[SKRIVA] 50 år efter Sputnik

Som jag sitter här mitt i natten, inser jag att det är 50 år efter världens första konstgjorda satellit: Sputnik. 
  Låt mig säga litet grand om Sputnik.
Till att börja med är det aningen av en myt att Sputnik kom som en total överraskning. Det förekom notiser i fackpress (vetenskaplig och teknisk sådan) i förväg om att ryssarna hade planer på att sända upp en satellit. Jag har själv sett sådana notiser från 1956. Det var bara det att ingen tog det på allvar. 1957 var det något kallat det internationella geofysiska året, och *amerikanerna* hade vitt och brett utannonserat att de minsann skulle skjuta upp en satellit. Som saken blev kom Sovjet först och amerikanerna fick inte upp sin Vanguard förrän i januari 1958. Å andra sidan var Vanguard en mycket störe vetenskaplig framgång än Sputnik - allt Sputnik innehöll var en radiosändare som sände ut "beep-beep", medan Vanguard hade vetenskapliga mätinstrument och för första gången detekterade de s k Van Allen-bältena av strålning kring jorden. 
  Men det var Sputnik som stal showen.
Att Sputnik blev en sådan "chock" i framför allt USA berodde på att amerikanerna nu plötsligt insåg att ryssarna hade tillräckligt kraftiga raketer för att kunna skicka atombomber på dem. Militära kretsar i USA hade vetat detta - men nu insåg amerikanen i gemen att man inte var säker mot en annan raketlast än en radiosändare som sade "beep-beep". Paradoxalt nog var det just faktum att ryssarna låg efter i teknisk utveckling som möjliggjorde Sputnik. Man hade sprängt sin första atombomb först 1949, och de sovjetiska atombomberna av tidiga generationer var stora och tunga - de vägde flera ton. (Den allra första sovjetiska atombomben var närmast en kopia av den första amerikanska, från principritningar man erhållit genom atomspionage. Och den första amerikanska vägde i storleksordningen fem ton.) Då deras bomber var så tunga måste man bygga rejäla raketer, och i och med att man måste bygga kraftfulla raketer fick man också tillräckligt starka raketer för att nå omloppsbana. Sputnik sköts förstås upp med en militär raket. 1957 var amerikanerna å sin sida nere i vikter på kanske ett par hundra kg för sina atomvapen, och man behövde inte kraftiga raketer - alltså fick man problem när man plötsligt behövde kraftigare raketer för att nå omloppsbana. Wernher von Braun och hans gäng tyska raketforskare från Peenemunde var förstås bakom de tidiga amerikanska raketerna. Men ryssarna hade också sitt gäng tyska raketforskare. Det verkar dock som om ryssarna fick andrasorteringen av tama tyskar (de flesta tyskar ville vid krigsslutet hellre kapitulera för amerikanerna) och de ryska raketerna byggde till större del på inhemsk utveckling. Enligt mitt sett att se saken var den påstådda tidiga sovjetiska "ledningen" i rymdkapplöpningen till viss del en illusion. Av praktiska skäl råkade ryssarna ha aningen större raketer (då man behövde det, för militära ändamål) men amerikanerna var redan från början tekniskt överlägsna. Amerikanerna hade t ex överlägsen elektronik. De första integrerade kretsarna hade vid användning i det amerikanska rymdprogrammet på 60-talet - ryssarna hade ingenting i närheten av detta. Ryssarna behärskade heller inte teknologin för stora raketmotorer med flytande väte. Redan på Apollos Saturnusraket, steg 2 och 3, använde amerikanerna flytande väte, och Saturnus huvudsteg drevs av blott fem gigantiska raketmotorer. Ryssarna tvingades använda knippen av många mycket mindre motorer, för man kunde inte bygga de riktigt stora raketmotorerna. 
  Icke desto mindre var Sputnik först.
När det var dags för Eisenhower att stiga åt sidan som USA-president, blev det s k missligapet en viktig fråga i valkampanjen mellan Kennedy och Nixon. Kennedy lyckades frammana en bild av att Sovjet låg långt före USA i fråga om antalet ballistiska kärnvapenrobotar, men han - JFK - skulle minsann ta hand om problemet och minska missilgapet. Denna bild stöttades i hög grad av uppskjutningar av Sputnik-satelliter. I själva verket var bilden av missilgapet helt falsk. Omkring 1960 hade Sovjet otroligt få interkontinentala missiler (något tjogtal kanske) och USA ledde kärnvapenkapplöpningen med stor marginal. Men det satt bra i valkampanjen och hjälpte kanske Kennedy att vinna (om än otroligt knappt - Nixon var faktiskt bara en dåligt rakad TV-haka ifrån att vinna valet 1960). Men vi skall vara tacksamma för Sputnik. Dramatiken när den oväntat sköts upp manade amerikanerna till att sätta upp långtgående rymdmål - såsom att nå månen "innan detta decennium är slut". (Kennedy valde avsiktligt den formuleringen för att man i värsta fall skulle ha ända till år 1970 på sig. Det behövdes nu inte, iofs.) Bara en sista notering om Sputnik. En av mina vänner, som jag lärde känna rejält under tiden på Teknikmagasinet (men jag hade träffat honom flera år tidigare), var Eugen Semitjov som var Sveriges förmodligen främste rymdjournalist. Han skrev rymdartiklar, rymdböcker och vann Stora Journalistpriset i början av 70-talet. Redan från mitten av 50-talet, kanske ännu tidigare, började han peppra svenska tidningar med rymdartiklar! Såsom ryskättad - Eugen kunde tala ryska - hade han unika kontakter med även den ryska sidan av rymdforskningen och Eugen visste att ryssarna var på gång med saker som Sputnik. Han skrev artiklar om projekt liknande Sputnik innan Sputnik. Men exakt när Sputnik skulle skjutas upp visste han förstås inte. Han frilansade för Aftonbladet och natten då nyheten kom beställde förstås Aftonbladet en artikel av honom - med illustration. (Eugen var en framstående tecknare också.) Eugen har berättat om hur Aftonbladet sände en budpojke för att hämta artikeln och bilden. Eugen jobbade på. Deadline närmade sig. Artikeln var klar. Teckningen var nästan klar. Budpojken satt i tamburen och stampade. Det sista Eugen behövde var en bild av månen. Deadline var så nära att Eugen inte hade tid att rita månen. Istället tog han fram en astronomibok, klippte ut en bild av månen och klistrade in den i teckningen. Eugens bild av Sputnik, som nästa dag prydde Aftonbladets förstasida, var en ren spekulation - men låg väldigt nära sanningen. Han hade ritat ett silverglänsande klot med radiellt utstående antenner. Den riktiga Sputnik hade bakåtsvepta antenner, annars var Eugens bild helt korrekt. Han var duktig och kunde sin sak, den gode Genie - som vi kallade honom. 
  Och det var för femtio år sedan.

--Ahrvid

--
ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag]
Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp!
Gå med på SKRIVA! http://www.skriva.bravewriting.com
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: