[SKRIVA] Champollion och hieroglyferna

Jag läste en fascinerande om än något trögsläst bok om Jean-Francois Champollions (1790-1832) dechiffrering av hieroglyferna (Egyptens nycklar, av Lesley & Roy Adkins). Jag säger att boken är litet trög, då den går in i oändliga detaljer kring Champollions liv, och jag gärna kunde ha litet mer om själva hieroglyferna och kanske antik egyptisk kultur. Därmed inte sagt att sådant saknas - det finns en hel del av det - eller att Champillions liv var ointressant. Hans liv var tvärtom ofta väldigt stormigt. Han växte upp i bakvattnet till den franska revolutionen, och fick genomleva napoleonkrigen, återinsatta kungar, nya republiker, inbördeskrig, konspirationer, osv vilket ofta kom ivägen för hans hieroglyfforskning. Champollion var en otroligt språkbegåvad pojke (uppvuxen i en bokhandlarfamilj) som tidigt sattes i en av de "lyceer" som Napoleon inrättade, en sorts elitskolor med militär disciplin. Förutom flera europeiska språk, latin och grekiska (som var obligatoriskt), lärde han sig bl a arabiska, hebreiska, persiska, sanskrit, etiopiska och inte minst koptiska. (Hans arabiska var så bra att när han senare i Egypten bar lokala kläder tog lokalbefolkningen honom för arab.) Under Napoleons misslyckade fälttåg i Egypten upptäcktes den s k rosettastenen, där ett budskap om den grekisk-egyptiske faraon Ptolemaios fanns inristat på två språk (egyptiska och koptiska) och i tre skriftspråk (hieroglyfer, demotiska och grekiska). Många trodde att det nu skulle bli lätt att deciffrera hieroglyferna. Ända sedan medeltiden hade det gjorts fantasifulla försök att tolka dem, alla helt misslyckade. Men tiden gick och stenen motstod tolkningar. Champillion blev fascinerad och bestämde sig för att ge sig problemet i kast; det var därför han lärde sig alla större språk i Mellanöstern. Till praktisk hjälp hade han sin storebror Jacques-Joseph, som hela tiden var hans störste supporter och intervenerade i diverse konspirationer mot Champillion (efter broderns död gjorde viktiga insatser). Man säger att Kafka inte alltid hade det så lätt. Det hade inte Champollion heller. Det var en stormig tid i Frankrike. Rojalister, liberaler, revolutionärer, republikaner, ultrakonservativa, napoleonanhängare etc låg i strupen på varandra i en enda röra. Champollion kunde förvägras tjänster eller avskedas för att han misstänktes stödja "fel" sida (ett tag sändes han i "inre exil" då han obetänksamt uttalat stöd för Napoleon efter återkomsten från Elba). Champollion levde ibland ganska påvert, men gav aldrig upp sin forskning. Att hans hälsa ofta var vacklande hjälpte knappast. En del som motarbetade honom gjorde det förmodligen av ren avundsjuka. Champollion var oerhört begåvad, och det finns inget som retar folk så mycket som en smartass. En av hans motståndare var britten Thomas Young, som också forskade om hieroglyfer. Denne hade publicerat en uppsats där han bestämde ljudvärdena (mer om det strax) för nio hieroglyfer. Det var bara det att fem av hans förslag var fel! Young kom i hela sitt liv att anse att han *egentligen* var den som löst hieroglyfernas gåta, och Champollion hade bara utökat hans system. (Och det var litet synd för Young, för detta överskuggade hans banbrytande insatser för att tolka den demotiska skriften, som inte heller var så lättolkad.) Vid den tiden fanns även en välkänd svensk egyptolog, Johan David Åkerblad, som ansågs ha bidragit en del till hieroglyfforskningen, men liksom Young missuppfattade en hel del.
Under sin enda men mycket omfattande expedition i Egypten stötte Champollion en dag på vad man idag anser vara den sista hieroglyfiska skriften som knackats in. Den stod i en romersk port (romarna härskade då) exakt den 24 augusti år 394 (e Kr). Att de var de sista hieroglyferna visste man dock inte då (datumbestämningen beror troligen på att datumet stod där!). Så sent existerande tydligen kunskap om hieroglyferna. Men bara tusen år senare var kunskapen helt förlorad. Medeltida tolkare försökte läsa tecknen som bokstavliga symboler, ungefär som man läste en serie där bildtecknen skulle spela upp en händelsekedja. Det var förstås fel. En del försökte hitta samband mellan hieroglyfer och kinesiska tecken (systemen påminner en hel del om varandra) och vissa trodde t o m att Kina varit en koloni till Egypten. 
  Nyckeln till hieroglyfernas gåta bestod istället av:
1. De s k kartuscherna (inringningar av faraonamn och andra namn) som fanns t ex på Rosettastenen och i alla andra hieroglyfter man kände till. Man kände redan till namnen på en hel del faraoer. 2. Insikten att det gammalegyptiska språket var en föregångare till koptiskan. Champollion var kanske den som före alla andra insåg det (och han kunde också koptiska väldigt bra). Det var inte identiska språk, utan dagens koptiska har under tusentals år utvecklats ut det äldre språket, men likheterna är tillräckliga för hieroglyfstudier. (Kopterna finns än idag och utgör Egyptens kristna minoritet.) 3. Insikten att hieroglyferna fungerade på tre sätt. De kunde dels vara pictogram (symbolen var en bild av vad den skulle betyda), dels ideogram (symbolen uttryckte en abstraktion, kanske vagt knuten till utseendet), dels fonetiska tecken. Hieroglyfiska tecken skrivs i en blandning av dessa tre betydelser, och det var vad som gjorde dem så svåra att uttyda. Samma tecken kunde ha tre olika betydelser - det blir en mardröm för en uttolkare! Via kartuscherna kunde Champollion få fram ljudvärden för de fonetiska tecknen. Det systemet var rätt naturligt. Tecknet för sol, "ra", kunde också stå för stavelsen "ra". Han kunde också få fram en del om grammatiken, t ex att ett visst tecken vid ett kvinnonamn måste var en kvinnoändelse, att vissa tecken var plural, osv. Via sin djupa kunskap om koptiska kunde han sedan börja analysera andra tecken även utanför kartuscherna och få fram betydelser. Sammanhanget kan ju avgöra om ett tecken används fonetiskt eller picto/ideogrammässigt. Det var ett långt och mödosamt arbete. Det fanns någonstans kring 900 identifierade olika hieroglyftecken. Champollion höll sitt första föredrag inför den franska akademiska sociteten 1822 där han redogjorde för sina avgörande genombrott (av en slump var konkurrenten Young närvarande, på resa i Europa). Han hade nu ett i stort sett komplett fonetiskt alfabete för hieroglyferna, för de fall de användes fonetiskt, och ganska bra grepp om alla övriga användningar. De flesta hyllade honom (utom de som alltid baktalat honom) och den franske kungen finansierade en expedition till Egypten under Champollions ledning. Det blev en ansträngande men mycket framgångsrik expedition, när Champollion med ungefär dussinet medarbetare reste upp och ned för Nilen och dokumenterade alla fornlämningar de såg. Hieroglyfer tecknades noggrant av (varvid man upptäckte att många tidigare avbildningar hade betydande fel). Tyvärr stötte man också på tempel som försvunnit bara de senaste åren, men som funnits där under Napoleons krigståg. Lokala härskare hade helt enkelt använt dem som stenbrott för att uppföra andra byggnader, dammar etc. Gravplundrare och "antikvitetshandlare" hade också på sina håll orsakat oerhörd förstörelse. Under denna tid - skiftet 1800/1700 - var antiken big business. Inskriptioner, föremål och annat gav stora pengar (inte sällan var europeiska regeringar och museer villiga köpare) och man plundrade platser utan någon som helst tanke på det historiska värdet eller att vetenskapligt dokumentera. Flera av de platser Champollion dokumenterade förstördes under åren efter att han varit där, och hans noteringar är det enda som återstår! Det var en period av oerhörd förstörelse av antika monument i Egypten, och Champollion dök upp i sista ögonblicket. (Också i den meningen att hans forskning skapade nytt intresse för antika Egypten, så man började snart att försöka bevara det som fanns kvar.)
När Champollion kom hem med ett mycket digert material satte han genast igång att arbeta på att sammanställa det. Han började också arbeta på att sammanställa ordböcker och grammatik för hieroglypher och gammalegyptisk koptiska. Tyvärr började hans hälsa vackla mer än någonsin. Han hade alltid varit sjuklig, drabbad av svimningsanfall, problem med svår gikt, astma, osv. Läkarna på den tiden kunde inte säga vad problemet var men idag misstänker man att han kan ha haft TBC, svagt hjärta och/eller diabetes. Han arbetade med sin ordbok och grammatik in i det sista, men innan han blev klar drabbades han av ett slaganfall. Han var sängliggande i månader, sjönk in och ut ur medvetslöshet, och avled slutligen 1832, blott 41 år gammal. Den påfrestande expeditionen till Egypten hade möjligen knäckt det sista av hans hälsa. Under sin sista tid fick dock Champollion uppleva enorma hyllningar och ärebetygelser. Han valdes in i alla ledande europeiska akademier (även Svenska Vetenskapsakademin!) men bland de sista var Franska Akademien (han hade fortfarande kvar avundsjuka fiender, som till slut fick ge sig). Torg och gator och monument uppfördes till hans ära; över hans grav på Pere Lachaie-kyrkogården finns en stor egyptisk obelisk. Frankrike hade förnedrats under alla krigen som varit innan och behövde nu en nationalhjälte. Hans manuskript köptes in av den franska staten för en rejäl summa och hans änka och dotter beviljades en generös livränta. (Det var pengar Champollion dock kunde ha behövt tidigare i sitt liv, då alla inte var fullt så välvilliga.) Hans bror påbörjade det mödosamma arbetet att färdigställa och utge alla hans resultat, vilket tog många år (hans samlade verk upptar 88 volymer i franska nationalbiblioteket! - mycket av det från egyptenexpeditionen). En sorglustig historia är att en yngre medarbetare till Champollion strax innan hans död stal många värdefulla manuskript, och sedan började publicera "egna" artiklar om egyptologi (så småningom blev stölderna uppenbarade, manuskripten kunde återfinnas och karln råkade i vanrykte).
Det finns mycket mer jag skulle kunna nämna. Champollions tolkning av hieroglyferna tillhör historiens stora vetenskapliga bragder. Vi har senare fått liknande bragder, såsom tolkningarna av kilskriften eller Linear-B (idag arbetar man med att försöka tolka mayaindianernas inskriptioner och har bara kommit en liten bit på vägen). Men Champollion var den som för första gången bröt tystnaden i tecken för ett gammalt skriftsystem och helt nya fönster mot historien öppnade sig. Märkligt nog publicerade Champollion aldrig någon tolkning av Rosettastenen! Det var den som väckt hans intresse för hieroglyfer och naturligtvis hade den ingått i hans arbete, men någon tolkning av den kompletta texten brydde han sig aldrig om att skriva ned. Det dröjde faktiskt flera decennier efter hans död, innan någon brydde sig om att publicera Rosettastenens kompletta tolkning. 
  Dess innehåll var nämligen ganska trivialt.

--Ahrvid

Div artiklar om Champollion och hieroglyfer:

http://touregypt.net/featurestories/champollion.htm
http://www.touregypt.net/featurestories/Hieroglyphics.htm
http://en.wikipedia.org/wiki/Jean-François_Champollion
http://history-world.org/hieroglyphics.htm

...men det finns många, många fler!
--
ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag]
Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp!
Gå med på SKRIVA! http://www.skriva.bravewriting.com
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: