[SKRIVA] Re: Bloggnytt 16

Den 2007-10-13 22:44:03 skrev Rickard Berghorn <rickard.berghorn@xxxxxxxxx>: 
*Fint och fult III - Doris Lessing*
Nobelpriset till science fiction. Och några ord om hur genrelitteratur blev fullitteratur. 
http://nymodernism.blogsome.com/2007/10/13/fint-och-fult-iii-doris-lessing/

  Jag vågar mig på en del kommentarer.
"Vad man än automatiskt tror, är uppdelningen i fina och fula genrer i stort sett bara ett 1900-talsfenomen. Innan 1920-30-talen var det snarare regel än undantag att författare rörde sig fritt över genregränserna. /ett antal iofs högst relevanta författarexempel strukna./ Det som hände på 1920-30-talen var att pulplitteraturen (eller på ren svenska: kiosklitteraturen) fick sitt genombrott. Genrer som skräck, science fiction, deckare, fantasy kommersialiserades och förenklades för en yngre publik. Genrerna och dess författare blev betraktade som "fula", inte värdiga en vuxen läsare med god smak."
Jag skulle vilja beskriva det annorlunda. Det var i så att *genrerna* uppstod under andra halvan av 1800-talet t o m början av 1900-talet, och först när genrera uppstått kunde man börja dela upp i fint och fult. Deckaren kom med folk som Poe och Conan Doyle. Sf med Verne och Wells. Vi fick västernhistorier. Mer utstuderade kärlekshistorier för kvinnfolket. Osv. (Att dessa olika genrer också hade föregångare och tidigare verk, hindrar inte att genreindelningen i alla fall nådde ett *genombrott* under nämnda tidsperiod.) Genreindelningen var i sin tur en följd av att mängden litteratur som publicerades steg brant (genom snabbare tryckpressar, billigare papper, automatiska sättmaskiner osv). Men även innan genrernas genombrott fanns indelning i fint och fult, även om den var mindre tydlig. Det brukar påpekas att Shakespeare sågs som en billig taskspelare på sin tid - Willy S:s storhet uppstod under tidigt 1800-tal, då han återupptäcktes. Vår egen Bellman var än mer billig taskspelare. Cervantes skrev ju om Don Quijote som förläst sig på billiga riddaräventyr - vilket implicerar att sådana skrevs och sågs som mindervärdiga. Men fint och fult var i äldre tid troligen inte lika hårt åtskiljt, i alla fall, och det kan säkert stämma att författarna då friare kunde röra sig mellan olika typer av berättelser. Pulplitteraturen började ju under sent 1800-tal, men det stenhårda genombrottet kom ju under 1920-talet. Victoriansk pulp var litet mer välansad, men när folk skulle försöka hämta sig från det traumatiska Första världskriget skapades utrymme för vildare svängar, grällare omslag, mer "sensationer". Och i och med att hård pulplitteratur slog igenom blev sprickan mellan fint och fult större. En tes jag har är att det populära, de böcker folk *gillar* och som når stor spridning, tenderar att bli det som överlever i längden. Det smala och höglitterära tenderar att sjunka undan och glömmas. Det skall inte uppfattas som en absolut lag. All populärlitteratur överlever inte, och all "finlitteratur" dör inte, men det är ändå talande att (enligt en undersökning jag såg för några år sedan) majoriteten av nobelpristagarförfattarna 100+ år bakåt inte längre finns i tryck (och många som ändå finns i tryck, finns bara pga dedicerat statstöd med subventioner till nytryck av "klassiker"). 

--Ahrvid

--
ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag]
Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp!
Gå med på SKRIVA! http://www.skriva.bravewriting.com
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: