[SKRIVA] Re: Bloggnytt #3

Den 2007-07-29 21:44:49 skrev Rickard Berghorn <berghorn@xxxxxxxxxxxxxxxxx>:
Med anledning av en profetia från dec 2003: Pösmunken fick dunderrätt, sin vana trogen.
Hm. Den här debatten om "finlitteratur" kontra "populärlitteratur" lär inte dö i första taget. Jag lutar åt att heja på "populärlitteraturen". "Finlitteratur" tenderar att vara självupptagen sysselsättningsterapi, vars utövare ofta har tämligen grumliga tankar även om de är övertygade om sin egen förträfflighet. Ett typiskt symptom är just när en finförfattare utropar att hans bok är den viktigaste som publicerats på 40 år och blir förbannad för att folk hellre läser deckardrottningarna än hans trista drapa. Shakespeare hade under sin samtid ett antal konkurrerande pjäsförfattare, som ansågs *bättre* än denne. Shakespeare var nämligen inte riktigt fin. Han var för populär och skrev om mord och intriger och det var folkfest för allmogen när hans pjäser spelades. Men det var Shakespeare som överlevde - hans konkurrenter som ansågs så förfinade är alla bortglömda. Den *populäre* författaren och hans dåtida populärlitteratur var det som överlevde. Bellman ansågs inte alls rumsren på sin tid. Han var en gycklare; han fick visserligen ibland motvilligt tillträde till de fina salongerna, men bara för att roa och underhålla. Det fanns en rad andra poeter på hans tid som skrev högtravande dikter om kärlek och vacker natur och annat strunt, som av samtiden förstås hölls mycket högre. Men det var den *populäre* Bellman som överlevde. Nobelprislistan för litteratur är smockfull med namn som ingen längre läser. Den minoritet av gamla nobelpristagare som ännu läses utgörs av dem som kunde kombinera det populära och det litet finare. Men A Conan Doyle läses fortfarande. Och Agatha Christie. Och PG Wodehouse, för böveln. För att bara nämna några namn. Jag menar att s k populärlitteratur faktiskt är värdefull! I alla fall den bästa av den. Populärlitteratur förmedlar berättelser och intryck som det läsande folket finner relevanta och populärlitteratur går in för det självklara att *fånga läsaren*. S k finlitteratur är däremot ofta bara mördande tråkig, och när Fina Kultursidan hyllat en finroman förtjänar den bara att glömmas bort. När Ernst Brunner beklagar sig över att "romanen" (med det menar han bara den typ av finromaner en minoritet bestående av Ernst Brunner gillar) är på väg att dö, bör han fundera på om det kanske inte beror på att den förtjänar att dö. Ge oss en gentlemannamördare som blandar gift i biblioteket. Eller ett rymdskepp på väg mot en fjärran planet. Eller en demon som slåss mot en trollkarl. Men bevare oss för någon "psykologiskt insiktsfull" skildring av "människans existentiella problem" ställd i "skarp kontrast" mot "samhällets sönderfallande normsystem" eller vad det nu är för förbaskat trams finförfattarna skall tråka ihjäl oss till döds med. 

--Ahrvid

--
ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag]
Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp!
Novelltävling, info http://www.skriva.bravewriting.com - gå med!
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: