[SKRIVA] Afrikas problem

Nå, det blir ytterligare en betraktelse av världen, men sådant är ju legio i sf-sammanhang så ni får stå ut. Vi brukar ju lösa världsproblemen på sf-listor, -pubar, -coner o dyl. Jag hörde via SVT24 ett föredrag av Johan Norberg om subsahariska Afrikas problem. (Det är inte så ofta han får komma till tals i stats-TV, och det var nog ett rent misstag. Huvuden rullar nu i TV-huset, ty hur kunde man göra en så'nt tabbe!) När jag nedan talar om Afrika är det söder om Sahara. Den delen av kontinenten hör till den del av världen som haft sämst utveckling de senaste 30-40 åren. Ekonomisk tillväxt och andra indikatorer (som medellivslängd) har stagnerat eller haft en mycket blygsam ökning. Norberg gick igenom fem skäl till det: "naturen", handelshinder, näringslivspolitik, krig och oro, korruption. Till "naturen" hör saker som ett ibland kargt, torrt landskap (vilket dock kan övervinnas med investeringar) men mer akut olika sjukdomar. Malaria, TBC, AIDS, m m. Malaria är bekämpningsbar men är ändå den största mördaren. AIDS är väl nummer två. (Jag såg ett program om Botswana - f ö ett av få afrikanska länder med riktigt god utveckling - som sade att 17% av befolkningen är HIV-smittad. Liknande siffror finns i grannländerna.) Malaria kan bekämpas (program för myggnät, riktad DDT-besprutning m m kan hjälpa stort) och för AIDS får vi hoppas på ett vaccin eller botemedel. Annars ser det dystert ut. Men det är inte det enda. Afrika är sin egen värsta fiende vad gäller handelshinder. De afrikanska länderna har kraftiga tulltariffer mot varandra. Vi talar gärna om EU:s tullar på afrikanska jordbruksprodukter (vilka f ö bör bort; hela EU:s jordbrukspolitik bör göras om) men afrikanerna har högre tullar mot varandra. Det hindrar utveckling. Det stoppar arbetsdelning och specialisering, och kan hindra ett framgångsrikt företag att t ex expandera in på grannmarknader. Antagligen är de afrikanska samhällena för oorganiserade för att mer traditionella skatter (inkomstskatt, moms etc) kan tas in, så statsförvaltningarna måste leva på tullar och tariffer. Den interna näringslivspolitiken är också ett enormt hinder. Norberg anförde att i *genomsnitt* i subsahariska Afrika krävs det elva olika tillstånd, elva stämplar och signaturer, för att starta t o m det minsta företag. Och kostnaden är en årslön (jag vet inte om det inkluderar mutor). Och då finns det länder där det krävs mycket mer byråkrati och stämpelkostnaderna och ev mutor är tio årslöner. Det säger sig självt att där blir inga pengar gjorda. De flesta högutbildade afrikaner försöker så mycket de kan att ta sig till andra länder, för de får inte ut något av sin utbildning på hemmaplan. Korruptionen är massiv. En reporter följde en flaska öl i Nigeria, från bryggeriet till den enkla lilla landsbygdsbaren. Under transporten möttes flaskan av 47 (!) vägspärrar, vanligen av polisen som ville ha mutor. I Nigerias huvudstad Lagos sägs vissa områden vara osäkra att bära pengar på sig i, för "det finns för många poliser där" (de stoppar, hittar på någon förseelse och tar pengarna). Afrika har dessutom förstås mer än andra kontinenter plågats av inbördeskrig. Under det Kalla kriget var man spelplats de två supermakterna, som ville expandera inflytande eller "checka" motpartens planer. Och idag finns väl knappt något enda afrikanskt land som inte har sin egen lilla rebellrörelse. Själv tror jag inte - annat än för enstaka undantag - på den gamla kolonialismen som orsak till Afrikas problem. Skälet är att kolonialismen ligger för långt tillbaka i tiden (40-50 år) och att kolonialmakterna inte skapade ekonomiskt kaos. Det vore emot affärsidén med kolonialstyret. Kolonialmakterna tenderade att öppna gruvor, bygga järnvägar, skapa ett rättsväsende, öppna byskolor o dyl. Men även om man skulle anta att kolonialstyret bara förstörde (vilket dock inte verkar sannolikt) säger den långa tid som passerat sedan kolonialepoken att den röra som finns har afrikanerna orsakat själva. Tyskland och Japan var i praktiken fullständigt förödda efter WWII. Alla större städer var grushögar. Fabriker, broar, järnvägar etc var förstörda. Miljoner hade dött i kriget (ofta i den kreativa yngre generationen) och det fanns troligen en defatistisk stämning av förnedring och undergång. Inom loppet av, tja, 10-15 år hade man rest sig. Men insiktsfull ekonomisk och annan politik tar det kanske en halv generation att dra igång även om man startar från scratch. Det går inte att skylla på halvsekelgammal historia. Nå. Nu är problemet presenterat. Vad skall man göra åt det? Kring varje pubbord med självaktning måste ju *lösa* världsproblemen också! 
  Mitt program:
* Sjukdomsbekämpning. Det är mer en teknisk fråga. Att få ut mediciner och malarianät och annat. Att undervisa folk i hur de kan undvika sjukdomar. Glöm inte brunnsborrning och vattenrening. Pengar tror jag inte är något problem. Det finns massor av hjälporganisationer och biståndsbudgetar. Visst finns alldeles för få läkare i Afrika, men många basala hälsoåtgärder kräver inte läkare. Att dela ut myggnät eller lära folk att koka osäkert vatten kan vem som helst göra. En undersköterska som lärt sig sterilisera en nål kan vaccinera. Det är en allvarlig fråga, då sjukdomar tenderar att slå mot den unga, skapande generationen. Vi behöver dessutom inte käbbla om vilken politik som är rätt - alla kan vara eniga om att sjukdomsbekämpning är viktigt. (Inbördeskrig och dylikt är dock ofta hinder för att nå ut med sådana program.)
* Avskaffade tullar. Det lär ha bildats något kallat Afrikanska Unionen, modellerad efter Europeiska Unionen, men AU tycks inte ha begripit att tullfrihet var själva hörnstenen i det som en gång var Kol- och Stålunionen. Och som sagt, EU kunde avskaffa tullar mot Afrika. Europeiskt jordbruk kanske skulle drabbas, men det får vi ta. Det är vansinne att pytsa ut så mycket pengar på franska och polska bönder. Jordbruksprodukter är ofta det som afrikanska länder omedelbart kan börja få vettiga exportinkomster från.
* Interna ekonomiska reformer, förstås. Jag kan inte ge detaljtips, men det verkar finnas närmast oändligt mycket att göra! Mikrokreditsystemet (som fick nobelpris härom året) kan ju t ex inte vara till någon hjälp om det krävs dussintals stämplar och mutor för att med en mikrokredit starta en liten syverkstad eller butik. Korruptionsbekämpning lär komma in här. Många mellanhänder lever på mutor, på byråkrati och hinder (ty det är för sådant de får sina pengar under bordet). Tyvärr har jag inte enkla recept. Kampanjer mot korruption, kännbara straff för korruption, upplysningskampanjer, sådant får man väl ta till.
* Utbildning. Att bara lära ut läsning, skrivning, räkning och några andra saker räcker långt. Alla afrikanska barn får inte ens det. De mest begåvade kan gå till högre utbildning och bli ingenjörer eller de där domarna som placerar korrupta tjänstemän bakom galler. Negropontes u-landsdator för 100 dollar kan kanske vara en del i pusslet. Jag erfar att mobiltelefoner börjar bli viktigt i u-världen! Byn som tidigare saknade förbindelser kan få det. Bonden kan ringa och höra på vilken lokal marknad priserna är bäst. Damen som har mobilen kan dryga ut inkomsten genom att hyra ut telefontid. Och det är mycket billigare att smälla upp ett mobiltorn än att dra miltals med kopparledningar. (Norberg påpekade i sitt föredrag att det idag är billigare att snabbt nå "högre utveckling". Man kan hoppa över gamla tekniksteg.)
* Jordbruket. Den gröna jordbrukstevolutionen tycks ha nått Asien men inte Afrika (iaf inte i stor utsträckning). Med nya grödor, gödningsmedel, bekämpning av skadedjur etc kan man snabbt öka avkastningen. Visst, gödningsmedel är dyra - men bör löna sig då avkastningen ökar ännu mer. Kan inte hjälporganisationer distribuera gödningsmedel? Det är ju som att distribuera mat, men man distribuerar *nästa års mat*, liksom. Här behövs förstås också utbildning i bättre jordbruksmetoder. Kanske de vuxna bönderna också bör gå i byskolan?
* Stopp för traditionell u-hjälp. Katastrofhjälp, medicinska program, mathjälp, konkreta riktade åtgärder som att åka runt och borra säkra brunnar, och dylikt, bör förstås vara kvar. Men den traditionella u-hjälpen som går ut på att betala X antal miljarder till den Kurroptozaniska regeringen är oerhört ineffektiv, till och med destruktiv. Det göder korruption och kan bli en bromskloss som stoppar väsentliga förändringar av ekonomiska strukturer och annat. Vi har öst miljarder och åter miljarder över Afrika och det har inte hjälpt ett skvatt - det kan t o m ha stjälpt.
* Stopp för inbördeskrig osv. Jag har inga enkla recept. Mer fredsbevarande styrkor, med vidare mandat. Mer demokrati och bättre ekonomi, så folk blir mindre missnöjda. Samla in så många kalashnikovs som möjligt (man kunde betala en rejäl slant för varje AK-47:a som lämnas in!). Underminera religioners inflytande. Sådana saker kan bidra, men räcker säkert inte.
Osv. Mycket av detta har säkert många kloka tänkare redan tänkt på. Men det är svårare att göra än att säga. Men sjukdomsbekämpning, tullfrihet och stopp för traditionell u-hjälp bör gå att genomföra (de pengar som dras bort i stat-till-stat-u-hjälp kunde istället gå till sjukdomsbekämpning!), och om man med detta kunde påbörja en positiv spiral kanske en del av de andra bitarna kunde börja falla på plats. 
  Asien har visat att utveckling är möjlig.

--Ahrvid

--
ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag]
Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp!
Gå med på SKRIVA! http://www.skriva.bravewriting.com
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: