[SKRIVA] En fan-teori

Jag läste nyligen Fredrik Strages på många sätt intressanta bok Fans (NoK, 
2005) och kom då att tänka på hur man kan begreppsmässigthantera begreppet 
"fans" och i förlängningen "fandom".
  Först bara några ord om strageboken. Trots att han begår dödssynden att 
bestämma "fan" som neutrum (det heter *en fan*, "fanen", för fan! - än värre är 
pluralis "ett fans"...) är det ändå en rätt läsvärd bok. Strage intresserar sig 
uteslutande för  "fans" som blivit psykotiska - som psykfallet som brände ned 
Evert Taubes Sjösala eller världens mest framgångsrika groupie, holländaren 
Gert som belägrade Agnetha Fältskog till den grad att han snart kunde lägra 
henne  - och det är väl ungefär lika intressant som att skildra fartygets 
historia genom att enbart ta upp skeppen som sjunkit. Det blir mer en bok om 
sensationalism än analys.
  Dock är boken faktiskt väldigt välskriven. Strage har ett intensivt, 
närgånget tilltal och verkar bra på att framhäva det udda. Jag har sett hans 
exposéer över udda popkultur i DN eller TV4-morgonsoffan, och han är för det 
mesta läs- och hörvärd.
  Men det är ett problem att boken Fans bara behandlar de sjunkna skeppen, 
inte dem som flyter. Närmare bestämt behandlar han blott den lägsta nivån av 
"fan"-företeelsen, s k enfrågefans.
  Jag vill framhålla att det finns *tre* nivåer av fans, dvs dyrkare av 
fenomen (och sedan kan man tillföra sidodefinitioner som att de skal vasra 
organiserade, ta dyrkandet bortom en viss gräns osv).
  Från lägst till högst nivå har vi:
  Nivå ett: enfrågefanen.
  Nivå två: genrefanen.
  Nivå tre: metafanen.
  Science fiction-fanen (dock inte Star Trek, Star Wars etc) ligger på nivå 
tre, den hösta nivån, tre, men innan dess tycker jag att det är lämpligt att 
införa litet definitioner och föra diverse resonemang.
  Strages bok Fans tar uteslutande upp den lägsta nivån, enfrågefansen. Det är 
på den nivån filk löper störst risk att bli vanvettigt besatta av något, ty de 
har bara en enda sak att vara fan för. Perspektiven blir begränsade, och en  
"fandyrkan" fokuseras som annars kunde diffundera och försvagas fokuseras på 
ett ohälsosamt sätt.'
  Enfrågefanen är bara intresserad av *en* idol eller *ett* fenomen. Det kan 
vara en musikstjärna eller film/TV-serie eller något annat som utgör ett 
begränsat kulturellt fenomen från en eller få upphovsmän. Med den här  
fokuseringen finns få utrymmen till verklighetskoll ("reality check"), ty allt 
fokuseras inåt mot en liten punkt - punkten för enfrågefandyrkandet. Då får vi 
tanten som får för sig att Evert Taube sänder hemliga budskap till henne via 
tidningsannonser och flygreklam, och hamnar i att tända på Taubes sommarhem för 
att hon fått hemliga order om det. Eller flickan som offrar tiotusentals kronor 
på att flyga från Sverige till Kalifornien bara för att stå och ropa utanför 
domstolen där Michel Jackson åtalas för ofredande av barn. (Hon "känner" 
Jackson innerst inne trots att hon aldrig träffat honom, annat än som publik på 
konsert.)
  Samma fenomen kunde man upptäcka på 20-talet då "fans" belägrade Mary 
Pickford, Charlie Chaplin eller Rudolf Valentino. Men de är enfrågefans allihop 
- det finns *ett* fokus för deras dyrkan. En annan grupp enfrågefans är 
sportfansen, och här begår Strage ett misstag genom att hoppa över dem. Om man 
dyrkar ett enda "lag", som AIK eller Djurgården, är man förvisso en enfrågefan 
(med en rad konsekvenser Strage kunde ha skildrat, i form av misshandel och 
upplopp på gatorna). Han tar inte ens upp tråden när han i förbigående nämner 
de sportfans på 1800-talet som uttrycket "fan" möjligen kommer från. (Det kan 
komma från latinets "fanaticus" men en parallell och lika trolig etymologi är 
från grekiskans "phantasia", att se eller gilla. 1800-talets sportfans kallades 
"the fancy" - jfr engelskans "I fancy this and that" - vilket kommer från 
"phantasia. Fans = "gillare".)
  I tider av fotbollsmästerskap framstår sportfans som det tydligaste 
uttrycket för enfrågefans. Och det våldsammaste! Många sportfans går in för att 
slåss mot varandra.
  Genrefans eller man kunde säga "områdesfans" gillar en genre eller ett 
område inom konst eller kultur.  De första sf-fansen på 1930-talet kan man säga 
var genrefans (de gick vidare sedan; mer strax). Det fanns jazzfans på den 
tiden också (och fins väl fortfarande) som gillade genren jazz, inte någon 
specifik jazzmusiker. Det finns folk som gillar kalkonfilm, serier, katter - 
alla områden eller genrer man kan tänka sig. De som gillar, säg, serier 
tenderar att gilla många olika sorters serier (även om det finns enfrågefans, 
som gillar enbart t ex Kalle Anka).
  En hel del fangrupper inom dagens sf är dock enfrågefans, exempelvis Star 
Wars-fansen som Strage tar med i sin bok. Han har dock rätt när han nämner att 
"science fiction har betytt så mycket för hur fans inom andra genrer 
organiserar sig", men det handlar inte om enfrågefandomar som Star Wars eller 
Star Trek. Sådana är sentida påfund. Trekkisarna dök upp i slutet av 60-talet, 
och Vader & Co såg dagens mörker först på 70-talet. De första sf-klubbarna kom 
på 30-talet (egentl 11 dec 1929), och strax kom de första fanzinen och 
kongresserna. (Men Strage har fel när han tror att de sände noveller till 
varandra. Månne tänker han på "fanfiction", inom dagens Star Wars/etc/-
fandomar, men sådan "fanfiction" har aldrig ö h t existerat inom den reguljära 
sf-fandomen.)
  Med den reguljära sf-fandomen menar jag förstås den fandom som har sin 
obrutna tradition sedan ca 80 år tillbaka, med fanzines, klubbar och 
kongresser, och som framför allt ägnar sig åt sf-genren som skönlitteratur. För 
de vanliga sf-fansen har filmer eller TV eller spel eller något annat på sin 
höjd varit sidoutskott.
  Men det finns något annat också: sf-fandom har också starka metainslag. 
Mycket inom fandom handlar om fandom *i sig*. Det kan handla om att forska i 
fandomhistoria, skriva lustiga sånger om fans (s k filksånger), att skriva 
noveller *om* fandom (och de kallas då faaanfiction), att utföra de 
traditionella ceremonierna på kongresserna, utge fanzines som ö h t inte berör 
ämnet science fiction, osv. Inget eller litet av detta handlar om science 
fiction. Fandom har blivit en meta-rörelse, som handlar om sig själv.
  Och det vill jag beteckna som det tredje och högsta steget i utvecklingen. 
Man ägnar sig inte åt ett enda fenomen, inte ens åt ett särskilt område - man 
kliver upp ett steg på meta-stegen och betraktar sig själv och ägnar sig åt sig 
själv.
  Det finns förvisso meta-inslag i andra fan-rörelser, men inom sf-fandom har 
meta-inslagen nått tyngst och mest konsekvent genomslag. Det betyder inte att 
fandom struntar i sf-litteraturen, bara att det blandas upp med annat.
  Att fandom (och när jag säger det utan något "sf-" framför, avses förstås 
den reguljära sf-fandomen, inget annat) är bland de äldsta intresserörelserna 
är en av orsakerna till dess starka meta-inslag. En kulturkrets utvecklar efter 
en tid ett intresse även för sin egen historia och sina egna traditioner. En 
annan orsak till fandoms meta-inslag är sf-genren i sig. Science fiction är i 
egenskap av filosofisk tankeexperimentlåda en genre som inbjuder till mentala 
språng och meta-betraktelser. Fandom drar också till sig ovanligt kulturellt 
kreativa människor. Folk som började utge egna tidskrifter vid den tid då det 
utan datorer var *tekniskt oerhört svårt* (!), skrev alla typer av material, i 
många fall gick vidare till yrken inom genren (som författare, redaktörer, 
översättare m m), osv. Sådan kreativitet söker sig gärna nya vägar, och då 
växer en genre-fandom in i meta-områden.
  Då fandom, såsom ovan konstaterats, är något /s/t/ö/r/r/e /ä/n /o/s/s  
/s/j/ä/l/v/a mer än ett genreintresse går den inte att jämföra med många andra 
intresserörelser. Fandom ligger på en högre nivå i utvecklingen, och tenderar 
att bli en smula obegriplig för den som inte varit med ett tag.
  Att fandoms innersta väsen, genom sina starka meta-inslag, är en smula 
ogenomträngliga kan vara ett av skälen till att det vi kallar fandom på senare 
år haft svårt att rekrytera nytt friskt blod. Om man är intresserad av något 
som angår rymdskepp och strålpistoler, är det så mycket enklare att ta på sig 
en Star Trek-pyjamas och sätta sig och hurra framför DVD-spelaren. Eller att 
kasta sig över något dataspel och sikta och skjuta. Inget krångel om 
skönlitterära temata eller konstiga ord som SMOF, BNF eller (huh!) gafia.
  Fandom i Sverige idag tenderar att vara max några hundra pers som sitter och 
snattrar på mailinglistor och ibland utbryter i en con. Och ingen av dem blir 
direkt yngre. Det är oundvikligt att diskutera frågan "Vart är fandom på väg?".
  Personligen tror jag att en sak fandom saknat är den aktiva skriftkulturen. 
Det kommer få eller inga fanzines längre, och mailinglistorna har svårt att 
ersätta den skriftliga produktionen. Sf handlar ju om litteratur och en gång i 
tiden var textproduktion centralt inom fandom (fanzineskrivande, letterhacking 
m m). Idag verkar fandom gå mot att bli en kongressarrangörsrörelse, men det är 
en verksamhet som har mycket litet med textproduktion att göra. Och det är 
litet synd om fandom bara skall handla om att arrangera kongresser (det 
arrangeras t o m kongresser på ämnet att arrangera kongresser...snacka om 
meta!) Skall man främja fandom bör man intressera sig mer för textproduktion. 
Det är ett av skälen till att jag en gång startade SKRIVA och på olika sätt 
puffat för novellskrivande; det är  *en* sorts textproduktion. Skriv gärna 
annat än noveller också,  t ex artiklar, recensioner, kåserier (det gör jag!).
  En annan sak är att ta fasta på fandoms historia och traditioner -  dvs 
fandomhistoriken, fanslanget, särskilt betydelsefulla verk (som Den fötrollade 
duplikatorn), etc - för att göra klart att det här inte var något som hittades 
på i förrgår. Det är något mer.
  Det finns mycket, man kommer att tänka på när man läser en bok som heter 
Fans men inte alls handlar om det jag här tagit upp.

--Ahrvid
  

-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: