[SKRIVA] Re: Bloggnytt 11

Ahrvid:
Jag undrar vad du menar med att de fyra första axiomen "justerats"? Det kan jag inte påminna mig skett, helt enkelt för att axiomen - som du säger - är självklart sanna.
Några Hilbert, Tarski och Birkoff har var för sig förtydligat och kompletterat Euklides geometri. Jag känner inte till detaljerna, men det går att fördjupa sig i här: http://en.wikipedia.org/wiki/Tarski%27s_axioms
Jag, i alla fall, vill uppfatta axiom - som t ex Euklides' - att vara självklara sanningar helt enkelt för att de är så grundläggande att det inte finns någon annat fundament för vilka man kan placera bevis för axiom på. Axiom *är* fundamentet. Ett axiom är helt enkelt bara ett utsnitt av universums och hela tillvarons själva struktur; den måste vara sann ty annars faller universum samman.
Problemet är ju att så många filosofer - postmoderna och andra - inte nöjer sig med konstaterandet "det bara är så". Man kräver bevis, men tycks inte ha någon klar uppfattning om hur dessa bevis skulle se ut. Filosofer har alltid varit bra på att ifrågasätta och plocka sönder, sämre på att vara konstruktiva.
Russell hävdade att vi _kan_ vara säkra på vissa kunskaper. Det fanns ingen noshörning i rummet! Men då började Wittgenstein leta runt eftersom det alltid fanns en liten, försvinnande liten möjlighet att noshörningen faktiskt var där.
Det är väl ingen som förnekar att Wittgenstein i princip hade rätt, men möjligheten att han skulle finna noshörningen i rummet var så löjligt liten att det inte fanns någon _rimlig_ anledning att räkna med det. Och det kan bara ha varit det som Russell menade med säker kunskap. Det funkar också utmärkt på det sättet: sådan säker kunskap gör att vi kan bygga öresundsbroar, skicka rymdsonder till Uranus, konstruera superdatorer och förklara hur elementarpartiklar uppför sig (med laserteknik och annat som följd).
Men postmodernister och relativister har gått i Wittgensteins fotspår, stirrat sig blinda på den där löjligt lilla noshörnings-möjligheten, tappat allt sinne för proportioner och förlorat verkligheten ur sikte. Finns det undantag finns det ingen regel, säker kunskap finns inte, verkligheten är en illusion, allt är subjektivt... Rent skitsnack.
Jag hävdar: 1) Det finns säker kunskap; 2) Att det finns säker kunskap tyder starkt att det också finns objektiva sanningar; 3) I alla händelser finns det betydligt mer som talar för att objektiva sanningar existerar, än att "allt är subjektivt"; 4) Alltså är det rimligtvis den uppfattningen vi bör förlita oss på, och ha som ledstjärna när vi söker kunskap. 

/Rickard

--
Min blogg: http://nymodernism.blogsome.com/
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: