[SKRIVA] En kväll om E-yttrandefrihet
- From: "Ahrvid Engholm" <ahrvid@xxxxxxxxxxxx>
- To: "skriva@xxxxxxxxxxxxx" <skriva@xxxxxxxxxxxxx>, "sverifandom@xxxxxxxxxxxxxxxxxxxx" <sverifandom@xxxxxxxxxxxxxxxxxxxx>
- Date: Sat, 16 Feb 2008 11:29:55 +0100
Jag besökte i torsdags Kulturhuset (Sthlm) där föreningen .SE presenterade
de två första böckerna i en ny serie som skall behandla Internet ur olika
aspekter. Håkan Lindbergs Introduktion till IP var mer teknisk och
behandlar internetprotokollet ur olika aspekter; jag hoppar över den.
Anders R Olssons Yttrandefriheten på nätet, var dock mer intresssant.
Anders R har jag haft som föreläsare, och jag växlade också en hel del
ord med honom efter hans föredrag, då vi drack kaffe och åt smörgåsar .SE
bjöd på. Hans ämnesområde är delvis väldigt svårt och motsägelsefullt!
(Flera andra inblandade i internetdebatten dök upp på mötet, bl a Lars
Aronsson som jag hade en del intressanta samtal med, och Oscar Schwarz som
jag bara såg som hastigast.)
Anders R Olsson har blivit en av de mest kända både debattörerna och
sakkunniga i internetdebatten. Man kan säga att han förespråkar stor
frihet men med förstånd. Såvitt jag förstår påpekar han att man får göra
mer på nätet än vissa andra debattörer hävdar, men mer extrema excesser
vänder han sig emot. Anders R uttrycker sig alltid sakligt, nästan litet
torr.
Jag sammanfattar blott en del av vad han sade. Mycket av det tas också upp
i hans nya bok. (Som alla fick, och jag hunnit skumma.)
Det finns tre goda argument för yttrandefrihet:
1) Sanningen segrar alltid. Får både falska och sanna påståenden
framföras, kommer alla till slut att föredra det som är sant. Men det kan
bara upptäckas om det sanna och falska får mötas.
2) Demokrati kräver yttrandefrihet. Olika argument måste få framföras så
att alla kan ta ställning till dem. Även osmakliga och "dåliga" saker
måste få sägas - hur skall de annars kunna genomskådas och folk välja att
rösta mot dem?
3) Yttrandefrihet ingår i den personliga integriteten. Man måste få säga
vad man tycker, annars är det att inskränka vår personliga frihet.
Svensk lagstiftning som berör Internet har oftast varit senfärdig, för
inskränkande (varför den blivit irrelevant) och motsägelsefull. Ett
exempel är Datalagen från mitten av 70-talet som av princip förbjöd all
databehandling av personuppgifter (utan tillstånd av Datainspektionen).
När persondatorer kom i början av 80-talet blev Datalagen enbart löjlig.
Och den hindrade föga statens uppbyggande av register (då staten alltid
fick tillstånd av DI). Mycket av Datalagen ersattes i slutet av 90-talet
av Personuppgiftslagen (PUL) som blev lika irrelevant. Man fick tolka om
och mildra PUL i efterhand. T ex blev det inte längre förbjudet att lagra
"personuppgifter" i löpande text eller på annat sätt som inte var särskilt
avsett att underlätta sökning. (Men PUL bortser från Google, som söker i
allt!)
Anders R tog upp problemen med att privata parter skulle ges
myndighetsliknande makt. Telia kan t ex "säga upp internetkontraktet" om
man anklagas för att ha brutit mot "avtalsbestämmelser". Men de
bestämmelserna går ofta långt utanför vad lagen säger! Och beslut av Telia
kan inte överklagas. (I en fråga föreslog jag att man i alla fall kunde
stämma Telia för "oskäliga kontraktsvillkor", men Anders R var tveksam
till det.) Det är förstås knepigt och tvivelaktigt att försöka lägga
innehållsansvar på *tekniska distributörer*. Telia skall väl inte lastas
för innehåll i telefonsamtal, eller Posten för vad folk skickar. (Det
tyder, enligt min mening, på både tanklöshet och desperation hos politiker
när man försöker lägga ansvar hos distribuitörer.)
En kanske något god nyhet för sådant som SKRIVA är lagarna syns vara
milda mot "små slutna sällskap" som E-postlistor. (SKRIVA är ett slags
sällskap; alla har i något skede gått med på listan.) Mycket av det som
gäller för websidor etc gäller inte E-post. Det är för mig ett bidragande
skäl till att föredra E-postlistor före t ex webforum (som dock också är
tekniskt krångligare, för all del).
Man kan för websidor skaffa sig ett s k utgivningsbevis (vilket kostar
ca 2000 kr) och få utökat yttrandefrihetsskydd motsvarande en tidnings. Då
kan man bara åtalas för tryckfrihetsbrott. Anders R kallade dock detta
skydd för en "chimär" - redan Yttrandefrihetsgrundlaget (YGL) ger ett
betydande skydd mot alla yttranden som sker i a) någon form av fast form
och b) har en identifierbar avsändare. Det är troligen en försvinnande
liten del av websidor som har utgivningsbevis. Lagstiftarna har försökt
hantera websidor som tryckalster och inte hängt med. (Oscar Schwarz
påpekade ett sådana websidor förväntades "spara" alla versioner av sig
själva, vilket var tekniskt krångligt. Ingen kunde ge svar på vad som
gällde.)
En stor komplikation är att Internet är internationellt. Var finns
servern? Man kan hävda att om man skriver på svenska och tydligen för "en
svensk publik" skall yttranden följa svensk lag. Men det är inte så säkert
att det går. En svensk domstol kan fälla en svenskspråkig utländsk
website, men står den i t ex USA kan man inte stänga den! Amerikansk lag
är vanligen mycket mer generös visavi yttrandefrihet. Exempelvis Pirate
Bay har man försökt stänga, men den har bara flyttat utomlands. (Pirate
Bay sysslar inte med "piratkopiering". Det är en *sökmotor* för att hitta
piratkopiering, ungefär som Google.)
Internet och lagarna är en väldigt krånglig sak. Läser man Anders R:s
bok får man t ex se: "Gäller grundlagen för Internet? Svaret är: Ja -
ibland." En sak han inte tog upp i föredraget men som står i boken är att
grundlagen har ett antal extra bestämmelser som bara inträder vid krig
eller beredskap (då aktiveras ett antal extra förbud mot förräderi,
landsvek, farlig ryktesspridning osv). Anders R:s bok påpekar dock att då
svensk trupp sänds utomlands i fredsoperationer kan krigslagar kring
yttrandefrihet komma att gälla kring dessa! Intressant.
"Hets mot folkgrupp" anser jag vara en väldigt knepig sak. Blott
"missaktning" mot folkgrupp skulle kunna vara straffbart. I princip
förefaller det mig som att det skulle förbjuda berättandet av en rolig
historia om örebroare, som är missaktande för dem. Min uppfattning är att
"hets" måste avse något väldigt konkret, och inte bara kan bestå av att
kritisera, förlöjliga och missakta någon grupp. Man skall t ex få uttala
missaktning mot homosexuella (Åke Green friades så småningom, men att han
ö h t åtalades anser jag vara skandalöst). Jag anser att *hets* måste
utgöras av uppmaning att begå brott mot eller förföljelse av folkgrupp.
Frågan om "förtal" eller "förolämpning" på Internet är lika knepig. I
princip är förtal att sprida uppgifter som framställer någon som
klandervärd eller brottslig - även om det vore sant. Dock är det tillåtet
om det är sant (eller sakligen kunde tros vara sant) och med tanke på
omständigheterna var ursäktligt att säga så. Omständigheter kan vara att
det t ex behövs för en principiell samhällsdebatt. Expressen friades från
anklagelse att sprida förtal i spelskandalrättegången. Man kunde inte visa
att ett antal lagidrottare spelat läggmatcher, men man hade skäl att tro
att det var sant - och i alla fall är debatt kring idrottsrörelsen
väsentlig. (Och jag har stundom utan att darra på handen pekat ut skyldiga
till ett omfattande bedrägeri i en svensk sf-fanfond, något som är både
bevisligen sant och debattmässigt av största vikt att framföra.)
Internet och yttrandefrihet är ett minerat område. Min bedömning är att
a) mycket som formellt utpekas som förbjudet egentligen blir tillåtet
genom att lagar inte hängt med, och b) vi kommer att få se mycket debatt
och bråk kring ämnesområdet i *decennier* framåt - inte år, utan decennier.
Efteråt talade jag med bl a Lars Aronsson och Anders R Olsson. Det var
första gången jag träffade Lars A (men han kände till mig från nätet), som
idag sysslar med litet Runeberg, litet kring Wikipedia och ett projekt att
skapa en public domain-karta över världen. Han verkade rätt inne på min
linje i upphovsrättdebatten, med mildare hantering av upphovsrätt. Projekt
Runeberg drabbas av att upphovsrätten helt sanslöst ökats till 70 år
(efter en författares död, dessutom).
Anders R frågade jag om ett par saker (han är inte advokat eller så, men
kan publicistisk lagstiftning bättre än de flesta). Jag frågade om hans
syn på att div folk kring Pirate Bay åtalats för "medhjälp till
upphovsrättsbrott". Han ställde sig lätt tvekande till om det fanns ett
sådant brott, för det nämns i alla fall inte i URL, och medhjälpandebrott
måste specifikt anges. Dock ville han inte zvära på om andra lagar gav
öppning för "medhjälp till upphovsrättsbrott". (Jag själv lutar åt att
detta konstruerade icke-brott "medhjälp till upphovsrättsbrott" utgör ett
försök till justitiemord, inspirerat av påtryckning från
upphovgsrättslobbyister.)
En annan fråga jag hade var kring historien om DN och tidskriten Mana.
DN har hävdat att faktum att Mana haft en påhittad medarbetare är något
Statens Kulturråd inte kan lägga sig i, då det vore ett brott mot att
meddelarskyddet (en myndighet får inte efterforska källor). Dock är det så
att Kulturrådet inte efterforskat eller avslöjat pseudoymförfalskningen,
utan det gjordes av en fristående tidskrift - man bör vara fri att ta del
av uppgifter om "källor" andra grövt fram och publicerat. Dessutom är det
tveksamt om pseudonymer i sig faller under källskydd. Det är uppgifter som
källskyddas och deras upphovsman, men inte blott faktum att någon skriver
under falskt namn.
Jag är inte säker på att jag i alla detaljer blev så mycket klokare av
de olika debatterna under denna iofs givande kväll. Vissa lagar tenderar
att motsägas av andra. Vissa förbud upphävs av tolkningar eller praxis.
Privata aktörer kan få myndighetsliknande funktion. Lagar i olika länder
krockar - och nätet känner ju inga landsgränser. Den tekniska utvecklingen
tenderar att göra lagar irrelevanta, ibland innan de ens stiftats. Det
hela är en enda röra!
Mitt bästa råd för frågan om Internet och yttrandefrihet, är att använda
sunt förnuft parat med viss partiskhet för informationsfriheten. Rent
moraliskt bör vi stå på "den lilla människans" sida, den enskilde
individens, användarens, mot politikers maktanspråk och
upphovsrättsindustrins försök att utöka sin sfär.
--Ahrvid
--
ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag]
Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp!
Gå med på SKRIVA! http://www.skriva.bravewriting.com
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
- » [SKRIVA] En kväll om E-yttrandefrihet