[SKRIVA] Doris Lessing intervjuad

Doris Lessing intervjuad
Till science fiction-världskongressen i augusti 1987, Conspiracy 87 kallad, i Brighton var Doris Lessing inbjuden som hedersgäst. Över huvud taget försökte kongressen få en bredd i sin hedersgästlista - även det ryska författarparet Boris och Arkadij Strugatskij var hedersgäster, vilket var första gången de reste utanför Östeuropa. Jag hade vid tiden ett frilansuppdrag för Riksradio och av dem lånat en bandspelare för att intervjua folk på kongressen. Det var tack vare detta jag lyckades få en intervju med både Strugatskijs och Lessing. Strugatskij-intervjun användes i något kulturprogram (även faktiskt den ryska redaktionens utlandsprogram) men Lessing-intervjun kom aldrig att användas, såvitt jag minns. Däremot publicerade jag den i mitt eget sf-nyhetsblad, som då hette Fanytt (på väg att byta namn till Science Fiction-Journalen), nämligen nummer 148, daterat januari 1988. Jag hittar inte filen jag skrev, utan knappar nu in intervjun igen (ber om ursäkt för ev skrivfel). Det märks förstås att vi är på en sf-kongress, för jag försöker få ur henne en del kring just sf. Allt om litteratur i allmänhet, kvinnans roll i samhället, hennes syn på livet, universum och allting har många andra redan frågat henne om hundratals gånger. Jag var litet knäsvag när jag knackade på hennes hotellrum (vi hade en överenskommen tid förstås). Hon var trots all kongresshedergäst och en av världens mest kända författare. Det visade sig dock att hon kände sig minst lika knäsvag. Trots sin utåtriktade verksamhet framstod hon i alla fall då som en aningen blyg person som kunde dölja sin entusiasm för intervjuer och offentliga framträdanden. Jag har dock därefter sett henne på TV flera gånger, där hon varit mycket mer öppen, så jag tror mitt intryck från 1987 var felaktigt. Kanske var det bara så att hon kände sig aningen obekväm i rollen som att för första gången besöka en science fiction-kongress? Jag blev välkomnad och slog mig ned i en soffa i den eleganta sviten. Fönstret lämnades halvöppet för att ge cirulation i den halvkvävda luften. Utanför hörde man biltrafiken på Brightons strandaveny. Hon var inte lättpratad, särskilt som jag envisades med att fråga om science fiction. Lessing gillar sf, men tycker inte att hon kan så mycket om genren. Det hon skriver kallar hon istället gärna "space fiction" istället för "science fiction".
Ahrvid Engholm: Jag är imponerad av att ert författarskap, för att ni är en av få s k mainstream-författare som också skriver science fiction. Och ni försöker inte sticka under stol med att det ni skriver är science fiction. Hur kommer det sig? Doris Lessing: När jag började funderade jag aldrig på att jag skrev science fiction. Det bara blev så. Min första icke-realistiska bok var Instruktion för nedstidning i helvetet (1971). Jag tänkte aldrig: "Åh, nu skriver jag science fiction" - tanken slog mig inte. Sedan skrev jag En överlevandes minnen (1974), och med den var det samma sak. Det var först när jag började med Canopus i Argos-serien som jag medvetet tänkte att det var "space fiction". 

AE: Betraktar ni er som medlem av science fiction-samfundet?
DL: Nej, jag är inte medlem av några litterära etablissemang. Jag deltar inte i det litterära livet. Jag gillar inte alls dessa konstgjorda uppdelningar. Jag tycker att de är meningslösa, och de är knappast till någon hjälp. Jag tycker att science fiction- och mainstream-författare hakar i varandra hela tiden. 

AE: Hur ser ni på er roll på denna kongress?
DL: De inbjöd mig, och jag kände mig mycket hedrad över att jag blev inbjuden. Jag tror att det beror på att jag i många år har förklarat att det litterära etablissemanget, det respektabla litterära etablissemanget, gör ett stort misstag när de ignorerar science fiction. Det finns många bra böcker som skrivs inom genren, men de läser dem inte alls. De är mycket ignoranta på det hela taget. 

AE: Läser ni science fiction själv? Och vilka böcker i så fall?
DL: O ja. Men vilka håller jag inte reda på. Folk rekommenderar böcker och dem läser jag. Jag försöker inte medvetet hålla mig a jour med nya science fiction-böcker, men jag har vänner som läser allting och säger åt mig "Du borde läsa det här, och du borde läsa det där".
AE: Ni har skrivit en del mycket "episk" science fiction. Har ni t ex läst Isaac Asimovs Stiftelse-trilogi? DL: Ja, jag har läst Isaac Asimov. På 60-talet läste jag hans Stiftelse-böcker. 

AE: Vad tror ni science fiction har för betyelse i dagens moderna samhälle?
DL: En sak science fiction kan göra är att övebrygga gapet mellan dessa bägge så kallade kulturer, den humanistiska och den tekniska. Det finns väldigt många människor som läser science fiction och därmed får inblick i vetenskap. Det är en betydelse. En annan betydelse är att det finns väldigt många människor som läser det för att få idéer om framtiden, för science fiction är mycket profetisk.
AE: Idag lever vi på sätt och vis i ett "science fiction-samhälle", eller hur. Jag tänker på Tjernobyl, hotet om kärnvapenkrig och allt sådant. Ni tar upp en del av detta i era böcker. Vad har ni för uppfattning om detta "science fiction-samhälle" vi lever i nu? DL: Jag vet inte riktigt om vi har något "science fiction-samhälle". När allt kommer omkring uppfann inte science fiction vårt samhälle. Litteraturen har alltid hängt med i förändringarna, och följt de riktningar samhället utvecklats i. Så när vi började utveckla det teknologiska samhället och utforska rymden började litteraturen naturligtvis också att skriva om dessa ämnen. Det är oundvikligt.
AE: Science fiction har börjat inrikta sig allt mer mot filmen, med "Stjärnornas krig" och dess efterföljare. Vad anser ni om filmmediet? Har det blivit mr eller mindre viktigt än böcker? DL: En av mina böcker har just blivit film, "En överlevandes minnen", som går just nu på Odeon /i Brighton/. Jag får så många frågor av detta antingen-eller-slag, "är det si eller är det så". Jag ser dem inte som åtskiljda. Filmer och böcker är delar av samma strömningar, science fiction-böcker och science fiction-filmer, fantasi-böcker och fantasi-filmer /ordet Lessing använder här är "imaginative"/. De är olika delar av samma fenomen. Personligen gillar jag film väldigt mycket. Jag har naturligtvis sett "Stjärnornas krig". Det var en briljant, väldigt begåvad och oerhört rolig film. 

AE: Vilka är era reaktioner på Tjernobyl-olyckan?
DL: Jag vet inte om du känner till att vi fortfarande inte får sälja får från de områden i Skottland som fick nedfall? Området är fortfarande förgiftat. Jag var i Italien tre dagar efter Tjernobyl, och italienarna fick inte äta några grönsaker eller frukter under 2-3 veckor efteråt. Marken hade blivit förgiftad. Jag tror att vi alla tycker samma sak om det: vi hoppas att det inte händer igen. Personligen tror jag att det kommer att upprepas, kanske inte av ryssarna - men möjligen. Ryssarna är slarviga, drucker för mycket och verkar inte ha så stor kontroll på vad de gör.
AE: Det finns en kärnavfallsanlägning här i England, i Sellafield. Den kan ju drabbas av någon olycka. (Ett halvår efter intervjun släpptes hemligt material som avslöjade att det *varit* en olycka i slutet av 50-talet.) DL: Ja, vilken som helst av de här anläggningarna, över hela världen. Men man får inte glömma alla andra miljöfaror. Tag t ex förgiftningen av Rhen, Europas största flod, vill jag minnas. /Västeuropas./ Den blev förgiftad från sin källa och ända ut i havet. Vi fick nyheter om det i en vecka och sedan var det glömt. Det tycker jag är ganska anmärkningsvärt. Varför säger ingen något om det? Läget för floden måste fortfarande vara katastrofalt, och ändå är det ingen som pratar om det. Det är häpnadsväckande att en sådan sak kan glömmas bort.
AE: Är ni intresserad av rymdprogrammet, den amerikanska rymdskytteln och allt sådant? DL: Jo, jag är intresserad, men jag följer det inte så noga. Jag tycker att alla rymdprojekt är mycket fascinerande, och det spelar ingen roll vilka som ligger bakom, ryssar eller amerikaner.
AE: *Alla* rymdprojekt? Gäller det Ronald Reagans Stjärnornas krig-program också? DL: Jag känner inte till så mycket om dess detaljer, så jag kan inte säga så mycket om det. Jag tycker att jag måste bli mycket, mycket väl insatt i hur de här rymdvapnen fungerar för att kunna säga vad jag anser om det. Jag har hört att en del säger att det främjar freden. Jag tror personligen att sådana här tekniska saker inte är så effektiva. Se på hur ett litet sportflygplan utan problem kan flyga in i Sovjet och landa på Röda Torget, och någon vecka senare dras eller amerikanskt slagskepp tillbaka på grund av någon liten mina. Vi är oerhört ineffektiva i att hantera sådana här saker, och det gör mig rädd. Vi har inte någon kontroll över vad vi gör.
AE: Är det här den första science fiction-kongress ni är på? Och vad har ni för kontakt med science fiction-fansen och det som kallas "fandom"? DL: Ja, det här är den första. Jag har aldrig varit på någon tidigare. Jag har dock vänner som varit på science fiction-kongresser och som berättat om dem för mig. Jag har själv inte tidigare haft så mycket kontakt med science fiction-kretsar. Jag möter förstås science fiction-fans när jag är ue och reser. 

AE: Läser ni fan-tidskrifterna? Är ni medlem av någon klubb eller förening?
DL: Nej. Jag är inte medlem av *någon* klubb eller förening alls. Jag gillar inte att vara medlem av saker och ting. Många av dina frågor har rört sig kring sådant som att vara medlem i eller tillhöra rörelser. Jag får ofta brev från kontinenten, som vi kallar det: "Mrs Lessing, vill ni berätta vilken litterär strömning ni tillhör?" Men det är en helt oengelsk tanke, det här med litterära strömningar. Med undantag för Bloomsbury, om du nu känner till det, vars betydelse för övrigt blev mycket överdriven, har det inte funnits några litterära strömningar i England på det sätt som det funnits i Frankrike eller Tyskland, där man medvetet organiserade strömningar och sade "vi är ditt och datt" "vi är symbolister" eller vad som helst. Sådant ligger inte i det engelska temperamentet. 

AE: Ni tycker inte att science fiction är en litterär strömning heller?
DL: Det är internationellt. Det är inte en liten störmning av enskilda författare som slår sig ihop och säger "Vi är...". Det finns i alla länder och jag tror inte att det kan jämföras med en strömning.
(Bloomsbury-gruppen verkade i och kring London under första halvan av 1900-talet, för den som nu undrar, och inbegrep så kända namn som Virgina Woolf och John Maynard Keynes.) Om jag minns rätt var där helt enkelt min utmätta intervjutid slut (jag tror det var en kvart). Som ni ser är det *mycket* 80-tal, med frågor kring Tjernobyl, Reagan osv. Jag hade en lista på frågor och ämnen som jag helt enkelt avverkade, punkt efter punkt. Intrycket man får är att Doris Lessing är mycket självständig. Hon struntar i genrer. Trots att hon är författare tycker hon inte att böcker nödvändigtvis måste ställas emot film. Hon är inte med i några litterära strömningar eller föreningar. Kanske var det för att jag inte ställde de "litterära" frågorna om djup symbolism, mänsklig existentialism osv som gjorde att radion inte använde intervjun. I mina frågor skriver jag i svensk översättning "ni". Engelskans "you" kan lika gärna översättas "du", men vid intervjuns originalpublicering bestämde jag mig för "ni" för att markera ett mått av respekt. En respekt som knappast känns mindre av att Doris Lessing nu erövrat Nobelpriset. 

--Ahrvid Engholm

--
ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag]
Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp!
Gå med på SKRIVA! http://www.skriva.bravewriting.com
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: