som alla fick, och jag hunnit skumma.) 
  Det finns tre goda argument för yttrandefrihet:
1) Sanningen segrar alltid. Får både falska och sanna påståenden framföras, kommer alla till slut att föredra det som är sant. Men det kan bara upptäckas om det sanna och falska får mötas. 2) Demokrati kräver yttrandefrihet. Olika argument måste få framföras så att alla kan ta ställning till dem. Även osmakliga och "dåliga" saker måste få sägas - hur skall de annars kunna genomskådas och folk välja att rösta mot dem? 3) Yttrandefrihet ingår i den personliga integriteten. Man måste få säga vad man tycker, annars är det att inskränka vår personliga frihet. Svensk lagstiftning som berör Internet har oftast varit senfärdig, för inskränkande (varför den blivit irrelevant) och motsägelsefull. Ett exempel är Datalagen från mitten av 70-talet som av princip förbjöd all databehandling av personuppgifter (utan tillstånd av Datainspektionen). När persondatorer kom i början av 80-talet blev Datalagen enbart löjlig. Och den hindrade föga statens uppbyggande av register (då staten alltid fick tillstånd av DI). Mycket av Datalagen ersattes i slutet av 90-talet av Personuppgiftslagen (PUL) som blev lika irrelevant. Man fick tolka om och mildra PUL i efterhand. T ex blev det inte längre förbjudet att lagra "personuppgifter" i löpande text eller på annat sätt som inte var särskilt avsett att underlätta sökning. (Men PUL bortser från Google, som söker i allt!) Anders R tog upp problemen med att privata parter skulle ges myndighetsliknande makt. Telia kan t ex "säga upp internetkontraktet" om man anklagas för att ha brutit mot "avtalsbestämmelser". Men de bestämmelserna går ofta långt utanför vad lagen säger! Och beslut av Telia kan inte överklagas. (I en fråga föreslog jag att man i alla fall kunde stämma Telia för "oskäliga kontraktsvillkor", men Anders R var tveksam till det.) Det är förstås knepigt och tvivelaktigt att försöka lägga innehållsansvar på *tekniska distributörer*. Telia skall väl inte lastas för innehåll i telefonsamtal, eller Posten för vad folk skickar. (Det tyder, enligt min mening, på både tanklöshet och desperation hos politiker när man försöker lägga ansvar hos distribuitörer.) En kanske något god nyhet för sådant som SKRIVA är lagarna syns vara milda mot "små slutna sällskap" som E-postlistor. (SKRIVA är ett slags sällskap; alla har i något skede gått med på listan.) Mycket av det som gäller för websidor etc gäller inte E-post. Det är för mig ett bidragande skäl till att föredra E-postlistor före t ex webforum (som dock också är tekniskt krångligare, för all del). Man kan för websidor skaffa sig ett s k utgivningsbevis (vilket kostar ca 2000 kr) och få utökat yttrandefrihetsskydd motsvarande en tidnings. Då kan man bara åtalas för tryckfrihetsbrott. Anders R kallade dock detta skydd för en "chimär" - redan Yttrandefrihetsgrundlaget (YGL) ger ett betydande skydd mot alla yttranden som sker i a) någon form av fast form och b) har en identifierbar avsändare. Det är troligen en försvinnande liten del av websidor som har utgivningsbevis. Lagstiftarna har försökt hantera websidor som tryckalster och inte hängt med. (Oscar Schwarz påpekade ett sådana websidor förväntades "spara" alla versioner av sig själva, vilket var tekniskt krångligt. Ingen kunde ge svar på vad som gällde.) En stor komplikation är att Internet är internationellt. Var finns servern? Man kan hävda att om man skriver på svenska och tydligen för "en svensk publik" skall yttranden följa svensk lag. Men det är inte så säkert att det går. En svensk domstol kan fälla en svenskspråkig utländsk website, men står den i t ex USA kan man inte stänga den! Amerikansk lag är vanligen mycket mer generös visavi yttrandefrihet. Exempelvis Pirate Bay har man försökt stänga, men den har bara flyttat utomlands. (Pirate Bay sysslar inte med "piratkopiering". Det är en *sökmotor* för att hitta piratkopiering, ungefär som Google.) Internet och lagarna är en väldigt krånglig sak. Läser man Anders R:s bok får man t ex se: "Gäller grundlagen för Internet? Svaret är: Ja - ibland." En sak han inte tog upp i föredraget men som står i boken är att grundlagen har ett antal extra bestämmelser som bara inträder vid krig eller beredskap (då aktiveras ett antal extra förbud mot förräderi, landsvek, farlig ryktesspridning osv). Anders R:s bok påpekar dock att då svensk trupp sänds utomlands i fredsoperationer kan krigslagar kring yttrandefrihet komma att gälla kring dessa! Intressant. "Hets mot folkgrupp" anser jag vara en väldigt knepig sak. Blott "missaktning" mot folkgrupp skulle kunna vara straffbart. I princip förefaller det mig som att det skulle förbjuda berättandet av en rolig historia om örebroare, som är missaktande för dem. Min uppfattning är att "hets" måste avse något väldigt konkret, och inte bara kan bestå av att kritisera, förlöjliga och missakta någon grupp. Man skall t ex få uttala missaktning mot homosexuella (Åke Green friades så småningom, men att han ö h t åtalades anser jag vara skandalöst). Jag anser att *hets* måste utgöras av uppmaning att begå brott mot eller förföljelse av folkgrupp. Frågan om "förtal" eller "förolämpning" på Internet är lika knepig. I princip är förtal att sprida uppgifter som framställer någon som klandervärd eller brottslig - även om det vore sant. Dock är det tillåtet om det är sant (eller sakligen kunde tros vara sant) och med tanke på omständigheterna var ursäktligt att säga så. Omständigheter kan vara att det t ex behövs för en principiell samhällsdebatt. Expressen friades från anklagelse att sprida förtal i spelskandalrättegången. Man kunde inte visa att ett antal lagidrottare spelat läggmatcher, men man hade skäl att tro att det var sant - och i alla fall är debatt kring idrottsrörelsen väsentlig. (Och jag har stundom utan att darra på handen pekat ut skyldiga till ett omfattande bedrägeri i en svensk sf-fanfond, något som är både bevisligen sant och debattmässigt av största vikt att framföra.) Internet och yttrandefrihet är ett minerat område. Min bedömning är att a) mycket som formellt utpekas som förbjudet egentligen blir tillåtet genom att lagar inte hängt med, och b) vi kommer att få se mycket debatt och bråk kring ämnesområdet i *decennier* framåt - inte år, utan decennier.
Efteråt talade jag med bl a Lars Aronsson och Anders R Olsson. Det var första gången jag träffade Lars A (men han kände till mig från nätet), som idag sysslar med litet Runeberg, litet kring Wikipedia och ett projekt att skapa en public domain-karta över världen. Han verkade rätt inne på min linje i upphovsrättdebatten, med mildare hantering av upphovsrätt. Projekt Runeberg drabbas av att upphovsrätten helt sanslöst ökats till 70 år (efter en författares död, dessutom). Anders R frågade jag om ett par saker (han är inte advokat eller så, men kan publicistisk lagstiftning bättre än de flesta). Jag frågade om hans syn på att div folk kring Pirate Bay åtalats för "medhjälp till upphovsrättsbrott". Han ställde sig lätt tvekande till om det fanns ett sådant brott, för det nämns i alla fall inte i URL, och medhjälpandebrott måste specifikt anges. Dock ville han inte zvära på om andra lagar gav öppning för "medhjälp till upphovsrättsbrott". (Jag själv lutar åt att detta konstruerade icke-brott "medhjälp till upphovsrättsbrott" utgör ett försök till justitiemord, inspirerat av påtryckning från upphovgsrättslobbyister.) En annan fråga jag hade var kring historien om DN och tidskriten Mana. DN har hävdat att faktum att Mana haft en påhittad medarbetare är något Statens Kulturråd inte kan lägga sig i, då det vore ett brott mot att meddelarskyddet (en myndighet får inte efterforska källor). Dock är det så att Kulturrådet inte efterforskat eller avslöjat pseudoymförfalskningen, utan det gjordes av en fristående tidskrift - man bör vara fri att ta del av uppgifter om "källor" andra grövt fram och publicerat. Dessutom är det tveksamt om pseudonymer i sig faller under källskydd. Det är uppgifter som källskyddas och deras upphovsman, men inte blott faktum att någon skriver under falskt namn. Jag är inte säker på att jag i alla detaljer blev så mycket klokare av de olika debatterna under denna iofs givande kväll. Vissa lagar tenderar att motsägas av andra. Vissa förbud upphävs av tolkningar eller praxis. Privata aktörer kan få myndighetsliknande funktion. Lagar i olika länder krockar - och nätet känner ju inga landsgränser. Den tekniska utvecklingen tenderar att göra lagar irrelevanta, ibland innan de ens stiftats. Det hela är en enda röra! Mitt bästa råd för frågan om Internet och yttrandefrihet, är att använda sunt förnuft parat med viss partiskhet för informationsfriheten. Rent moraliskt bör vi stå på "den lilla människans" sida, den enskilde individens, användarens, mot politikers maktanspråk och upphovsrättsindustrins försök att utöka sin sfär. 

--Ahrvid

--
ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag]
Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp!
Gå med på SKRIVA! http://www.skriva.bravewriting.com
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: